Jag har inte hunnit skriva så mycket på senare tid, både pga tidsbrist och motivationsbrist. Även den mest meningslösa syssla måste ha en målsättning för att man ska motivera sig att utföra den. Intresset för brottsoffer, traumatisering och dissociativa diagnoser är väl marginell i Sverige? Jag hade en vän som föreslog Newsmill, och sure man kan väl göra ett försök?!

***Hej! Vi ville bara meddela att vi valt att inte publicera din artikel "Ptsd
patienters situation i Sverige". MVH, Newsmill***

Ptsd patienter i sverige är en grupp i underläge på alla sätt emot läkare, sjukvård och samhälle. Även om det finns omfattande kunskap på vetenskaplig forskarnivå bl.a på Stressforsknings Institutet, Kris o Trauma Center och Karolinska Institutet i Stockholm. Så verkar sällan denna kunskap komma oss patienter till godo. Inte heller kunskap om dom somatiska och psykosomatiska Ptsd problematiken fram till lokal psykiatri och primärvård ute i kommunerna. Problemet ligger sällan i yrkesverksamma individer, utan på sjukvårds systemet som drabbar både personal och patienter.

 
Idag så vet man att det finns 2 grupper med Ptsd problematik. Ptsd vid enskilt trauma som uppstår vid olyckor, överfall och liknande enskilda traumatiska händelser. När det gäller vanlig Ptsd så finns det bättre resurser och förståelse. Sedan finns det ny-myntade begreppet Complex Ptsd som ännu inte finns med i DSM eller ICD diagnos manualer för oss individer som har varit utsatta för långvarit upprepat trauma under flera års tid.

Även om det är komplicerat att helt återställa oss, så finns det goda förutsättningar för att kunna fungera så pass bra man kan, efter de förutsättningar man har. Tyvärr så kommer lite information eller hjälp fram till oss patienter. Man vet även att i ca 30% av fallen så feldiagnostiseras man med diverse differential diagnoser. En okänd mängd går odiagnostiserade och hankar sig fram bäst det går, som jag själv gjorde fram till 30 års ålder innan livet skar ihop.

Sedan januari 2002 så har jag sökt hjälp för svår långvarig traumatisering som har utvecklats till kronisk Ptsd. 2009 december när jag fick en ny läkare (ca 20'e i raden). Efter att jag hade sammanställt hela diagnosen själv under 1års tid, med fullständig somatisk och psykosomatisk problembild och motivering, så kunde psykiatrin inte motivera längre att ge mig en felaktig och kostnads effektiv diagnos. 2004 hette det social fobi. Tidigare 2005 så hade man fastställt kognitiv problematik och kallade det för uppmärksamhets nedsättning (AD). 2006 så hette det Adhd, som jag efteråt fått bekräftat av min nuvarande läkare at det sannolikt berodde på att man skulle testa Concerta på mig, emot mina kognitiva problem. Fram till 2010 så har det varit några till diagnoser. Samt så tillfrisknade jag på pappret 2009 december, efter att ha påstådd Adhd från 10 års ålder till 37års ålder.

Sedan 2008 och framåt så är alla mina exekutiva/kognitiva problem borta. Det har visat sig att jag använder de visuospatiala områderna i hjärnan, istället för de verbalspatiala områderna som majoriteten använder för samma uppgifter. Min inlärnings teknik kallas för Visuell-Kinesthetic, som svenska utbildningssystem inte vet mycket om. Jag har foto/bildminne. Tack vare Ptsd så är min högra hjärnhalva överaktiv, förutom att jag påverkar neurologiskt tack vare mitt fina nomadsläkt arv. Om du utsätter mig för intensiv stress, eller 3 ljudkällor samtidigt så får jag direkt kognitiva problem. Om man berättar verbalt att du var och handlade dessa 10 varor så glömmer jag säkerligen bort det snabbt pga att jag använder bara öronen för att audiotivt analysera potensiella hotbilder och lyssna på musik med. Däremot så om jag går in i ett rum och vistas där i 10 minuter, så kan jag ganska så precist beskriva rummet detaljerat senare. Att det nu vart under en 3års period Adhd diagnos handlar mycket om oturliga tillfälligheter tillsammans med okunskap inom psykiatri.

AD (kognitiv) problematik är, för en Ptsd patient det absolut minst väsentliga man kontaktar sjukvården för. Dåligt minne, inlärning och koncentration står sig vagt emot ständig sömnbrist, kronisk trötthet, panikångest, emotionella skador, kroniska neuropatiska smärtor, hjärt o kärl problem, ämnesomsättnings fel, immunförsvars fel, homonella fel osv i en lång trist kompott av elände.
Sammalagt under alla år av sjukvård, så har det varit det 2'e mest traumatiserande jag har varit med om.

En individ med Ptsd problematik har fel på HPA systemet (Hypotalamus, Hippokampus och binjurar). Detta är 100% dödligt i obehandlade fall, och man räknar med att man förkortar livet med 10-20 års tid. Även om det sen döljs av alternativt dödsorsaker som hjärtinfarkter, hjärnblödning, cancer m.m, så är orsaken likväl en fysiologisk reaktion på trauma. Alla av oss dör i förtid även med bästa tänkbara vård, men det handlar ju även om livskvalitet. Felaktig sjukvård och medicinering forkortar livet för oss Ptsd patienter.. 

I dagens läge så är Ptsd forskning eniga om att medicinering med Lyrica, Zoloft och Propranolol fungerar. Vissa patienter vet att så enkla metoder att äta extra mineral och vitamin tillskott ger en avsevärd förbättring. Karolinska institutet samarbetar internationellt nu med forskare som undersöker Oxytocinets positiva roll för oss, vilket har än så länge gett väldigt hoppfulla resultat.
Även om förutsättningar för återhämtning kan kännas dystra eller verka hopplösa många gånger. Så har forskare gjort ett extra ordinärt arbete med att försöka förbättra våra livsvilkor. Idag så har man ljusa förutsättningar att tillfriskna avsevärt somatiskt och psykosomatiskt, om man hamnar rätt i sjukvårdsdjungeln.

Tack vare att bokstavs diagnoser är differential diagnoser till Ptsd/Dissociativa diagnoser, så riskerar man ofta att halka in i fel diagnos grupp. Det farliga med detta är att t.ex Adhd medicinering är livsfarlig i vissa fall för oss iom att det pressar upp stresshormoner ytterligare som adrenalin och noradrenalin som i värsta fall resulterar i hjärtproblem vilket hänt mig. Ptsd medicinering är raka motsatsen till Adhd medicinering. Pratar man om Adhd och kost i samma mening så klassas neuropedagogerna (kost rådgivare) som pseudovetenskapliga och det bygger upp eget tvivel emot all form av vettig kosthållning, vilket är vitalt för oss Ptsd patienter ska överleva.

Omfattande forskning om ptsd patienters hälsa har visat homogena brister i mineral värden, B-D vitamin värden, proteiner m.m Järn och B9-12 är t.ex ofta en del av orsaken till kroniska smärtor, restless leggs osv. Som kan avhjälpas med med dubbel/trippel dos av mineraler o vitaminer och mycket sömn.
Det man tycks missförstå i helheten är att vi är brottsoffer som har blivit traumatiserade och reagerar precis på det bio-fysiologiska sätt som man är kodad av sitt DNA. Jag anser inte vi är psykiskt sjuka, eller borde vara psykiatri patienter. Av den enkla anledning att vi reagerar biokemiskt och fysiologisk som i sin tur gör oss sjuka, och ger oss en rad somatiska sjukdomar tillslut om man inte gör något åt det.

Istället för Wais III, ASRS, WURS, WRASS tester, nyckfulla och partiska personlighets bedömningar av psykologer och psykiatriker. Istället för fokus på de kognitiva problemen som är identiska hos en Ptsd patient och en Adhd patient. Så behöver man en Endokrinologisk omfattande undersökning. Få sjukvård för dom somatiska följdsjukdomar och problem som är väldokumenterade för Ptsd patienter. Lära sig stresshantering och förstå vad stress verkligen är. 

För en kunnig läkare, så tar det 10 minuter att ställa preliminär Ptsd diagnos. Det ska räcka med att jag säger att jag har vuxit upp och blivit utsatt för upprepat våld. Att läkaren iaktar mitt hyperreaktiva beteende (abnormalt vaksam på ljud, rörelse, plötsliga händelser etc). Gör enkla stress coping tester. Tar blodprover och kollar hormoner, vitaminer, mineraler och blodstatus. Har man alla blodprover klara så tar det ca 1 timme att ställa Ptsd diagnos. Så lång tid tog det för mig, om jag bortser ifrån att det tog totalt 8 år med en massa dumheter, felaktiga diagnoser, en massa persligt lidande, bortkastade pengar under 8 års tid av sk sjukvård.

Alla dom ekonomiska resurser man lägger ner på forskning skulle man få utdelning för om man påverkade sjukvården politiskt. Man skulle snabbare kunna förmedla ny forskning till psykiatri så att det når patienter. Uppmärksamma att en stor mängd traumatiserade individer skadas av felaktiv sjukvård och felaktiga diagnoser. 

Källor:
Barn till missbrukare, Barn som har bevittnat våld, Socialstyrelsens sjukskrivningsregler för Ptsd, Stressforsknings Institutet, Stressmottagningen, Kris och Trauma Center, Karolinska Institutet, Hans Peter Söndergard om Ptsd, Katastrofpsykiatri om Ptsd, Läkartidningen om stress, Läkartidningen om sömn och stressåterhämtning, Androgen reaktion på stress, Karolinska Institutet om Oxytocin.

Ny forskning visar lovande resultat för bl.a ptsd patienter som behandlas med oxytocin.

Detta nyhetsbrev domineras helt av en sammanfattning av den översiktsartikel om oxytocin som Kai och Tina Marie MacDonald, institutionen för psykiatri, vid University of California i San Diego, nyligen publicerat (Harv Rev Psychiatry 2010;18:1-21). Oxytocin, en neuropeptid som syntetiseras i hypotalamus i hjärnan, har en avgörande betydelse som mediator i flera olika aspekter av social anknytning och emotionella reaktioner samt för mentalt lugn och överlevnad. Utvecklingsmässigt sett är oxytocin en ?gammal? neuromodulator vars centrala roll i reproduktionen har utvecklats och förfinats under miljoner år såväl hos ryggradslösa djurarter som hos ryggradsdjur. De centrala och de perifera delarna av oxytocin-systemet har sannolikt utvecklats parallellt hos däggdjuren för att underlätta somatiska och mentala processer vid födsel, amning och postpartum. Djurförsök har visat att i hjärnan samverkar oxytocin med andra neurokemiska substanser som cortisol, östrogen, opiater och monoaminer i moduleringen av socialt beteende och den dämpande effekten av stressorer. Smärttröskeln höjs genom att oxytocin samverkar med opioida mekanismer och en anxiolytisk effekt uppnås via oxytocinreceptorer i amygdala. Även oxytocinets förmåga att öka den sociala kompetensen sker genom processer i amygdala, ett område i hjärnan av betydelse för igenkännande av andra individer och som bland annat, i samverkan med hippocampus, hanterar emotionella minnen. Oxytocin, som syntetiseras i hypotalamus, transporteras axonalt och frisätts i målområden i hjärnan inkluderande hippocampus, striatum och amygdala där oxytocin fungerar som neurotransmittor. Via en annan axonal transport frisätts oxytocin i hypofysala blodkärl och strömmar ut i det perifera blodomloppet som ett humoralt hormon. De klassiska hormonella funktionerna av oxytocin är att stimulera värkarbete vid förlossning och mjölkutdrivning vid amning samt känslomässig bindning mellan mor och barn.

Hos människa har man funnit samband mellan plasmanivåerna av oxytocin och en rad olika tillstånd däribland tillit och trovärdighet, ångest och mentala stressorer, förstämningstillstånd, schizofreni och autism. Då de mätmetoder som används vid djurförsök inte kan användas i humanförsök har det inte varit möjligt att direkt korrelera de perifera nivåerna av oxytocin med frisättning av oxytocin från specifika målområden i hjärnan. Samma begränsning gäller oxytocin som uppmäts i ryggmärgsvätska, saliv och urin. Den direkta vägen för att analysera oxytocins påverkan på den mänskliga hjärnan är att tillföra oxytocin via intranasal administration.

För att få en uppfattning om oxytocinets roll vid sociala interaktioner använder man sig av neuroekonomi, en tvärvetenskaplig disciplin som undersöker mekanismerna bakom de beslut människan tar. Speciellt två kunskaper ifrån social neuroekonomi är relevanta för oxytocins funktion nämligen - att värde och välbefinnande beror på uppfyllande av olika begär samt - att social belöning aktiverar centrala belöningsmekanismer på samma sätt som andra sorters stimuli, som är av vikt för överlevnad, t ex mat och dryck. Man använder sig här av ett så kallat ?trust game? mellan två spelare. Utgångsläget är att den ena spelaren, en investerare, har att besluta om han skall behålla en summa pengar eller om han skall dela summan med den andra spelaren, som kallas förvaltare. Om man delar summan tredubblas investeringen och förvaltaren befinner sig nu i den situationen att han kan återgälda förtroendet och betala tillbaka en del av pengarna eller han kan besluta att svika förtroendet och behålla hela summan. I det här spelet befinner sig investeraren alltså i ett betydelsefullt socialt dilemma: att lita på eller att inte lita på sin medspelare. Det är visserligen mer lönsamt att ha förtroende men å andra sidan kan investeraren riskera att bli bedragen. Så har man exempelvis funnit att storsinthet hos en spelare ger upphov till en frisättning av oxytocin hos motspelaren. I en annan försöksmodell får försöksdeltagarna antingen oxytocin eller placebo intranasalt och aktiviteten i olika målområden i hjärnan följs med magnetkamera under spelets gång. Författarna beskriver flera olika typer av ?trust game? där man genom att förändra spelets förutsättningar kan, förutom att studera förtroende och svek, även följa vad som sker i hjärnan vid sociala aktiviteter som risktagande, generositet, skadeglädje, animositet vid förlust av förtroende och andra psykosociala reaktioner. Författarna skriver att dessa experiment på övertygande sätt har visat att oxytocin genomgående leder beslutstagandet i en prosocial riktning utan att för den skull påverka det subjektiva medvetandet.

Oxytocin har även visats ha en framträdande roll vid hanteringen av sociala stimuli som till exempel hur man påverkas av ansikten, vänliga, arga eller skrämmande eller av bilder som visar skrämmande och hotfulla scenarier. Här har man sett att när försökspersoner utsätts för denna typ av bilder så minskar aktiveringen av amygdala signifikant efter intranasalt administrerad oxytocin. Man har också funnit att oxytocin påverkar kopplingen mellan amygdala och de effektor regioner i hjärnbarken som tas i anspråk vid rädsloreaktioner. Dessa resultat kan få klinisk betydelse vid behandlingen av PTSD (posttraumatiskt stress syndrom) och det har visats att intranasal oxytocin minskar den fysiologiska reaktionen som sker när krigsveteraner med PTSD genom bilder och ljudillustrationer återupplever genomgångna stridssituationer.

Hur man hanterar blickar och ögonkontakt har stor betydelse vid psykiska störningar som social fobi och autism och författarna beskriver ett flertal experimentella modeller som använts för att utforska oxytocins roll vid psykisk sjukdom. Exempelvis har preliminära studier av patienter med social fobi visat att aktiveringen av amygdala minskade och känslor av obehag inför vissa ansiktsbilder uteblev efter intranasal oxytocintillförsel. Förmåga till mentalisering, det vill säga att sätta sig in i hur andra människor tänker, är en viktig del av den sociala kompetensen. Personer med autism har en dåligt utvecklad mentaliseringsförmåga som bland annat illustreras av svårigheter att avläsa ögonuttryck. Oxytocin har beskrivits förbättra den bristande förmågan till icke-verbala uttryck som ögonuttryck, ansiktstuttryck och gester vid autism. Författarna hänvisar också till två intressanta studier där man visat att intravenöst tillförd oxytocin haft effekter på central nivå och minskat repetitiva beteendemönster och förbättrat taligenkänningen hos personer med autism.

Oxytocinsystemet har föreslagits vara delvis motsatt och komplementärt till stress- och kamp-flykt- reaktioner som moduleras av HPA-axeln (HPA, hypotalamus, hypofysen, binjurebarken). Med syfte att studera detta förhållande närmare har man undersökt hur intranasal oxytocin och social support respektive ingen social support påverkar stresshormoninsöndringen i ett prestationstest (the Trier Social Stress Test). Var och en av de aktiva interventionerna oxytocin och social support, dämpade den prestationsutlösta insöndringen av cortisol och resulterade i en ökning av skattningsvärdena för mentalt lugn efter testen. Kombinationen oxytocin och social support hade en additiv effekt. Dessa resultat och andra har givit upphov till den begynnande insikten att oxytocin kan länkas samman med de salutogena, biologiska effekterna av sociala interaktioner. På neurobiologisk nivå stöder resultaten hypotesen att oxytocin utövar en inhibitorisk effekt på HPA- axeln.

Författarna konstaterar att de flesta av oxytocins biologiska funktioner både perifera och centrala tycks utgöra en biokemisk länk för sociala relationer. I ett evolutionärt perspektiv är naturligtvis upprättandet och bibehållandet av sociala band en nödvändighet för överlevnad och jämförbar med de basala kraven på mat och dryck. Därför har ett naturligt urval previligierat uppkomsten av socialt orienterade neuronala kretsar i hjärnan och promoverat utvecklingen av sociala minnesfunktioner, uppfattningsförmåga och förmåga till selektiv vård och omsorg. Dessa kretsar, skriver författarna, har styrt däggdjuren till att reflexmässigt söka upp, minnas, upprätta, försvara och bibehålla betydelsefulla sociala band. Här har i överlevnadssyfte utvecklats ett subtilt lugn- och ro system som stimulerar tillväxt och läkning och balanserar effekterna av det mer primitiva och aggressiva kamp-flykt systemet.

Författarna tar också upp möjligheten att oxytocin kan komma att bli ett terapeutiskt alternativt vid behandling av ångestsjukdomar som social fobi och PTSD, men även vid sjukdomar med uttalade sociala dysfunktioner som autism och autismspektrumstörningar, schizofreni och borderline personlighetsstörning samt förstämningssyndrom som exempelvis postpartum depression. Hittills är dock kunskaperna om oxytocins effekter vid psykisk sjukdom begränsade. Det måste också nämnas att man saknar kunskap om vilka doseringar som är lämpliga och inte heller vet man tillräckligt om vilka negativa effekter som kan uppstå på lång sikt. En annan nackdel är att de flesta resultaten har hämtats från studier på män eftersom oxytocins effekt på kvinnliga könshormon utgör en svårkontrollerad variabel och riskfaktor då oxytocin kan inducera oönskade sammandragningar av livmodern (MacDonald M & MacDonald TM, 2010), bifogad.

Källa: http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?a=96547&d=28733&l=sv
Oxytocin kan hämma social fobi

[PRESSMEDDELANDE 2008-06-25] Svenska och brittiska forskare har i en experimentstudie med så kallad magnetröntgenkamera (fMRI) visat att hormonet oxytocin kan hämma känslor av obehag mot specifika individer. Upptäckten skulle kunna ha betydelse för en bättre förståelse och behandling av psykiatriska åkommor där man känner obehag vid möten med andra människor, exempelvis autism eller social fobi.

Oxytocin är en neuropeptid som utsöndras i kroppen vid exempelvis massage, i samband med förlossning eller när en kvinna ammar sitt barn och har då en lugnande och smärtlindrande effekt. I djurstudier har man också visat att oxytocin ökar social interaktion mellan individer, exempelvis vid parbildning. Det sker genom en direkt påverkan av amygdala, ett område som är viktigt för social interaktion och för att upptäcka emotionella hot i omgivningen. I en studie som nu publiceras i tidskriften Journal of Neuroscience visar forskare vid Karolinska Institutet och Welcome Trust Functional Imaging Laboratory i London att oxytocin även i människa kan fungera mer riktat än att ge en allmän behaglighetskänsla.

I studien fick försökspersonerna se bilder på fyra olika ansikten, där två av bilderna ibland kombinerades med en mycket liten, ofarlig men för försökspersonen obehaglig, strömstöt. Inte oväntat kunde forskarna konstatera att de ansiktsbilder som följts av de små strömstötarna upplevdes som mer obehagliga än övriga bilder. Men när forskarna sedan gav hälften av försökspersonerna oxytocinspray och den andra hälften placebospray skedde en intressant förändring.

- När vi visade de två ansikterna som tidigare varit parade med strömstöten igen för dem som fått oxytocin tyckte de inte längre att de var obehagliga. Medan gruppen som fått placebo behöll känslan av obehag inför dessa bilder, säger Predrag Petrovic vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.

Forskarna följde också bildexperimenten med fMRI. De kunde då se att försökspersoner som utvecklat en obehagskänsla mot vissa ansiktsbilder genom strömstötarna hade en ökad aktivitet i amygdala och ytterligare ett område i hjärnan _ fusiform face area _ som bearbetar obehagliga och hotfulla ansikten, då dessa bilder visades. Hos de försökspersoner som sedan fick oxytocin minskade aktiviteten, medan de som fick placebo hade en fortsatt hög aktivitet.

- Det här tyder på att oxytocyn kan minska obehaget och öka chansen till social kontakt för personer med vissa typer av psykiatriska problem. Det finns några tidigare studier som också visat att oxytocin kan hämma amygdalaaktiviteten, vilket gör att vi bör betrakta detta som en möjlighet till nya behandlingar, säger Predrag Petrovic.

Finansiering: Studien är genomförd vid Welcome Trust Functional Imaging Laboratory i London och data är analyserade i London och vid Karolinska Institutet. För finansiering står även Vetenskapsrådet.

Källa: http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=2637&a=58156&l=sv&newsdep=2637

...Under Construction.   Jag bumpar fram inlägget när jag fixar in lite nytt då.

Neurotypisk som man pratar mycket om är i inlärningsstil:

Aural: 15
Read/Write: 15
Visual: 1
Kinesthetc: 1

Enligt Svenska myndigheter så finns det som sagt enbart 1 inlärningsstil, och alla andra stilar är en genetisk sjukdom. Det passar ju myndigheter väldigt bra ekonomiskt, och även om pedagoger och forskare klagar med jämna mellanrum om denna idioti så går man inte ut ordentligt med detta offentligt.

Det är ju mycket riktigt att inlärningsstil beror på gener samt psykosociala faktorer som med allt annat, att man fungerar t.ex neurologiskt på ett visst sätt med bl.a inlärning.

I praktiken så är killar hyfsade på Read/Write, och tjejer hyfsade på Aural oberoende inlärnings typ. Som kompenserar om man är verkligen skitdålig på t.ex Aural som jag, eller Read/Write som andra. Detta påverkas ju självklart av dålig och oanpassad skol eller yrkesmiljö, där stress resulterar i att man överlag blir sämre på exekutiva funktioner som klassas som kognitiva problem.

En grupp som är mer benägen att påverkas av psykiska stressorer är den visuospatiala gruppen, pga att vi är visuellt väldigt uppmärksamma på allt omkring oss, som bidrar till psykiskt stress och utnötning mentalt.

Hittade en länk om pedagogiska inlärnings stilar (beroende på hur man fungerar latent neurologiskt som baseras på ens genotyp-arv) som är ganska så informativ plus lite till.

http://www.larstilscenter.se/artiklar_inlarstilar.htm

Kinestetisk inlärning sker på basis av känselintryck. För inlärningen är det viktigt hur någon sak, ting eller rörelse känns. En kinestetisk person lär sig bäst genom att göra anteckningar antingen i sidomarginalen eller på skilt papper. Även demonstrationer och experiment gagnar den kinestetiska personens inlärning.

Visuell inlärning sker på basis av synintryck. För inlärningen förstärks synsinnet och betydelsen av att se . En visuell person kan i minnet återkalla olika bilder med vilka hon strukturerar det nyinlärda. Inlärningen underlättas av att göra skisser och att använda olikfärgade papper. Även tankekartor kan fungera som bra hjälpmedel.

För mig som hela tiden analyserar folks icke verbala kommunikation så är det fantastiskt bra att kunna over and over spela fram o tillbaks i minnet av diverse konversationer och möten med folk.

Källa: http://www.amk.fi/avoin/sv/index/oppimistyylitjataidot/inlarningsstilar.html

Här är ett inlärningsstil's test som jag inte vet kvalitet på, men det ger säkert en indikation iallafall åt vilket håll man ligger. http://www.vark-learn.com/english/page.asp?p=questionnaire (Man kan bocka för 1-4 svar på varje fråga, som en liten *flagga* då).

Här är mitt svars resultat då...

Your scores were:

Visual: 15

Aural: 1

Read/Write: 11

Kinesthetic: 15

Det här visst jag redan innan jag hade gjort några tester överhuvudtaget då. Om man score'ar så här så är det itne givet att man främst använder dom Visuospatiala områderna i hjärnan, men det är väl en vink då. Det lrävs observations tester av en andra-part som är väl medveten om mitt/vårat beteende för att se ifall det är så. Vet inte om det finns några hyffsade självskattnings tester för att avgöra om man använder dom Audiotiva eller dom Visuospatiala områderna.

Enda rocksolid säkra är ett fMRI test för en halv miljon eller så, vilket staten så gärna pröjsar lol...

Men kreativ, intuitiv, visuellt uppmärksam och latent visuellt hyperreaktiv är ju en indikator då. Sen så kan man roa sig med att t.ex återge detaljerna i nya miljöer som man besöker under 30 minuter. Gissa om det blir oanat detalj rikt för oss typer då. 

Du kan jäklas med oss, och testa genom att flytta runt en massa grejjer i rummet man sitter i, när man är på toa ett par minuter. Sen kolla hur lång tid det tar innan man börjar att protestera att -Du din jäkel har möblerat om lol!!

Det här: "Aural: 1" = det är ingen ide att du snackar om viktiga saker med mig då... Det enda jag lyssnar på mer än en liten stund innan hjärnan stänger av öronen är musik... Även om jag har blivit bättre på att fokusera på enskilda röster om det är absolut inga ljud runt mig.

Jag överväger väldigt seriöst att lära mig att läsa på läppar, som ett komplement så att verbal info fastnar lite bättre.

Jag hittade lite om detta då på viki som är ett bra hak att hitta sökord o benämningar för mycket. Det kanske nu inte stämemr överens till fullo, så man ska väl tänka på att bygga en liten bredare kunskapsbas om detta, baserat på mer än viki, men men det är som sagt bra ställe att börja på.

Visual thinkers describe thinking in pictures. As approximately 60%-65% of the general population, it's possible that a visual thinker may be as likely as any human being to also have good spatial-temporal reasoning or visual spatial ability without the two having any necessary direct relationship. Acute spatial ability is also a trait of kinesthetic learners (those who learn through movement, physical patterning and doing) and logical thinkers (mathematical thinkers who think in patterns and systems) who may not be strong visual thinkers at all. Similarly, visual thinking has been described as seeing words as a series of pictures which, alone, is not exactly the same phenomena spatial-temporal reasoning.

Research by Child Development Theorist Linda Kreger Silverman suggests that less than 30% of the population strongly uses visual/spatial thinking, another 45% uses both visual/spatial thinking and thinking in the form of words, and 25% thinks exclusively in words. According to Kreger Silverman, of the 30% of the general population who use visual/spatial thinking, only a small percentage would use this style over and above all other forms of thinking, and can be said to be 'true' "picture thinkers".

Visual learning is a teaching and learning style in which ideas, concepts, data and other information are associated with images and techniques.

Visual learners also prosper when shown graphs, graphic organizers, such as webs, concept maps and idea maps, plots, and illustrations such as stack plots and Venn plots, are some of the techniques used in visual learning to enhance thinking and learning skills.

Visual learners usually possess these qualities:

   1. have great instinctive direction
   2. can easily visualize objects

Kinesthetic learning is a teaching and learning style in which learning  takes place by the student actually carrying out a physical activity, rather than listening to a lecture or merely watching a demonstration

A sign language (also signed language) is a language  which, instead of acoustically conveyed sound patterns, uses visually transmitted sign patterns (manual communication, body language) to convey meaning—simultaneously combining hand shapes, orientation and movement of the hands, arms or body, and facial expressions to fluidly express a speaker's thoughts.

Det här är väldans aktuellt för oss pga att vi pratar väldans mycket samtidigt med gester och symbolspråk så att glas och annat spills ut lol, mitt eget rekord är 9 glas på en kväll haha. Förklarar jag olika saker så illustrerar jag det gärna med hjälp av saker, som dottern skrattar åt när jag har byggt solsystemet eller somatiska celler med kaffekoppar o frukter osv.   Samtidigt som man flaxar med armar och yvigt hjälper till ens förklaring med handgester och egna ljudeffekter.     

Visuospatial, Visual Thinking, Visual Language, Visual Lerning, Kinesthetic Lerning.

En sak som precis slog mig. För kidsen med diagnos. Om man spekulerar i att för inlärningens skull. Om det är så att man använder visuospatiala områden, som gör att man reagerar en milisekund snabbare på ljudintryck så att man hamnar i normgruppen. Så finns det ju en jättebra orsak till att peta i kidsen Concerta.

Önsketänkandet att skolan ska anpassa sig till eleverna, är ju bara just önsketänkande. Föräldrar och kids har lixom inte tid att vänta på att politiker tänker om ekonomiskt med skolpolitiken. Så om dessa kids får en liten edge, oavsett vad man ger som orsak, av Concerta så är det ju värt det. 

Jag vet att amfetamin är otroligt bra kemiskt medel för själv reflektion, och efter att man använt det ett tag, så ligger tänkandet kvar. Påverkan som är positiv ligger förhoppningsvis kvar hos individen långt efter att man slutat med amfetamin. Det är ju lixom inte bara dåligt med Amfetamin, även om folk har skräck uppfattningar om den illegala drogen, tillsammans metylfenidat. 

Jag tror inte det finns några forsknings resultat på förbättrad neurologisk verbalspatial respons hos dom som fungerar normalt med visuospatial perception. Inte pga att det inte är så, utan bara att man inte tänkt på det ännu, eller hunnit.

Om det skulle finnas, så skulle det faktiskt vara något väldigt påtagligt, för alla oroade mammor och pappor, när man lätt kan förklara och visa vad det är som är bra med Concerta, och exakt hur lillen kommer att gagnas av det.

Jag vet av egen erfarenhet att jag blir mindre aggiterad av ljud, när jag har käkat amfetamin. Man sorterar bort onödiga oljud bättre helt klart.

När det nu är klargjort att det är väldigt få kids som faktiskt får Concerta o Ritalin. Åtminstone här på mitt hak, med hjälp av socialstyrelsens hjälpsamma tjänstemän/kvinnor. Så vore det trevligt med lite vettig och enkelförstålig motivation till varför man ska käka Concerta.

Istället för subjektiv gojja om amfetamin som baserar sig på sammanställd forskning om dopaminerga systemet. Neurologiskt rent praktiskt så fungerar Concerta i helt andra områden i hjärnan, än vad som påstås, tillsammans med att det påverkar serotonin, som påverkar välmående m.m. 

Men som sagt. Skulle man kunna visa att skillnaden hos individer är konkret. Som att man använder visuospatiala områden, istället för som majoriteten använder de audiospatiala områderna. Då är det fast ställt att det är en neurologisk skillnad mellan patient och sk normal, även om båda är normala i grund neurologiskt. Samt att Concerta praktiskt påverkar en person i dom audiospatiala områderna i större utsträckning, pga att dom som är födda med att lyssna bra, inte kan bli bättre än vad man är ju. Ni hajjar. 

Det här är väl överkurs för träskallarna som forskar om alles detta i Sverige då eller?

Moral etiskt att ge kids Concerta skulle ju vara löst då.

Det som kommer närmast till att vara en orginell och vettig orsaksförklaring till Adhd diagnosens symtom släpptes det forskning om förra året.

Åldersrelaterad neurologisk utveckling.

Jag hittade länken på denna sida.

It would be interesting to see if there was much of a difference in reaction times had the "stop" signal been a visual instead of auditory cue instead, and whether the correlation between temporal lobe size and reaction times would still exist in either the ADHD or non-ADHD cases.

Det här att vissa bearbetar visuell information snabbare, än audiotiv information har man varit medveten om ett par år.

Visuospatial o Adhd.

Det är ju inte osannolikt att vissa kan ha hämmad neurologisk utveckling och tillväxt, som leder till nedsatt funktion i de audiospatiala områderna.

Men det finns ju skäl att tro att det är lika naturligt för vissa av oss (pekar på mig själv), precis på samma sätt som att verbal-audiospatial utveckling är normal för andra.

I vissa länder så är det ju förbjudet att vara vänsterhänt, och anses som sjukt. Att man bestämmer sig att vi visuospatiala personer är sjuka, är väl inte så konstigt heller, eller någon sensation, med tanke på hur man generaliserar allt som är annorlunda och klassar det som defekter, om man inte förstår det, eller fungerar så själv.

Forskning om det här är ju lite kluven för mig. Det är ju bra att det uppmärksammans, men känns orättvist att man tar för givet att personer med snabb verbal respons, är normala, och dom men snabb visuell respons är onormala. Så pass att man inte ens testar den visuospatiala responstiden. Min vilda gissning är att jag bearbetar synintryck betydligt snabbare än det verbal/audiospatiala gänget. 

Jag förnekar inte att det finns dom som ligger oturligt nog efter i sin neurologiska utveckling. Men om man totalt bortser ifrån den grupp som normalt sätt fungerar visuellt, och inte sätter en norm för normalt tid för bearbetning av visuell information, efter min grupp. 

Objektivt sett vetenskapligt så ska båda gruppers tidsrespons inkluderas, där man drar ett gemensamt snitt. Att olika personer är bra på olika saker, är ju ingen nyhet.

I sociala sammanhang där man kommunicerar så förlitar jag mig mest på visuella synintryck, och kompleterar det med att analysera tonläge på röst. Vilket gör att jag är väldans hajj på att veta hur du reagerar emotionellt på andra och den sociala situation du befinner dig i. Den här subtila icke verbala kommunikationen som är lika uppenbar för mig, som om att du skulle skrika "F-You!" i en megafon, missas av dom flesta. Men jag klassar inte min omgivning för utvecklingstörd eller funktionshindrad. Jag vet inte om jag borde börja med det? Men det känns mest korkat att utgå enbart ifrån hur jag fungerar biologiskt och döma hela min omgivning som avvikande och defekt om dom nu inte fungerar på samma sätt dom jag själv.

Dom ska ändra Adhd diagnosen om 1-2 år, och det är mycket tack vare vad man upptäkt om audiotiv vs visuell perception, och hur vi fungerar olika i detta. Hur den nya redigeringen kommer att vara utformad har jag ingen aning om. Mer än att det ska vara mindre fokus på dom generella symtomen, och mer på dom neurologiska orsakerna till skillnader om jag minns rätt.

Här är det lite om praktiska skillnader.

Vart man startar neurologi forskning om trauma stress är i amygdala (emotionella center). Det är här denna lilla neuron finns, som jag kallar för Rambo neuronen, av det enkla skäl att den karaktären är mest assoccierad med ptsd aka soldatsjukan.

Rambo neuronen: Om du kliver in i en okänd miljö, och plötsligt hör ett nytt ljud som du inte kan avgöra om det är farligt el inte. Kroppen skyddar sig instinktivt automatiskt. En biokemisk neurologisk reaktion på vad dina sinnen registrerar, och inte kan avgöra är ett hot el inte.

Amygdala skickar ut en snabb neuron (nervcell) impuls, för att sätta ditt system i "Red alert", där det ger ett brett skydd. Kroppen förbereder för fysiskt ansträngning, utan att veta vad det är för något hot som kroppen reagerar på. Samtidigt så sänds en långsammare signal ut, för att bekräfta hotet. Långsamma analyserar hotet, och tar beslut om åtgärder emot hotet.

Rambo neuronen är måltavla för beting och irrationell påverkan. Om du ständigt påverkas för trauma, som du effektivast lär dig att lösa med t.ex Aggressivitet och att slå tillbaka. Så när Amygdala reagerar på något okänt, så kommer aggressionen automatiskt också, oavsett vilken överaskning det är, innan du hinner tänka. Det är detta som är så jobbigt med Ptsd, för att när betinget är paj, så är det svårt att vänja sig av med den här reflexen. Eller att du reagerar så irrationellt.

Lär man sig att som en liten typ på 20kg, att man inte kan påverka situationen på annat sätt än med passivitet (hypoaktivitet) och invänta det oundvikliga, så sitter det i hela livet. Det här överkompenserar man med missriktad aggressivitet (hyperaktivitet), och inåtvänd aggressivitet. Ny miljö, eller känd problematisk situation = Stress = Automatisk stress betingad reaktion.

Det är den här amygdala aktiviteten som behaviourism riktar sig emot. Den används endast inom militären idag där man lär soldaten att reagera reflekmässigt med våld emot hot. Det här fungerar på den mest inbitna pacifist.

Tack vare att man vet idag att en annan neuron är knuten till denna snabba impuls som gör att du kan avbryta din automatiska påbörjade reaktion, eller åtminstone förstå att den är idiotiskt överdriven, som i mitt fall. Så faller behaviourism. Man kan skada en människa med beting och skrämma den till en spontan automatisk reaktion på specifika händelser, men man kan inte påverka och tvinga den fria viljan, som kommer med den andra långsammare impulsen.

Jag reagerar automatisk emotionellt initialt på en massa saker som strider emot min egen värdegrund. Det är denna "impulsiva tanke", som går emot det jag tror på. Min farsa har med sitt valda beteende som influerade mig ofrivilligt, med sitt kvinnohat, ateism, förakt o fördomar emot det mesta skadat mig totalt. Vilket är och har varit i totalt motsats till mina egna grundvärderingar. Säger en person att han är troende, så resulterar det i en milisekunds "ånej", även om jag är troende själv. Den här paradoxen är väl det enskilda som jag mår sämst av, och skulle vilja flå gubben med en slö osthyvel långsamt för.

Det är väl denna impulsiva emotionella reaktion, som man menar att folk inte kan styra över. Men som för soldater, så även om synen av en fiende får avtryckar fingret att röra på sig. Så måste man aktivt välja att hålla i ett vapen, ladda det och osäkra det, vilket är en för komplicerar process för att kunna betinga. Vilket gäller det mesta av impulsivt beteende. Att t.ex göra av med för mycket pengar när man handlar, handlar inte om en impulsiv handling. Även om nu folk med Adhd diagnos påstår sig ha impulsiva handlingar dom inte kan styra över. Denna impuls varar några få milisekunder, och inte en hel shoppingtur. Vilket får mig att undra vad dom menar då. Inte ens sk impulsköp online, där man måste trycka i en massa kontokorts siffror m.m täcker denna impuls.

På sin höjd en emotionell snabb reaktion av förvåning, ilska, sorg, glädje, förakt etc som varar högst en sekund, och i vissa fall tar med sig en svordom, ett skratt osv. Ett beteende el handling som varar mer än en sekund är allt annat än impulsiv, hur mycket man än vill påstå detta. Sen är det ju inte sagt att man kan ha ett vårdslöst beteende av någon orsak, men det inkluderar ju övervägande och kommunikation som tar längre tid. Men folk vill inte höra talas om det.

Jag har alltid knorrat emot när man satt Adhd diagnos på mig, och inkluderar impulsivt beteende. Om man agerar efter den betingade emotionella respons o reflex från rambo neuronen så klassar psykiatri en för sociopat/psykopat beroende på hur våldsamma tendenser du har. 

Eftersom jag alltid kontrollerar motvillig emotionell respons, och överväger. Så ser jag mig som noll impulsiv. Att jag ör medvetet slarvig är en annan sak.

Kanske om folk vore mer insatta i hur våran beslutsprocess fungerade rent neurologiskt, så skulle dom vara mindre benägna att klassa sig själva som sociopater som inte har emotionell kontroll. Men whatever... Då måste man ju ta ansvar för alla idiotiska beslut man gör, och få ångest för det, så de går väl gämt ut.

Depression och ångest, åtminstone för mig, har tidigare kommit av att jag inte kan göra något aktivt åt reflex-reaktionen annat än att låta den gå över. En rad av mänskliga beteenden reagerar jag förbestämt automatisk på, oavsett vad hotet består i, och min möjlighet att neutralisera det. Min dörrklocka el telefon signal ger mig en hormonel kalldusch, även om jag sitter och väntar på att telefon ska ringa, och jag är väl medveten om att endast min hörsel kan skadas minimalt.

Det enda som har dämpat denna automatiska reaktion är Lyrika. Som du säger så blir man lite koko. Men det går bort efter ett par månader. Det är ju en tradeoff. Det jag märkte först med iom att det var sommar var med min geting fobi. Minst sagt så kan man påstå att jag överreagerar på en pytteliten flygande grej. Med samma gastkramande skräck som jag upplevde i 6 års ålder lol.

Varför jag gillar detta o snackar om denna lustiga neuron, är för att det summerar rent vetenskapligt det främsta fel som uppståt pga ett trauma, och ptsd diagnosen i sig. Det går med modern vetenskap att spåra en enskild "rambo neuron" och se ifall denna aktivitet är skadad. Det här kan man inte slingra sig ifrån inom psykiatri, och påstå att man ha DNA fel och Adhd.

Man vet exakt hur detta fungerar, och vad den exakta orsaken är. Jag har inte testat min skalle själv på detta sätt, men hormonella exakta störningar som följer efter som konsekvens av detta fel, tillsammans med en massa andra exakta kroppsfunktioner, som man i sin helhet vet beror på denna "glitch", har jag provsvar på. Det här kan ju primärvård m neurologi och endokrinologi bekräfta enskillt åt mig. Även om det är svårt att få dom att pröjsa kostnaden för detta pga snikighets politiker.

En fotnot: är att jag byggde vidare det här inlägget på ett epost svar till en person. 

När det gäller mig själv, så kan jag säga att när man fungerar på ett felaktigt sätt, så fungerar man som mig generellt, i vissa fall. Det är väldigt svårt att skilja på normal, och trasig funktion, bara baserat på mig.

Som tur så har jag en norm i barnen idag, tillsammans med min etniska grupp tillhörighet, samt mänskligheten i sig.

Jag vet att en viss form av problem i samhället, beror på min medfödda helt normala neurologiska funktion. Samt att samhälle inte är anpassat till mig, utan jag måste anpassa mig till något onaturligt för mig. Detta gäller mina barn, och en relativ stor del av befolkningen (+20%) också.

Det finns en massa fin pedagogik och neurologi forskning om detta. Men det vill man ogärna ta till sig i Sverige. Är man annorlunda, så ska det klassas som onormalt och nedkämpas på alla sätt möjligt av myndigheter.

För att förenkla för sig själv, så grupperar man olika indelningar homogent, även om det finns variationer inom den homogena gruppen. Men nånstans för att det ska bli förståligt så måste man vara lite generös i sin beskrivning, och säga att det är samma-lika fasten det är en sanning med modefikation.

Jag vet inte hur många i min släkt som fungerar neurologiskt nästan likadant som mig. Jag vet inte om det är så att dom flesta fungerar som jag inom min genotyp-grupp (etniska grupp). Sen vet jag inte hur utblandad min släkt är, och vilka folkgrupper som är inkluderade i vårat DNA mer än Samiskt o Finsk-Ugriskt.

Egentligen så är ju alla männiksor samma-lika och kommer från samma lilla plats på planeten från start. Om dessa variationer uppstod för över 75.000 år sedan, så finns dessa neurologiska variationer i hela mänskligheten. Pga en stor miljö katastrof, så härstammar dagens mänsklighet på +6 miljarder, från ca 1000-2000 individer i öst Afrika. 

Beror dessa neurologiska skillnader och variationer som ett led av evolutions och klimat anpassning, så är de väl lättare att definera som grupperingar beroende på genetiskt o etnologisk bakgrund aka etnicitet.

Men whatever...

Även om jag har fått en massa svar för min egen del, så finns det en massa otillfreds ställande frågor kvar då.

Just när det gäller sjukskrivning/ersättning så har jag hela tiden vetat om att jag inte är korkad, psykiskt sjuk aka galen. Adhd diagnosen ställs av psykiatri, som leder till att man i praktiken är en psyk-patient. Vilket jag hela tiden haft svårt att förlika mig med. Inte pga att jag inte tycker at diagnosen hör hemma där, utan för att jag vet att det inte stämmer på mig.

Jag har inga depressioner, ångest attacker, mano-depressioner eller andra psykotiska problem.

Till psykiatri o läkare så har jag sagt att mina problem är ekonomiska främst. Idag så blir jag fysiskt sjuk av människors yttre påverkan av mig, vilket leder till begränsad försörjning.

Skulle jag ha 25 mille på kontot, så skulle dom inte höra av mig någonsin mer. Jag vet mina begränsningar idag, samt möjligheter.

Egentligen så oavsett vilka pengar jag än har, så reagerar jag med akut stress så tar livet av mig långsamt, pga reaktioner biokemiskt som uppstår i kontakt med de flesta människor. Allergi emot människor. Sen spelar det ju ingen roll hur mycket jag gillar andra. Som en jordnöts allergiker, som kan älska jordnötter, men blir sjuk av dom. Det ger en inga möjligheter, samt en massa besvikelse mest.

Hela min omgivning är belamrad med en massa lustiga och smarriga jordnötter. Som jag inte kan äta. Hade jag haft ekonomiskt möjlighet, så hade jag kunnat kontrollera min näromgivning på så sätt, att jag inte skulle befinna mig i en jordnöts påse lol. Flytta till glesbyggd..

Det som gör mig låg, är att mitt största intresse o passion, är andra människor, mänskliga relationer och hur vi fungerar, sociologi,  biologi, psykologi m.m Att man har förstört alla fysiska möjligheter att för mig persue detta intresse påverkar en självklart negativt. Det krävs en viss energi att inte vända detta emot jordnöts populationen och anklaga dem för att jag inte kan äta upp dom lol, och att vara mänsklig och skjuta över felet till dem, vilekt i sig är orättvist.

En liten grupp individer har ett stort ansvar för hur jag fungerar, och det är väl där skulden borde hamna.

Vissa jordnötter klarar jag av, så det är väl dem jag ska umgås med då...