Jag har inte hunnit skriva så mycket på senare tid, både pga tidsbrist och motivationsbrist. Även den mest meningslösa syssla måste ha en målsättning för att man ska motivera sig att utföra den. Intresset för brottsoffer, traumatisering och dissociativa diagnoser är väl marginell i Sverige? Jag hade en vän som föreslog Newsmill, och sure man kan väl göra ett försök?!

***Hej! Vi ville bara meddela att vi valt att inte publicera din artikel "Ptsd
patienters situation i Sverige". MVH, Newsmill***

Ptsd patienter i sverige är en grupp i underläge på alla sätt emot läkare, sjukvård och samhälle. Även om det finns omfattande kunskap på vetenskaplig forskarnivå bl.a på Stressforsknings Institutet, Kris o Trauma Center och Karolinska Institutet i Stockholm. Så verkar sällan denna kunskap komma oss patienter till godo. Inte heller kunskap om dom somatiska och psykosomatiska Ptsd problematiken fram till lokal psykiatri och primärvård ute i kommunerna. Problemet ligger sällan i yrkesverksamma individer, utan på sjukvårds systemet som drabbar både personal och patienter.

 
Idag så vet man att det finns 2 grupper med Ptsd problematik. Ptsd vid enskilt trauma som uppstår vid olyckor, överfall och liknande enskilda traumatiska händelser. När det gäller vanlig Ptsd så finns det bättre resurser och förståelse. Sedan finns det ny-myntade begreppet Complex Ptsd som ännu inte finns med i DSM eller ICD diagnos manualer för oss individer som har varit utsatta för långvarit upprepat trauma under flera års tid.

Även om det är komplicerat att helt återställa oss, så finns det goda förutsättningar för att kunna fungera så pass bra man kan, efter de förutsättningar man har. Tyvärr så kommer lite information eller hjälp fram till oss patienter. Man vet även att i ca 30% av fallen så feldiagnostiseras man med diverse differential diagnoser. En okänd mängd går odiagnostiserade och hankar sig fram bäst det går, som jag själv gjorde fram till 30 års ålder innan livet skar ihop.

Sedan januari 2002 så har jag sökt hjälp för svår långvarig traumatisering som har utvecklats till kronisk Ptsd. 2009 december när jag fick en ny läkare (ca 20'e i raden). Efter att jag hade sammanställt hela diagnosen själv under 1års tid, med fullständig somatisk och psykosomatisk problembild och motivering, så kunde psykiatrin inte motivera längre att ge mig en felaktig och kostnads effektiv diagnos. 2004 hette det social fobi. Tidigare 2005 så hade man fastställt kognitiv problematik och kallade det för uppmärksamhets nedsättning (AD). 2006 så hette det Adhd, som jag efteråt fått bekräftat av min nuvarande läkare at det sannolikt berodde på att man skulle testa Concerta på mig, emot mina kognitiva problem. Fram till 2010 så har det varit några till diagnoser. Samt så tillfrisknade jag på pappret 2009 december, efter att ha påstådd Adhd från 10 års ålder till 37års ålder.

Sedan 2008 och framåt så är alla mina exekutiva/kognitiva problem borta. Det har visat sig att jag använder de visuospatiala områderna i hjärnan, istället för de verbalspatiala områderna som majoriteten använder för samma uppgifter. Min inlärnings teknik kallas för Visuell-Kinesthetic, som svenska utbildningssystem inte vet mycket om. Jag har foto/bildminne. Tack vare Ptsd så är min högra hjärnhalva överaktiv, förutom att jag påverkar neurologiskt tack vare mitt fina nomadsläkt arv. Om du utsätter mig för intensiv stress, eller 3 ljudkällor samtidigt så får jag direkt kognitiva problem. Om man berättar verbalt att du var och handlade dessa 10 varor så glömmer jag säkerligen bort det snabbt pga att jag använder bara öronen för att audiotivt analysera potensiella hotbilder och lyssna på musik med. Däremot så om jag går in i ett rum och vistas där i 10 minuter, så kan jag ganska så precist beskriva rummet detaljerat senare. Att det nu vart under en 3års period Adhd diagnos handlar mycket om oturliga tillfälligheter tillsammans med okunskap inom psykiatri.

AD (kognitiv) problematik är, för en Ptsd patient det absolut minst väsentliga man kontaktar sjukvården för. Dåligt minne, inlärning och koncentration står sig vagt emot ständig sömnbrist, kronisk trötthet, panikångest, emotionella skador, kroniska neuropatiska smärtor, hjärt o kärl problem, ämnesomsättnings fel, immunförsvars fel, homonella fel osv i en lång trist kompott av elände.
Sammalagt under alla år av sjukvård, så har det varit det 2'e mest traumatiserande jag har varit med om.

En individ med Ptsd problematik har fel på HPA systemet (Hypotalamus, Hippokampus och binjurar). Detta är 100% dödligt i obehandlade fall, och man räknar med att man förkortar livet med 10-20 års tid. Även om det sen döljs av alternativt dödsorsaker som hjärtinfarkter, hjärnblödning, cancer m.m, så är orsaken likväl en fysiologisk reaktion på trauma. Alla av oss dör i förtid även med bästa tänkbara vård, men det handlar ju även om livskvalitet. Felaktig sjukvård och medicinering forkortar livet för oss Ptsd patienter.. 

I dagens läge så är Ptsd forskning eniga om att medicinering med Lyrica, Zoloft och Propranolol fungerar. Vissa patienter vet att så enkla metoder att äta extra mineral och vitamin tillskott ger en avsevärd förbättring. Karolinska institutet samarbetar internationellt nu med forskare som undersöker Oxytocinets positiva roll för oss, vilket har än så länge gett väldigt hoppfulla resultat.
Även om förutsättningar för återhämtning kan kännas dystra eller verka hopplösa många gånger. Så har forskare gjort ett extra ordinärt arbete med att försöka förbättra våra livsvilkor. Idag så har man ljusa förutsättningar att tillfriskna avsevärt somatiskt och psykosomatiskt, om man hamnar rätt i sjukvårdsdjungeln.

Tack vare att bokstavs diagnoser är differential diagnoser till Ptsd/Dissociativa diagnoser, så riskerar man ofta att halka in i fel diagnos grupp. Det farliga med detta är att t.ex Adhd medicinering är livsfarlig i vissa fall för oss iom att det pressar upp stresshormoner ytterligare som adrenalin och noradrenalin som i värsta fall resulterar i hjärtproblem vilket hänt mig. Ptsd medicinering är raka motsatsen till Adhd medicinering. Pratar man om Adhd och kost i samma mening så klassas neuropedagogerna (kost rådgivare) som pseudovetenskapliga och det bygger upp eget tvivel emot all form av vettig kosthållning, vilket är vitalt för oss Ptsd patienter ska överleva.

Omfattande forskning om ptsd patienters hälsa har visat homogena brister i mineral värden, B-D vitamin värden, proteiner m.m Järn och B9-12 är t.ex ofta en del av orsaken till kroniska smärtor, restless leggs osv. Som kan avhjälpas med med dubbel/trippel dos av mineraler o vitaminer och mycket sömn.
Det man tycks missförstå i helheten är att vi är brottsoffer som har blivit traumatiserade och reagerar precis på det bio-fysiologiska sätt som man är kodad av sitt DNA. Jag anser inte vi är psykiskt sjuka, eller borde vara psykiatri patienter. Av den enkla anledning att vi reagerar biokemiskt och fysiologisk som i sin tur gör oss sjuka, och ger oss en rad somatiska sjukdomar tillslut om man inte gör något åt det.

Istället för Wais III, ASRS, WURS, WRASS tester, nyckfulla och partiska personlighets bedömningar av psykologer och psykiatriker. Istället för fokus på de kognitiva problemen som är identiska hos en Ptsd patient och en Adhd patient. Så behöver man en Endokrinologisk omfattande undersökning. Få sjukvård för dom somatiska följdsjukdomar och problem som är väldokumenterade för Ptsd patienter. Lära sig stresshantering och förstå vad stress verkligen är. 

För en kunnig läkare, så tar det 10 minuter att ställa preliminär Ptsd diagnos. Det ska räcka med att jag säger att jag har vuxit upp och blivit utsatt för upprepat våld. Att läkaren iaktar mitt hyperreaktiva beteende (abnormalt vaksam på ljud, rörelse, plötsliga händelser etc). Gör enkla stress coping tester. Tar blodprover och kollar hormoner, vitaminer, mineraler och blodstatus. Har man alla blodprover klara så tar det ca 1 timme att ställa Ptsd diagnos. Så lång tid tog det för mig, om jag bortser ifrån att det tog totalt 8 år med en massa dumheter, felaktiga diagnoser, en massa persligt lidande, bortkastade pengar under 8 års tid av sk sjukvård.

Alla dom ekonomiska resurser man lägger ner på forskning skulle man få utdelning för om man påverkade sjukvården politiskt. Man skulle snabbare kunna förmedla ny forskning till psykiatri så att det når patienter. Uppmärksamma att en stor mängd traumatiserade individer skadas av felaktiv sjukvård och felaktiga diagnoser. 

Källor:
Barn till missbrukare, Barn som har bevittnat våld, Socialstyrelsens sjukskrivningsregler för Ptsd, Stressforsknings Institutet, Stressmottagningen, Kris och Trauma Center, Karolinska Institutet, Hans Peter Söndergard om Ptsd, Katastrofpsykiatri om Ptsd, Läkartidningen om stress, Läkartidningen om sömn och stressåterhämtning, Androgen reaktion på stress, Karolinska Institutet om Oxytocin.

 

Katten

24 februari 2012 09:32

Jag känner igen det du skriver. Jag fick först rätt diagnos - PTSD - men den förkastades (till och med förhånades) av läkaren som kom efter. Sen hankade jag mig fram i många år utan hjälp, tills stressen och sömnbristen blev så svår att jag var tvungen att söka hjälp igen. Jag nämnde då PTSD-diagnosen jag fått flera år tidigare, men återigen förkastades och förhånades den ("PTSD kan man ju bara få om man varit i krig" sa psykpersonalen). Sen ägnade vården 7 år åt att försöka få mig att passa in på "något annat". Deras problem var att jag passar inte in på "något annat", förutom depression och ångest (vilket är en följd av min PTSD). Det var sju år i helvetet! Min erfarenhet är att psykiatrin hatar människor som blivit utsatta för våld! Jag förstår inte varför, men dom gör det, det har jag verkligen fått känna på. Man får inte nämna att man blivit utsatt för våld, för då bemöts man bara med hat. Helt obegripligt. Men förra året fick jag äntligen (efter många år av tjat) komma till en riktig psykolog och psykoterapeut med kunskaper om PTSD, trauma och dissociation. Nu har jag rätt diagnos, får rätt behandling och det går framåt.

Jag tycker att landstingen borde betala ekonomiskt skadestånd till alla oss med PTSD, eftersom vi blir både feldiagnostiserade, felbehandlade och av obegripliga skäl hatade och föraktade av personalen när vi försöker berätta vad vi varit med om. Vi har förlorat både framtida pension och arbetsinkomst under alla år vi inte fått rätt hjälp + det enorma psykiska lidande och förvärrande och symptomen som det hemska bemötandet orsakar.

Tack för att du bloggar och skriver om detta! Ett mycket viktigt ämne att ta upp!

 

Birgitta

14 april 2012 22:45

Tack för en bra sida, som ger en kraft att fortsätta jobba med sig själv och mot/med sjukvården. Har länge "trampat" runt i psykiatrin men aldrig fått den vård som jag behöver. Är en högfunktionerande person, så jag belastar inte samhället, men lider ändå lika mycket som vem som helst, som har PTSD. Nu har jag äntligen funnit en fantastisk psykolog, Rikard på PTJ, som förstår och gör underverk med mig, men jag är nog lite rädd att jag gått med detta för många år. Jag har träffat läkare sen 1995 som sagt att jag är en "svag personlighet" och får acceptera att jag inte kommer vara som andra. Fick sjukpension, men ringde själv upp FK och bad dem hoppa och fara, för jag ville jobba, då det är då jag mår bra. Idag jobbar jag heltid, med ett ganska krävande yrke, går i behandling hos en psykolog som ser PTSD som ett tillstånd, men som han tror jag ska kunna bearbeta mig ur. Hur resultatet kommer bli, får vi se...men jag är på väg!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...