En av mina favis sångerskor som är väldans klok som människa också. Och alla gånger en himla bra mammis nu.

Man ska ju inte bara gnälla utan ta med litebra åxå då.

Så här kommer en sammanställning/undersökning om Våld emot män och kvinnor i nära relationer. Vad jag blir irriterad är när man försöker att göra någon genus debatt av att vi alla riskerar att drabbas av våld i alla former, och att det är "extra synd" om män som blir utsatta av alla onskefulla kvinnor. Säger bara pust.

Vi är lixom en samlad grupp, som har gemensamt att vi har blivit utsatta för en massa skit. Det här att man ska tävla om vem det är mest synd om är ju inte klokt.

Jag har trassel att få vissa att inte känna sig dumma för att dom inte har blivit totalt brutal misshandlade, så kan dom endå ha samma rätt att må dåligt som alla vi andra. Snacka om okonstruktivt. Säkert så menar mannen väl, men det blir dumt ifrån mitt perspektiv då.

Sen även om man inte vill, så vinner tjejerna i att bli utsatta för skit alla gånger, hur gärna man vill vara bäst som man på allt.

Men här är den då: Rapporten

Det är ju så att oavsett kön så blir man utsatt för psykopater och sociopater, eller bara elaka människor nån gång i livet. Och här så kvoteras det inte in i 2 grupper som mycket annat.

Kan ju säga att psykiskt våld kan vara lika förödande som fysiskt våld. Och det är en jäkla skröna att det bara är kvinnor som utsätter andra för psykiskt våld, och män slåss m nävarna. Ni kan få komma på studie besök hos mig om ni inte tar mig på orden. Män är extra duktiga på att använda psykiskt våld och brutalmisshandla en 3'e person, för att skada den andre, vilket är en överkurs på psykiskt våld. Kvinnor är väl mer direkta och går på källan på en gång.

Lilleman badar så jag har inte mycket mer att göra än att zappa igenom lite musik som tidsfördriv.

Här är en himla söt mexikansk sångerska som är bra, bra. 1 år äldre än mig, så hon är rena barnet *fniss*.

Jag läste en hyfsat bra artikel i Aftonbladet om höger extremist i Europa.

Källa: http://www.aftonbladet.se/ledare/article6887078.ab

Jag förklarade för en nära vän för ett tag sen att "en gång" som man gör bort sig och röstar på SD, för att protestera över hur jäkla dumt det är med mycket i Sverige kan jag hajja, ingen är ofelbar ju (allra minst jag som är hur klantig som helst lol).

Ska bara klämma in att detta gäller ju religiös extremister också, som är lika idiotiska...

Men grejjen är att.

Mitt eget släkt arv är delvis Samiskt vilket högerextremister hatar. Mina barn är halv finska, min lillebrors tjej är från Etiopien, den tjej jag gillar är Iransk, min lillasyster har träffat en finsk, min idiot till storebror har träffat en finsk tjej, mitt X är som sagt finsk, och hans bror har träffat en jättesöt Tailänska (kliche aktigt, men han bodde där nere ett tag, och är ingen ful gubbe). Folk som jag kallar vänner kommer överallt ifrån, som Serbien, Panama, Turkiet, Kurdisk, Persisk, Afrikansk osv.... Jag är helt såld på Iranska/Persiska flickor   och tycker dom är vackrast i världen tillsammans med Finsk-Ugriska (Samiska bl.a ) tjejisar (även om alla är söta, men om jag måste krångla med att välja då vilket ger en ångest, för alla e ju så fina hehe, och börjar jag gå in på det, så är hela världskartan med om 10 minuter). 

Jag har inte haft några vuxna influenser under hela min uppväxt så jag är ett sociologiskt experiment aka sociologiskt/genetiskt abnormalitet. Jag vet att man automatiskt är fördomsfri från start, och skräpas inte ens sinne ner med en massa hat och fördomar. Så faller det naturligt att man inte ser färgskillnader, utan bara människor, och det är inte svårt alls... Fördomsfull är nått man gör sig till själv, eller blir trashad av idioter...

Men framledes så, om man gillar mig, och inte vill att jag ringer upp en och skriker "Faack You!!" och slänger på luren i örat och aldrig mer hör av sig, så är det bäst att man antingen låter bli att välja, eller lägger sin röst på några som åtminstone försöker att ha vettig o fördomsfri värdegrund. 

Det jag kan tänka mig att rösta på idag är MP pga att jag gillar natur, samt så trashar jag inte min omgivning, så det blir ingen omställning för mig, men jag skiter nog i att rösta som vanligt, man gillar inte mig och ser mig o min släkt som Husvagns cirkus artister, så dom kan dra åt....

MP känns vettigast även om jag tycker att det överdrivs väldans mycket. För även om vi smäller av alla Nukes samtidigt, så märks det inte för jorden om 5 miljoner år, mp kan rädda oss, men vi kan knappast påverka jorden nämvärt även om många har storhetsvansinne och tror att dom är den viktigate organism i universum.. Socialism är ju vettig, men det finns ju inga politiskt aktiva socialister på riksnivå i Sverige.

Att folk är idioter beror inte på etnicitet, utan personligheter är utspridda säkerligen lika gämt i alla etniska o nationella grupper över hela jorden.

Ska man börja och knorra om att vara nationalistisk, så gör det på rätt sätt. Vi tar med alla vettiga som vill hänga på, och så flyttar vi uppåt, med alla söta tjejer o killar som gillar att vara snäll, omtänksam och vettigt. Så kan vi vara hur mass-nationalistiska som helst, och hurra'a för alla våra geografiska födsloplatser. Att hålla på o tjata om att jag är allt född på X o Y kordinat på GPS'n.... Vilka snillen... Min kordinat är finare än din, för jag har en ful flagga...

En bra sammanställning om Ptsd. Man blir himla motvillig bara när man ser det lol. När man börjar att förstå att det är fysiska funktioner som är trasiga, så är det lättare att köpa allt som "påstås", för åtminstone jag känner mig mentalt väldigt frisk, om jag ska jämföra mig med många i min omgivning. Man förstår att det är orsakat av yttre faktorer/personer, som man inte har rått över själv.

Psykobiologi

I litteraturen finns olika modeller för att förklara och beskriva PTSD, som exempelvis en utvecklad överkänslighet för stress (sensibilisering), betingning av rädsla, svårigheter att utsläcka minnen. Alternativt förklaras PTSD som en störning i individens integrativa kapacitet av informationsbearbetning och återhämtningsförmåga.

Olika delar av hjärnan är involverade i de processer som leder fram till de symptom som förekommer vid stress. Viktiga centra är limbiska systemet med hippocampus och amygdala. Amygdalas funktion kan psykologiskt beskrivas som ett ickeverbalt minnessystem, som är förknippat med den känslomässiga betydelsen av inkommande stimuli. När amygdala har identifierat ett stimulus som en stressor stimuleras den fortsatta stressreaktionen genom frisättning av CRF (Corticotropin Releasing Hormone) i hypothalamus.

Hippocampus funktion anses representera en autobiografiskt berättande del, vars viktigaste uppgift är att ordna minnen både i rumsliga och tidsmässiga dimensioner. Hippocampus antas mediera information till prefrontala cortex, men tycks stänga av vid för hög arousal. När amygdala väl har identifierat en perception som hotfull aktiveras omedelbart autonoma nervsystemet och
hypothalamus-hypofys-binjurebarkssystemet, även benämnt kortisolaxeln (eng. HPA-axis; hypothalamic-pituitary-adrenal axis). Autonoma nervsystemet frisätter adrenalin och noradrenalin i binjuremärgen. Aktiviteten i kortisolaxeln leder till en frisätting av kortisol i binjuremärgen. Genom centrala hämningsmekanismer blir dock kortisolnivåerna paradoxalt nog lägre hos individer med PTSD, medan blodnivåerna av adrenalin och noradrenalin är förhöjda

En neuroanatomisk förklaringsmodell för utvecklande av traumatiska minnen kan beskrivas på följande sätt: Sensorisk information kommer in i centrala nervsystemet via syn, lukt, hörsel, känsel och smak och därifrån förs informationen vidare till thalamus där en del integreras. Från thalamus skickas denna obearbetade, sensoriska information vidare till amygdala och till prefrontala cortex för vidare värdering. I amygdala görs en tolkning av det emotionella värdet av den inkommande informationen. Den av amygdala primärt bedömda informationen förs vidare till andra hjärnstrukturer, bl.a hippocampus, som börjar organisera och katalogisera informationen och integrera den med tidigare lagrad information. Normal till hög aktivering förefaller befrämja bearbetning, medan extrem stress tycks hämma hippocampal bearbetning. Informationen lagras istället i affektiva tillstånd som fragmenterade, isolerade bilder, kroppssensationer, lukter och ljud. Följaktligen förblir erfarenheterna från traumat statiska eller "frusna" och uppträder i form av invaderande tankar, negativa känslor, självuppfattningar och plågsamma kroppsensationer. (van der Kolk 1996).

Det är väl här som lilla jag hamnar:

Traumatisering typ B, komplext PTSD eller DESNOS

Tidig eller upprepad traumatisering kan leda till en mer komplex klinisk bild. Även om ingen diagnos för detta finns i nuvarande DSM-IV systemet så har man i internationell litteratur alltmer kommit att beskriva symptomgruppen som komplext trauma (Herman, 1992, 1997) eller DESNOS (Disorder of Extreme Stress not Otherwise Specified, van der Kolk 1996). Inom den psykiatriska vården är förekomsten av patienter med komplext PTSD vanlig men inslaget av traumatisering uppmärksammas inte alltid. Förekomst av tidig känslomässig försummelse och brist på anknytning i barndomen bör utredas, liksom förekomst av upprepade övergrepp, familjevåld, krigs- och flyktingtrauma eller andra former av upprepade hot mot psykisk och fysisk säkerhet. Utöver de traditionella PTSD-symptomen återupplevande, undvikande och överspändhet kännetecknas komplex PTSD i högre utsträckning, jämfört med enkel PTSD, av

• affektiva störningar och svårigheter att reglera affekter, t ex i uttryck av impulsgenombrott
• psykologisk avskärmning och dissociation
• förändringar i självperception och identitetsuppfattning
• förändringar i relation till andra
• förändrad syn på förövare
• risk för retraumatisering
• somatisering

Effekter av tidig traumatisering, exempelvis exponering för barndomstrauman, har visat en hög korrelation med psykisk sårbarhet/sjuklighet i vuxen ålder. Preverbalt inkodade trauman från späd ålder ligger utanför individens aktiva medvetande. Sådana upplevelser förefaller leda till utvecklande av hur olika relationsmönster eller "schemata" formas, något som blir implicit3 inkodat i medvetandet och beteendet. Tidiga mönster för anknytning kan vara viktiga att kartlägga för att förstå effekter av senare traumatisering. Bristen på tidig anknytning och känslomässig försummelse, eller förnedring och nedvärdering, anses påverka det lilla barnets neurobiologiska och kognitiva utveckling och också medföra en hög framtida sårbarhetsfaktor. Med utgångspunkt från de mycket starka behov på bekräftelse som finns hos en individ i utveckling är känslomässig försummelse en form av traumatisering. Försummelsen leder till utvecklande av inre negativa modeller - vad människor gör med en formar hur man tänker om sig själv, hur man reagerar på sig själv och andra. Dessa uppfattningar kan grundas både preverbalt och uttalat verbalt i termer som:

• jag är dålig
• jag är hjälplös
• jag är hopplös
• jag behöver andra men dom skadar mig
• jag är maktlös, andra styr mitt liv

Effekten kan bli en känsla av att andra människor eller yttre omständigheter styr ens liv, ett yttre "locus of control" uppstår. Resultatet kan bli att individen undviker relationer. Positiva uppfattningar om det egna jaget eller om andra uppfattas som förvrängningar av verkligheten. Dessa tillstånd ökar sårbarheten för traumatisk stress och risken för att utveckla komplex PTSD.

PTSD och komplext PTSD har en hög komorbiditet. Den kliniska bilden kan maskeras av, påverkas av, medfölja eller likna andra tillstånd som depression, dissociativa tillstånd, panikångest, tvångssymptom, fobier, kortvarig reaktiv psykos och konversionssyndrom. Det är långt ifrån ovanligt att den kliniska bilden maskeras av en missbruksproblematik, som kan ha tjänat som en självmedicinering gentemot plågsamma symptom. Både alkohol, narkotika och andra droger kan vara aktuella. Komorbiditeten är därför viktig att kartlägga vid en utredning. Inte helt ovanligt är olika kroppsliga uttryck för en psykologisk traumatisering, vilket är en annan betydelsefull faktor vid diagnostik och behandlingsplanering.

Utredningsinstrument – ett förslag

Den noggranna kliniska intervjun utgör grunden för den diagnostiska kartläggningen. Följande områden behöver kartläggas: symptom på traumatisk stressbelastning, dissociativa symptom, somatiska reaktioner, sexuella störningar, traumarelaterade kognitiva störningar, spänningsminskande aktiviteter och övergående posttraumatiska psykotiska reaktioner. Självskattningsskalor kan användas för såväl screening av symptom som komplettering till den kliniska intervjun och för att följa ett förlopp. Den psykiatriska undersökningen kan också komma att omfatta somatiskt status och rutinprover (blod och urin) samt leverstatus och prover för njur- och thyreoideafunktion. I en del fall bör övervägas EEG, datortomografiundersökning av hjärnan samt eventuellt magnetresonanstomografi (MR-undersökning).

Källa: http://www.katastrofpsykiatri.uu.se/nyttvardprogram.pdf

En sak som är lite jobbig är att man inbillar sig att nya händelser, situationer, arbeten och alla former av relationer ska gå åt helvete. Istortsätt hela min traumatiserade vänskapskrets tror direkt att ens relationer ska krasha med dunder och brak inom en väldigt snar framtid. Vilket man får ha överseende med då.

Jag själv har slutat att ta ut katastrofen i förskott, så jag säger till dom bara att: -Jaja det är säkert som du säger *fniss*, så att dom inte är så nervösa. Och fick höra 3 gng på 1 dag av 3 olika personer, hur det skulle sluta i likadan katastrof som dom förutspådde hehe.

Sen att allt måste hända på absolut en gång, för annars så blir det katastrof. Vilket gör att all kontakt med snigel sjukvården gör det oftast värre. Det är synd att dom inte fattar att den initiala kontakten så måste en massa konkret hända, vilket lugnar en. Sen gäller det ju att det inte är tomma löften, och att man gör allt man ger löfte om, samt är försiktig med att lova grejjer. 

Men stackars hela bunten av mina traumatiserade hyperkolleger. Jag skulle vilja skicka allihopa hit bums: http://www.stressmottagningen.com/om.php och plåstra om hela högen av dom, och låta dom gå i pjamas i minst 6 månader.

Jag personligen anser att man ska ha en Endokrinolog anknyten till psykiatrin, för psykiatrin är ju snabba att babbla om biologi och neurologi som dom vet marginellt om, och det är bara ett skämt att man kallar det för neuropsykiatri. Att man struntar i alla dom biologiska attributen för traumatiserade personmer. Oftast så har inte en neurolog satt foten i deras byggnad.

Tilliten till människor har ju som sagt fått sig en törn. Men biologiska fakta litar man ju på, så bara av den orsaken så kan man starta en positiv kontakt och bygga upp ett förtroende. En Endokrinolog kan beskriva och förklara hur HPA systemet fungerar för en, och hur illa det är med ens egna kropp.