Inlägg publicerade under kategorin Historia

Av Mikael - 27 september 2010 11:28

Tidigare så har man varit väldigt bestämd med att påstå att homo-sapiens sapiens inte har blandats med någon annan underart till HS. Efter att ha läst mycket om abc diagnoser, samt halkat in på antropologi spåret så läste jag Neandertal teorin av en kille. Han var inne på spåret att det inte var fel på abc folk, utan att man var genetiskt annorlunda helt naturligt av ett skäl.


Källa: http://www.rdos.net/eng/asperger.htm


Han vart självklart hånad m.m för sina ideer och påståenden av en hel del personer. Men från hans ideer så har jag utvecklat egna, och känt att det är realistiskt att det mycket väl kan vara en grupp inom det europeiska DNA't som har till en större del utvecklats på ett annat sätt, genom crossbreed med Neandertal.


Men mest fascinerade tycker Svante Pääbo är att man hittills lyckats identifiera 20 gener som är unika för människan, och som alltså positivt sållats fram under evolutionen. Bland dessa återfinns gener som är iblandade i ämnesomsättningen, samt i kraniets och bröstkorgens utveckling. Även gener som är inblandade i mental och kognitiv förmåga och som muterade har kopplats till Downs syndrom, schizofreni och autism finns med på listan.

–Det betyder så klart inte att alla neandertalare var autister, utan bara att de här är gener som på något sätt varit viktiga under människans utveckling.


Hans förhoppning är att resultatet ska bli ett värdefullt verktyg för många forskargrupper framöver. Och får han spekulera ytterligare sex–sju år fram i tiden – med reservation för att han hade fel förra gången – tror Svante Pääbo att man har kommit ännu mycket längre i förståelsen om människans historia.

–Då har vi en mycket klarare bild av vilka olika människoformer som funnits, det här är bara början.


Källa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/neandertalares-gener-kvar-hos-manniskan_4680543.svd


Mycket som är okänt är människan rädd för, samt sådant som kan ta ner HS-Sapiens från den teologiska monoteistiska pedistal som den är satt på.


Forskare har haft fel har det visat sig nu, och samtidigt så har personer som jag fått rätt istället.


Det jag tror på idag som "Hypotes" är att en viss minoritet i dagens Europa härstammar i huvudsak främst från Neandertal.


Arkeologer har kategoriserat HS Sapiens, Neandertal och Homo Erectus genom skelett fynd. Sena fynd från när-historia har skapat problem iom att man har tvistat om ifall det man har hittat är Sapiens eller Neandertal, där likheterna har gjort det nästan omöjligt att skilja oss åt pga att gen-driften under de sista 75000 till 25000 åren har gjort dessa underarter väldigt lika. Skulle du eller jag ha träffat en Neandertalare för 25000 år sedan så skulle vi ha misstagit han för en Sapiens.


Jag tror att det främsta skillnad som var mellan de båda underarterna var sociala skillnader, och filosofiska värderingar. Neandertal umgicks i mindre grupper, gämfört med min egna släktgrupps nomadiska sociala struktur, som inte nöts ur bara för att man har vuxit upp i ett svenskt infra struktur miljon projekt.


Jag läste en uppsatts av en annan kille, om språkets uppkomst.


Källa: http://www.student.nada.kth.se/~d95-nwa/Sprak2SO.html


Idag så vet jag att det finns 2 neurologiska typer av människor. Dom som använder "Verbal uppmärksamhet" och de verbala områderna i hjärnan. Och andra som jag som använder "Visuell uppmärksamhet" och dom visuella områderna i hjärnan.


Den genetiska likheten mellan Neandertal och Sapiens är svår att veta hur den var för 22000 år sedan när dom försvann. Det finns utrymme för mig att påstå att Leif med sin Neandertal teori har mycket rätt. Men missat att det kan sträcka sig längre än så. Och den Visuella gruppen kan härstamma från Neandertal i större utsträckning. Vilket leder till att det finns 2 (3) levande underarter till Homo-Sapiens idag.


Jag vet att inom min släktgrupp så finns alla variationer av personligheter och neurologiska begåvningar. Tyvärr så är det bara med IQ som är känt för hur man skilljer olika grupper åt pga Sapiens ras biologi m.m


-Afrikanska orginal DNA gruppen med påstådda +70 IQ snitt

-Europeiska majoritets gruppen med påstådda +99 IQ snitt (Det är här man hittar fin arier som Valon Jimmy från SD)

-Min Europeiska minoritets grupp inom det nomadiska Samiska/Finsk-Ugriska och Celtiska DNA't med ett påstått snitt av mig på +125-135 IQ snitt. Man blir kallad för t.ex "särbegåvad" som bäst.


Det handlar ju självklart om en generalisering, och jag är säker på att oavsett man kommer ifrån, så kan man toppa sin kunskap och IQ högt på en individuell nivå.


Det som förnärmar folk när man pratar om IQ, är att man tror att det är något annat än vad det är. IQ är = Inlärnings-kondition främst för hjärnan. Det enda det säger med IQ är hastighet man kan lära sig teoretiska och abstrakta saker. Det finns så mycket annat som är viktigt inom neurologi, som emotionell IQ som jag personligen gillar och prioriterar.


Det som uppenbart skilljer min grupp socialt med majoriteten är. Om jag ser till mig själv och familj så umgås vi med en mindre grupp människor, och har kontakt med högst 50 individer, vilket stämmer ganska så bra överens med en grupp som använder kropps symbolspråk i större utsträckning för att umgås. Vi förlitar oss på att andra läser vårat kropps språk och ser våra behov utan att man säger det. Sannolikt pga att vi använder dom Visuo-spatiala områderna i hjärnan, och basicly använder huvudet annorlunda.




Människan är den enda art som kan kasta föremål med någon större precision. Precisionen kräver väl utvecklad motorik och den styrs av hjärnans motoriska centrum som sitter i pannlobens bakre del. I anslutning till denna ligger Brocas area som är avgörande för att konstruera begripligt tal. Det finns mycket som tyder på att vår förmåga att med hög precision styra våra muskler för att kasta föremål kom väl till pass när vi utvecklade ett talat språk. För att kunna få fram de olika ljud som våra språk består av krävs det en mycket väl utvecklad finmotorik i och kring munnen. För övrigt är det endast människan som kan styra sin röst med viljan.


En ytterligare förklaring, och antagligen den mest betydelsefulla, är att primaternas komplexa sociala beteende kräver större hjärna. Det finns en korrelation mellan hjärnbarkens storlek och flockens storlek hos primater. Större hjärnbark ger större grupper. Med en extrapolering skulle människans gruppstorlek bli ungefär 150 människor, detta antal stämmer ganska bra överens med vad man finner i primitiva stammar. Antalet stämmer också hos så kallade moderna kulturer om man tar hänsyn till att vi inte umgås med alla människor runtomkring oss. 150 människor är ungefär den gräns vid vilken vi kan sägas ha genuint sociala relationer med alla. I en flock storlek på 150 individer skulle en apa vara tvungen att använda omkring 40 procent av sin tid till social verksamhet för att lära känna alla andra lika bra som i en normalstor apflock på 40 till 50 individer. Det talade språket tillåter oss att kommunicera, vara sociala med flera andra individer samtidigt, dessutom kan vi kommunicera information mellan oss och därför ha bättre överblick på våra egna, och andras, sociala band. Sambandet mellan gruppstorlek och storleken på hjärnbarken tillåter oss att med en viss felmarginal att interpolera fram när språket uppstod. Vi vet att ingen annan primat ägnar mer än 20 procent av sin tid till putsning. Om vi sätter gränsen hos människan till 30 procent ger det att språket uppstod för cirka 500 000 år sedan.


Varför det här är viktigt för mig beror på att man känner sig som en rotlös landsflykting utan korrekt social identitet. Jag tror att det är den här känslan tillsammans med desperation som gör att dom 30% feldiagnostiserade med abc diagnoser (vilket USA nu har erkänt) accepterar den här sociala identiteten som en NPF person. Men det är ju bara en gissning och spekulation av mig.


Men alla behöver känna att dom hör samman någonstans. Ser jag till min egen släkt som har fått avsäga sig sin etniska grupptillhörighet, om man strävade efter annat än att leva ute i skogen och valla renar... Idag så är det bara en liten % som bedriver renskötsel av Samer.


Resultatet är revolutionerande. Arvsmassan hos en utdöd art, tillika vår närmaste släkting, har kartlagts till 60 procent.


Källa: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vara-forfader-hade-sex-med-neandertalare-1.1089762


Idag så har man kartlagt 60% av DNA't så man inte kan säga att jag har fel ännu. För att veta med all säkerhet så måste man kartlägga båda underarter till 100%, tillsammans med att man DNA testar mig, min familj, vänner och min etniska grupp för att falsificera mina hypoteser.


Om det nu skulle visa sig att det inte stämmer vad Nazisterna har påstått med Gustaf Retzius i spetsen för svenska rasbiologiska institutet. CV Linnés artindelning osv...


Utan oavsett kulör på personen så är det 2 underarter på jorden, och det är en mer korrekt indelning. Det kommer säkerligen inte förändra något, mer än att det blir trassel som vanligt.


Föreställ er alla monoteistiska falanger som anser att dom äger, om det visar sig att det finns en annan människo typ som inte kommer från Adam o gud...


För min egen del, så påstår jag att min grupp är generellt fördomsfri och öppen för allt, vilket visar sig i handling och beteende. Jag ser möjlighet till positiv särbehandling och förståelse för hur olikheterna är normala och naturliga, som kanske ökar tålamodet för våra olikheter. Så att man inte hackar upp oss i olika kategoriseringar beroende på miljö/situation.


Inlärning: Visuell/Kinesthetic

Neurologi: Visuo-spatiala områden

Socialt: Pain in the ass lol

Traumatiserad: Adhd..... för att man inte förstår våra emotionella och sociala reaktioner emot våld och trauma.


Osv...

Av Mikael - 1 maj 2010 08:30

Det här är skrivet för lite över ett år sen el så. Hittade lite roligt i en låda/mapp på datorn som jag hade tappat bort då lol. Det blir taget ur sammanhaget från tidigare inlägg.


Att Fi (feministiskt initiativ) och Gudrun speciellt på blir påhoppad av anti-radikal feminister är ju givet och framställda på ett visst sätt när dom hotar ordningen. Om man inte kan hacka på politiken så kan man ju göra personangrepp. Dom här i inlägget, var ironiserande menat åt dom som namnkallar andra, vilket kanske är lite svårt att hajja.


Det har ju varit lite turer med Fi och deras ledare, som ibland har varit lite suspekta. Överlag så behövs det ju ett kvinnoparti idag, vilket egentligen är konstigt för att det borde ju inte behövas. Tiina Rosenberg har ju varit i blåsväder, vilket hennes kollega Gudrun S också är/har varit. Jag vet inte om dom 2 riktigt är representativa för kvinnor i allmänhet då, men men det är ju bra att några försöker iallafall. Gämför man Gudruns privata problem med Mona Sahlins. Gudrun's är mänskliga ju, hur många har inte tillfälligt haft problem med alkohol, och vissa har det bestående. Det här borde ju inte ens tas upp i massmedia.


Mona Sahlins problem. Jag skiter/glömmer att betala räkningar etc, men förväntar att ni "folket" ska göra det jag inte gör. Om inte, så jagar Kronofogden dig som ett djur...... Det här köper jag noll, och om hon inte hade varit sosse, så hade hon fått vänta på ett förskingrings åtal eller liknande.... Vilket jag minns väldigt bra, även om alla andra som röstar på sossarna har glömt. Att sätta en förskingrare som partiledare, som kommer att vinna oavsett hur vi röstar i sept, gör bara att jag tror ännu mer på att valen är "riggade" här i Sverige så att sossar vinner i 3 mandat perioder, och moderater i 1 mandat period.


Riggade på så vis att man släpper rolig information om fel partiledare om SCB råkar säga att väljarna tycker fel strax innan valet. Om det är Allians övertag 3 dagar innan valet, så råkar väl Aftonbladet säga att Fredrik är misstänkt pedofil eller liknande?... <-- Ironi med undrande sanningshalt i sig då.


Nu kanske det inte är så att jag gillar kvinnor extra mycket som framställer sig själva på det sätt som t.ex Gudrun gör vissa gånger, att kvinnor är totala offer för ett mansdominerat samhälle. Det stämmer ju inte till 100%. Jag hajjar ju också att man måste överdriva i media för att få fram sin sida/version av sitt budskap, så att det är klart och tydligt. Jag är inte mycket för genus sidor, och tycker av vi ska framställa oss som en homogen grupp människor, med lite variationer som är bra för hälsan. Jag gillar väldigt kvinnliga kvinnor som är självständiga, kunniga, frigjorda och öppna, som gillar män för att dom är män. Om jag ska välja i det här sammanhanget så gillar jag Simone de Beauvoir som var en dam i min smak, även om jag inte håller med henne i allt då.


Men jag ska moderera inlägget lite så att det inte blir missförstånd. Jag lämnar T'rex pga att det är med humor av hur dessa damer kan uppfattas.


Eftersom kvinnor är mitt favorit intresse så. Ofta så stoppas ju bra utvecklingar inom dom flesta områden, vilket gör att det tar lång tid till målet. Vad vi ska ta upp idag kära barn äro feminismens utveckling så ingående (det blir ju inte så ingående då lol) som jag åtminstone kan.


Rörelsen kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Ordet feminist var ursprungligen ett nedsättande uttryck för att beskriva kvinnor som inte anpassat sitt beteende till rådande könsnormer. Benämningen togs dock över av kvinnorörelsen vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892. Från ursprunget i den franska revolutionen har feminismen vuxit till att idag bli en betydande intellektuell och politisk kraft


Ofta i andra ”revolutioner” så har kvinnor hängt med i bara farten. Den tidigaste som jag känner till är från 600talet. Med den samhälls omstrukturering som Muhammed gjorde i arabvärlden så fick kvinnor också mer jämlikhet än tidigare. Tillsammans med rättsstat, mänskliga och individuella rättigheter. Även om rättigheterna som kvinnor hade då inte kanske motsvarade alla förväntningar vissa har (som jag då).



Utveckling som har varit positiv tidigare i europa stoppades av en maktelit inom kristna kyrkan, speciellt under 1500talet. I slutet av 1590talet när columbus syfilis spreds som löpeld genom Europa så löste kyrkan det genom att skuldbelägga kvinnorna för spridningen. Tack vare att dom lösaktiga männen spred den dödliga sjukdomen syfilis som riskerade att slå ut en stor del av populationen som Comlumbus män hade fått som present pga att dom våldtog söta Indian flickor, och dom spred i hela Europa pga att piraterna som var med kom från alla delar i Eu, samt var lika kåta när dom kom hem, så satte dom på både prostituerade och sina fruar. Vilket givetvis var kvinnornas fel som lockade dem, och gjorde männen kåta. <-- Surdrypande sarkasm.... Det var väl här som kvinnor började framställas ordentligt som "horor" som har legat kvar i vårat samhälle, och vi i Sverige har adopterat genom den judehatande Svenska Kyrkan (Lutherdomen). Det är väl därifrån som National Socialism's judehat och minoritetsgruppshat har sina rötter ifrån också...


Under Franska revolutionen emot aristokrat eliten så halkade igen kvinnorna med till viss del, 1792 så skrev Mary Wollstonecraft en bok ”Till försvar av kvinnans rättigheter” till försvar emot manliga vetare som inte ansåg att kvinnor hade samma förstånd som oss grabbs.


Sannolikt varför det inte vart någon större spridning berodde nog på allt elände som följde i F-Revolutionen, om man har lite bakgrund så vet man att det vart ju en massmords orgie istället för vettig revolution.


Men på 1830-40talet så tog den fart tillsammans med liberala ”revolutionen”. En herre vid namn John Stuart Mills skrev en bok om just kvinnors lika värde och att ni borde ha samma rättigheter, och att det var ett slöseri med människor att hålla kvinnor utanför samhället som en andraklassens medborgare. Han höll med Mary W, om att självklart så finns det olikheter mellan män och kvinnor (doh), och borde själva få välja om dom vill jobba eller vara mammis en stund. Men på samma gång har rösträtt, äganderätt osv.


Om man ser till alla landvinningar som feminismen gjorde under 90år framåt, men för att hållas på paus under 1930-1960talet. Mycket pga Ryssland och Tysklands tillbaka-reformering till att kvinnor ska föda upp ariska och ”andra” soldater främst, lite på samma sätt som makt eliten i kristna kyrkan mm anser.


Utvecklingen tog fart efter 1960talet fram tills idag. Men på något lurigt sätt så har feminism rörelsen spårat ur till en ”vet inte riktigt vad jag ska kalla det för rörelse”. Om man drar det enkelt så finns det 3 manliga synsätt på hur kvinnor ska vara.


1. Den religiösa pedistal Kvinnan, som är ren och orörd. Vilket resulterar i att tjejer försöker sy ihop mödomshinnor som aldrig funnits. Skuldbelägger dom för att dom är bara människor. Måste vara jobbigt att vara prinsessa hela tiden, även när man känner sig skabbig och nere.


2. Den mänskliga kvinnan som även om hon är himla lik män på många sätt så har hon trevliga sidor som jag inte har, som jag uppskattar. Men på samma gång är självständig, egen, jämnlik, himla klok, söt, charmig, vacker, smart, intelligent, lustig, (pms)-grinig *fniss*, trött, glad, arg, lycklig, olycklig, sur, och väldigt latjo att leka med på alla sätt (inte det sättet perversa Kalle tänker på..), superhjälte cool som Milla Jovovish t.ex


3. Dagens karriärs feminist, som vill kasta ner alla män i avgrunden, för alla oförrätter som den onda mannen har utsatt dom för (mmm, nåja, åtminstone tidigare generationer kvinnor, men det fungerar lika bra här med Nazistisk boplats arkeologi gör med vem som har rätt att bo vart). Här har vi knepiga alkoholisten Gudrun och hennes (?lesbiska?) kolleger.


Dom som syns och hörs idag är dessa damer på plats 3 som inte bryr sig överhuvud taget om jämnlikhet osv, utan överhet. Därav så har tempot för den liberala kvinnorätts utvecklingen saktats ner ganska så mycket. Dom här kvinnorna har inte utsatts för orättvisor som tidigare kvinnor. Dom är ute efter makt, och vill underställa mannen, och sätta sig på VD positionen. Det är synd att vanliga tjejer är utmanövrerade av dom här T-Rex’arna. Himla orättvist också för den delen, emot så många. Makthungrig Elit har smigits sig in bakvägen och tagit över feminismen, och skrämmer alla kvinnor till tystnad, på samma sätt som Bush har gjort. ”Är du inte Feminism, så är du inte Kvinna och emot oss”. Har man inte alla fakta så är det svårt att argumentera emot dom, eftersom dom kliver över lik, på samma sätt som den makthungriga ”Mans Eliten”. Sen att det drabbar majoriteten av kvinnor skiter dom fullständigt av. Det är ju inte dom som behöver utstå våldtäcker, misshandlar osv. Just det här är ju inte huvudskälet till våld, men det bygger på kvinnohat för vissa små små män, som är så rädda för kvinnor att dom måste utsätta er för en massa skit.  Riktigt kloka personer förstår det, män som verkligen gillar att kvinnor fungerar precis som dom inte får göra, och många kvinnor märker att det är något lurt på gång. Den här utvecklingen har bara pågått ca 15 år nu, så det är ju inte omöjligt att stoppa den.


Alla ni tjejer som gillar killar(män), som tycker att dom är små lustiga nördar, som är omständiga, men dock lustiga ändå. Det här handlar ju om en övervägande majoritet som inte får komma till tals, sen gamla kvinnorätts kämpar som blir utnyttjade och smutskastade av Gudrun och hennes T-Rex polare. Sk män som dom umgås med gillar att bli förnedrade och vara underkastade.


Det finns ju då en normal balans där alla står brevid varandra, där både män och kvinnor är slampor, som gillar och kramas på lika vilkor. Mmm, mycket riktigt, många män beter sig som kåta slampor som säljer sig till första budet. Jag vill gärna vänta till andra budet hehe. Hela den här sexbiten borde tas ur jämnlikhets debatten. Det är någonting privat emellan två personer som verkligen gillar varandra, inte ett vedträ att slåss med. Under ett par tusen år så har ”Sex” använts som ett maktmedel. Och det gör det fortfarande idag i stor utsträckning. Om man lägger ihop alla bitar i hur det fungerar i Sverige mellan kvinnor och män så är vi bland Europas minst jämnställda land. Ni kan inte komma att påstå att alla kvinno mord, misshandlar, våldtäkter och liknande inte hör hemma här, precis brevid lika löner. Det borde vara varje persons rätt på planeten att inte behöva oroa sig över det innan. Att skylla det på internet porr är ju effektivt också, för det vet vi ju alla, av kyrkan att sex är fult och äckligt, och kan man pina sig igenom 3 ligg för ungars skull i sitt liv, för att sedan straffa sig själv resten av livet, så är man ju ”from” osv.  Det är ju så att det är väldigt många bitar som leder till förtryck och våld, och eftersom sex förtfarande är ett maktmedel också till våldtäkter.


Det spelar ingen roll vart i samhället du befinner dig, utan alla olika personligheter, yrkesgrupper och sexuella läggningar har fördommar emot några. Nu pratar vi om grupper, inte enskilda personer. Vissa grupper som jag är besviken lite på äro. Homo-män som trackar TS kvinnor. Hetro som trackar hela H(t)B gruppen, där trans åker på mest skit, gay är inne, lesbiskt gillas av många. Manliga hetro trackar kvinnor i allmänhet, och tvärtom. Ni kan inte komma och säga till mig att ni har normala förhållanden med era bråk, gnäll, tjafs, otrohet osv. Ingen duger som dom är enligt många.


Fördomar är något som kommer latent som en försvars mekanism emot nya potenciella hot. Det triggas av Fight/Flee systemet som man egentligen itne normalt sätt behöver i samma utsträckning i vårat samhälle idag. Man är ju intuitivt avvaktande emot okända faktorer i vardagen.


Att lägga in sex i många debatter är ju lika klever som att lägga in privata samtal mellan två personer i politiska, religiösa, kulturella debatter. Om man då lyfter ut sex och sexläggningar ur alla debatter, och låter det få en egen plats, och inte tillåtas vara ett maktverktyg för att skuldbelägga och förtrycka andra. Utan sätter det i rätt perspektiv, dom flesta gillar att göka, spela roll med vem, om det är på lika vilkor.


”Take a pick” Gud, Jorden, Naturen, Mänskliga psyket, Vättarna, har gett oss olika sexläggningar för att det inte spelar någon roll, och gjort det till ett skojjigt och trevligt sätt att umgås på.


Svara gärna på det här: Varför stör du dig på andra som har sex? Oavsett vilken läggning dom har. Du kommer ju inte se dom när dom ”kramas”, så varför störa sig? Tycker du verkligen innerst inne att det är bättre att två personer försöker ta livet av varandra?  Vissa grabbs kommer att säga att dom inte vill att en bög ska stötta på dom, men eftersom jag vet en sak då. Alla personer med olika läggningar sållar bort i det ofantliga urvalet omedvetet och medvetet. Så då finns det två skäl till att någon stöter på dig. Ett, att han misstar dig för bi/homo, eller att han bara är ett svin och då handlar det ju inte om sex längre utan ett maktverktyg.


Det finns två sorters sociala norm beteenden. Första är filosofisk Etik, andra religiös Etik. Som det är idag, så är båda accepterade ”Etikerna” fulla med fördomar. (Filosofisk) vanlig etik handlar ju om ett mer logiskt tillvägagångsätt som baserar sig på sunt förnuft, t.ex om det verkar rationellt att slå en hammare i huvudet på andra, vilket dom flesta inte tycker, för att dom förstår att det gör ont på den andre. Vanlig Etik är det kanske inte så många som använder sig av, när det kommer till sex.


Utan majoriteten använder sig av religiös etik, även om ni säger att ni är ateister osv. Sex i Religion är för att motverka könssjukdommar, styra folk, underställa dom och kväsa deras egna strävan till ett vettigt liv. Alla ni som har emot H(t)B personer använder er av Romersk-Katolsk logik, den som säger att jorden är 6000 år, att universum snurrar runt jorden, att jorden är platt, att kvinnor ska sitta på pedistaler. Ni saknar logik, kan inte tänka rationellt, och dra korrekta slutsatser. Erat tänkade är väldigt färjat av dumheter. Det är här indoktrinering kommer in, den är så lyckad att folk inte ens är medvetna om att dom är Påven lilla ”lappdog”. Den här Etiken har uppkommit för att motverka att du begår Hor och Synd, och är en lydig liten underklass medborgare.


Är det inte dags att lägga det här oket bakom sig? Och börja fungera som en självständig utbildad människa som tänker logiskt och rationellt som det är tänkt?


Om man använder sig av filosofisk Etik så, det finns inget ologiskt med att ha sex med andra person(er), dom personer man gillar, om man inte drar på sig en massa sjukdommar och sprider dom vidare. Men det kan man undvika idag. Människans överlevnad som ras är säkrad på alla sätt reproduktionsmässigt. Hetrosexuallitet är inte tecken på friskhet, och andra läggningar är inte tecken på sjukdom. Ny neurolog forskning påvisar lovande resultat att (jorden inte är platt), sexuella läggningar påverkas och fastställs redan innan födsel. Det finns ingen egen vinning för dessa forskare att ljuga om det här, för det underminerar all annan forskning, då kan vi förkasta allt vi redan vi och starta fresh i en grotta. Sexläggning är precis på samma sätt en egenskap som olika intressen folk har i allmänhet.


Folk gillar fördommar, gillar att gadda ihop sig och tracka andra, gillar att framställa sig själva som perfekta A-Prototypen som är ett föredömme. Många/vissa har en pervers njutning av att få sin omgivning att må dåligt på alla möjliga sätt. Den enda norm ni infaller i är den ”Onda” normen. Som sagt, varför kan inte många stå för att gillar att vara ett svin, och behandla andra som skit, att dom mår bra av att mobba sin omgivning.


För att dra ihop alles då. För att det ska bli mer jämnlikt så kan man inte se någon som mindre eller under sig själv. Gudrun och hennes T-Rex kompisar menar på att vi ska avliva alla män, förkasta all mänsklig (mans) kunskap och flytta ut i skogen och starta om. För min del så ser jag fram att vinka av henne, men jag har ingen lust att göra henne till lags på något annat sätt. Om vi skulle testa att ta ur sexbiten ur feminismbiten, så kanske det alternativt går bättre.


Som en motpol så vill ju Svenska manseliten byta ut våra demokratiskt skolade flickor till fogliga Tailänskor som står i köket och är duktiga pigor/horor/värdinnor. Vilket är lika dåligt det.Man importerar män som tar med sig Sharialagar, och Afganska Taliban värderingar, som gillas väldans mycket av dessa svenska män. Med tanke på det eskalerande våldet i Sverige emot kvinnor som EU undrar om av och till. Samt våra Parti ledare med sin nepotism politik, där lille frugan får en fin post, på Systembolaget, eller som Sjukvårdslandstingsråd (utan att ha utbildning för det). Its the same shit all over... Man borde slå ihop sossar och moderater och byta namn till MS partiet..


För alla oss andra som faktiskt gillar varandra för hur vi är latent, och inte ställer orimliga krav på den andre att den ska vara si och så. Som inte vill vara med i cirkusen längre. Så finns det ju få alternativ. Eftersom jag har en massa kvinnor/flickor i min kära familj, så vill jag att det ska vara ändring med mycket redan idag. Politiska åtgärder som säkerställer en värdegrund som baseras på "båda sidors" behov, rättigheter och skyldigheter. Börjar vi på dagis/förskola samt utbildar föräldrar i vettig filosofisk värdegrund, så lär vi inte behöva genus partier framledes. 

Av Mikael - 30 april 2010 20:58

Det här är en liten lustig paradox. Arkeologi i Europa är väldigt styrd av Kristendomen. Mycket undanhålls och ignoreras. Så att religiösa och vetenskapliga modellerna som är uppmålade av människan inte ska ifrågasättas. Problemet nu är att det verkar inte bättre än att överväldiga bevis börjar hopa sig att allt kanske inte stämmer så himla bra. Idag så är det uppenbart att Neanderthal hade samma eller till och med högre utveckling än HSS i vissa anseenden. Pga många idiotiska antagande och förvrängningar så är det ju inte så lätt att hitta det som behövs.


Större hjärna, bevisligen samma förutsättningar till tal fysiskt, bevis på religiösa och grav riter, ganska ingående botaniska medicin växt kunskaper, omvårdnad av gamla och skadade. Det är helt omöjligt idag att kunna säga skälet till att dom försvann, för det finns absolut inget känt skäl. Om det är så att dom vart införlivade i HSS genpolen så förklarar det ju ett gradvist försvinnande som det är bevis på. Vikinga DNA och Egyptisk DNA är spårlöst försvunna idag under en kortare tidsperiod. Att dom 2 folken skulle ha försvunnit helt och hållet utan spår är ju konstigt eftersom båda var involverade i omfattande handel med nästan hela jorden. Mer vettigt verkar ju vara att dom som folkgrupp har blivit utspridda i en mängd av befolkningar, så pass att det inte går att särskilja dom. Även om dom som civilisationer försvann. Idag så behövs 3 till 4 generationer för att ändra sitt ursprung. Då snackar vi om 60-100år. Beroende på utseende som är ganska svårt att spekulera i, men om man ser till det faktum att utseende skillnaderna sannolikt inte var större än asiater och europeer idag och vi har samma ursprung. Sen om N-Män hade för vana att utvandra till andra bosättningar och var väldigt anpassningsbara till en ny miljö i samband med detta pga fördomsfri inställning osv.


Med tanke att det är en ganska så bred skillnad på personligheter i min grupp samt en del av mina typer som inte syns i allmänhet men som passar in i det här senariot gör det mer trovärdigt och möjligt.


Som tur äro inte alla forskare insnöade och bortser från fakta, misstolkar medvetet osv. Men här är ett exempel som är genomgående.


When geometric art is found with modern man, no one questions its intentionality, but when identical art is found with Neanderthal, everyone ignores it.


Men det är väldans intressant och helt klart förklarar väldigt mycket om man har en klar helhets bild för sig. Lite jobbigt är det å lägga ut det pga tids brist. Men den bild som börjar att framträda med en intelligentare, mer hänsynsfull, fördomsfri, en Etik som man normalt inte hittar hos dagens människor eller känd historia. Det behöver ju inte vara trolleri att Socrates, Aristoteles, Platon, Jesus, Cicero, Muhammed, Coppernikus, Galileo G, Leonardo D, Newton, Bahá’u’llah, Einstein, John Dobson fungerade som dom gjorde. Den här gruppen är ju större en så här, men endå så ä den väldans liten med tanke på tidsrymden. Det dom hade som gemensam nämnare var deras Etik och Kreativitet. Det här kommer säkerligen inte få något genomslag, men orka bry sig. Någonstans när saker som det här börjar komma fram så brukar det rulla på.

Av Mikael - 19 april 2010 07:50

Ska ta mig tid att svara lite då plus ta en historia lektion. Lånar text lite hej vilt och klipper in, när det gäller namn och lite bakgrund. Alla tips om historia länkar tas emot med stor tacksamhet. Har varit påväg i 1.5 år att sätta ihop det här till dottern + mellansonen m.m, så att det det hamnar i kronologiskt ordning, och är läsbart då. Annars så är ju alla välkomna att läsa om vår medborgar/individ fientliga historia myndigheterna har utsatt oss för.


När jag säger "Dom, ni etc" och menar på en generaliserande självisk grupp, som anser sig finare än alla oss andra. Jag menar alla med högerextremistiska ideologier, den grupp av personer som Gustaf Retzuis menade på som var fin-svenskarna, som själva poängterar hur extra speciella dom är, svenska myndigheter med höger extrema åsikter m.m Alla dom här som vill förstöra för oss andra, och tvingar på oss trista begrepp, värderingar och lögner.


För mig så spelar det absolut ingen roll överhuvudtaget vart man kommer ifrån, vilken etnisk grupp man tillhör osv, vilket jag visar i handling (om man ser till mina barn, familj och val av vänner), och inte i prat. Sen är släktforskning (vilket det handlar om för mig när jag delar upp grupper, som i slutändan visar sig vara samma-lika) både inom genetik och sen manuellt med namn är skitkul, delvis eftersom tidigare kunskap från våra förfäder/mödrar är ju väldigt väsentligt viktiga för våran överlevnad och framsteg, samt så är det ju kul att veta vad som har hänt ens släkt och vart man kommer ifrån, vilket är Iran om man backar 12-50.000 år bakåt, Och östAfrika längre bak, och en Nova/SuperNova ännu lite längre bakåt. Så vart man ska starta kan man ju undra.


Kort o konsist så tillhör vi allihopa "sammansatta 1 proton/1 elektron gruppen" så Graaaaatttis oss alla!!!


Vad det gäller dom Valon ättlingar som jag har träffat, så är en av min klokaste vän valon ättling, och alla andra som jag har träffat fungerar precis väldans klokt och sympatiskt, och dom är ju Belgare för ett tag sen, så vart dom hamnar kan man undra i denna soppa, och man kan undra ifall det är därifrån mitt väst Celtiska arv (tillsammans med mitt nomad arv) är ifrån vilket skulle vara logiskt. Jag kallar själv det arvet för frank/anglo-saxiskt? *rycker på axlarna*.


Det är ju synd att vi alla inte kan samsas och komma överens att vi alla har olika "lika" fantastiska etniska arv, som kanske inte har samma ursprung dom sista 50.000 åren, men defintitivt för 76.000 år sedan då vi var ca 1000 personer kvar på jorden, vilket är den sista flaskhals av under gång. Vi kommer alla från en bunt exceptionella överlevare, som borde duga alla!


Alla nationalistiska ideer borde kastas på sophögen tillsammans med religioner, sen borde man försöka fasa ut alla gränser till den idiotiska sophögen och grunda staten "Jordens befolkning" anser jag. Sen skriva i all massmedia att "Det finns inga raser", utan 1 underart till Homosapiens = Homosapiens-Sapiens som har lite olika geografiska anpassningar som är synliga! Det enda som skiljer oss åt nämvärt är 2 typer av neurologisk funktion. AudiotivSpatiala och VisuoSpatiala (här är jag med familj o vänner, så var lite försikta med att göra ljud brevid oss, för annars tappar vi koncentrationen, och riskerar att få en Kognitiv/Exekutiva-funktionsnedsättnigar temporärt, samt lust att leka)   


Men men, här kommer det då, svensk historia som man inte lär ut så mycket om i skolan, som EU o FN har upplyst svenska myndigheter att göra!


*Har du belägg att påstå att vi har ett sådant arv? Sverige har inget politiskt arv förutom då Sveriges television ;) *Johan's fråga*


SVT's Historia (1956) är ju kanske inte så himla lång, och det har faktiskt blivit bättre sen den startade eftersom vi har bättre koll på vad våra politiker håller på med.


Med förlusten av Finland 1809 sprack den svenska självbilden av en framgångsrik stormakt. Istället så föddes myten om det lilla, fredsälskande landet som var etniskt homogent. 


Så börjar Maja Hagermans artikel i DN 22 mars 2009. Som givetvis censucerades och inte hamnade på nätet eftersom den får för stor utbredning då. Men hon har skrivit en bok: "Det rena landet". Jag har pappers versionen av artikeln kvar, men ingen scanner tyvärr. Men i den så kan man läsa lite om svensk ras(biologi) forskning som minst sagt har varit gjort av monster. Som ledde bl.a til gravplunding av samiska gravar, för att bevisa's av Gustaf Retzius på 1900tal att herre folket, +51% enligt Retzius, som han gick ut med internationellt 1921att man behövde tvätta från våra (våra = jag, min familj o vänner och, släkt som har levt här ett tag i krokarna som e lite difust med lol, men häromstada +-200mil Väst-Öst, som inte är så jäkla viktigt hehe) minoritets/nomad "geni" gener, där deras gener var definitivt finare än sub-human same/minoritets genpolen.


I mitten av 550-talet nämns de av historieskrivarna Prokopios (som kallar dem gautoi) och Jordanes (som kallar dem gauthigoth). Namnet syftade på befolkningen i Västergötland  (Gautland), men när de spred sig till området öster om Vättern avsågs även dem. De kom då att kallas västgötar respektive östgötar. Götarna sammanblandas ibland felaktigt med goterna.


På 1830 tal (tror jag) så nystartade grunden för en senare nationalistisk rörelse som kallas för Göticism. Se även: http://www.sub.su.se/national/t1800c.htm


Maja Hagerman menar att Fascism har sitt ursprung från Sverige, vilket jag håller med om. Men det är ju väldigt opatriotiskt att påstå. Jag har förstått att jag aldrig komemr att bli riktigt "Svensk-etnisk" eftersom jag tillhör fel genpol.


Sverige vart ju influerad på sent 1800tal av; "Social Darwinism" (vilket namnet på är väldigt orättvist emot Darwin, för det var hans kusin Francis Galton som var rasbiologen/nazisten så det borde heta Social Galton'ism istället).



Parallellt med rörelser etc så har vi svenska staten som har varit vänligt inställd och myndigheter har haft tendenser att vara lite ren-ras tänkande, som har märkt specifikt inom psykiatrin där man har fått juridiskt utrymme att man ska rensa upp i folkstammen med 60.000 steriliseringar, kastreringar etc. Det är detta som är speciellt svårt att få tag info om. Jag har i bakhuvudet om en anstalschef som tog livet av flera tusen personer i otäcka experiment under 1939-1942 som han fick diplom o "hjälte status" för denna bedrift. T.o.m tyska nazister reagerade emot hans "arbete" vilket säger mycket. Ska försöka rota fram info om detta. Det har var direkt sanktionerat av svenska riksdagen.


Götismen


Vid början av 1800-talet startade i Sverige den nationella nyväckelse som gått under benämningen "göticism". Skalden Erik Gustaf Geijer var en av förgrundsgestalterna i det 1811 grundade Götiska förbundet. Förbundets syften var inte enbart litterära, utan allmänt fosterländska. Man ville återuppliva göternas "frihetsanda" och "mannamod". Man lyfte fram Nordens gemensamma hjältehistoria, de fornnordiska myterna, vikingabragderna. Esaias Tegnérs stora epos Frithiofs saga blev känt i varje svenskt hem, Geijers "Vikingen" likaså.


Sällskapet Götiska förbundet bildades 1811 av ett antal akademiker och diktare. Medlemmarna ville återuppväcka "dådkraft" och "vikingalynne" från det forntida Norden. Den bild vi har idag av oförskräckta kämpar med hornprydda hjälmar är en skapelse från göticismens tid. 1800-talets göticister använde vikingarna som förebilder för att stärka känslan för det svenska. Esaias Tegnér och Erik Gustaf Geijer skrev i förbundets tidsskrift Iduna (1811-1824) om asagudar och vikingahjältar. Där kunde man läsa om "Vikingen", "Odalbonden" och "Skidbladner". Tegnérs dikt "Frithiofs saga" skrevs 1825. Den kom att bli obligatorisk läsning i svenska skolor långt in på 1900-talet. Men också i Tyskland kom den att påverka nationalkänslan. Även där tog man upp myter om vikingar och asagudar. Det kom också att få ödesdigra konsekvenser för Europa. Germanerna sågs som ättlingar till vikingarna och därmed som en överlägsen ras. Några rastankar finns inte i Geijers eller Tegnérs diktning, men de föddes senare under 1800-talet och nådde sin kulmen i nationalsocialisternas lära.


En liten sak man ska ta upp om detta är att: Idag vet man att vi inte har någonting genetiskt gemensamt med vikingar med DNA tester gjorda. Endå så springer folk runt med plast vikinga-hjälmar på Nationaldagen som bara känns fånigt pga att svenskar är noll vikingar, och det finns absolut inga kulturella, handelsrelationer, genetiska etc samband mellan svenskar och vikingar som packade och flyttade för 1000år sedan ungefär.


Vid 1870-talet började Ericus Olais krönikas källvärde kraftigt att ifrågsasättas då det kunde konstateras att han inte återger sina källor på ett tillförlitligt sätt varvid informationen förklarades ogiltig. Trots alla försök att slå hål på samtliga myter den givit upphov till återupplivades de på 1900-talet av de svenska nazisterna, då i synnerhet det högerextrema Samfundet Manhem som hänvisade till denna krönika under invigningen 1935 för att ge historisk, kulturell och rasistisk legitimitet åt svensk nazism. Göticismens kopplingar till aggressiv svensk nationalism har gjort att frågan om goternas eventuella nordiska ursprung idag har blivit känslig i Sverige.


Samfundet Manhem var en förening i Sverige som i folkbildande syfte samlade "nationellt sinnade" personer från medel- och överklassen, av vilka många framträdande gestalter var öppet nazister. Enligt samfundets emblem bildades Samfundet 19 september 1934.


Till motto valdes "Tro, kraft, heder" vilket de tagit från Götiska Förbundet, och vid sidan av detta den så kallade gymniska treklangen "Hälsa, karaktär, skönhet". Samfundets emblem föreställer en klunga barrträd framför ett hav, och på vardera sida ett vikingaskepp med fören vänd utåt. De uttryckte att de byggde samfundet på "ärftlig egenart (ras) och urgammal svensk, götisk-gymnisk kulturgrund". Folkstamvård var ett av deras främsta syften. De menade sig å ena sidan verka för ökad förståelse av icke-nordiska människor, men av föreläsningarna, främst i Gösta Häggqvists tal, framgår deras rasism och tro på svensk övermänsklighet och deras övertygelse om att nordbor intog en överordnad särställning i förhållande till andra folk. För att bevisa detta hänvisades till antika och medeltida propagandaskrifter som vetenskapen vid det laget redan förklarat vara myter och lögn. Att skyla över nazismen på detta sätt är mycket vanligt i dylika organisationer, och tillika att åberopa en förfalskad historia.


Lite mer om Samfundet Manhem här.


Ett annat liknande fosterländskt förbund var Manhemsförbundet. Medlemmarna var delvis desamma som i Götiska förbundet. Båda förbunden förde fram vikten av såväl fysisk, psykisk som moralisk styrka. Bara ett starkt och härdat folk kunde rädda fosterlandet. Undervisning och folkuppfostran utgjorde därför en väsentlig del av verksamheten. Allra mest uttalad var den kanske i Manhemsförbundet.


Gymnastikföreningar i fosterlandets tjänst startades i Tyskland under ledning av Friedrich Ludwig Jahn.


Samma sak skedde i Sverige med Pehr Henrik Ling som drivande kraft. Fysiska övningar och fosterländska sånger skulle fostra den uppväxande generationen till nya vikingar, trodde man.


Skandinavismen


Så småningom började en mer politisk nationalism - skandinavismen - florera främst bland studenterna. Skandinavismen bygger på tanken att de nordiska länderna har gemensam historia, gemensam kultur och gemensamt språk och därför utgör en naturlig nationell enhet. Man talade högstämt om de nordiska brödrafolken. Man ordnade nordiska studentmöten. Mellan göticismen och skandinavismen fanns många beröringspunkter. Även skandinavisterna anspelade hänfört på vikingadåd i sina tal och dikter.


Man brukar räkna år 1829 som skandinavismens födelseår. Vid en promotionsceremoni i Lund, satte Esaias Tegnér en lagerkrans på den danske skalden Oehlenschläger huvud med orden: "Söndringens tid är förbi". Med det menade han att motsättningarna mellan Danmark och Sverige var ett avslutat kapitel.


Politiskt blev Schleswig-Holstein den stora frågan för skandinavisterna. När tyska styrkor 1848 tågade in i Jylland anslöt sig några hundra frivilliga svenskar till den danska hären. I samtida dikter kan man läsa om "nordanstormens söner" som kämpade för sitt "brödrafolk". Svenske kungen Oskar I, som också var populär i Danmark, såg ett enat Norden som värn mot framför allt Ryssland.


Historie- och hjälteromantiken


Nationalismen i Sverige blev alltmer "svensk-nationell" mot senare delen av 1800-talet. Den växte i styrka i takt med industrialismens utveckling. För att skapa en nationell samling hämtade man exempel ur historien. Nu var det hjältar som Engelbrekt, Gustav Vasa och Karl XII som hyllades. Oftast var det just kampen och offret för nationen som man ville mana fram på nytt. Ju närmare sekelskiftet man kom desto större och mer reellt blev hotet från Ryssland. Finland blev ju allt mer "förryskat". Tidigt började man också ana det förestående världskriget. Ungdomen måste fostras med de historiska hjältarna som förebilder, ansåg man. Sveriges nationella oberoende måste försvaras.


Men det var inte enbart historiska hjältar som lyftes fram. Även "hjältar" från industrins och vetenskapens område ärades för sina nationella gärningar. Skalden Carl Snoilsky var en av dem som ofta författade hyllningsdikter till framstående svenskar.


Det är här mot slutet av 1800-talet man också klart börjar kunna urskilja två nationella inriktningar: en kulturnationalism och en aggressiv nationalism. Den ena besjunger en svunnen idyll eller en fredlig industriell och vetenskaplig utveckling. Den andra hyllar kampen på slagfältet, det heroiska i att offra sig för fäderneslandet. Den uppmanar till nya "hjältedåd" likt dem på Karl XII:s tid.


Men det finns också röster som kritiserar denna historiska hjältedyrkan. August Strindberg och Gustaf Fröding har båda ironiserat över detta.


Unionsfrågan, tullfrågan och försvarsfrågan


Norge hade 1814 tvingats till union med Sverige. Unionstanken blev aldrig riktigt populär i Norge. Norge utveckades också snabbare mot en demokrati än Sverige. Den norska nationalismen med krav på unionens avveckling växte sig starkare. I Norge var det bondepartiet Venstre som stod för en renodlat nationalistisk inställning. I Sverige däremot var det högergrupper, som i särskilt hög grad förde fram nationalistiska paroller. Ställningstagandet i unionsfrågan speglade såväl norska Venstres liberala nationalism, som svensk aggressiv nationalism. Unionsproblematiken var den utrikespolitiska fråga, som framför allt sysselsatte utrikespolitiska svenska debattörer under senare delen av 1800-talet. Och i såväl Norge som Sverige skapade den så kallade storsvenska hållningen irritation. Svenska liberaler och socialdemokrater var starkt kritiska till de överdrivna fosterländska politiska uttalanden, som den storsvenska hållningen gav uttryck för. På den kanten tävlar man om att vara "svenskastarastast" sade Dagens Nyheter och citerade därvid skalden Fröding.


På aktivistsidan (den norgefientliga sidan) fanns Fosterländska Förbundet och dess organ Göteborgs Aftonblad med Rudolf Kjellén som ledande skribent. Aktivisterna såg unionsfrågan från en rent och snävt svensk synpunkt. Genom att ensidigt hävda de svenska intressena skulle den svenska nationalandan stärkas. Man deklarerade med skärpa kampviljans betydelse för det nationella: "men var de blågula färgerna svajar högt, där skall man finna oss bland kämparna i ledet. Det är fosterlandets sak vi sätter främst, dess ära och dess framgång." Så skriver Göteborgs Aftonblad.


Man tycks medvetet ha strävat efter Norges underkastelse genom krig eller krigshot. Motiveringen för denna politik var uteslutande nationalistisk: den svenska nationalkänslan måste stärkas, Sveriges kraft och Sveriges ära måste hävdas inför utlandet.


En av de mest extrema nationalisterna i unionsfrågan C. A. Reuterskiöld skriver i ett privatbrev "Att du inte kan se, att krig borde önskas, att krig är det enda som numera kan rycka upp och ena ett av fred försoffat folk! Jag vill krig, men det går inte - Gud bättre - det går inte, om inte Norge anfaller. Och mitt sista hopp är nu ett norskt anfall. Låt oss ändå göra vad vi kunna för att framkalla ett sådant!"


Unionsfrågan framkallade alltsedan början av 1880-talet en ultrakonservativ, nationalistisk inriktning hos en del högerkretsar och den förstärktes sedan under tullstriden. Det framträdde ett intimt samband mellan protektionism, nationalistisk unionspolitik och en klar konservativ hållning. Även om tullstriden i hög grad var krasst intresseinriktad, fanns i debatten många anknytningar till svensk nationalism. Frihandlarna stod enligt dessa ultranationalister för en farlig internationalism.


Mot bakgrund av russifieringsvågen över Finland (ryssarna ville nu helt införliva Finland i Ryssland) blev hotet österifrån aktuellt. Försvarsfrågan krävde en lösning. Sambandet mellan försvarsfrågan och rösträttsfrågan betonades ofta. Högerkrafterna var ursprungligen ovilliga att släppa fram arbetare till valurnorna. Men inställningen förändrades efter hand. De som gjorde värnplikt i fosterlandets tjänst, borde också ha inflytande över landets angelägenheter. Slagordet "en man-en röst-ett gevär" gjorde också intryck på högerhåll.


Även från bondehåll sade man sig hellre acceptera militärbördorna än att hamna under utländsk regim. 1914 års bondetåg markerar slutet på den märkliga utveckling, som inom loppet av två årtionden, förvandlade en stor del av Sveriges bönder från inbitna sparsamhetsmän till hängivna försvarsvänner.



Naturromantik, agrarromantik, hembygdsromantik


Den som brutit upp från sitt hem och flyttat in till staden eller utomlands, ser annorlunda på tillvaron än den som aldrig lämnat "den vanda torvan" - den plats där man vuxit upp. Långt hemifrån idealiserar man gärna hembygden: "Just detta avstånd gav bilden av hembygden en särskild, svårmodig glans." Så skriver litteraturvetaren Staffan Björck 1946 om sekelskiftets hembygdsromantik. Hembygden - ofta i starkt idealiserad form, spelar en stor roll i konst, litteratur och samhällsdebatt mot slutet av 1800-talet. Björck ser urbaniseringen och emigrationen som de viktigaste orsakerna till detta hembygdsintresse.


Urbaniseringen och centraliseringen fortgick i allt snabbare tempo under senare delen av förra seklet. Den nationella tanken växte sig allt starkare. Men samtidigt stärktes känslan för hembygden, naturen och bondelivet. Hur kan man förklara detta? Finns det inte en motsättning mellan nationalism och hembygd?


Både ja och nej. Visst är hembygds- och agrarromantiken en reaktion mot stordriften, industrialismen, städerna, fabrikerna. Men man kan också påstå att nationalismen förstärks av dessa strömningar.


Maurice Barrès, fransk konservativ författare runt förra sekelskiftet, säger att sann nationalism bygger på lokalkänslan. Den som har intresse för och är känslomässigt bunden till hembygden, har samtidigt den rätta förståelsen för hela nationen, menar han. Den svenske konstnären Carl Larsson säger samma sak: "för att kunna älska det hela måste man att börja med älska delen". Kanske hade han tagit intryck av Barrès. Björck däremot, hävdar att den provinsiella hembygdsrörelsen runt sekelskiftet ofta innebar en oreflekterad kärlek till torvan och stod ganska främmande för nationell gemenskapskänsla. Carl Larsson å sin sida kallar fäderneslandet "den stora gemensamma torvan".


Klart är ändå att parallellt med en stark nationalism fanns en stark känsla för hembygd och natur. Nationella och provinsiella tankar förekommer hela tiden jämsides. Sverige är en enad nation, men med stora lokala variationer, vilka utgör en nationalrikedom. Vi har författare som Ola Hansson, Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam och Gustaf Fröding, som ger uttryck för regionala tankar.


Men vi har också August Strindberg som även här står som en motpol. I inledningen till Svenska Folket argumenterar han mot myterna om vårt urgamla svenska kulturarv. Folkdräkten och folkvisan brukar framställas som våra mest ursvenska nationalegendomar. Men folkdräkten i sitt nuvarande skick är inte speciellt gammal, hävdar han. Folkvisan är varken särskilt folklig eller ens alltid svensk. Visorna är skrivna av "herremän" - inte sällan av utländsk härkomst - och inte som vi vill tro under arbetet ute på åkern. Likaså är Dalarna - "det ursvenskas vagga och härd" - senare bebyggt än både Götaland och södra Svealand. Man frestas tro, skriver Strindberg, att "svenska folket icke är en nation utan en hel mängd små stammar vilka leva i en evig fejd med varandra och därför hindra uppkomsten och fortvaron av något nationellt".


Moderna forskare som Sverker Sörlin säger att regionalismen fungerade som en motvikt till förändringsprocesser, till industriell kapitalism och till modernitet. Regionen hade stor betydelse för människors identitet och blev härigenom för många ett ideal, en positiv motsats till det moderna samhällets kulturupplösning. När allt förändrades och omvärderades framstod regionen med sin trygga lantlighet och sin ursprungliga folkkultur som ett alternativ.


Dalarna i svensk kultur


Där finns en dalarörelse i svensk kultur runt sekelskiftet. Det var också i Dalarna som Carl Larsson kom i förbindelse med "ursvenskhetens ådra". Konstnärerna flyttade hem från Paris för att studera svensk natur och svenskt folkliv. Det är det typiskt svenska i naturen man vill fånga: de djupa skogarna, böljande sädesfält, ljusa björkbackar, snötyngda fjäll.


Författarna använder sig ofta också av dalamotiv. I Svenskarna och deras hövdingar berättar Heidenstam om "de ärliga och goda dalamännen" som hade brått till kyrkbacken, för att "innan julens fridstid gick in" betala skatt till präst och fogde.


Se vidare på: http://www.sub.su.se/national/ttorb2.htm


Industrialismen och nationalismen

En ny "modern" nationalism blev under 1800-talets senare hälft oerhört stark och tydlig. Det var just under denna tid som också industrialismen satte fart i Europa och i Sverige. Vissa forskare ser ett klart samband mellan just industrialismen och nationalismen.


För Sveriges del var järnmalmen den viktigaste industri- och exportvaran. Förädlingen, det vill säga tillverkningen av redskap och andra järnprodukter, skedde länge utanför Sverige. Oftast förädlades malmen i England, som låg före i den tekniska utvecklingen.


Industrialismen innebar en övergång från hantverk till storskalighet och maskinell tillverkning. Tidigare satt skomakaren hemma i sitt kök och gjorde skor till grannar och bekanta i byn eller socknen. Nu börjar man göra skor i fabriker med maskiners hjälp. Nu måste man ha en stor marknad och möjlighet att snabbt få ut varorna över hela landet och till hamnarna för export. Därför är det också viktigt att bygga järnvägar. Man måste tänka nationellt.


Hela folket måste läras att tänka nationellt. Stockholmaren måste känna att han eller hon har något gemensamt med både skåningen och norrlänningen. Människorna måste lära sig att de framför allt är svenskar och bor i Sverige. Om man sedan råkar vara bosatt i Dalarna eller Sörmland kommer i andra hand. Lokalkulturerna får gärna finnas kvar men det viktiga är att de ryms inom en och samma nation. Likadant var det i andra länder i Europa.


Under 1800-talet genomgår således Sverige och övriga Europa en mycket stor förändring såväl socialt som politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Nu läggs grunden till vårt moderna samhälle. Industrins och teknikens krav på kunnig och flyttbar arbetskraft slår undan för undan ut det gamla jordbrukssamhället. Fler och fler människor flyttar in till städerna. Det är där de nya jobben finns.


England var tidigt ute när det gällde industrier. Redan på 1700-talet uppfanns ångmaskinen, som revolutionerade såväl järnhantering som annan tillverkning. Långt fram på 1800-talet var England den klart ledande industrinationen. Sverige fick vänta till ungefär 1870 på sitt industriella genombrott.


Utvecklingsoptimismen var stor och rapporter om nya tekniska landvinningar förekom ideligen. Samtidens människor såg den ena uppfinningen efter den andra tränga in i sin vardag: ångmaskinen, ångbåten, järnvägen, telegrafen, telefonen, elektriciteten. Ingen gräns fanns längre för den mänskliga förmågan.


Men det fanns också de som var kritiska mot den tekniska utvecklingen. Den förstörde naturen, ansåg man. Den förstörde moralen, traditionerna, ekonomin. Adelsmannen och godsägaren Leonhard Fredrik Rääf var en av de mest rabiata teknikfienderna, åtminstone på sin ålderdom. Författaren August Strindberg var, trots sitt radikala sinne, starkt kritisk mot framförallt järnvägarna.


Hur spred man under 1800-talet ett nationellt tänkande


Vilka metoder fanns då att sprida nationellt tänkande till befolkningen? Det fanns flera olika sätt: genom skolan, genom tidningar, böcker, genom att uppmuntra till resor, genom att berätta om nationella "hjältar", genom att betona den gemensamma historien, genom att resa monument, genom nationella högtider, genom konkurrens med utlandet vad gällde teknik, konst och försvar.


Sverige lagstiftade 1842 om att alla barn skulle gå i skolan. Oavsett var man bodde skulle man lära sig vissa baskunskaper som var lika för hela landet. Nu vet vi att det skulle dröja rätt många år innan alla verkligen gick i skolan ordentligt. Men vare sig man hade gått i skola eller inte så kunde faktiskt de flesta i Sverige läsa och ibland även skriva sedan långt tillbaka. Till stor del berodde det på att prästen en gång om året höll så kallat husförhör. Alla, både unga och gamla, måste läsa ett stycke högt ur katekesen (sammanfattning av kristendomens grundstycken) och svara på frågor som visade om de förstått innehållet. Husförhören försvann inte helt förrän runt sekelskiftet 1900.


I och med att många kunde läsa var det möjligt att sprida kunskap och budskap av olika slag via böcker och tidningar. En stor mängd dagstidningar, veckotidningar och annan läsning växte fram från mitten av 1800-talet. Så alla som hade råd, tid och intresse hade möjlighet att skaffa sig både böcker och tidningar. Och här fick man läsa om de svenska historiska hjältarna: Engelbrekt, Sturarna, Gustav Vasa, Gustaf II Adolf och Karl XII. De förekom i idealiserade historiska berättelser, i dikter, i romaner. Man betonade hur de befriat Sverige från utländskt förtryck, hur de försvarat Sverige, hur de fört Sveriges rykte över världen.


Men det var inte bara kungarna som lyftes fram. Svenska vetenskapsmän, tekniska uppfinnare, nationella skalder, konstnärer, industrimän. Alla hyllades de för att ha höjt Sveriges internationella rykte. Nationalstoltheten var stor.


Skolundervisning med samma läroböcker över hela landet samt spridningen av tidningar och böcker gjorde också att man fick ett enhetligt språk. Även om man fortfarande talade olika dialekter så såg skriftspråket likadant ut i hela Sverige. Språket har alltid spelat en viktig roll för nationalkänslan och samhörigheten. Runt om i Europa stred man ju om territorier för att samla alla som hade gemensamt språk till en nation.


Alla länder har ett antal historiska hjältar och hjältinnor och de utgör ett viktigt inslag i nationalismen. Ofta har dessa hjältar bekrigat eller sökt frigöra sig från förtryckare som haft sin hemvist hos andra folk. Stundtals har ett lands hjälte blivit ett annat lands skurk. Idag kan vi se med distans på de historiska hjältestriderna och betrakta dem som vackra eller spännande sagor. De gamla hjältekamperna har alltså ett kulturhistoriskt värde för oss. Vi kan uppskatta alla länders historia. Att vårt eget folk i historisk tid triumferat över andra folk väcker inte längre några stormande segerkänslor. Något sådant sker bara om vårt fotbollslag skulle vinna en landskamp.


Men de gamla historiska myterna och legenderna, vare sig de är sanna eller ej, tillhör vårt kulturella arv. De har även en gång i tiden varit nationsgrundande. Vad man slås av är också likheten i olika länders hjältehistorier. Tillsammans utgör de nu folkens gemensamma kulturskatter. Vare sig vi turistar i det egna eller något annat land fascineras vi av slott och byggnader eller historiska spel förknippade med respektive lands historia.


Källa: http://www.sub.su.se/national/t1800c.htm


..under utarbetande...




Av Mikael - 14 april 2010 20:30

Det är ju valår i år, så jag tänkte lägga ut mitt favo snilles politiska åsikt som jag delar. Hans ideer om ekonomin är likadana, alternativt grundade? den miljö-gröna ekonomiska reformen som man önskar idag. Där fokus är på individens välbefinnande. Men det är väl klart att politiker inte fattar det här eftersom IQ't är vad???


Det här är ju aktuellt idag också på många sätt.


Why Socialism?

by Albert Einstein

This essay was originally published in the first issue of Monthly Review (May 1949).

 

Is it advisable for one who is not an expert on economic and social issues to express views on the subject of socialism? I believe for a number of reasons that it is.

 

Let us first consider the question from the point of view of scientific knowledge. It might appear that there are no essential methodological differences between astronomy and economics: scientists in both fields attempt to discover laws of general acceptability for a circumscribed group of phenomena in order to make the interconnection of these phenomena as clearly understandable as possible. But in reality such methodological differences do exist. The discovery of general laws in the field of economics is made difficult by the circumstance that observed economic phenomena are often affected by many factors which are very hard to evaluate separately. In addition, the experience which has accumulated since the beginning of the so-called civilized period of human history has—as is well known—been largely influenced and limited by causes which are by no means exclusively economic in nature. For example, most of the major states of history owed their existence to conquest. The conquering peoples established themselves, legally and economically, as the privileged class of the conquered country. They seized for themselves a monopoly of the land ownership and appointed a priesthood from among their own ranks. The priests, in control of education, made the class division of society into a permanent institution and created a system of values by which the people were thenceforth, to a large extent unconsciously, guided in their social behavior.

 

But historic tradition is, so to speak, of yesterday; nowhere have we really overcome what Thorstein Veblen called "the predatory phase" of human development. The observable economic facts belong to that phase and even such laws as we can derive from them are not applicable to other phases. Since the real purpose of socialism is precisely to overcome and advance beyond the predatory phase of human development, economic science in its present state can throw little light on the

socialist society of the future.

 

Second, socialism is directed towards a social-ethical end. Science, however, cannot create ends and, even less, instill them in human beings; science, at most, can supply the means by which to attain certain ends. But the ends themselves are conceived by personalities with lofty ethical ideals and—if these ends are not stillborn, but vital and vigorous—are adopted and carried forward by those many human beings who, half unconsciously, determine the slow evolution of society.

 

For these reasons, we should be on our guard not to overestimate science and scientific methods when it is a question of human problems; and we should not assume that experts are the only ones who have a right to express themselves on questions affecting the organization of society.

 

Innumerable voices have been asserting for some time now that human society is passing through a crisis, that its stability has been gravely shattered. It is characteristic of such a situation that individuals feel indifferent or even hostile toward the group, small or large, to which they belong. In order to illustrate my meaning, let me record here a personal experience. I recently discussed with an intelligent and well-disposed man the threat of another war, which in my opinion would seriously endanger the existence of mankind, and I remarked that only a supra-national organization would offer protection from that danger. Thereupon my visitor, very calmly and coolly, said to me: "Why are you so deeply opposed to the disappearance of the human race?"

 

I am sure that as little as a century ago no one would have so lightly made a statement of this kind. It is the statement of a man who has striven in vain to attain an equilibrium within himself and has more or less lost hope of succeeding. It is the expression of a painful solitude and isolation from which so many people are suffering in these days. What is the cause? Is there a way out?

 

It is easy to raise such questions, but difficult to answer them with any degree of assurance. I must try, however, as best I can, although I am very conscious of the fact that our feelings and strivings are often contradictory and obscure and that they cannot be expressed in easy and simple formulas.

 

Man is, at one and the same time, a solitary being and a social being. As a solitary being, he attempts to protect his own existence and that of those who are closest to him, to satisfy his personal desires, and to develop his innate abilities. As a social being, he seeks to gain the recognition and affection of his fellow human beings, to share in their pleasures, to comfort them in their sorrows, and to improve their conditions of life. Only the existence of these varied, frequently conflicting, strivings accounts for the special character of a man, and their specific combination determines the extent to which an individual can achieve an inner equilibrium and can contribute to the well-being of society. It is quite possible that the relative strength of these two drives is, in the main, fixed by inheritance. But the personality that finally emerges is largely formed by the environment in which

a man happens to find himself during his development, by the structure of the society in which he grows up, by the tradition of that society, and by its appraisal of particular types of behavior. The abstract concept "society" means to the individual human being the sum total of his direct and indirect relations to his contemporaries and to all the people of earlier generations. The individual is able to think, feel, strive, and work by himself; but he depends so much upon society—in his physical, intellectual, and emotional existence—that it is impossible to think of him, or to understand him, outside the framework of society. It is "society" which provides man with food, clothing, a home, the tools of work, language, the forms of thought, and most of the content of thought; his life is made possible through the labor and the accomplishments of the many millions past and present who are all hidden behind the small word “society.”

 

It is evident, therefore, that the dependence of the individual upon society is a fact of nature which cannot be abolished—just as in the case of ants and bees. However, while the whole life process of ants and bees is fixed down to the smallest detail by rigid, hereditary instincts, the social pattern and interrelationships of human beings are very variable and susceptible to change. Memory, the capacity to make new combinations, the gift of oral communication have made possible developments among human being which are not dictated by biological necessities. Such developments manifest themselves in traditions, institutions, and organizations; in literature; in scientific and engineering accomplishments; in works of art. This explains how it happens that, in a certain sense, man can influence his life through his own conduct, and that in this process conscious thinking and wanting can play a part.

 

Man acquires at birth, through heredity, a biological constitution which we must consider fixed and unalterable, including the natural urges which are characteristic of the human species. In addition, during his lifetime, he acquires a cultural constitution which he adopts from society through communication and through many other types of influences. It is this cultural constitution which, with the passage of time, is subject to change and which determines to a very large extent the relationship between the individual and society. Modern anthropology has taught us, through comparative investigation of so-called primitive cultures, that the social behavior of human beings

may differ greatly, depending upon prevailing cultural patterns and the types of organization which predominate in society. It is on this that those who are striving to improve the lot of man may ground their hopes: human beings are not condemned, because of their biological constitution, to annihilate each other or to be at the mercy of a cruel, self-inflicted fate.

 

If we ask ourselves how the structure of society and the cultural attitude of man should be changed in order to make human life as satisfying as possible, we should constantly be conscious of the fact that there are certain conditions which we are unable to modify. As mentioned before, the biological nature of man is, for all practical purposes, not subject to change. Furthermore, technological and demographic developments of the last few centuries have created conditions which are here to stay. In relatively densely settled populations with the goods which are indispensable to their continued existence, an extreme division of labor and a highly centralized productive apparatus are absolutely necessary. The time—which, looking back, seems so idyllic—is gone forever when individuals or relatively small groups could be completely self-sufficient. It is only a slight exaggeration to say that mankind constitutes even now a planetary community of production and consumption.

 

I have now reached the point where I may indicate briefly what to me constitutes the essence of the crisis of our time. It concerns the relationship of the individual to society. The individual has become more conscious than ever of his dependence upon society. But he does not experience this dependence as a positive asset, as an organic tie, as a protective force, but rather as a threat to his natural rights, or even to his economic existence. Moreover, his position in society is such that the egotistical drives of his make-up are constantly being accentuated, while his social drives, which are by nature weaker, progressively deteriorate. All human beings, whatever their position in society, are suffering from this process of deterioration. Unknowingly prisoners of their own egotism, they feel insecure, lonely, and deprived of the naive, simple, and unsophisticated enjoyment of life. Man can find meaning in life, short and perilous as it is, only through devoting himself to society.

 

The economic anarchy of capitalist society as it exists today is, in my opinion, the real source of the evil. We see before us a huge community of producers the members of which are unceasingly striving to deprive each other of the fruits of their collective labor—not by force, but on the whole in faithful compliance with legally established rules. In this respect, it is important to realize that the means of production—that is to say, the entire productive capacity that is needed for producing consumer goods as well as additional capital goods—may legally be, and for the most part are, the private property of individuals.

 

For the sake of simplicity, in the discussion that follows I shall call “workers” all those who do not share in the ownership of the means of production—although this does not quite correspond to the customary use of the term. The owner of the means of production is in a position to purchase the labor power of the worker. By using the means of production, the worker produces new goods which become the property of the capitalist. The essential point about this process is the relation between what the worker produces and what he is paid, both measured in terms of real value.

Insofar as the labor contract is “free,” what the worker receives is determined not by the real value of the goods he produces, but by his minimum needs and by the capitalists' requirements for labor power in relation to the number of workers competing for jobs. It is important to understand that even in theory the payment of the worker is not determined by the value of his product.

 

Private capital tends to become concentrated in few hands, partly because of competition among the capitalists, and partly because technological development and the increasing division of labor encourage the formation of larger units of production at the expense of smaller ones. The result of these developments is an oligarchy of private capital the enormous power of which cannot be effectively checked even by a democratically organized political society. This is true since the members of legislative bodies are selected by political parties, largely financed or otherwise influenced by private capitalists who, for all practical purposes, separate the electorate from the legislature. The consequence is that the representatives of the people do not in fact sufficiently protect the interests of the underprivileged sections of the population. Moreover, under existing conditions, private capitalists inevitably control, directly or indirectly, the main sources of information (press, radio, education). It is thus extremely difficult, and indeed in most cases quite impossible, for the individual citizen to come to objective conclusions and to make intelligent use of his political rights.

 

The situation prevailing in an economy based on the private ownership of capital is thus characterized by two main principles: first, means of production (capital) are privately owned and the owners dispose of them as they see fit; second, the labor contract is free. Of course, there is no such thing as a pure capitalist society in this sense. In particular, it should be noted that the workers, through long and bitter political struggles, have succeeded in securing a somewhat improved form of the “free labor contract” for certain categories of workers. But taken as a whole, the  present day economy does not differ much from “pure” capitalism.

 

Production is carried on for profit, not for use. There is no provision that all those able and willing to work will always be in a position to find employment; an “army of unemployed” almost always exists. The worker is constantly in fear of losing his job. Since unemployed and poorly paid workers do not provide a profitable market, the production of consumers' goods is restricted, and great hardship is the consequence. Technological progress frequently results in more unemployment rather than in an easing of the burden of work for all. The profit motive, in conjunction with competition among capitalists, is responsible for an instability in the accumulation and utilization of capital which leads to increasingly severe depressions. Unlimited competition leads to a huge waste of labor, and to that crippling of the social consciousness of individuals which I mentioned before.

 

This crippling of individuals I consider the worst evil of capitalism. Our whole educational system suffers from this evil. An exaggerated competitive attitude is inculcated into the student, who is trained to worship acquisitive success as a preparation for his future career.

 

I am convinced there is only one way to eliminate these grave evils, namely through the establishment of a socialist economy, accompanied by an educational system which would be  oriented toward social goals. In such an economy, the means of production are owned by society itself and are utilized in a planned fashion. A planned economy, which adjusts production to the needs of the community, would distribute the work to be done among all those able to work and would guarantee a livelihood to every man, woman, and child. The education of the individual, in addition to promoting his own innate abilities, would attempt to develop in him a sense of responsibility for his fellow men in place of the glorification of power and success in our present society.

 

Nevertheless, it is necessary to remember that a planned economy is not yet socialism. A planned economy as such may be accompanied by the complete enslavement of the individual. The achievement of socialism requires the solution of some extremely difficult socio-political problems: how is it possible, in view of the far reaching centralization of political and economic power, to prevent bureaucracy from becoming all-powerful and overweening? How can the rights of the individual be protected and therewith a democratic counterweight to the power of bureaucracy be assured?

 

Clarity about the aims and problems of socialism is of greatest significance in our age of transition. Since, under present circumstances, free and unhindered discussion of these problems has come under a powerful taboo, I consider the foundation of this magazine to be an important public service.



Why Socialism?
by Albert Einstein
This essay was originally published in the first issue of Monthly Review (May 1949).
Is it advisable for one who is not an expert on economic and social issues to express views on the
subject of socialism? I believe for a number of reasons that it is.
Let us first consider the question from the point of view of scientific knowledge. It might appear
that there are no essential methodological differences between astronomy and economics: scientists
in both fields attempt to discover laws of general acceptability for a circumscribed group of
phenomena in order to make the interconnection of these phenomena as clearly understandable as
possible. But in reality such methodological differences do exist. The discovery of general laws in
the field of economics is made difficult by the circumstance that observed economic phenomena are
often affected by many factors which are very hard to evaluate separately. In addition, the
experience which has accumulated since the beginning of the so-called civilized period of human
history has—as is well known—been largely influenced and limited by causes which are by no
means exclusively economic in nature. For example, most of the major states of history owed their
existence to conquest. The conquering peoples established themselves, legally and economically, as
the privileged class of the conquered country. They seized for themselves a monopoly of the land
ownership and appointed a priesthood from among their own ranks. The priests, in control of
education, made the class division of society into a permanent institution and created a system of
values by which the people were thenceforth, to a large extent unconsciously, guided in their social
behavior.
But historic tradition is, so to speak, of yesterday; nowhere have we really overcome what Thorstein
Veblen called "the predatory phase" of human development. The observable economic facts belong
to that phase and even such laws as we can derive from them are not applicable to other phases.
Since the real purpose of socialism is precisely to overcome and advance beyond the predatory
phase of human development, economic science in its present state can throw little light on the
socialist society of the future.
Second, socialism is directed towards a social-ethical end. Science, however, cannot create ends
and, even less, instill them in human beings; science, at most, can supply the means by which to
attain certain ends. But the ends themselves are conceived by personalities with lofty ethical ideals
and—if these ends are not stillborn, but vital and vigorous—are adopted and carried forward by
those many human beings who, half unconsciously, determine the slow evolution of society.
For these reasons, we should be on our guard not to overestimate science and scientific methods
when it is a question of human problems; and we should not assume that experts are the only ones
who have a right to express themselves on questions affecting the organization of society.
Innumerable voices have been asserting for some time now that human society is passing through a
crisis, that its stability has been gravely shattered. It is characteristic of such a situation that
individuals feel indifferent or even hostile toward the group, small or large, to which they belong. In
order to illustrate my meaning, let me record here a personal experience. I recently discussed with
an intelligent and well-disposed man the threat of another war, which in my opinion would
seriously endanger the existence of mankind, and I remarked that only a supra-national organization
would offer protection from that danger. Thereupon my visitor, very calmly and coolly, said to me:
"Why are you so deeply opposed to the disappearance of the human race?"
I am sure that as little as a century ago no one would have so lightly made a statement of this kind.
It is the statement of a man who has striven in vain to attain an equilibrium within himself and has
more or less lost hope of succeeding. It is the expression of a painful solitude and isolation from
which so many people are suffering in these days. What is the cause? Is there a way out?
It is easy to raise such questions, but difficult to answer them with any degree of assurance. I must
try, however, as best I can, although I am very conscious of the fact that our feelings and strivings
are often contradictory and obscure and that they cannot be expressed in easy and simple formulas.
Man is, at one and the same time, a solitary being and a social being. As a solitary being, he
attempts to protect his own existence and that of those who are closest to him, to satisfy his personal
desires, and to develop his innate abilities. As a social being, he seeks to gain the recognition and
affection of his fellow human beings, to share in their pleasures, to comfort them in their sorrows,
and to improve their conditions of life. Only the existence of these varied, frequently conflicting,
strivings accounts for the special character of a man, and their specific combination determines the
extent to which an individual can achieve an inner equilibrium and can contribute to the well-being
of society. It is quite possible that the relative strength of these two drives is, in the main, fixed by
inheritance. But the personality that finally emerges is largely formed by the environment in which
a man happens to find himself during his development, by the structure of the society in which he
grows up, by the tradition of that society, and by its appraisal of particular types of behavior. The
abstract concept "society" means to the individual human being the sum total of his direct and
indirect relations to his contemporaries and to all the people of earlier generations. The individual is
able to think, feel, strive, and work by himself; but he depends so much upon society—in his
physical, intellectual, and emotional existence—that it is impossible to think of him, or to
understand him, outside the framework of society. It is "society" which provides man with food,
clothing, a home, the tools of work, language, the forms of thought, and most of the content of
thought; his life is made possible through the labor and the accomplishments of the many millions
past and present who are all hidden behind the small word “society.”
It is evident, therefore, that the dependence of the individual upon society is a fact of nature which
cannot be abolished—just as in the case of ants and bees. However, while the whole life process of
ants and bees is fixed down to the smallest detail by rigid, hereditary instincts, the social pattern and
interrelationships of human beings are very variable and susceptible to change. Memory, the
capacity to make new combinations, the gift of oral communication have made possible
developments among human being which are not dictated by biological necessities. Such
developments manifest themselves in traditions, institutions, and organizations; in literature; in
scientific and engineering accomplishments; in works of art. This explains how it happens that, in a
certain sense, man can influence his life through his own conduct, and that in this process conscious
thinking and wanting can play a part.
Man acquires at birth, through heredity, a biological constitution which we must consider fixed and
unalterable, including the natural urges which are characteristic of the human species. In addition,
during his lifetime, he acquires a cultural constitution which he adopts from society through
communication and through many other types of influences. It is this cultural constitution which,
with the passage of time, is subject to change and which determines to a very large extent the
relationship between the individual and society. Modern anthropology has taught us, through
comparative investigation of so-called primitive cultures, that the social behavior of human beings
may differ greatly, depending upon prevailing cultural patterns and the types of organization which
predominate in society. It is on this that those who are striving to improve the lot of man may
ground their hopes: human beings are not condemned, because of their biological constitution, to
annihilate each other or to be at the mercy of a cruel, self-inflicted fate.
If we ask ourselves how the structure of society and the cultural attitude of man should be changed
in order to make human life as satisfying as possible, we should constantly be conscious of the fact
that there are certain conditions which we are unable to modify. As mentioned before, the biological
nature of man is, for all practical purposes, not subject to change. Furthermore, technological and
demographic developments of the last few centuries have created conditions which are here to stay.
In relatively densely settled populations with the goods which are indispensable to their continued
existence, an extreme division of labor and a highly-centralized productive apparatus are absolutely
necessary. The time—which, looking back, seems so idyllic—is gone forever when individuals or
relatively small groups could be completely self-sufficient. It is only a slight exaggeration to say
that mankind constitutes even now a planetary community of production and consumption.
I have now reached the point where I may indicate briefly what to me constitutes the essence of the
crisis of our time. It concerns the relationship of the individual to society. The individual has
become more conscious than ever of his dependence upon society. But he does not experience this
dependence as a positive asset, as an organic tie, as a protective force, but rather as a threat to his
natural rights, or even to his economic existence. Moreover, his position in society is such that the
egotistical drives of his make-up are constantly being accentuated, while his social drives, which are
by nature weaker, progressively deteriorate. All human beings, whatever their position in society,
are suffering from this process of deterioration. Unknowingly prisoners of their own egotism, they
feel insecure, lonely, and deprived of the naive, simple, and unsophisticated enjoyment of life. Man
can find meaning in life, short and perilous as it is, only through devoting himself to society.
The economic anarchy of capitalist society as it exists today is, in my opinion, the real source of the
evil. We see before us a huge community of producers the members of which are unceasingly
striving to deprive each other of the fruits of their collective labor—not by force, but on the whole
in faithful compliance with legally established rules. In this respect, it is important to realize that the
means of production—that is to say, the entire productive capacity that is needed for producing
consumer goods as well as additional capital goods—may legally be, and for the most part are, the
private property of individuals.
For the sake of simplicity, in the discussion that follows I shall call “workers” all those who do not
share in the ownership of the means of production—although this does not quite correspond to the
customary use of the term. The owner of the means of production is in a position to purchase the
labor power of the worker. By using the means of production, the worker produces new goods
which become the property of the capitalist. The essential point about this process is the relation
between what the worker produces and what he is paid, both measured in terms of real value.
Insofar as the labor contract is “free,” what the worker receives is determined not by the real value
of the goods he produces, but by his minimum needs and by the capitalists' requirements for labor
power in relation to the number of workers competing for jobs. It is important to understand that
even in theory the payment of the worker is not determined by the value of his product.
Private capital tends to become concentrated in few hands, partly because of competition among the
capitalists, and partly because technological development and the increasing division of labor
encourage the formation of larger units of production at the expense of smaller ones. The result of
these developments is an oligarchy of private capital the enormous power of which cannot be
effectively checked even by a democratically organized political society. This is true since the
members of legislative bodies are selected by political parties, largely financed or otherwise
influenced by private capitalists who, for all practical purposes, separate the electorate from the
legislature. The consequence is that the representatives of the people do not in fact sufficiently
protect the interests of the underprivileged sections of the population. Moreover, under existing
conditions, private capitalists inevitably control, directly or indirectly, the main sources of
information (press, radio, education). It is thus extremely difficult, and indeed in most cases quite
impossible, for the individual citizen to come to objective conclusions and to make intelligent use of
his political rights.
The situation prevailing in an economy based on the private ownership of capital is thus
characterized by two main principles: first, means of production (capital) are privately owned and
the owners dispose of them as they see fit; second, the labor contract is free. Of course, there is no
such thing as a pure capitalist society in this sense. In particular, it should be noted that the workers,
through long and bitter political struggles, have succeeded in securing a somewhat improved form
of the “free labor contract” for certain categories of workers. But taken as a whole, the present day
economy does not differ much from “pure” capitalism.
Production is carried on for profit, not for use. There is no provision that all those able and willing
to work will always be in a position to find employment; an “army of unemployed” almost always
exists. The worker is constantly in fear of losing his job. Since unemployed and poorly paid
workers do not provide a profitable market, the production of consumers' goods is restricted, and
great hardship is the consequence. Technological progress frequently results in more unemployment
rather than in an easing of the burden of work for all. The profit motive, in conjunction with
competition among capitalists, is responsible for an instability in the accumulation and utilization of
capital which leads to increasingly severe depressions. Unlimited competition leads to a huge waste
of labor, and to that crippling of the social consciousness of individuals which I mentioned before.
This crippling of individuals I consider the worst evil of capitalism. Our whole educational system
suffers from this evil. An exaggerated competitive attitude is inculcated into the student, who is
trained to worship acquisitive success as a preparation for his future career.
I am convinced there is only one way to eliminate these grave evils, namely through the
establishment of a socialist economy, accompanied by an educational system which would be
oriented toward social goals. In such an economy, the means of production are owned by society
itself and are utilized in a planned fashion. A planned economy, which adjusts production to the
needs of the community, would distribute the work to be done among all those able to work and
would guarantee a livelihood to every man, woman, and child. The education of the individual, in
addition to promoting his own innate abilities, would attempt to develop in him a sense of
responsibility for his fellow men in place of the glorification of power and success in our present
society.
Nevertheless, it is necessary to remember that a planned economy is not yet socialism. A planned
economy as such may be accompanied by the complete enslavement of the individual. The
achievement of socialism requires the solution of some extremely difficult socio-political problems:
how is it possible, in view of the far-reaching centralization of political and economic power, to
prevent bureaucracy from becoming all-powerful and overweening? How can the rights of the
individual be protected and therewith a democratic counterweight to the power of bureaucracy be
assured?
Clarity about the aims and problems of socialism is of greatest significance in our age of transition.
Since, under present circumstances, free and unhindered discussion of these problems has come
under a powerful taboo, I consider the foundation of this magazine to be an important public
service.
Av Mikael - 13 mars 2010 12:38

Att Fredrik R, nu inte ville rösta för att man "erkänner" att Turkiet har begått folkmord tycker jag nånstans känns korrekt.


Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6771206.ab


Allt i sin ordning. Först och främst så borde man se efter sin egna svenska nazist historia och folkmord, samt gravplundring på t.ex mina släktingar => Samer. Sen kan det ju vara ett aktivt politiskt ställningstagande från svensk sida som gör att man ställer sig i rätt sällskap (för en gångs skull) med Stalin, Polpot och grabbarna som är en förebild för vissa svenska riksdagsmän. Dom svenska monsterna, le opps hjältar menade jag som t.ex CV.Linne och Gustaf Retzius har ju lär svenskarna att minoriteter är ohyra som borde utplånas från jordens yta, el åtminstone inte ha mer rättigheter än en slaktgris.  


Att F-R tidigare sa att det skulle röstas för, berodde inte på Altruism eller empati. Utan en politisk åsikt som oppositionen ska ha. Förra gången så var det socialdemokraterna som röstade emot. Den här gången för.


Precis som brottslingar kan skylla på varandra och bli friade, så är det likadans med regering och opposition. Att folk ens bryr sig om att debattera hur korkat dumt det är, och menar på att man ska ta ställning personligen är ju bara fånigt i helheten.


Det är väldigt lätt att klaga på hur det är med andra, men för egen del så existerar inte självkritik el insikt här "hemma" då.

Av Mikael - 28 oktober 2009 20:09



Någonstans så har aldrig feminism som den framställs i debatten i Sverige fått mig att engagera mig politiskt ideologiskt för en "ny-ordning" där man vill ha det på ett annat sätt. Dom flesta tjejer som jag har frågat, svarar ju att dom vill ha det på sitt sätt, även om dom inte vill bli behandlade som skit, och ha samma rättigheter som män, just när det gäller rätts-säkerhet och anstälnings skydd.


Från att jag var en liten typ för 25-30 år sedan, som inte fattade mycket, så har ju debatt och intresse för feminism förändrats, och idag så är det inte många som har tid att engagera sig mycket. Jag har fått se den absolut värsta behandling av min stackars mamma, vilket har fått mig att försöka orka att hänga med i debatten, men dom sista 15 åren har ju varit ganska okonstruktiva, men en hel del bittra kvinnor som satt tonen i massmedia.


Sista Eu valet så fick ju FI strax under 4% vilket säkert speglar intresset ganska bra, även om det är en omfattande större del av befolkningen som visar intresse och emotionellt engagemang i hur jäkla illa och orättvist ni tjejisar blir behandlade. Men det är väl kanske inte riktigt så att dom flesta vill ha ett makt skifte, där kvinnor blir herre på täppan, och får behandla män som skit i +12.000 år. Utan dom flesta jag snackat med är liberala i frågan, och vill ha lika => lika för båda kön, och skippa hela feminism debatten.


Varför feminism inte kanske har gjort så stora land vinningar kan man ju undra då? En bra historisk fundering finns under, av en gammal lärare/filosof som nu har dött tror jag (inte säker).


Kanske så behöver man ta sig en rejäl funderare på hur man ska ta tag i allt trassel för våra tjejisar, så att man kommer fram till konstruktiva lösningar som majoriteten av flickorna är intresserade av. Sen sparkar alla idioter i baken på något sätt så att dom börjar att använda skallen, eller erbjuda en piano-tråds behandling runt halsen för hela det gänget.


Jag är himla duktig på att slarva bort länkar, och det blir ju smidigare att ha alles man vill ha, på ett ställe också, varav jag tog copy-paste på hans artikel.




"Feminismen är reaktionär"


Den relation som utvecklades mellan kvinnorna och männen var en försörjningsrelation bestämd av kvinnornas omyndighet. Den innebar att kvinnorna inte fick delta i produktion och försvar utan var hänvisade till männens hjälp. Kvinnorna löste dilemmat genom att fostra männen till sina producenter och försvarare.


av: Armas Lappalainen


Enligt feminismen är den patriarkala ordningen en mansmaktsordning i vilken kvinnorna är systematiskt underordnade männen och den är en världsordning som är tämligen likartad i alla länder. Att Afghanistan är en mansmaktsordning förnekas av ingen men det kvinnoförtryck som finns i västvärlden skiljer sig inte i princip. I Sverige hade männen rätt att aga hustru fram till 1866 och rätt att våldta hustru fram till 1969 och än idag har männen högre lön för samma arbete och högre representation i stat och näringsliv och vid universitet och kvinnor är utsatta för trakasserier, misshandel, våldtäkter, dråp och mord. Varje år dödas 17 kvinnor av sina partners. Med sådana fakta för ögonen är det svårt att se att inte också Sverige skall definieras som en kvinnoförtryckande stat -- låt vara att förtrycket är mildare än i talibanernas Afghanistan där kvinnorna kastas ut ur arbetslivet. Så resonerar Gudrun Schyman och hennes feministiska systrar och bröder.


Den feministiska historiefilosofin uppstod i konkurrens med liberal och socialistisk på 1800-talet men genombrottet kom först i Vietnamkrigets epok på 1960-talet och i dagens postmoderna värld har den sedan tre decennier hegemonisk ställning i t ex den svenska offentligheten. Inte så att alla skulle vara troende feminister, tvärtom är den ifrågasatt av många och folkets majoritet finner den dubiös därför att den kallar männen manschauvinistiska svin och tillskriver dem kollektiv skuld och vill att de skall göra bot och bättring i mansjourer. Men det finns ingen alternativ teori som ger en bättre förklaring till kvinnornas underordning under männen -- som ju är ett faktum som inte kan trollas bort -- och därför får feminismen genomslag för sin tolkningsmodell och har en betydande maktställning.


Den presenterade texten har en helt annan definition av patriarkal ordning och erbjuder en alternativ tolkning till det som feministerna kallar kvinnornas systematiska underordning.


Den patriarkaliska ordningen är en statsorganisering som i embryonal form utvecklades redan i jaktstadiet 400 000 f Kr -- jägarna hade primitiva vapen och den låga teknologiska nivån måste kompenseras genom organisering av jaktlag. Men den fullt utvecklade militärstaten uppstod först 9000 f Kr bland boskapsskötande stammar i det ökenbälte som sträcker sig från Nordafrika till Centralasien och omfattar Sahara, Arabien och Gobiöknen i Mongoliet. Nomadstammarna förde sin boskap från betesmark till betesmark och hamnade i konflikter om beten och dessa avgjordes genom krig därför att de som nomader inte hade några länder med gränser och inga möjligheter till gränsreglering -- jämför bofasta åkerbrukare som kan lösa konflikter med gränsreglering och som därför ursprungligen är fredliga.


De eviga stamkrigen drev fram en utveckling mot ständigt stigande militärpotential och den maximala slagkraften fick man med en stat som koncentrerade all makt i sina händer med feodal statsegendomsordning. I denna tillhörde egendomen -- arbetskraft och boskap -- staten och folket hade egendom endast som lån (feud) som staten kunde dra in varför de utvecklades som undersåtar som måste lyda staten. Följaktligen kunde statsorganisatörerna identifiera folket som sina barn och sig själva som deras fäder (patriark, patricier, pater, papa, påve = fader) och med den absoluta makten i sina händer kunde de organisera samhället som en militärhierarki där alla samhällsskikt hade olika funktioner att fylla i statens tjänst.


Kvinnornas statstjänst var den viktigaste och bestod i uppfostran av männen till soldater som lyder order. Därför odlade staten en särskild kvinnlig statstrohet genom deras trolovning med stammens patriark. De måste lova att vara honom trogna fram till sitt äktenskap och det var han som under bröllopsnatten kontrollerade att de hållit sitt löfte. Han hade jus primae noctis, rätten till första natten med bruden, och otrogna kvinnor sågs som häxor och avrättades som onda och galna. (Vid övergången till nationsordning blev antalet kvinnor för stort för herren och kontrollen överfördes till den äkta mannen och det är i denna form kvinnans statstrohet historiskt utvecklats. I Sverige hade mannen fram till 1919 rätt att skilja sig inom ett halvår om kvinnan inte var ren jungfru vid äktenskapets ingående.)


Trolovningen med herren fick kvinnorna att älska staten av hela sitt hjärta och hela sin själ och av all sin kraft som det heter i Gamla testamentet (5 Mos 6:4). Men deras kärlek till männen var förvandlad till en livshotande omöjlighet och de tvingades undertrycka den och det skedde genom odling av en jungfrudomskultur i vilken allt som hade med kärlekslivet och barnets tillkomst att göra var tabuiserat och traumatiserat och omgivet av renhetsriter och som talade om männen som lågtstående brottslingar som försökte förföra kvinnorna (de har bara en sak i huvudet, de tänker bara på en sak, det vet man väl vad de tänker på). Enligt Gamla testamentet är kvinnan oren vid menstruation i sju dagar och både mannen och kvinnan måste rena sig efter samlag, under havandeskapet är kvinnan utestängd från kyrkogemenskapen och efter förlossningen måste hon rena sig genom offer.


Den relation som utvecklades mellan kvinnorna och männen var en försörjningsrelation bestämd av kvinnornas omyndighet som innebar att de inte fick delta i produktion och försvar. De var hänvisade till männens hjälp och eftersom de var anförtrodda barnuppfostran löste de dilemmat genom att fostra dem till sina producenter och försvarare. De förvandlade dem till sina tjänare som glatt och villigt betjänade dem med försörjning i äktenskap och som soldater i krigen och härigenom fick staten de tjänare med vilka den kunde utveckla effektivt kommando i armén. Gamla testamentet framhåller att mannen är förbannad och utdriven ur paradiset för att bruka jorden i sitt anletes svett. "Och Herren Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden... Och han drev ut mannen..." (1 Mos 3:23) Kvinnan däremot är inte förbannad och hon drivs inte ut ur paradiset.


Simone de Beauvoir uppmärksammar att döttrarna får sitta i mammas knä medan sönerna inte får göra det och hävdar att döttrarna härigenom bli bortklemade medan sönerna blir självständiga. Men förklaringen till könens olika uppfostran är en helt annan. Döttrarna tillhör den kast vars statstjänst består i att fostra männen till soldater och genom att erkänna dem ger mödrarna dem den förnäma drottningidentitet med vilken de uppfostrar männen. Det germanska ordet frowa, Frau, fru betyder "härskarinna" och i Gamla testamentet heter Abrahams hustru Sarai men får namnet Sara som betyder "furstinna". Vid bröllopsceremonin har kvinnan än idag krona och vit slöja uppburen av tärnor och vid hälsning tar kvinnorna inte av sig hatten och de behöver inte heller göra det inomhus, inte ens i kyrkan. Att kvinnorna har härskarinne-ställning i förhållande till männen framgår också av att de har rätt att örfila upp dem utan att de har rätt att värja sig.


Sönerna däremot tillhör den tjänarkast som har att betjäna kvinnorna och som därför har en tjänaridentitet och det är denna mödrarna ger sina söner. Att få sitta i mammas knä är en markering av erkännande och eftersom sönerna aldrig kommer därhän att de får detta erkännande hamnar de i skuld och förlorar tilltron till sig själva och deras eget jag går under och de får i stället den tjänaridentitet med vilken de inlemmas som redskap i staten. Och att männen är tjänare i förhållande till kvinnorna framgår av att de öppnar deras dörrar och bär deras väskor och uppvaktar med blommor och presenter och faller på knä och lovar tro och kärlek. Dvs de uppträder just så som tjänare brukar uppträda och det är inte för inte Strindberg i Fröken Julie har mannen som betjänt och kvinnan som aristokrat.


Den behandling den patriarkaliska ordningens mödrar utsätter sönerna för är, kan man säga, inte kärleksgudinnans utan jungfrugudinnans. Sönerna blir inte bekräftade utan är föremål för ett avståndstagande och en utstötning ur familjen som härdar dem och utvecklar dem som hårda och stoiska och likgiltiga soldater som är okänsliga för smärta och umbäranden och lyder order oavsett vad de innebär. De jungfruliga mödrarnas bild av männen som lågtstående brottslingar fungerar som en självuppfyllande profetia så att den producerar just den mansdjävul som de tror att mannen är.


Aristokratins statstjänst bestod i utveckling av effektivt kommando i armén och därför var klassen förbjuden att arbeta med produktion, materien ansågs ond och oren och aristokratin skulle gå klädd i fina kläder och fick inte smutsa sina händer. Produktionsförbudet innebar att aristokratin inte hade någon egen försörjning och den löste dilemmat (jämför kvinnorna) genom att fostra de livegna till sina lydiga slavar som var villiga att arbeta och försörja den. Slavarna togs i krigen och ansågs tillhöra en lägre ras och eftersom de arbetade med materien som var ond och oren kallades de smutsig pöbel.


Med denna klasskillnad skapade aristokratin respekt för sig som härskarklass och genom att dagligen kommendera de livegna till arbete utvecklades den som en officersklass som var van att kommendera och kunde organisera styrkor. De livegna som dagligen tjänade sina herrar uppfattade dem som gudomliga och tilltalade dem hans nåd och hennes nåd och uppvaktade dem med gåvor och hyllningar. Sig själva uppfattade de som blott tjänare och de tjänade sina herrar villigt och glatt.


När man frågade preussiska kungar varför de hade livegenskap -- som upprätthölls ännu på 1800-talet -- löd svaret att den gav staten officerare som kunde ge order.


Den patriarkaliska kulturen är alltså en aristokratisk militärkultur som ursprungligen kommer från det ökenbälte som sträcker sig utefter norra vändkretsen och omfattar Sahara, Arabien och Centralasiens väldiga öken- och stäppområden och anledningen till att den gått in i världsexpansion och utvecklats som världsdominerande kultur är att den varit hotad av den kultur som uppstått i det vattenbälte som omfattar Europa, Egypten, Mesopotamien, Indien och Kina. I detta har billiga sjötransporter tillåtit utveckling av en högproduktiv handelskultur där makten ligger i medborgarnas händer och om ökenaristokratierna tillåtit handelskulturen att expandera -- vilket den har en inre benägenhet att göra -- skulle de ha drabbats av upplösning genom revolutioner bland de livegna. Därför har de tvingats gå in i världsexpansion för att slå ut handelskulturens världsordning och ersätta den med aristokratins feodala och de senaste sju tusen åren uppvisar sex militära världsexpansioner, tre framgångsrika och tre misslyckade, och handelskulturens världsordning har gått under i två omgångar.


Den första handelskulturella världsordningen som gick under var det Gamla Europa mellan 6500-4400 f Kr som arkeologerna sedan 1960-talet grävt fram i Rumänien, Jugoslavien, Bulgarien, Grekland, Turkiet och södra Ryssland. Den vilade på en internationell handels-revolution kring Svarta havet och var en högtstående fredlig kultur som sopades bort av den första ariska folkvandringen mellan 4400-2800 f Kr. Också flodkulturerna Egypten, Mesopotamien, Indien och Kina uppvisar en försvunnen kultur från perioden låt vara att den inte var lika högtstående som den europeiska handelsrevolutionens.


Antiken mellan 3000 f Kr -- 200 e Kr var den första renässanskulturen som pånyttfödde Gamla Europa och världen var i tre tusen år på väg att förvandlas till en handelskulturell världsordning med hög produktivitet. Ökenaristokratiernas lågproduktiva militärstater var åter hotade av revolution bland de livegna och den andra ariska folkvandringen från 2000 f Kr lyckades efter två tusen år av krig fälla antiken genom de israeliska, persiska och romerska aristokratiernas världsexpansioner. Israels och Persiens blev avvisade, den förra av babylonierna och den senare av grekerna, men de romerska legionerna sopade bort alla handelsstater och den internationella handelsrevolution som utvecklats i Medelhavet gick under. Greklands fall 167 f Kr och Karthagos 146 f Kr var de avgörande händelserna som fick den tre tusen år gamla antiken att falla. Europa gick in i den ekonomiska stagnation som aristokratin behövde för att kunna utveckla sitt världsherravälde under medeltiden.


Den tredje framgångsrika världsexpansionen var den germanska mellan 200-600 som fällde det romerska kejsardömet och hjälpte den katolska munkstaten till makten och under medeltiden var världen på väg att förvandlas till en feodal munkstatsordning. Antikens dyrkan av kärleksgudinnan i form av Isis, Inanna, Astarte och Afrodite övergavs och ersattes med dyrkan av jungfru Maria med den obefläckade avlelsen och påvedömet med sin stränga jungfrudomsordning var höjdpunkten i den aristokratiska patriarkaliska militärstatens utveckling.


Men efter den mörka medeltiden har det gått utför för aristokratin och nedgången började med den fjärde militära världsexpansionen som Djingis Khans mongolaristokrati på 1200-talet utvecklade. Även denna var framgångsrik från början och la under sig Kina, Indien, Ryssland och Mellersta östern och om mongolerna accepterat påvedömets erbjudande om allians skulle de antagligen ha besegrat den arabiska handelskulturen som sedan 600-talet spritt sig i Medelhavsområdet. Nu lyckades araberna avvisa både korstågen och mongolarméerna och sedan dess befinner sig Europa och världen i en renässansutveckling som pånyttföder antiken. Högmedeltiden och den italienska renässansen var de första renässanskulturerna som hade antikens pånyttfödelse på programmet och inom konsten kan de med lätthet mäta sig med den utveckling som kommit under nya tiden.


Under nya tiden har kampen mot den spanska och tyska aristokratins militära världsexpansioner utvecklats av två handelskulturer, den nordeuropeiska och den nordamerikanska, och dessa har kompletterat varandra. Den nordeuropeiska har utvecklats som den renässanskultur som pånyttföder antiken och medan den nordamerikanska haft rollen som pånyttfödelsens militära garant.


Den nordeuropeiska renässanskulturen har delat Europa i en protestantisk merkantil del i norr och en katolsk feodal på kontinenten. Norra Europa har haft tillgång till billiga sjötransporter i Nordsjön och utvecklat handelsrevolution med medborgarordning medan kontinenten haft endast häst och vagn att tillgå varför handeln varit svag och den aristokratiska militärstaten överlevt ända in på 1900-talet. När norra Europa gått in i sin medborgarrevolution har den kontinentala aristokratin svarat med en patriarkalisk reaktion som sprängt och avlett medborgarrevolutionen med häxjakt.


I den merkantila epoken på 15- och 1600-talen gick norra Europas prostestanter in i den medborgarrevolution som samlade adel, präster, borgare och bönder under den gode kungens ledning och avvecklade den feodala statsegendomen och ersatte den med privategendom och självägande bönder och godsägare. Revolutionen spred sig också till kontinenten -- Spanien fick en köpmannarevolt 1520 och Tyskland en bonderevolution mellan 1525-36 -- och de kontinentala aristokratierna svarade med en patriarkalisk reaktion som sprängde och avledde medborgarrevolutionen med en häxjakt på kvinnor. Munkarna intalade folket att orsaken till alla missförhållanden låg hos kvinnorna varför de ägnade sig åt att förfölja kvinnor i stället för att tillsammans med kvinnorna gå in i den merkantila revolutionen och störta påvedömet. Häxjakten som krävde 100 000 offer vid 50 000 rättegångar -- de flesta bålen brann i de tyska småfurstendömena mellan 1560-90 -- förvandlade folket till politiska idioter som var lätta att mobilisera i motreformationens arméer. (De spanska jesuiterna drev inte häxjakt mot kvinnor utan sprängde och avledde medborgarrevolutionen i stället med förföljelse av morer och sefardiska judar.)


I den liberala epoken på 18- och 1900-talen gick de nordeuropeiska länderna in i den socialliberala revolutionen som samlade arbetare och industri i en medborgarallians och denna vände sig mot den patriarkala kulturen. Slaveriet i alla dess former avskaffades, lagstiftningen fördes över till folket med den allmänna rösträtten och en kvinnoemancipation upphävde den patriarkaliska ordningens sista institution: jungfrudomsordningen. Kvinnorna fick samma medborgerliga rättigheter som männen och efter första världskriget gick världen in i en liberal världsrevolution som ville införa handelskulturens fredsordning. Wilson proklamerade imperialismens avveckling och organiserade Nationernas förbund som instrument för fredsordningen. Tyskland fick Weimarrepublik och de flesta kontinentala länder antog liberala författningar och England och de skandinaviska länderna fick sina första socialliberala regeringar. Det glada 20-talet var en kvinnorevolution som upphävde jungfrudomsordningen och kvinnorna manifesterade uttåget ur den genom att kasta sina korsetter, kapa sina kjolar, shingla håret och införa ett nytt kvinnomode. Hollywood gestaltade den nya kvinnan med stjärnor som Greta Garbo, Marlene Dietrich och Ingrid Bergman och den svarta jazzen var renässansens dionysiska musik och Chaplin och bröderna Marx folkfestens komiker.


Precis som den merkantila revolutionen på 1500-talet spred sig den liberala världsrevolutionen till kontinenten och kontinentens patriarkaliska krafter vände sig mot den i en ny patriarkalisk reaktion under nazistisk och fascistisk ledning. Modernismens kulturrevolution bekämpades som "entartete Kunst" och det glada 20-talet med Kirche, Küche, Kinderpolitiken som innebar återgång till den patriarkaliska jungfrudomsordningen. Den liberala världsrevolutionen sprängdes och avleddes med antisemitismen som intalade tyskarna att orsaken till alla missförhållanden låg hos judarna varför de ägnade sig åt att förfölja judarna -- i stället för att gå samman med judarna i den liberala revolutionen och krossa den patriarkaliska ordningen. Judeförföljelsen var den liberala epokens motsvarighet till häxjakten på 15- och 1600-talen och folket var åter förvandlat till politiska idioter som var lätta att mobilisera i den nazistiska militära världsexpansionens arméer.


Den nordamerikanska handelskulturen däremot har inte utvecklats som en renässanskultur utan som en militärkultur och det hänger samman med att den uppstått i en kolonial erövring av landet från indianerna som pågått i 300 år och lett till utrotning av en ursprungsbefolkning på 2 miljoner -- indianerna är än idag den mest förföljda etniska gruppen, utsatta för dubbelt så mycket våld som de svarta. Den militära erövring som nybyggarna utvecklat har inte varit gynnsam för utveckling av civil medborgarordning utan kriget har krävt en patriarkalisk ordning som koncentrerat makt i sina händer och det har skett med hjälp av slavekonomi. Svarta slavar har importerats från Afrika och folket har varit sprängt i en motsättning mellan fria och slavar så att de inte kunnat utveckla medborgarmakt på samma sätt som européerna.


Inför inbördeskriget 1861 hade Sydstaterna 4 miljoner slavar i en befolkning på 8 miljoner.


När slaveriet 1965 avskaffades gick landet in i en liberal revolution som var på väg att ena svarta och vita med Reconstructionprogrammet som stöddes även av dåtidens republikaner. Men demokraterna slog ner den och införde segregationslagstiftning och med denna har den liberala revolutionen varit sprängd och avledd mellan 1877-1964. De vita har övertygats om att orsaken till alla missförhållanden har legat hos de svarta och mellan 1890-1950 har 5000 svarta blivit lynchade. Sommaren 1919 uppstod regelrätta gatustrider i Chicago där 230 svarta och 130 vita stupade. När fackföreningsledare i början på 1900-talet ville organisera även svarta motsatte sig de vita arbetarna. Vita har organiserat sig i Ku Klux Klan -- år 1926 hade organisationen 5 miljoner medlemmar -- och svarta i Black Muslims. Högsta domstolen har inte avskaffat segregationslagstiftningen trots att den stridit mot konstitutionen.


Folket har varit politiskt sprängt så att de aldrig kommit in i den liberala revolution som Europa utvecklat. De har ingen egen representation i kongressen och folklig organisering är inte erkänd utan ses som "unamerican activities" och "communism". Endast industrikapitalet är organiserat och representeras av demokrater och republikaner och man måste ha 300 miljoner i kampanjmedel för att komma in i representanthuset och 1000 för att komma in i senaten. Dessutom är kongressen ingen suverän lagstiftare utan har Högsta domstolen över sig vars nio oavsättbara domare har rätt att upphäva dess beslut. I Europa är det folket som är den suveräne lagstiftaren, i USA är det en statlig myndighet.


USA är alltså inte en renässanskultur utan en patriarkalisk militärstat som följer 1600-talsfilosofen Hobbes agenda och när Robert Kagan i Power and Paradise säger att européerna har all anledning att känna tacksamhet häröver har han paradoxalt nog rätt. Den renässans som den nordeuropeiska handelskulturen med den franska upplysningen från 1700-talet utvecklat har nämligen försvagat de nordeuropeiska staterna militärt så att de inte klarat sig mot den tyska aristokratins militära världsexpansion under 18- och 1900-talen. I det första världskriget var England och Frankrike på väg att förlora när USA våren 1917 ingrep och vände utvecklingen och i det andra kapitulerade Frankrike efter två veckor. Den europeiska renässansen skulle ha fallit utan hjälpen från USA. Den amerikanska militarismen har fungerat som den europeiska renässansen förlossare.


Men efter andra världskriget är läget ett helt annat. Den tyska aristokratins världsexpansion med det tredje riket som målsättning var den sista och när den föll gick utvecklingen in i den liberala världsrevolutionen som utvecklar världen som en handelskulturell ordning och pånyttföder antiken. Tyskland, Österrike, Italien och Japan gick över till liberal ordning, Europa började organiseras som gemensam marknad, den femhundra år gamla kolonialismen avvecklades och världen utvecklades som fredsordning med FN som fredsinstrument. Den amerikanska militärstaten hade inte längre någon funktion att fylla och saknade legitimitet och var hotad av den liberala världsrevolutionen och därför har den vänt sig mot den och sökt spränga och avleda den med två patriarkaliska reaktioner, det kalla kriget mellan 1945-53 och den postmoderna som världen sedan 1969 befinner sig.


Det kalla kriget mellan 1945-53 sprängde och avledde den liberala världsrevolutionen med tesen att Stalins militärdespoti var en ny världsexpansionistisk stat av samma slag som Nazityskland. Denna var inte riktig. Stalin hade inte någon atombomb och skar ner sin armé från 12 miljoner till 3 miljoner och den amerikanska militären förnekade också att Ryssland skulle ha varit ett hot och detsamma gjorde USA:s främste politiske expert, George Kennan, och likaså krigsminister Stimson och handelsminister Wallace som båda hoppade av Trumans regering.


Men Stalins militärdespoti var också hotad av den liberala världsrevolutionen och förde en aggressiv politik genom att införliva Östeuropa i det ryska väldet. Därför framstod USA:s kalla krig trovärdigt och Europa delades mellan Nato- och Warszawapakterna och isolerades från den koloniala frigörelsen i tredje världen. Den liberala världsrevolution som brutit ut med strejker över hela Europa -- Sverige hade metallstrejken våren 1945, Frankrike och Italien upplevde strejker och politisk oro och även USA hade 5 miljoner i strejk 1946 -- gick under och avleddes med förföljelse av kommunister i väst och liberaler i öst. Truman lät förhöra statstjänstemännen angående deras kommunistsympatier, en miljon fackföreningsmedlemmar uteslöts på grund av kommunistsympatier och lärare, författare och filmregissörer förföljdes på grund av kommunistsympatier. I Sverige utvecklade regeringen, näringslivet, LO och de borgerliga partierna hemlig registrering av kommunister på arbetsplatser.


Det kalla kriget mellan 1945-53 var alltså en framgångsrik patriarkalisk reaktion som lyckades undertrycka den liberala världsrevolution som var på väg efter segern över nazismen. Utvecklingen in i kapprustning och terrorbalans och en uppdelning av världen mellan de båda stormakterna där alla måste ta ställning på endera sidan -- annars blev man anklagad för att stå på motståndarsidan. USA hade militärallianser med 43 stater medan den ryska militärdespotin knöt till sig befrielserörelserna i tredje världen -- dock inte den maoistiska i Kina som ledde den kommunistiska bonderevolutionen i Sydostasien.


När maoisterna tog makten i Kina 1949 erkändes den kommunistiska regimen av England och de skandinaviska länderna och även Trumanadministrationen var inställd på erkännande men general MacArthur som ledde militären ville ha krig. Ryssland var enligt hans mening inte något hot och Atlantpakten skulle rivas och styrkorna föras över till Sydostasien och det kommande kriget mot Kina och i detta skulle atombomber användas. När republikanerna 1952 kom till makten realiserade de militärens dominoteori enligt vilken inget land i Asien fick falla. Det kalla kriget mot Ryssland avvecklades och ersattes med avspänning och samarbete mot den gemensamma fienden och Kina omringades diplomatiskt och militärt. 1960 bröts de diplomatiska förbindelserna mellan Ryssland och Kina och 1961 gick USA in med styrkor mot FNL-gerillan i Vietnam. När USA våren 1964 förlorat kriget i Vietnam gick de båda stormakterna över till sin folkmordsstrategi fastän inte med atombomber som MacArthur förordat. Vietnam, Laos och Kambodja utsattes i stället för det strategiska jetflygets bombmattor som krävde 5 miljoner offer samtidigt som den amerikanska statsledningen lät förstå att bombmattorna skulle börja rullas över Kinas 600 miljoner om de inte gav upp sitt motstånd. Ryssarna koncentrerade en miljon man i Sibirien för nålstingsoperationer och hotade med atombombning och inför folkmordshotet gav Kina upp och 1972 tog Mao emot Nixon och Kissinger som gäster. Vietnamkriget var alltså inte ett Vietnamkrig utan ett krig mot Kina och det var framgångsrikt. USA var ingen papperstiger.


Men Truman hade varnat republikanerna att de inte skulle få Europa med sig och hans farhågor besannades. Europa svarade på de båda stormakternas Kinakrig med en liberal världsrevolution mellan 1953-89 där både Västeuropa och Östeuropa lösgjorde sig från sina respektive militärallianser med de båda militärstaterna. De första explosionerna kom i det ryska imperiet genom revolterna i Östtyskland 1953 och Ungern 1956. Frankrike inledde sitt uppror mot USA med de Gaulles maktövertagande 1958 och den stora skrällen kom1963 då landet togs ut ur Nato. År 1964 erkände de Gaulle den maoistiska regimen -- mitt under de båda stormakternas förberedelser för bomboffensiven -- och 1966 avvecklades de amerikanska baserna i Frankrike. Frankrike fick en stark ställning i tredje världen och de Gaulle fick vietnameserna förtroende att hålla i fredsförhandlingarna.


Studentrevolten mellan 1965-68 var det stora europeiska antiimperialistiska upproret (studenterna var kommunister och trodde att revolutionen också var kommunistisk och skulle avskaffa kapitalismen) och den lösgjorde Västeuropa från alliansen med USA och ersatte den med en allians med tredje världen som var vänd mot de båda stormakterna. Studenterna hade på grund av sin kommunism ingen förmåga att realisera alliansbytet men socialdemokratin övergav sin tidigare antikommunistiska linje och kunde ta ledningen i den europeiska världsrevolutionen. År 1970 markerade Willy Brandt Västeuropas utträde ur det kalla kriget genom sin resa till Polen och julen 1972 jämförde Olof Palme USA:s folkmordsbombningar med nazismens illdåd. År 1973 organiserades Socialistinternationalen för ekonomiskt och diplomatiskt stöd till befrielserörelserna i tredje världen och mellan 1976-79 utvecklade Brandtkommissionen en marshallplan för tredje världens industrialisering, pengarna skulle fås genom nedmontering av de båda militärpakterna i Europa.


Med denna politik kunde Västeuropa inte längre uppfattas som ett militärt hot i Östeuropa varför Warszawapakten inte längre någon funktion att fylla och de östeuropeiska länderna kunde frigöra sig från alliansen med Ryssland. År 1980 gick 10 miljoner arbetare i Polen in i en liberal revolution som krävde fria fackföreningar. Den ryska militären vågade denna gång inte ingripa med sina tanks och den femhundra år gamla militärdespotin desintegrerade och avvecklades av Gorbatjov 1985. De östeuropeiska länderna lösgjorde sig från Ryssland 1989 och därmed var den sprängning av Europa som de båda stormakterna åstadkommit hävd och Europas båda halvor kunde enas i EU.


Med denna politik kunde Västeuropa inte längre uppfattas som ett militärt hot i Östeuropa varför Warszawapakten inte längre någon funktion att fylla och de östeuropeiska länderna kunde frigöra sig från alliansen med Ryssland. År 1980 gick 10 miljoner arbetare i Polen in i en liberal revolution som krävde fria fackföreningar. Den ryska militären vågade denna gång inte ingripa med sina tanks och den femhundra år gamla militärdespotin desintegrerade och avvecklades av Gorbatjov 1985. De östeuropeiska länderna lösgjorde sig från Ryssland 1989 och därmed var den sprängning av Europa som de båda stormakterna åstadkommit hävd och Europas båda halvor kunde enas i EU.


Den liberala världsrevolutionen mellan 1953-89 är den fjärde i Europas historia -- arvtagare till den merkantila, den parlamentariska och den liberala -- och på dess meritlista finner vi imperialismens avveckling, de fascistiska regimernas fall i Portugal, Spanien och Grekland mellan 1974-75, den femhundra år gamla ryska militärdespotins fall och Europas enande till en ny maktspelare i världspolitiken. Den katolske konservative generalen de Gaulle såg att en sådan omvälvning var på väg och talade om uppkomsten av ett välde som sträckte sig "från Atlanten till Ural". Också Per Ahlmark har observerat att perioden mellan 1965-89 uppvisar en total omvandling av världen men eftersom den inneburit ett fall för USA som ledande världsmakt talar han inte om revolution utan kontrarevolution. I Vänstern och tyranniet kallar han perioden "det galna kvartsseklet".


Men den amerikanska militärstaten har inte suttit med armarna i kors inför Europas uppstigande till världsmakt utan vänt sig mot rivalen med den nya postmoderna militärstatsreaktionen från 1969 som lett till kriget mot islam. Denna utlöstes av det liberala uppror som under 50- och 60-talen drabbade landet i form av ungdomens rock- and roll, den svarta kyrkans uppror i segregationslagstiftningen, de svartas ghettouppror i storstäder och studenternas Flower Power vid universiteten. Den sistnämnda var en arvtagare till det glada 20-talet och ville få amerikanerna att överge sin militärkultur och gå över till fredlig kultur varför Vietnamsoldaterna uppmanades att desertera under den egenartade parollen "Make love not war". Sommaren 1966 var en "summer of love" och år 1969 samlades en halv miljon människor i Woodstock under parollen "Peace, Love and Understanding" -- en parafras på den franska revolutionens frihet, jämlikhet och broderskap.


Den amerikanska militärstaten var skakad -- vilket märks av morden på president Kennedy, Malcolm X, Martin Luther King och Robert Kennedy -- och den var i behov av att kunna spränga och avleda det liberala renässansupproret och två rörelser framträdde som aspiranter. Black Power utvecklades av svarta studenter vid universiteten som hävdade att huvudmotsättningen i världen var rasmotsättningen mellan vita och färgade och att Vietnamkriget var ett framgångsrikt uppror från de färgades sida och att de svarta i USA måste vända sig mot de vita som kallades "white chauvinist pigs". De svarta hyllades under parollen "Black is beautiful" och djävulen var "den vite medelålders heterosexuelle mannen" och med denna häxlära förvandlades de svarta till politiska idioter som sprängde och avledde Flower Power. Den heta sommaren 1968 tände Black Power eld på svart slum under parollen "Burn, baby burn" och regeringen krossade extremistrevolten med tanks.


Woman Power som utvecklades av feminister vid universiteten var inspirerad av Black Power och intalade kvinnorna att orsaken till alla missförhållanden låg hos männen som sedan tidernas begynnelse med våld, våldtäkter och mord upprätthållit en fasansfull exploatering av kvinnorna. Männen kallades "male chauvinist pigs" och kvinnorna uppmanades att gå in i en "militant" kamp mot sina "fiender" och störta deras "mansmaktsordning" och rörelsen som spritt sig över hela världen har förvandlat stora mängder kvinnor till politiska idioter som sedan tre decennier bedriver häxjakt på män. Dessa utestängs från möten och organisationer och kvinnohus och man håller sommaruniversitet med endast kvinnliga deltagare och organiserar fredsrörelser med endast kvinnliga medlemmar och den forskning som i två tusen år bedrivits vid lärosäten världen över avfärdas som defekt därför att den utvecklats av män som odlat en "mansaspekt". Den skall ersättas av en kvinnoforskning som utvecklas av kvinnor och anlägger en "kvinnoaspekt" på världen.


Det är denna feministiska rörelse som är den nya postmoderna epokens mäktiga reaktionära kraft. Den utger sig för att företräda den kvinnoemancipation som liberalerna sedan 1700-talet utvecklat men i själva verket utgör den spjutspetsen i den patriarkaliska militärstatsreaktion som är vänd mot den liberala renässansen, den som vi kallar modernismen. Den spränger den liberala ordningen med sin häxjakt på män och under de tre senaste decennierna har häxprocesser förekommit i USA, England, Holland, Danmark, Norge och Sverige och Sveriges största häxprocess var den mot de båda läkarna där ett arton månader gammalt barn användes som kronvittne och som av 29 rättslärda identifierats som "en häxjakt". Lars Lindebergs redogörelse i Döden är en man borde få stenarna att gråta.


Det var feminismen som räddade den amerikanska militärstaten genom att spränga och avleda Flower Powerrenässansen. Universiteten i USA är liberalernas starkaste fäste och med Flower Power föll hela det liberala etablissemanget och Moral majorityrörelsen kom till makten och leder sedan 70-talet USA:s och därmed världens öden. Den organiseras av TV-pastorer och är en fundamentalistisk militärstatsrörelse som har liberalerna som huvudfienden och vill återupprätta den militärstat de engelska puritanerna införde i landet på 1600-talet. Kvinnorna skall åter vara rena jungfrur vid äktenskapets ingående och underordnade männen i äktenskapet och renässansförfattare som Shakespeare bränns på bål och rensas ur stads- och skolbibliotek. Rörelsen är USA:s motsvarighet till Kirche, Küche, Kinderpolitiken i Tyskland på 30-talet och en True Love Waitsrörelse har fått 2,3 miljoner ungdomar att skriva på löfte om avhållsamhet fram till äktenskapet. Politiken syftar till återställande av den statstrohet hos kvinnorna som är militärstatens fundament.


Det var Moral majority som med sina 90 miljoner anhängare 1981 förde Reagan till makten i en brakseger över liberalen Carter och eftersom Europa gått ut ur det kalla krigets militärallians med USA gick den nya militärstatsreaktionen in i ett försök att pånyttföda det kalla kriget. Ryssland var ett "ondskans imperium" och kärnvapenladdade robotar skulle placeras i Västtyskland och militären fick nya anslag och ryssarna hjälpte till genom att 1979 invadera Afganistan. Men Europa avvisade de båda stormakterna med eftertryck. År 1980 gick Västeuropa in i en fredsrevolution med miljoner anhängare och samma år gick 10 miljoner arbetare i Polen in i den revolution som gjorde slut på den femhundra år gamla ryska militärdespotin och ledde till det kalla krigets avveckling och Europas enande.


Efter det kalla krigets fall hade den amerikanska militärstaten inte någon legitimitet och om frånvaron av militär spänning bestått skulle landet ha gått in i en liberal omvälvning och därför kunde Huntington förutsäga att en konflikt skulle segla upp med den islamska världen. I Gulfkriget 1991 fick USA Europa med sig därför att Saddam Hussein dåraktigt bröt mot den liberala fredsordning som världen sedan 1945 bekänner sig till och söker upprätthålla med FN som fredsinstrument.


Men när USA och England utan orsak - Irak hade inte ens de massförstörelsevapen det påstods ha - gick in i invasionen 2003 fick de inte Europa med sig utan utlöste en djup ideologisk konflikt mellan Europa och USA. Frankrike, Tyskland och Ryssland fick FN att ta avstånd från invasionen som ett brott mot folkrätten och den nya militärstatsreaktionen kan ha lidit ett avgörande nederlag. Så länge kriget kan hållas i gång får militärstaten legitimitet men när den tvingas ta hem styrkorna och om den inte lyckas få igång ett nytt krig - ja, då kommer den att förlora sin legitimitet och en liberal revolution välla fram som en vårflod. Irakkriget gäller förvisso kontroll över oljetillgångar men det är mycket mer som står på spel, nämligen frågan om övergången till liberal ordning.


Denna är på intet sätt något nytt utan frågan har varit på tapeten sedan slavrevolutionen på 1860-talet. Den Reconstruction som utvecklades mellan 1865-77 var en första ansats som kuvades med segregationslagstiftning mellan 1877-1964. 1920- och 30-talen var en lysande folklig renässans med Hollywood och den svarta jazzen. Det första liberala utbrottet kom 1946 med 5 miljoner i strejk och 1950- och 60-talen såg ett regelrätt liberalt medborgaruppror med medborgarmarscher, ungdomsrevolt, ghettouppror och Flower Power vid universiteten. Den amerikanska militärkulturen har räddat den liberala världsordningen i två världskrig och står nu själv inför övergången till liberal ordning.


När den militanta feminismen hävdar att samhället historiskt utvecklats som en patriarkalisk ordning där kvinnorna varit systematiskt underordnade och exploaterade så har vi alltså att göra med en felaktig historieteori och felet ligger i definitionen av patriarkalisk ordning. Denna är inte en mansmaktsordning för exploatering av kvinnlig arbetskraft -- besynnerliga tanke -- utan en militärstatsordning som haft behov av effektivt kommando i armén. Därför har kvinnorna getts status som omyndiga jungfrur som inte haft egen försörjning så att de tvingats fostra männen till tjänare som försörjt dem i äktenskap och försvarat dem i krigen. Härigenom har militärstaten fått den lydnad och offervilja hos soldaterna med vilken den kunnat utveckla effektivt militärkommando.


Den ursprungliga aristokratiska militärstaten har sedan antiken bekämpats av en demokratisk medborgarordning som utvecklats med internationell handel och den har efter fem tusen år blivit besegrad i den liberala världsrevolution som Europa och USA under 17-, 18- och 1900-talen utvecklat. I denna har USA organiserats som en patriarkalisk militärstat och det är USA vi har att tacka för att aristokratin fallit och att världen sedan andra världskriget befinner sig i den liberala världsrevolutionen som utvecklar världen som en fredlig handelsordning.


Men i denna nya epok som är den europeiska liberala världsrevolutionens och som karaktäriseras av imperialismens avveckling och tredje världens frigörelse från en femhundraårig kolonialism har den amerikanska patriarkaliska militärkulturen inte längre någon funktion att fylla och den har gått in i en patriarkalisk militärstatsreaktion som är vänd mot den europeiska liberala revolutionen. I denna motsättning mellan Europa och USA företräder Europa fredsordningen med FN som fredsinstrument och utvecklar allians med tredje världen medan USA företräder den patriarkala militärstatsordningen och för krig i tredje världen och motarbetar FN.


Den militanta feminismen utger sig för att företräda den kvinnoemancipation som liberalerna sedan 1700-talet odlat men i själva verket är den oförenlig med liberal ideologi vilket Svante Nycander, Kay Glans, Bo Rothstein, Carl Bildt, Jan Guillou och andra skribenter observerat. Värre än så. Det är i första hand med den militanta feminismens häxjakt på män som den liberala världsrevolutionen sprängs och avleds. Den är vår tids motsvarighet till häxjakten på kvinnor på 15- och 1600-talen och judeförföljelsen på 1900-talet och det är den som sänkt modernismen och åstadkommit en övergång till den postmoderna epoken.


Folket har förstått att feminismen inte är en progressiv utan en reaktionär rörelse som står för "manshat" men vårt kära etablissemang har ännu inte förstått och de värsta missdådarna har vi i Aftonbladet och Expressen och bland vänsterpartister som Gudrun Schyman och socialdemokrater som Margareta Winberg. Alla de skribenter och politiker som varierat temat om "den vite västerländske medelålders heterosexuelle mannen" -- ett djävulsbegrepp skapat av den svarta extremiströrelsen Black Power -- har anledning att skämmas och göra bot och bättring och härvid tjänar PO Enqvist och Yrsa Stenius som förebilder -- efter läsning av Lars Lindebergs Döden är en man tog båda offentligt avstånd från sin delaktighet i den förföljelse av de båda läkarna som av 29 rättslärda identifierats som "en häxjakt".


Källa: Armas Lappalainen är kulturskribent samt lärare i historia och filosofi vid Folkuniversitetet.





Av Mikael - 27 oktober 2009 10:26

Man kan ju undra vilken grupp som kan claima vilket geografiskt område??


Om man kollar på Cro-mangnon's vandringar i Europa, så är det väldigt svårt att säga på vilket sätt, som olika grupper och genetiska tillhörigheter har vandrat och bosatt sig.


Samer har funnits här i norden allt mellan "sedan igår, tills för ca +8000år" sedan. Beroende på vem det är som forskar då.


Egentligen så är inga Homo Sapiens Sapiens mänskliga urinvånare. HS Neanderthalis som är utrotade var dom första Europeér. Och de som bodde i västra Euro-Asien var väldigt "människo lika" så att det är svårt att skilja dem ifrån HS Sapiens.


I hela kristna världen, så är den religiösa uppfattningen att människan är mellan 5500-10.000 år gammal. Och gud trollade fram Adam bla bla bla... Ur detta perspektiv, som då är teologiskt så måste ju Samer bli klassade som urinvånare. Men det är väl så att, åtminstone i sverige, så tillhör man fel genetisk grupp, så är man en sub-human....


Har läst lite bloggare, och kommentarer som säger olika på alla möjliga sätt. Samer är urinvånare, dom är inte det etc. 


Beroende på hur långt man går tillbaks i tiden så är ju ingen urinvånare. Så hela denna debatt om vem som är urinvånare el inte kvittar ju egentligen. Det här är ju en retorik som inte fungerar i praktiken.


Att samer inte har en egen självständig nation beror ju på svenskar och norrmän m.m som har tvingat på samer skatter, kristendom och svenska + norska sedan dom kom hit till skandinavien. Och tvingat sig på dem med sin ekonomiska och militära makt.


Vikingar som bodde här tills 1100talet packade väskorna och flyttade, varenda en. Vilket under en kort tid lämnade en lite geografiskt utrymme för andra grupper. Även om engelska kungar hade skandinavien som skatte-område. Här är lite årtal som är kul att veta lite om.


800-talet Lappfogde och skatteindrivare Ottar under kung Harald Hårfager berättar till kung Alfred England om ´dames´, tämjda renar, skridfinnar m.m Finnar är namnet på samerna.


1500 –talet Från mitten och slutet av 1500-talet får särskilda lappar med sedvanans rätt bruka särskilda områden/marker s.k skattelandsinnehavare. Skattelandsinnehavarna kunde dock inte förhindra ett nybygge på deras skatteland.


1576 ,1586,1594 och 1595 Lappbyn Tingevara (Talma och Saarivuoma) skattebelagd till Sverige av Altevand, med hänsyn till bland annat fiskerätt inom sommarbetesdistrikten i Norge.


1591 Upprättar lappfogden Nils Oravain en skiss över Torne Lappmark, Joestincks skriver på holländska en förteckning i en handling i sjöfinnarnas fjordar.


1595 Carl Raaf upprättade en förtecknad mantalslängd.


1598 Extrakt av Hans Ohlssons relation om finneskat som Sjöfinner give svensken och Ryssen


1600-talet började kronan att uppmuntra uppodling av Norrlands inlandoch ansåg att jordbruk och renskötseln kunde bedrivas på samma marker och områden utan att störa varandra.


1602 En förbättring av skatteuppbörden i lappmarken ville åstadkommas, då utfärdades: ”ordning på then skatt lapperne utgöra skola”.


Den nya skatteordningen skulle tillämpas på allt, fisk, renar, vildrenar och skinn. Skatteordningen kom dock bara delvis att tillämpas p.g.a att statsmakten ansåg den vara för betungande för samerna. Kronan ville också att samerna skulle bli mer bofasta p.g.a de politiska komplikationerna som gränsflyttningarna innebar.


Kronan var också orolig att samerna skulle flytta ur riket, så istället erbjöd Kronan samerna i grannländerna att flytta till Sverige mot några års skattefrihet. Liknande erbjudande skedde från både danskt och ryskt håll.


1607 Birlkarlarnas handel med samerna blev väsentligt inskränkt och handeln blev hårt reglerad av bestämmelser. Bestämmelserna tillkom på Kungens önskan att minska handeln mellan samerna och annan part än Kronan. Skatten, som samerna fick betala var personlig och beskattningsgrunden var skattlappens ekonomiska omständigheter. Fogdarnas (skatteindrivarnas) handelsmetoder kunde liknas med utplundring, vilket medförde klagomål av skattelapparna.


P.g.a oro att skattelapparna skulle flytta ur landet, för att slippa skattepålagorna, avsattes de alltför bryska fogdarna.


1608 Dokumentet ”Mantall widh westresiön” 1608-1609 av Balzer Bäck


1620-1641 Lappmarkskatten utarrenderades för Kemi och Torna lappmarker, till borgmästaren i Torneå och hans bror. Ett förbud rådde mot att göra större förändringar i skattebeloppet per mantal. Arrendatorernas ersättning var ett privilegium på lappmarkshandeln. Under arrendetiden minimerades skattebördan hos samerna.


1642 Haxepalkan tillkom.


1660-1709 Oenigheter förekom mellan nybyggarna och samerna p.g.a nybygges anläggningar och Tornedals- böndernas fiske.


1670 Det gjordes upp ett förslag om till jordebok för Ume lappmark. Landshövding Johan Graan redovisade sina idéer i skrivelsen: ”Till KM: t från Landsh J G ang Jordebok, Lappmarkernas avritning och Population”. Statens intresse för bergverken var stort, samer med dragrenar var tvungna att arbeta i bergverken. Graan förändrade tvångsarbetet av samer i bergverken mot att körslorna skulle ske frivilligt och mot betalning. Landshövding Graan ansåg att lappmarken skulle ”kunna besättas och populeras”. Graan ville att en jordebok skulle upprättas för att få en bättre kontroll över samerna. Med hjälp av jordeboken ville man se hur landet var beskattat, hur skatterna bör delas upp på var och en, kartlägga de olika resurserna och att få insyn och kontroll på samernas oklara landindelning. Med hjälp av dessa kunskaper, ville man bilda sig en uppfattning om var man kunde placera nybyggare. En jordebok upprättades över Ume lappmark. Samerna uppmanades att sluta att flytta mellan olika platser, de skulle ha permanenta boplatser. Avsikten var att få ett slut på permanent bosättning i Norge och flyttningar till kustsocknarna av lapparna som betalade skatt. Nybyggsverksamheten var inte den viktigaste faktorn i lappmarkens ekonomiska utveckling, utan det var kombinationen bergverk-rennäring.


1673 Samer förutsätts huvudsakligen att försörja sig på renskötsel. Nybyggarnas förutsätts försörja sig på jakt, fiske och några kreatur. Enligt detta synsätt skulle konflikter mellan samer och nybyggare undvikas. Nybyggarna utlovas 15 års skattefrihet i skattskriven lappmark. Nybyggarna var också tvungna att köpa fiskevatten och andra nyttigheter av skattlapparna. En ny sockenindelning tillkom med nya lappmarkförsamlingar: Jukkasjärvi med Enontekis som annex, Jokkmokk samt Lycksele med Sorsele i kapellag, Kautokeino med Utsjoki som kapellförsamling, Kuusamo med kapell i Enare och Kemiträsk. Den nya sockenindelningen var en stötesten i kopplingen mellan prästernas avlönande och lappskattereformen. Utgiftsposterna var kostnader vid kyrkliga förrättningar och lapsktalande tolkar. Målsättningen med verksamheten var att kristna samerna och att få bort all vidskepelse och avgudadyrkan.


1673 Skattelättnader till nybyggare som flyttar till Sápmi.


1673 ”Lapponia” av Johannes Schefferus, den första monografin över samerna.


1681 Lagmansräntan tillkom 1690-talet Kolonisationen var ej så utspridd ännu, längst hade den kommit i Torne lappmark.


1695 En lappskattsreform tillkom den var gällande ända fram till 1928. Skattereformen innehöll fyra olika skattetitlar: Årliga/Huvudräntan. Den tyngsta skatten som motsvarade skatten på 1500-talet. Tionden. Skulle enligt 1602 års skatteordning ersätta även de andra skattetitlarna, men den kom snart att ingå bland de andra skattetitlarna. Haxepalkan. Det var en transportavgift av skattepersedlar vid inleverering till Stockholm. Lagmansräntan, var i samma storlek som Haxepalkan t ex handskar eller ett par lappskor. Lagmansräntan togs bort senare, samma år. ”Kongl Majt:s” utökade löftet om lappmarkernas bebyggande med en upprepad 15 års skattefrihet i skattskriven lappmark. Den 8 juli infördes en instruktion för lappfogdarna, som lappfogdarna skulle rätta sig efter. Varje lappby skulle skattläggas, och skatten skulle fördelas på byns medlemmar, efter förmögenhet och övriga omständigheter.


Skattlapparna skulle skatta till den lappby, där de var skrivna vilket gjorde att flyttningarna mellan byarna försvårades. Beskattningsgrunden skulle utföras ”av den mark som var och en lapp, kan ha till renbete, fiskeri och djurfång”. Skattereformen förutsattes av att lapparna hade skattland.


1695 Officiell jordeböcker för lappmarkerna upprättades innehållande land och fiskevatten


1730-1765 Rennäringen utvecklas mot en mer extensiv nomadisk med större renhjordar. Intressekonflikter förekom om skattelanden och om samernas näringsutövande.


1732 Carl von Linnés Lappländska resa


1732 Jokkmokks och Åselelappskolas påbörja sin verksamhet


1738 Pehr Fjellström eller Högström??ger ut svensk-lappsk ordbok


1740 Samerna fick ägande förfogande rätt över sina renbetesmarker.


1740 c:a Missionären Johan Zelberg förstörde fem seitar vid Saivo offerplats. (”Beskrifning”-Pehr Högström, 1747)


1743 Arjeplog lappskolas påbörja sin verksamhet 1743 9 sept Den svenske östlappen Lars Petersen från Jukkasjärvi vittnade till Peter Schnitler om bland annat vikten i att flytta mot norska kusten med anseende av bete, flykten för bromsar och insekter


1744 För att de svenska flyttsamerna skulle få nyttja de norska sommarbeteslanden, skulle de skaffa sig en ”böxel seddel”, bygselseddel. En böxel seddel var ett slags arrendekontrakt på den mark som samen avsedde att nyttja, förutom arrendekontraktet skulle en avgift också erläggas. Samerna brydde sig dock inte om att skaffa sig en böxel seddel eller att betala en avgift. Detta år hade inte samerna betalt någon skatt, de senaste fem åren.


1744-1820 Jukkasjärvi lappskola


1746-47 Gällivare gamla kyrka uppfördes


1748-1818 Föllinge lappskola


1749 fastställdes "Lappmarksgränsen" som uppdelade Norrland i ett västligare område för samers och ett sydligare område för nybyggarnas bruk av marken.


1750 Skattelappar fick ej inneha skattland i mer än i ett rike. Hade ett skattland hamnat på båda sidorna om en statsgräns, fick skattelands ägaren välja nationalitet. På detta sätt ville man skilja på norska respektive svenska undersåtar.


1750–1800-talet Inga skillnader för flyttningen eller de trakter som utnyttjades finns under tidsperioden 1750-talet till mitten på 1800-talet. Under de 20 senaste åren har de flyttande hushållen ökat från 70 st till 100 st.


1751 Statsgränsen mellan Sverige och Norge drogs, s.k gränstraktatet


1755 Samisk bibel nya testamente i en blandning av Ume-, Lule och sydsamiska


1756-1850 Gällivare lappskola


1760 Lappfogden fick rätten att besluta i rennäringsgrågor inom distrikten


1780-1809 Nybyggarverksamheten ökar.
Samernas rörelsefrihet begränsas; de fick inte uppehålla sig inom ett visst avstånd från nybyggarna.


1781 Denne Mand var Jens Holmboe, siden Aaret 1781 ansat som Foged over Senjens og Tromsø Fogderi i Nordlandene, Blandt disse fandt han især to, Bardo- og Monselvdalene,hvis Frugtbarhed og herlige Beliggenhed bestemte ham til at arbeide paa at faae dem beboede; men at formaae nogen af Fog-
deriets Beboere til at forlade Søen og nedsætte sig i Dalene, for at drive Jordbrug, var ikke at tænke paa. Han forskrev derfor
 i Aaret 1787 nogle brødløse Huusmandsfamilier fra det sydlige Norge, og overtalede disse til at nedsætte sig i Bardodalen, paa
de Vilkaar, at han forstrakte dem med Alt, hvad de, som fattige Nybyggere, behøvede at begynde med. Da Regjeringen blev underrettet herom, fik han sine første Forskud godtgjorte, og Tilladelse til at forskyde disse Folk endnu mere for offentlig Regning. Men der mødte adskillige Omstændigheder, som forvoldte, at Nybyggerne stode paaveje at flytte derfra igjen, dersom de ikke hastig og kraftigen bleve understøttede.


1789 2-4 juli Kart Ramms resa till Bardo, och han bodde nära ett ”finnetelt” och omgavs av många ”dyr”. ”Finner” uppehöll sig i norska fjäll om sommarn och på vintern i angränsande svenska fjäll . De behövde en båt för överfart av Bardoeleven vid Bardojorden (nu ligger gården Eggen, Elvevold og Bangen). Båten var hit transporterad med ett ”dyr” över fjällen. Det fann inga spår av ”mensker” endast fotstigar efter ”finner” som höst och vår vandra mellan svensk- och Norsk fjäll. Platsen är mot Altevann mellan Saetermoen vid mynningen av Gutturjohka som rinner i Bardoelv
 
1800-1861 Lars Levi Laestadius, prästvigd 1825 och arbetar bland samer i Arjeplog, 1826 flyttar han till Karesuando, 1849 verkar han i Pajala


1804-1870 Lapp-Nils (Nils Jonsson): en jämtländsk storspelman


1809 Statsgränsen mellan Sverige och Finland drogs, delade Enontekis socken i en svenska och finska del.


1826 Gränsavtal mellan ? och Ryssland
1826 Lars L. Laestadius tillträder som kyrkoherde i Karesuando församling


1840-1878 Nomadernas förändrande markanvändning ökade utrymmet nybyggarna, vilket förde med sig att allt fler nybyggare slog sig ner.


1841 Enligt amtmannens skrivelse: Renantalet har ej stigit p.g.a svåra vintrar, misslyckade kalvningar, vargangrepp och åverkan från människor.
Renantalet var högst 200 st per hushåll och den totala renmängden beräknades vara mellan 15-20 000 st. Norska bebyggelser har tillkommit i Balsfjorden, vilket har lett till att samernas flyttvägar har blivit avskurna. Balsfjordens bofasta klagar på skador på äng, åker, skog samt nävertäkt. Nomaderna klagar över tjuvskjutning av deras renar.


1843 Ett kommittéarbete påbörjades detta år, som senare utmynnade i 1883 års faelleslov (förordning, renbeteslag).


1845 Laestadianska väckelsen börjar i Karesuando


1849 Lars Levi Laestadius flyttar till Pajala 1852 Ryssland förbjöd norska samer att utnyttja vinterbetet på den finska sidan av gränsen. Finland ansåg att renbetesmarkerna började bli otillräckliga, den största orsaken till detta var att de norska samernas renhjordar ökande kraftigt. Frågan diskuterades länge av regeringarna vilket till slut ledde till att Ryssland stängde gränsen. Situationen blev svår för de norska samerna (Kautokeinosamerna), som behövde renbetesland till sina stora renhjordar. Detta ledde till att många Kautokeinosamer flyttade till Karesuando och registrerade sig som svenska undersåtar och på så sätt kunde de fortsätta att utnyttja de finska renbetesmarkerna. Utflyttningen pågick under åren 1852-1870-talet. Totalt flyttade 184 st personer till Karesuando och 26 st till Skjervöy (vid kusten). Många flyttade till Jukkasjärvi och Gällivare socknar.


1854 Sameförfattaren Johan Tuuri föddes 1854-03-12


1861 Lars Levi Laestadius avlider


1866 Lars Jansson Sikku flyttar från sitt tidigare området Balsfjord nu till Altevann med 3-4 000 renar


1866 Mikkel Nilsson Inga föddes, den äldsta sonen till Nils Mikkelsson Inga f.1840 g. Susanna Niia f.1840


1866 29 maj Den andra svensk-norsk lappkommissionen tillsattes som det heter ”behandla lappfrågan” Förhör av lappar/bofasta utfördes på sommaren och skrevs som protokoll. (se 1897, 1871)


1867 Svensk regering presenterade förslaget Renbeteskommission för högsta domstolen, HD. Delar av HD menade att orsaken till striden mellan fastboende och flyttsamerna var ofullständigt.


1869 Tillägget till 1854 handling om beteslov inom Norge med förbudet för svenska samer att föra in finsk ren till Norge.


1870-> Svenska flyttsamen Tomas Jonsson Påve (1827-1912) och läraren Johan Martin Isaksen, Sandstrand, f. I Kila, f.1849 utför laestadiepredikan


1871 Den andra svensk-norsk lappkommissionens betänkande återfinns i Kungl. Maj:ts prop n:o 8 till 1897 års riksdag 1873 ”Lappland och lapperne” skriven av G. Von Dübens ges ut. Innehåller bland annat vikten om att svenska lapparna flyttar mot norska kusten med anseende av bete, flykten för bromsar och insekter


1872 13 april Nils N:son Skum föddes


1883 2 juni En förordning utfärdades rörande de lappar, som med renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge”. Förordningen skulle gälla i 15 år men kom att förlängas hela unionstiden. Förordningen innebar att: Samerna ska kunna flytta från det ena till det andra riket enligt tradition. De har samma rätt till jakt och fiske, som landets invånare Vistelsen i det andra landet var begränsat till maj-september, men fjäll som låg vid riksgränsen fick dock användas året om till renbete. Om flyttningsleder har blivit avskurna ska staten gör dem tillgängliga igen. Om skador inom betesdistriktet uppkom, skulle renägaren stå för skadersättningen. Om ett distrikt innehade för många renar, kunde amtman eller landshövding hänvisa renägarna till ett annat distrikt.


1886 Lagen angående de svenska samernas rätt till renbete, jakt och fiske i "de af lapparna afsatta land" i Sverige och utvidgningen av samernas åretruntmarker tillkom, den första rennäringslag eller renbeteslag. Åretrunt marker reglerades mellan renskötande samer och enskilda markägare som bedrev jordbruk.


1886 De renägande samer blev skyldiga att märka sina renar enligt Häradsrätten fastställt renmärke, renmärkeslagen.


1888 Gränspärrningen mot Ryssland för svenska renar, vilket ledde till att ett 60-tal personer, däribland stora renägare, flyttade till Saarivuoma (Jukkasjärvi). Inflyttningen till Saarivuoma ledde i sin tur till en utflyttning av Saarivuoma-samer söderut. En ny rennäringslag tillkom.


1890 hade antalet nybyggare fyrdubblats i Lappland jämfört med år 1800.


1895 Gustav Mikkelsson Inga äldste son till Mikkel Nilsson Inga föddes av fru Ingrid O:dr Päiviö som är Nils N:sons 1:a kusin. Ingrid O:dr Päiviö far är Ole Henriksen Päiviö 1823 20 feb- 1895 15 sept som gifte sig i Kautokeino 1841 med Inger T:dtr Skum 1820 31 okt. Inger T:dtr Skum är Nils N:son Skum faster.


1895 Ripfångst med nät förbjuds i Norge, utbrett jaktmetod i öarna


1895 Samiska bibeln trycks


1897 Den andra svensk-norsk lappkommissionens protokoll publiceras som bil.24 i 1897 års norska lappkommissions Indstilling av år 1904.


1900 Farmor Ingrid O:dr Päiviö, (1865 18/4-1900 11/6), efterlämnar min far, Gustav Mikkelsson Inga är då 4 år.


1902 Riksgränsbanan Kiruna-Riksgränsen blir klar


1903 Den första samiska bibeln ges ut av nya testamente


1903 Farbor NilsTomas Inga föddes näst äldsta sonen till Mikkel Nilsson Inga och fru Helena Påve


1905 26/10 Renbeteskonvention, s.k Karlstadkonventionen att av humanitära grunder förpliktigar sig att bägge rikena beaktar kodicillens omnämnda rättigheter som sedvanerätt för flyttlapparnas bästa i annat rike. Unionsupplösning mellan Norge och Sverige.


1906 I stortingets sammanträde 6 dec uttalar sig Saba, själv härstammad från fjällappar: Beskriver naturliga renvandringen som är beroende av norska kusten. Karlstadtrakatet bestämmer att de svenska fjällfinnar inte skall komma till norska kusten före den 15 juni. Men vi vet att renen inte bryr sig om Karlstadtrakatet utan när maj månad inträder, renkalvens månad, då kommer renen mot norska kusten. Följer inte fjällfinnen efter så kommer renen ensam till kusten.


1912 Kiruna kyrka uppförs, arkitekten heter G.Wickman


1913 Reform för ambulerande, (nomadiserad nomad skola), samisk skola för 8-14 åriga samebarn 1913 Renbeteskonvention


1915 Sameförfattaren Johan Tuuri lanserar –En bok om samernas liv, Muittalus samid birra 1915 Riksgränsbanan Kiruna – Riksgränsen blir elektrifieras


1915 22 april Epoken med kemiska krigföringen som stridsgaser påbörjas av tyskarna, Fritz Haber:s upptäckt, testas mot Frankrikes soldater i Flanderna som tog ihjäl många soldater.


1916 Boken Kåtornas folk-Ester Blenda Nordstöm, 1891-1948, kom ut år 1916. EBN flyttade med Saarivuomalapparna från ÖvreSoppero till Darffaljaure. Levde med flyttlaoarna under under 18 veckor, hon var lärare i kåtaskolan i Darffaljaure med 14 samebarn.


1918 Första s.k lappriksdagen sedan 1937, 1948


1918 Hungersnöden i bl.a Tornedalen


1918 Första världskriget bryter ut mellan Jugoslavien och ???.


1919 5 feb Renbeteskonventionen, med stora förändringar för svensk renbetning på norsk sida. Norska staten vill därmed medverka till att den svenska renskötseln på norsk sida helt upphör med avsikt att tillåta endast rennäring för norska samer. Betesområden som avstängs för svensk renbetning är Stallonjarga (Hjertind), Gratangen, Storheimen, Lakselvsdalen, Andersdalen, Tromsdalen, Liveltskaret och Snörken, Senja och Kvalsö. Böter för olovlig betning blir vanlig mot flyttsamer inom olika distrikt. (se vidare 1936, 1940)
1920 -> Könkämä-samer flyttar till Lainovuoma, Saarivuoma, Talma och Sirkas söderut


1924 Örnen fridlystes


1927 Lodjuret fridlystes


1926? Familjen Kansa lämnar Stallonjarga och Saarivuoma och flyttar till Leavas med hela familjen och renhjorden.


1928 De grundprinciper i lappskatten som fastställdes 1695 upphörde formellt att gälla.


1928 En ny rennäringslag tillkom.


1930 Gustav Mikkelson fru Margit P:dtr Nutti 1901-05-26-1930-04-05 dör, Dotter till Per J:son Nutti 1862-09-01--1934-01-21 s.167 i Karesuando samesläkter


1920-talet Stormyrbotn, Harjangen och Stordalen sommarbetesområden som upphördes att utnyttjas av gruppen som slutade eller flyttade till Laevas med sin renskötseln. Stoor, mm. 1920-talet Stormyrbotn, Harjangen och Stordalen sommarbetesområden som upphördes att utnyttjas av gruppen som slutade eller flyttade till Mellanbyn med sin renskötseln. Nutti mm.


1933 Gustaf Mikkelsson Inga gifter sig med Anna Matilda J:dotter Nutti i Lannavara


1933 Norsk rennäringslag


1934 Tomas och Ellen Påve började flytta i Duoddaras/Salvaskaret –distriktet och Talma (Talma Sameby, sid. 48)


1935/1936 Katastrofvinter för renskötseln då renbetet var uselt


1936 Fjällnära skogsbruk påbörjade inom fam. Mikkel Nilsson Inga:s vinterbeteslandet i Maltosrova


1936 Mikkel Nilsson Inga började flytta i Duoddaras/Salvaskaret-distriktet och Saarivuoma( Talma Sameby, sid. 48 )


1936 Sameförfattaren Johan Thuuri avlider, (1854 12/3-1936)


1937 S.k lappriksdagen anordnades i Arvidsjaur


1937 Jukkasjärvi sameförening konstituerar sig inför landsmötet, "lappriksdagen" i Arvidsjaur


1939 Andra världskriget bryter ut och medför att Saarivuoma samerna undvek att utnyttja den västra delen av Altevand-distriktet, detta leder till sammanblandning med Lainovuoma-renar. Oprövat med nyordningen att samebyn hade stor gemensam renhjord i ostligare delen inom distriktet.


1939 Andra världskriget startar


1939 Kriget påverkar knappast renskötsel inom Salveskardet-distriktet för Talma sameby


1940 Andra världskriget gör att familjerna stannar vid Kiepanjaure då renarna är i sommardistrikten med renskötarna.


1940 Johan Nilsson Partapuoli började flytta i Duoddaras/Salvaskaret –distriktet och Saarivuoma ( Talma sameby, sid. 48 )


1940 Sommarland: Jaffodieva Vinterland: Gustav Inga Mikkel Inga, Nils Tomas Inga, Johan Olsson Svonni, Johan Partapuoli, Anders Olsson Svonni, Tomas J. Påve flyttade till Vuoskojaure efter detta år


1942 Samernas Folkhögskola startar i Sorsele för att 1945 flyttas till Jokkmokk


1943 Jakt på lodjur blir tillåtet efter fridlysningen 1927.


1944 Statsgränsen mellan Finland och Ryssland drogs


1945 Andra världskriget upphör


1945 Samernas Folkhögskola startar i Jokkmokk


1945 Same Ätnam organisationen bildas


1946 Tvångsförflyttningar från Könkämä-sameby till bl.a Talma


1948 S.k lappriksdagen anordnades.


1949 Renbeteskonvention


1950 Begränsningar av svenska flyttsamers renbetesområden med hänsyn till norska jordbruksintressen


1950 Svenska Samernas Riksförbund, SSR bildas


1951 Nils N:son Skum avlider


1961 Renbeteskonventionen från år 1949 säges upp av norska staten


1963 Jag börjar i Nomadskolan i Lannavara och är inkvarterad hela läsåret. Hemresa skedde för längre loven


1966 Vargen fridlystes


1968 Altevand-domen dömer flyttsamernas nyttjande rättigheter som under åtminstone 3-400 år bedrivits inom distriktet och detta medförde att kravet på ersättning uppfylldes för bland annat förlorade renbetes- och fiskerättigheter


1969 Järven fridlystes


1971 En ny rennäringslag tillkom.


1972 Den uppsagda 1949 års Renbeteskonvention under 1961 förlängs till 1972


1972 Renbeteskonvention med 30 årig giltighetstid förhandlas fram


1973 Gustaf Mikkelson Inga dör 7 februari i sitt hem i Övre Soppero


1978 Norsk rennäringslag


1988 Mor Anna Matilda Inga avlider i Kiruna lasarett


2005 1 maj börjar den nya konventionen att gälla för den gränsöverskridande renskötseln.


Avtalet är inte påskriven, inte i alla fall februari 2005, annars kommer 1751 års Lappkocill att gälla.


Källa: http://www.same.net/~nanders/sida3.htm

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok

Besöksstatistik


Skapa flashcards