Inlägg publicerade under kategorin Historia

;)

Av Mikael - 9 maj 2016 20:47

http://illvet.se/iv/galler-red-till-dodsriket 


Franska arkeologer har stött på en ovanlig grav. Den innehåller inte enbart skeletten av åtta gaeliska krigare utan även deras åtta hästar.


http://shop.illvet.se/node/49991/form?media=Sleeknote&popup=1&menu=true

Av Mikael - 8 maj 2016 12:41

Monoteist KYRKAS ENDA vetenskapliga teoretiska INFLUENS som dom gjort om till en PRAKTISK LÄRA = SKRATT RETANDE!!


http://www.filosofer.se/aristoteles.html


https://en.wikipedia.org/wiki/Intelligent_design


Mom's Pitbull   =>


Av Mikael - 4 maj 2016 23:26


ALLA ANVÄNDER SOCIALT ANKNYTNING ETABLERINGS MÄSSIGT (EXTRO/AMBI/INTROVERT'S):


EXPRESSIVE (RIKTAT EMOT ANDRA och/eller sig själva) ANGER. VÅLDSAM, HOTFULL ELLER SJÄLVSKADE BETEENDE 

EXPRESSIVE SHAME (RIKTAT EMOT ALLT ANNAT ÄN EN SJÄLV)


DEFLECTING STRESS COPING!


LÄTTARE ÄN SÅ HÄR KAN DET INTE BLI FÖRKLARAT! GE ALLA SPARKEN OCH ANSTÄLL RÄTT FOLK!!! TRÖTT PÅ AMATÖR AFTON! GÖR FÖR ONT FYSISKT/SOMATISKT I LÄNGDEN = KOSTAR MILJARD BELOPP FÖR SVERIGE = FÖR ATT VI CURLAR ETT FÅTAL SÅ RESTEN FÅR BETALA FYSISKT OCH PSYKISKT! HELA VUXNA BEFOLKNING HAR SJÄLVSKADE FÖRNEKELSE BETEENDE!


RING FN/FEMA??? GE ALLA SEMESTER I 1 ÅR = HAR SAGT I +20ÅRS TID NU! PATETISKT HUR ILLA DET ÄR MED VISSA SAKER. KLAGAR MAN SÅ FÅR MAN LIVET FÖRSTÖRT PÅ ALLA SÄTT!!!


TACKSAMT ATT LEVA = BLIR PAYBACK SEN!

Av Mikael - 2 maj 2016 23:46

LÅNAR TEXT PGA DOM TENDERAR ATT FÖRSVINNA...


http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sa-har-myten-om-raserna-och-roms-undergang-hallits-levande/


Kulturdebatt. Under mellankrigstiden använde svenska rasbiologer Romarrikets undergång som varnande exempel på vad som händer ”vid storskalig rasblandning”. Fortfarande sprids dessa teorier, skriver akademiforskaren Sigrid Schottenius Cullhed.


Romarrikets fall har ofta använts som exempel när de stora kriserna avlöst och flutit in i varandra under de senaste åren. Ekonomisk kollaps, klimatförändringar, migration och makthungriga populister har gjorts till gemensamma nämnare för den samtida västvärlden och det förlorade imperiet. Likheterna siar om stundande katastrof och undergång.

Men som alla profetior är den vansklig och i värsta fall riskerar den att bli självuppfyllande. Liknande jämförelser var mycket vanliga i samband med nationalstaten Tysklands bildande och upptakten till de två världskrigen.

Den tyske historikern och författaren Felix Dahn (1834–1912) bemödade sig med att omstöpa bilden av de antika germanerna från primitiva förövare till ädla befriare. Projektet genomsyrades av tidens raslära. Till skillnad från de dekadenta romarna och grekerna höll germanerna sitt blod obefläckat, en renhet som Dahn tyckte sig se i samtidens tyska bönder. Roms fall och germanernas segrar hade alltså kommit som en frälsning.

En liknande linje har förts i Sverige under flera perioder. I sin bok ”Det Rena Landet: Om konsten att uppfinna sina förfäder” (2006) beskriver Maja Hagerman hur idolisering av det man föreställde sig vara svenskättade goter blev en fundamental del av den kulturellt konstruerade svenskheten redan på femtonhundratalet. Men i denna mytbildning spelade historien om Roms öde en avgörande och ganska komplex roll eftersom man framställde goternas plundringståg som ett befrielsekrig men även beundrade och ville likna den romerska civilisationen.

Nästan femhundra år senare, under mellankrigstiden, kom de perifera nordmännens invasioner av det centrala Romarriket återigen att stå på spel i neutrala Sverige. Frågan laddades om bland svenska rasbiologer, som spred ogrundade idéer om att det sena Romarriket hade fallit på grund av invandrad arbetskraft från orienten, och gjorde detta till ett exempel för deras egen samtid.

Den franskspråkiga världen opponerade sig emot tyska omtolkningar av germaninvasionerna. Före och efter första världskriget förminskade de fiendens historiska idoler genom att framhärda i att germanerna inte kunde tillmätas särskilt stor betydelse för den västromerska kollapsen. Men i och med andra världskrigets utbrott blev strategin ohållbar. Den franske filologen Pierre Courcelle (1912–1980) beskyllde de ”Germanska horderna” för allt ont som drabbade romarriket under senantiken.

I Tyskland florerade även andra omtolkningar av det romerska imperiets fall, med starkare inrikespolitisk betydelse. I samband med socialdarwinismens expansion under slutet av 1800-talet började man betrakta sammanbrottet som resultatet av en inre process snarare än som en följd av plötsligt våld utifrån.

För den tyske historikern Otto Seeck (1850–1921) framstod det som ett exempel på snedvriden ”utrotning av de bästa” inom den styrande eliten. Lömska intriger och brutala maktstrider ledde till att de individer som hade störst fallenhet för ledarskap dog ut, med förödande konsekvenser för makthavarnas kompetens, och i längden för hela imperiet.

I Lund gjordes senare ett försök att både kritisera och utveckla Seecks teori i ljuset av den mendelska ärftlighetslärans återupptäckt kring sekelskiftet. Den världsberömde svenske filologen och religionshistorikern Martin P:son Nilsson betonade den evolutionära förklaringsmodellens orimlighet. De galna despoternas utrotning av bättre ledare var aldrig systematisk och tidsspannet på ett par århundranden var knappast tillräckligt långt.

I stället fann Nilsson den sanna orsaken till den romerska civilisationens undergång i ”storskalig rasblandning” mellan romare och frigivna slavar, företrädesvis från Syrien. När germanerna anlände var Romarriket redan ”murket i sitt inre” och kunde lätt svepas omkull. De gjorde också slut på den romerska ”korrumperande rasblandningen” och återställde de primitiva förhållanden som var långt mer gynnsamma enligt rasbiologins principer: nu kunde nya ”raser” utvecklas ostört, isolerade från varandra.

Nilsson beskriver alltså utvecklingen som ett nödvändigt steg i en näst intill ofrånkomlig cyklisk process: ”raser” utvecklas i enskildhet men förr eller senare sker en konfrontation och den starkare ”rasen” övervinner den svagare. Imperier bildas där segrarna blandas med de besegrade och en inre förstörelse tar automatiskt vid. Därefter splittras det stora imperiet i mindre enheter och de gynnsamma förhållandena är återställda. Ur den karga medeltiden trädde de moderna europeiska nationalstaterna fram, och den enda räddningen och vägen ut ur kretsloppet låg i att bevara gränserna mellan dem.

På senare år har detta kapitel i svensk vetenskapshistoria uppmärksammats i texter av Jesper Svenbro (”Tre seminarier om Martin P:son Nilsson”, Glänta 2005) och genetikprofessorn Bengt O Bengtsson (”Strange history; the fall of Rome explained in Hereditas”, Hereditas 2014). Martin P:son Nilsson var inte ensam om att tolka utvecklingen i det sena romerska imperiet i termer av rashygien. Men han var tveklöst en av dem som gick allra längst både i fråga om idéer och inflytande.

Hans skrift ”Rasblandningarnas omfång och betydelse i det romerska kejsarriket” trycktes i serien Rashygien (1923) som delades ut i skolor och på bibliotek av Statens Institut för Rasbiologi. Institutets ökände professor Herman Lundborg sammanfattade och åberopade uppsatsen i sitt program för raspolitik, ”Degenerationsfaran och riktlinjer för dess förebyggande”, där den tjänade som argument mot invandring. Liksom romarna en gång hade fallit offer för sina egna slavar och deras dåliga gener riskerade nu den ”nordiska rasen” att gå under på grund av invandrad arbetskraft.

I den unga demokratin Sverige tog Lundborg och Nilsson sin tillflykt till gamla Rom. Den ”kosmopolitanism” och ”emancipering” som de fruktade i sin egen samtid liknade början på Roms degenerering som snart skulle leda till dess kollaps. Ångest inför moderniteten intensifierade dystopin i deras berättelse.

Efter andra världskrigets slut förändrades läget. Föreställningar om övergången mellan antiken och medeltiden omprövades och kom snart att förstås som en långsam förändring med många samspelande faktorer. Och utläggningar om romare och barbarer upphörde att elda på nationalkulturella konflikter i samma utsträckning. Så sent som för tre år sedan skrev specialisten Ian Wood att historien om Roms fall inte har inneburit något realpolitisk hot sedan 1945.

Men Nilssons svårt daterade texter på ämnet sprids i dag av högernationalistiska förlag i såväl Sverige (Logik förlag) som Storbritannien (Ostara Publications), och överlag har bilden av Roms slut som ett dramatiskt och definitivt brott fått en smärre renässans.

Precis som sina tyska föregångare formulerade Martin P:son Nilsson sin historia så att den fungerade som lösning på en nordeuropeisk dubbel självförståelse. Man idoliserade inte bara germanerna, anfäderna, utan även romarna och deras civilisation. Man likställde sig både med offret och förövaren i den historiska tragedin. Identifikationen med goterna var särskilt stark under stormaktstiden på 1600-talet. Men göticismens gestaltningar sneglade också ofta mot de forna romarna.

När Gustav II Adolf skulle strida mot det tysk-romerska imperiet och dess allierade på andra sidan Östersjön var han inte bara en ny kung Berig, den gotiska hövding som enligt myten hade lett nordmännens plundringståg, utan även en ny Augustus. Genom att skjuta skulden på ”rasblandning” och frigivna slavar från orienten underströk Nilsson samhörighet snarare än motsättning mellan romare och germaner.

I avslutningen på skolboken ”Forntidens historia” (1936) som trycktes i en femte upplaga så sent som 1979 förklarar Nilsson att germanernas förstörelse var ett nödvändigt steg mot ett nytt Europa: ”Kejsaridén levde kvar, men som en utopi, germanerna var allt för litet utvecklade och för starkt individualistiska för att tillägna sig världsherraväldets idé; för självstyrelse och medborgarrätt hade de större sinne. Även häri, icke blott i andlig kultur blev de västerländska folken grekernas arvtagare.”

Vad som först kan tyckas som en kritik är i själva verket beröm. Den ädle vilden hade upprättat grekernas autentiska, rättmätiga och andligt högtstående kultur i Europa. ”Forntidens sista världsrike föll för fiender av samma slag som de äldre gjort: nya, ungdomskraftiga folk.” Priset som måste betalas för det ”moderna Europa” var förstörelse. En otäck förespegling om nazismen och det tusenåriga riket.

Sigrid Schottenius Cullhed är akademiforskare i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

Av Mikael - 1 maj 2016 22:02

Kirrar väl missförstånd?



  


<--- Knycker dom åxå   

Av Mikael - 29 april 2016 11:02


Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok

Besöksstatistik


Skapa flashcards