Det är ju valår i år, så jag tänkte lägga ut mitt favo snilles politiska åsikt som jag delar. Hans ideer om ekonomin är likadana, alternativt grundade? den miljö-gröna ekonomiska reformen som man önskar idag. Där fokus är på individens välbefinnande. Men det är väl klart att politiker inte fattar det här eftersom IQ't är vad???

Det här är ju aktuellt idag också på många sätt.

Why Socialism?

by Albert Einstein

This essay was originally published in the first issue of Monthly Review (May 1949).

Is it advisable for one who is not an expert on economic and social issues to express views on the subject of socialism? I believe for a number of reasons that it is.

Let us first consider the question from the point of view of scientific knowledge. It might appear that there are no essential methodological differences between astronomy and economics: scientists in both fields attempt to discover laws of general acceptability for a circumscribed group of phenomena in order to make the interconnection of these phenomena as clearly understandable as possible. But in reality such methodological differences do exist. The discovery of general laws in the field of economics is made difficult by the circumstance that observed economic phenomena are often affected by many factors which are very hard to evaluate separately. In addition, the experience which has accumulated since the beginning of the so-called civilized period of human history has—as is well known—been largely influenced and limited by causes which are by no means exclusively economic in nature. For example, most of the major states of history owed their existence to conquest. The conquering peoples established themselves, legally and economically, as the privileged class of the conquered country. They seized for themselves a monopoly of the land ownership and appointed a priesthood from among their own ranks. The priests, in control of education, made the class division of society into a permanent institution and created a system of values by which the people were thenceforth, to a large extent unconsciously, guided in their social behavior.

But historic tradition is, so to speak, of yesterday; nowhere have we really overcome what Thorstein Veblen called "the predatory phase" of human development. The observable economic facts belong to that phase and even such laws as we can derive from them are not applicable to other phases. Since the real purpose of socialism is precisely to overcome and advance beyond the predatory phase of human development, economic science in its present state can throw little light on the

socialist society of the future.

Second, socialism is directed towards a social-ethical end. Science, however, cannot create ends and, even less, instill them in human beings; science, at most, can supply the means by which to attain certain ends. But the ends themselves are conceived by personalities with lofty ethical ideals and—if these ends are not stillborn, but vital and vigorous—are adopted and carried forward by those many human beings who, half unconsciously, determine the slow evolution of society.

For these reasons, we should be on our guard not to overestimate science and scientific methods when it is a question of human problems; and we should not assume that experts are the only ones who have a right to express themselves on questions affecting the organization of society.

Innumerable voices have been asserting for some time now that human society is passing through a crisis, that its stability has been gravely shattered. It is characteristic of such a situation that individuals feel indifferent or even hostile toward the group, small or large, to which they belong. In order to illustrate my meaning, let me record here a personal experience. I recently discussed with an intelligent and well-disposed man the threat of another war, which in my opinion would seriously endanger the existence of mankind, and I remarked that only a supra-national organization would offer protection from that danger. Thereupon my visitor, very calmly and coolly, said to me: "Why are you so deeply opposed to the disappearance of the human race?"

I am sure that as little as a century ago no one would have so lightly made a statement of this kind. It is the statement of a man who has striven in vain to attain an equilibrium within himself and has more or less lost hope of succeeding. It is the expression of a painful solitude and isolation from which so many people are suffering in these days. What is the cause? Is there a way out?

It is easy to raise such questions, but difficult to answer them with any degree of assurance. I must try, however, as best I can, although I am very conscious of the fact that our feelings and strivings are often contradictory and obscure and that they cannot be expressed in easy and simple formulas.

Man is, at one and the same time, a solitary being and a social being. As a solitary being, he attempts to protect his own existence and that of those who are closest to him, to satisfy his personal desires, and to develop his innate abilities. As a social being, he seeks to gain the recognition and affection of his fellow human beings, to share in their pleasures, to comfort them in their sorrows, and to improve their conditions of life. Only the existence of these varied, frequently conflicting, strivings accounts for the special character of a man, and their specific combination determines the extent to which an individual can achieve an inner equilibrium and can contribute to the well-being of society. It is quite possible that the relative strength of these two drives is, in the main, fixed by inheritance. But the personality that finally emerges is largely formed by the environment in which

a man happens to find himself during his development, by the structure of the society in which he grows up, by the tradition of that society, and by its appraisal of particular types of behavior. The abstract concept "society" means to the individual human being the sum total of his direct and indirect relations to his contemporaries and to all the people of earlier generations. The individual is able to think, feel, strive, and work by himself; but he depends so much upon society—in his physical, intellectual, and emotional existence—that it is impossible to think of him, or to understand him, outside the framework of society. It is "society" which provides man with food, clothing, a home, the tools of work, language, the forms of thought, and most of the content of thought; his life is made possible through the labor and the accomplishments of the many millions past and present who are all hidden behind the small word “society.”

It is evident, therefore, that the dependence of the individual upon society is a fact of nature which cannot be abolished—just as in the case of ants and bees. However, while the whole life process of ants and bees is fixed down to the smallest detail by rigid, hereditary instincts, the social pattern and interrelationships of human beings are very variable and susceptible to change. Memory, the capacity to make new combinations, the gift of oral communication have made possible developments among human being which are not dictated by biological necessities. Such developments manifest themselves in traditions, institutions, and organizations; in literature; in scientific and engineering accomplishments; in works of art. This explains how it happens that, in a certain sense, man can influence his life through his own conduct, and that in this process conscious thinking and wanting can play a part.

Man acquires at birth, through heredity, a biological constitution which we must consider fixed and unalterable, including the natural urges which are characteristic of the human species. In addition, during his lifetime, he acquires a cultural constitution which he adopts from society through communication and through many other types of influences. It is this cultural constitution which, with the passage of time, is subject to change and which determines to a very large extent the relationship between the individual and society. Modern anthropology has taught us, through comparative investigation of so-called primitive cultures, that the social behavior of human beings

may differ greatly, depending upon prevailing cultural patterns and the types of organization which predominate in society. It is on this that those who are striving to improve the lot of man may ground their hopes: human beings are not condemned, because of their biological constitution, to annihilate each other or to be at the mercy of a cruel, self-inflicted fate.

If we ask ourselves how the structure of society and the cultural attitude of man should be changed in order to make human life as satisfying as possible, we should constantly be conscious of the fact that there are certain conditions which we are unable to modify. As mentioned before, the biological nature of man is, for all practical purposes, not subject to change. Furthermore, technological and demographic developments of the last few centuries have created conditions which are here to stay. In relatively densely settled populations with the goods which are indispensable to their continued existence, an extreme division of labor and a highly centralized productive apparatus are absolutely necessary. The time—which, looking back, seems so idyllic—is gone forever when individuals or relatively small groups could be completely self-sufficient. It is only a slight exaggeration to say that mankind constitutes even now a planetary community of production and consumption.

I have now reached the point where I may indicate briefly what to me constitutes the essence of the crisis of our time. It concerns the relationship of the individual to society. The individual has become more conscious than ever of his dependence upon society. But he does not experience this dependence as a positive asset, as an organic tie, as a protective force, but rather as a threat to his natural rights, or even to his economic existence. Moreover, his position in society is such that the egotistical drives of his make-up are constantly being accentuated, while his social drives, which are by nature weaker, progressively deteriorate. All human beings, whatever their position in society, are suffering from this process of deterioration. Unknowingly prisoners of their own egotism, they feel insecure, lonely, and deprived of the naive, simple, and unsophisticated enjoyment of life. Man can find meaning in life, short and perilous as it is, only through devoting himself to society.

The economic anarchy of capitalist society as it exists today is, in my opinion, the real source of the evil. We see before us a huge community of producers the members of which are unceasingly striving to deprive each other of the fruits of their collective labor—not by force, but on the whole in faithful compliance with legally established rules. In this respect, it is important to realize that the means of production—that is to say, the entire productive capacity that is needed for producing consumer goods as well as additional capital goods—may legally be, and for the most part are, the private property of individuals.

For the sake of simplicity, in the discussion that follows I shall call “workers” all those who do not share in the ownership of the means of production—although this does not quite correspond to the customary use of the term. The owner of the means of production is in a position to purchase the labor power of the worker. By using the means of production, the worker produces new goods which become the property of the capitalist. The essential point about this process is the relation between what the worker produces and what he is paid, both measured in terms of real value.

Insofar as the labor contract is “free,” what the worker receives is determined not by the real value of the goods he produces, but by his minimum needs and by the capitalists' requirements for labor power in relation to the number of workers competing for jobs. It is important to understand that even in theory the payment of the worker is not determined by the value of his product.

Private capital tends to become concentrated in few hands, partly because of competition among the capitalists, and partly because technological development and the increasing division of labor encourage the formation of larger units of production at the expense of smaller ones. The result of these developments is an oligarchy of private capital the enormous power of which cannot be effectively checked even by a democratically organized political society. This is true since the members of legislative bodies are selected by political parties, largely financed or otherwise influenced by private capitalists who, for all practical purposes, separate the electorate from the legislature. The consequence is that the representatives of the people do not in fact sufficiently protect the interests of the underprivileged sections of the population. Moreover, under existing conditions, private capitalists inevitably control, directly or indirectly, the main sources of information (press, radio, education). It is thus extremely difficult, and indeed in most cases quite impossible, for the individual citizen to come to objective conclusions and to make intelligent use of his political rights.

The situation prevailing in an economy based on the private ownership of capital is thus characterized by two main principles: first, means of production (capital) are privately owned and the owners dispose of them as they see fit; second, the labor contract is free. Of course, there is no such thing as a pure capitalist society in this sense. In particular, it should be noted that the workers, through long and bitter political struggles, have succeeded in securing a somewhat improved form of the “free labor contract” for certain categories of workers. But taken as a whole, the  present day economy does not differ much from “pure” capitalism.

Production is carried on for profit, not for use. There is no provision that all those able and willing to work will always be in a position to find employment; an “army of unemployed” almost always exists. The worker is constantly in fear of losing his job. Since unemployed and poorly paid workers do not provide a profitable market, the production of consumers' goods is restricted, and great hardship is the consequence. Technological progress frequently results in more unemployment rather than in an easing of the burden of work for all. The profit motive, in conjunction with competition among capitalists, is responsible for an instability in the accumulation and utilization of capital which leads to increasingly severe depressions. Unlimited competition leads to a huge waste of labor, and to that crippling of the social consciousness of individuals which I mentioned before.

This crippling of individuals I consider the worst evil of capitalism. Our whole educational system suffers from this evil. An exaggerated competitive attitude is inculcated into the student, who is trained to worship acquisitive success as a preparation for his future career.

I am convinced there is only one way to eliminate these grave evils, namely through the establishment of a socialist economy, accompanied by an educational system which would be  oriented toward social goals. In such an economy, the means of production are owned by society itself and are utilized in a planned fashion. A planned economy, which adjusts production to the needs of the community, would distribute the work to be done among all those able to work and would guarantee a livelihood to every man, woman, and child. The education of the individual, in addition to promoting his own innate abilities, would attempt to develop in him a sense of responsibility for his fellow men in place of the glorification of power and success in our present society.

Nevertheless, it is necessary to remember that a planned economy is not yet socialism. A planned economy as such may be accompanied by the complete enslavement of the individual. The achievement of socialism requires the solution of some extremely difficult socio-political problems: how is it possible, in view of the far reaching centralization of political and economic power, to prevent bureaucracy from becoming all-powerful and overweening? How can the rights of the individual be protected and therewith a democratic counterweight to the power of bureaucracy be assured?

Clarity about the aims and problems of socialism is of greatest significance in our age of transition. Since, under present circumstances, free and unhindered discussion of these problems has come under a powerful taboo, I consider the foundation of this magazine to be an important public service.

Det här med invandrande personer kan man undra hur det ligger till med. Det uppmärksammas ju kanske inte så mycket, och vissa/många verkar tro att det väller in folk till höger o vänster. Jag har vuxit upp i Sverige, och vet hur det låter om invandring. Man vill inte ha hit folk, pga att man tror att man själv ska få det betydligt sämre. Man vill inte att 3 världens länder ska få en stabilare ekonomi, och ett demokratiskt styre pga att då blir det ju mindre till oss. Det här fantastiska Sverige mentaliteten genomsyrar ju dom flesta sociala grupper. Man ska inte klaga för att vi har ju det så himla bra, och dom stackars afrikanska barnen får äta sand...

Här är topp insläppet mellan 2000-2010. I år så pratade brorsan om att det endast var 1700 FN kvoterade invandrare som skulle släppas in.

2005 så var det ca 4000 personer. Det är detta som dom går till val med. Egentligen så vill man ha 0 personer med annan nationalitet än EU i insläpp, men FN kvoterar in en liten del, från krigsområden (oftast orsakat av västvärlden som ska "Demokratisera/Kapitalisera dom" = Skäla landets tillgångar, och sätta in en Puppet regim som ger västvärlden bra ekonomiska export avtal ) och EU ger bidrag för dessa personer så att det inte kostar många kronor i skatte pengar.

Det enda sätt att komma in på anknytning säkert, är att man gifter sig som Trafficking fru med en äcklig gammal gubbe, då går det undan. Annars så modifierar man lagar så att asyl sökande eller kvinnor/män från fel länder som inte är tillräckligt Ariska (Vilket komiskt nog kommer från Aryas = Iranier) så att dom inte får uppehålsl tillstånd. Uppehället ska vara säkrat för dessa fåtal personer så att svenskar inte belastas med skatte påslag på 0.000000001 öre i månaden för det vore ju ooooh så hemskt att man stöttar människor i nöd. Kommer dom in med anknytning till en Iransk/el annan nationalitets "man", som anser att kvinnor är hundar alternativt boskap, precis som många Kristna män tycker också. Så får man leva med samma teokrati rättigheter som i hemlandet, i miljöer där dom utsätts för hot, våld och våldtäkter utan att svenska myndigheter bryr sig överhuvudtaget. Oavsett vem det är som tar in någon på anknytning, så ska denne betala uppehället för personer som kommer in, så att svenska myndigheter inte spenderar ett öre på dessa personer, som hamnar i en beroendeställning som kan utnyttjas av den som betalar uppehället hur man nu vill.

Att Sverige är svartlistat på människorätts organisationer, och att FN klagar ofta på den inofficiella behandlingen av människor som svenska (national socialistiska myndigheter?! = S, V, MP, FP, KD, M, C "SD") utsätter folk för, med frihets berövningar, där man returerar folk till tortyr och fängsling med svenskt polistvång osv, vill man ju heller inte prata om.

Egentligen så hade det varit tryggare för min Rättssäkerhets filosofiska känsla och tro att vi bor i ett toppenland. Men det är det väl försent för också nu då. Amnesty sve har ca 100.000 medlemmar och det är väl ungefär så många "svenskar" som bryr sig om mänskliga rättigheter officiellt, och inte bara säger det som ett invant svenskt socialt mantra -Vi ska värna om andra människor.... Även fast man struntar fullkomligt i någon annan än en själv.

Jag har träffat på t.ex en söt svensk tjej som tyckte det var ett kul skämt att skämta om att dumpa "muslimer" i cement... Hon fattar ju inte att muslimer är ett samlingsnamn på folk med många nationaliteter och som är mer el mindre inte särskilt troende. Det är ju lättare att bara generalisera dom som en grå massa, som svensk. För min del, när jag funderade över hur vettigt det skulle vara att sänka kvinnan som jag älskar i cement, så var det inte så lustigt.

Att man är en idiot beror definitivt inte på ens nationalitet el religiösa övertygelse om man ens har någon. Runt i arabvärlden så är väl 15-25% troende.

Tyvärr så är majoriteten av dom muslimska män (icke troende även om dom påstår det lite vagt) som jag har träffat, kvinnomisshandlare som tycker att svenska kvinnor är luder man ska träna sina sexuella färdigheter på, och deras egna ska man gifta sig med, och dom ska veta sin plats som "boskap", där man behandlar dom lika dåligt som min "svenska" farsa behandlade min lille mammis.

Inte alla utan jag har träffat 2 väldigt vettiga "muslimska" män, som var lika svenska som jag kan bli. Det man verkar missa här i Sverige är att "Svensk" är bara ett juridiskt nationellt medborgarskap. Tydligen så berättar man det inte i svenska skolor så att det förstås av alla elever. Det är inte en etnisk grupp. 1920 så gick Nazist förkämpen Gustaf Retzius ut internationellt och berättade stolt att vi hade den finaste stam av Nazist ariska exemplar i Sverige. Vi hade t.o.m renare gener på över 50% befolknings antal här, än gämfört med det blivande Nazist tyskland. Man gjorde sitt bästa från att tvätta ur dessa tyska fin-gener genom att avrätta, sterilisera, kastrera, lobotomera m.m fram till 1960 när FN fick nog av det här Nazist experimenterande landet.

En annan sak som är lustigt att det missas, är att Nazism är ju inte en politisk ideologi. Utan det är en Etnisk ideologi. Så om du inte har DNA testat dig och har dom erkända Nazist generna så räcker det inte att bli en Nazist bara genom att säga "Ner med invandrarna" och raka huvudet. Men det är väl som med mycket, att det krävs lite kunskap o arv för att vara lite klevver då.

Personligen så skulle jag vilja samla ihop alla kvinnomisshandlare oavsett vilken etnisk tillhörighet man har, och sparka ut dom (i östersjöv iom att ingen säkert vill ha dom egentligen), så kan vi kompletera antalet med en massa söta tjejer som vill slippa våld, våldtäkt och förtryck i deras skitsamhällen.

Tyvärr så har vi en höger extrimistisk 7(8) parti regim som styr här i sverige, som helst bara vill använda asylsökande i skitjobb, där man ger dom "praktik" så att dom får jobba gratis, vilket sist jag kollade med FN konvensionen var "slaveri", men det anser man ju inte i sverige då.

Vad man har utsatt min etniska grupp för, får mig mest att må illa, och jag vet inte om det undermedvetet går ut över andra, på det enkla sättet: Dom som jag attraheras av emotionellt. Jag läser kropps språk minst lika bra som andra, och kanske är väl medveten om detta, vilket andra inte tänker på. Men en stor del tycker automatiskt extremt illa om mig direkt utan att jag har sagt halv sju, och så har det väl varit med många "svenska" tjejer. Att jag är sub-human=Samisk delvis, är ju verkligen ett minus i fin tysk ariska befolkningen. Även om jag gillar alla så har jag gett upp att ens försöka längre.

Det känns ju himla idiotiskt för mig, för vi är ju alla Iranska/Syriska om man tittar +50.000 år bakåt, vilket borde räcka anser jag. Ser man till den idiotiska iden med boplats arkeologi (som man inte ens får skriva om på Google), att min farfars farfar x10 bodde i ditt hus, så nu är det mitt igen, samt att jag måste ha livsutrymme..... Vilken gojja.... Det enda en människa kangöra, är att låna utrymme under en kort levnadstid, och vi äger egentligen endast våran egen materia som är en själv. Jag har bott här i 37 år, och min släkt i +9000år. Men jag fyller gärna på med folk som är vettigare än många här omkring, och jag har plats för minst 10 söta flickor som behöver sovplats utan att nån misshandlar dom, våldtar dom eller tvingar sig på dom på allehanda sätt. Det skulle vara trevligt med minst 10 miljoner till med folk som delar min demokratiska och jämlika värdegrund här i sverige så att vi kan skräpa ner våran genpol med mera orginal Iranskt DNA.

Jag förstår inte hur folk kan vara så hjärtlösa och gå och rösta på de 7 riksdags partier som uppmuntrar extrimism, våld och hat. Att påstå att dom inte gör det?! Hur kan det vara som det har varit dom sista 10 åren, med både borgerliga och vänster regeringar??

Men som sagt, det är lättare att höjja lite på TV'n istälelt och inte bry sig om allt onskefullt som händer omkring en....

En cuté låt till min söta älskling..

Som en liten motvikt till alla mina kära vänners "katastrof känsla" om att allt ska sluta i en katastrof.

Det händer ju en massa bra saker hela hela tiden, både små som stora. Det må så vara att jag har varit med om en massa trist, samtidigt så har jag haft en exceptionell tur med mycket, och det gäller ju att ta vara på det positiva.

Ni flickor är mycket bättre på att vara positiva än dom stackars katastrof pojkarna jag känner. Men det brukar ju gå att muntra upp dom genom att jag är odrägligt glad o positiv, precis som bara Tigger i Nalle Pu kan vara.

Ser jag till allt som har hänt mig det sista året, så skulle man ju kunna se det som ett katastrofalt år för att trist jag har råkat ut för. Som tur är så kan jag få akut minneslucka, och komma ihåg det som är bra. Det är det här med halvtomt glas, el halvfullt.

Jag fick höra precis. -Är du alltid så glad? Det är tur att du är lika lättroad som bara barn är.   

Jag har haft otroligt tur och träffat exceptionellt bra vänner, både tjejer o grabbar. Jag har träffat en fantastisk kvinna, som gör att vi välter omkull det stereotypa genus köret om hur relationer ska vara lol, jag måste ju krångla, och kommer aldrig att falla in i normativa skit normen. Till er tjejer så kan jag säga att "Lyssna inte på dumheterna som dom försöker lura i er om att ni ska vara si o så, dom försöker bara lura er". Det har blivit rätt med sjukvård o ersättning till slut. Jag har världens bästa kvinna som är mammis till mina barn, och världens bästa småttingar. Att jag är för tillfället den fattigaste spelar ju ingen roll. Jag har en massa som gillar mig, så att det inte spelar någon roll. Jag skulle bara ge bort alla pengar om jag hade en massa extra. Det här med grejjer har jag aldrig förstått vad man ska samla på sig för, vilket säkerligen beror på mitt finfina nomad arv.   Vad ska man ha grejjer till, när man kan samla på tjejkompisar hehe.

Jag hoppas bara att jag smittar av mig lite av mig själv, på mina kill polare o bröder som tror att allt slutar i katastrof eftersom dom har varit med om så mycket trist. Men det kan ju botas med en massa bra, samt att man kramas en massa med er tjejer.

Jag har fått en massa skit fråge formulär som är vinklade undersökningar som ska visa hur toppen svensk sjukvård är här i Katrineholm, som känns som ett jäkla hån emot mig.

Jag mailade den här överreaktionen till nötterna....

Hej jag heter Mikael *******, och har tydligen personliga koden: ***********

Jag har fått en massa skräp i min brevlåda om eran vinklade sk studie för Patientupplevd Kvalitet.

Min erfarenhet av Svensk sjukvård är att den resulterar i livsfarlig sk sjukvård som leder till följdsjukdomar med dödlig utgång.

Jag vill aldrig någonsin mera ha några papper från er. Jag har Ptsd, och anmäler er för personvåld iom att era frågeformulär resulterar i emotionell stress som skadar mig fysiskt. Och yrkar på ofredande och psykisk misshandel med straffsats på upp till 2 år, med skadeståndskrav. Får jag ett till brev i min låda så polisanmäler jag er...

3.Kap

5 § Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393).

Gissa om att jag inte vill ha era idiotiska skit tester i brevlådan.

Jag vill inte ha, varken mail, eller brev i min brevlåda!

Mvh, Mikael

Vet inte om jag tog i för mycket lol, men tjenare vilka nötter. Jag har ju läkar intyg på att man inte ska reta upp mig, eller stressa mig på något sätt. Skickar man idiotiska frågeformulär och spamar mig med en massa extra brev att jag ska fylla i deras skit test, så pushar man det lite för långt.

John Dobson är en väldans klok o vis forskare som är min favorit forskare som man inte kan mäta emot dagen nissar som figurerar i offentliga vetenskapliga sammanhang, även om han är relativt okänd för många. Jag är relativt övertygad om att man måste fungera neurologiskt på ett visst sätt för att kunna sätta sig in till fulla om hur han menar att Universum fungerar.

Normalt sätt så menar forskare idag att allt på jorden fungerar i ett kretslopp, i solsystemet så fungerar allt i ett kretslopp där Väte (1 proton/elektron sätts ihop till mer komplicerade och tyngre grundämnen tillsammans med neutroner), galaxer fungerar i ett kretslopp osv. Men det startade som av trolleri för +14 miljarder år sedan ur Intet. Bigbang teorin är ju Kristendomen och världsreligionernas favorit teori, eftersom denna vetenskapliga teori menar på att någon okänd kraft (som kan tolkas hur som helst, och att det var Gud som slog ihop klackarna och trollade fram Universum där människan är allmäktig arvtagare typ.... Gäsp säger jag.....).

Det skulle ju kunna vara så att våran teknologi inte kan se ljus längre bakåt i tiden än 14 miljarder år då....

John Dobsons kretslopps teori får ju substans efter att man har börjat forska på Svarta hål som varje Galax har i mitten. Det verkar fungera som en Recycle automat för grundämnen, så att man återställer balansen med rätt mängd väte, så att man kan bygga nya grundämnen av dom gamla recyclade tyngre grundämnena som egentligen bara är en massa väte + neuroner som sitter ihop temporärt. Vilket helt plötsligt gör att allt faller på plats för mig åtminstone och verkar logiskt. Att det inte skulle fungera likadant i stor skala, som det gör med vårat eget ekosystem på jorden känns bara korkat...

Att man påstår att Einstein inte var troende, är ju lustigt iom att det var hans tro som motiverade han i hans arbete med teoretisk matematik. Om man använder sina neuroner lite granna mer. Så kan man ju påstå att hans massa/energi formel är den matematiska formeln för efterlivet iom att vi är ju alla energi som tillfälligt är i fast form. Det här med ålder blir ju subjektivt iom att vi alla är skapta med grundämnen som är miljarder år gamla, vad spelar ett par år hit o dit för roll?

Dobsons påstående att all fast materia har en viss form av medvetande är ju inte så främmande om man tänker till lite. Om protoner, neutroner o elektroner inte skulle ha en uns av medvetande så skulle det ju vara ett totalt kaos med dessa subatomära partiklar som skulle fungera som en skock med skenande elefanter som sprang runt i total kaos. Men det är ju överkurs eftersom man gärna framställer oss människor med futtiga 200.000år i våran nuvarnde form på nacken.

Att påstå att Gud någon gång har trollat fram universum, finns det ju faktiskt utrymme för om man är lite hoppfull, tillsammans med den pinsamma teorin Big Bang (explosioner förstår man ju...). För min egen del så känns det vettigare att säga att vissa saker har vi inte perceptionell förmåga att ens greppa omfattningen av. Det är ju bara cyniskt och småsint att påstå att jag vet allt att det inte kan vara på si och så sätt.

Att påstå däremot att vi människor är speciellare än annan likadan materia är ju bara Narcicistiskt. Men att vi är del av ett väldigt stort ekosystem där alla grundämnen i olika massa-former är lika viktiga, känns vettigast för mig. Men det är väl detta med kontroll behovet som gör att man förvanskar vettiga ideer som världsreligionerna grundar sig i, och att forskning menar på att nånting kan uppstå ur Intet. Det här Intet begreppet är ju bara en föreställning som barn egentligen har, som tror att kaninen trollas fram ur hatten på något magiskt Intet sätt...

Om man inte är insatt det minsta i astrofysik, fysik, kemi etc, så tror inte jag att man kan ta ställning till en "tro på någon okänd kraft" som man kallar för Gud etc. Kända vetenskapsmän som har varit väl insatta i universums naturlagar o regler har samtidigt varit troende, om än inte religiösa, även om man inte vill det.

Den sista av dom 7 profeterna (Bahá'u'llah) var väl insatt i teoretisk matematik, även om man inte ens vill erkänna att han ens existerade här i Sverige. Men han var minst lika hajj på detta, som Galileo.G, Einstein, Newton m.m Om det var hans som började att fila på funderingar över den magiska formeln E=mc², eller om det var någon företrädare som också var matematisk teoretiker vet jag inte.

Det jag vet är att det är mängder av kunskap som man inte pratar om, eller lär ut i Sverige trist nog.

Under är en intervjuv med John Dobson om vetenskap o religion.

I feel that religion and science should meet and shake hands. But it won't happen until the first cause is put under our physics.  If some important (well known) physicist, say John Archibald Wheeler or Stephen Hawking, were to notice that relativity and quantum mechanics are evidence that the Universe is apparitional rather than actual, then the news would spread world wide in a week. I used to hope that Richard Feynman would notice it, but he is gone.

The mystics already see that the world is apparitional. Regardless of what they say from the pulpit or what they write in their books, they all see the Universe as apparitional because they all agree that faith is at the root of spiritual practice. And if the world were actual, faith would have no part in it. When milk has been made into buttermilk, faith that it's milk will get you nowhere. But if you have mistaken a rope for a snake, faith that it's a rope ends the problem.

Fritjof Capra wrote a very interesting book called the Tao of Physics in which he points out similarities in the language of the mystics and the physicists. Now as I see it, the reason for these similarities is that they are both describing an apparitional world. In an actual transformation, like milk into buttermilk, there is no confusion of language. First there is milk, then there is a process, and finally there is buttermilk. But if one has mistaken a rope for a snake and I ask, "Is there a snake?", and you answer, "Yes", then I say, "Show me!" If you answer, "No", I say, "Kick it!" This sort of confusion runs all through the writings of the mystics and the scientists simply because the world is apparitional. If the mystics and the scientists could agree that the first cause behind what we see is apparitional, we could all sit down together and have a talk--we could meet and shake hands.

The mystics take existence for granted and want to get from "here to there", (to see behind the apparition), and that is possible. But for the most part the scientists take non-existence for granted and want to get from "there to here", and that is not possible. Nothing does not become something. And even if you accept Swami Vivekananda's point of view that the Universe is the Absolute seen through the screen of time, space and causation, still you cannot ask how that became this. The Absolute does not become the Universe. It is only an appearance, a misinterpretation. "When will they ever learn?"

The question is not, "How did that become this?", but, "Why do I continue to see it this way?" And that comes down through a long line of ancestry as a genetic predilection. The undividedness which shows in matter as gravity shows in us as love, but the genes have us chase it in ways that give rise to offspring. This doesn't require an explanation. The infinite which shows in matter as electrical charge shows in us as our yearning for freedom, but the genes have us chase it by eating and breathing and keeping the body strong and well. And the changeless which shows in matter as inertia shows in us as our yearning for peace and security for the body. These are prime directives of our genetic programming which have come down to us from a distant past through a long line of ancestors who followed the dictates of the genes. But because of our long sojourn at the beach in Africa a few million years ago, our children don't follow the prime directives of the genetic programming. They neither procure their own food nor pass on the genetic code, and neither do monks and nuns.

Science is a map to tell us where we are and how we got there. Religion is a journey. But there needn't be a conflict between the cartographer and the pilgrim.

Källa: http://quanta-gaia.org/dobson/

Här är hans egen websida: http://www.sidewalkastronomers.us/

Well well, har komit mig för att JO anmäla nötterna här i Katrineholm. Jag tror att det inte leder till något, men skam den som ger sig. Nån måtta tycker jag att det får vara med slarv.

Säkerligen så blir det bara ett hånskratt och så åker det ner i pappers korgen, efter att dom har behandlat det. Men 1000 såna behandlingar som tar en massa tid, kanske ger effekt lol.