Sitter mer sociala tics o väntar på bättre tider, och leker lite med Utube + iTunes. I väntan på bättre tider...

Min favis sångare Scott Stapp i Creed m (Freedom) To Whom it may concern.

Har lixom kommit till en punkt där det känns ganska så mättat med skrivande.

The Hell song m Sum 41 summerar alles ganska så bra haha.

Dom sista 2 åren så har jag börjat att käka jordnötter, salt o vitlök som fan, med allt annat som går ner med det. Kroppen ser ju till att få en att fylla på sånt som fattas av, genom kosten, även om man inte tänker på det.

Extrem stress gör att man får brist av zink, järn o b-vitaminer. Vilket finns i just vitlök o jordnötter. Magnesium behövs det massor av för att bryta ner kortisol också, som inkluderas.

Mineraler, metaller och vitaminer är bättre att käka i riktig kost, istället för alla skit preparat man hittar i brustablett rör o burkar.

Ofta när man snackar om psykiatri diagnoser, där kronisk o akut stress inkluderas så känns kost som pseudovetenskapligt. För det ska ju vara just en massa lustiga piller som tar livet ur en. Problemet med anti-dep piller, är att det fuckar upp just ämnesomsättning, vilket man aldrig bryr sig om att prata om, vilket i sin tur pajjar en på en somatisk nivå.

Men för alla er stress vrak, ett tips är att börja och käka jordnötter o vitlök till allt möjligt.

Mineraler: Här kan man läsa lite om det man stoppar i sig utan att veta varför man är sugen på det.

Med tanke på ett par tidigare inlägg, där jag hackade på alla instutions-paddor jag är så less på. Så ska jag ta med lite positivt också.

2 timmar efter min himla flitiga "kvinnliga" läkare ringde, och hade fixat en massa åt mig, som hon bara hade kunnat skita i, som man har gjort i 5 års tid. Men hon har ansträngt sig mer än någon tidigare gjort.

Men 2 timmar senare, så ringde nu min F-Kasse handläggare, som är en lika flitig tjejis som läkaren äro. Hon har kirrat allt underlag, och om hennes bedömning nu går igenom så är "sjukersättningen" klar för mig.

Tack vare dessa 2 damer, så slipper jag mycket skit med myndigheter, och bittra gnällspikar som bara vill få andra att må dåligt, för att muntra upp sig själv med skadeglädje över andras elände.

Ofta ofta, så får man bara höra om dessa förskräckliga myndighets kärringar o gubbar, som hatar allt o alla. Mer sällan så får man höra om just extraordinärt flitiga tjejisar som gör mer än vad som krävs av dom. 

Min tillvaro skulle vara otroligt mycket enklare och se ljusare ut om alla fungerade som dessa 2 damer, som jag har haft tur att få "låna". Dom är en himla nice avvägning emot alla andra knäppskallar, och gör en direkt på bättre humör. En får se om det är ihållande bara.

Atm så har jag kastat telefoner i en låda, och har tänkt att gömma mig i 2 veckor tills allt är klart.

Även om jag räknar kallt med att det ska bli strul, så måste man ju låta sig vara positiv o hoppfull.

Jag har varit himla noga med att förklara för båda två, att när jag blir förbannad o kastar ur mig grejjer, om alla dessa knäppskallar inom myndigheter, så är dom definitivt inte inkluderade. För det är ju lätt att känna sig inkluderad i ett dom begrepp. Förhoppningsvis så vet båda två hur otroligt mycket jag uppskattar dom, och allt dom gör för mig. För man kan ju lixom inte tjacka blommor åt dom haha, så dom tror att man raggar på dem lol.

Hursomhelst så skulle det vara väldigt konstruktivt om alla dessa otroliga personer som jobbar inom olika myndigheter anonymt, skulle bli mer synliga, som en motvikt till deras kolleger som är less på sitt jobb. Det kanske skulle motivera dom andra lite granna.

Hurra för alla kloka o vettiga flickor inom svenska myndigheter som gör ett otroligt jobb, trots alla hinder, med snikiga och snåla chefer o politiker som nästan gör deras jobb omöjliga, tillsammans med att dom får orättvist bli måltavla för skiten dom inte ansvarar för av patienter. Det är ett under att dom inte blir tokiga.

Tänk om alla läkare hade varit uppriktiga och raka emot mig dom sista +5 åren. Det hade sparat en massa tid för alla parter, tillsammans med att man hade varit förberedd att tackla systemet på ett helt annat sätt.

Min nya läkare som jag snackade med, bara för en stund sen sa att "chefen" ser helst att man inte remiterar iväg folk, utan att man försöker med allt lokalt först. Nånstans så anser jag att efter en uppsjö av skit diagnoser o piller, så borde jag ha kvalat in "för att ha testat allt lokalt". 

Jag sa att jag fattar nu tillslut att allt handlar om pengar. Hon kontrade ju att, teoretiskt så utgår man ju från patientens behov. Vilket jag svarade med att det köper jag inte längre lixom, vilket resulterade i ett skratt, som konstaterade att hon delade min åsikt på nån nivå. Det är väldans betrygande att ha fått en läkare som inte är politiskt korrekt, och skiter i att köra den officiella linjen, utan är helt uppriktig med allt.

Det enda som inte är testat lokalt, är just trauma relaterad vård o piller. Så det är ju bara att köra på med det. Jag bad henne att kolla upp egna data baser om anti-epileptika som verkligen fungerar specifikt emot ptsd. Tillsammans med att hon har redan gjort mer på 3 månader, än vad flertalet läkare har gjort på över 5 års tid. Så känns det lite mindre tradigt o trögt med alles. Nu är ju frågan om, jag har tur att ta F-Kassa på rätt dag, så att deras privata problem inte går ut över min bedömning. Att alla inom myndigheter är proffessionella är ju en himla fin myt, helt utan grund.

Det finns garanterat en massa vettiga och kunniga läkare. Men det måste vara otroligt frustrerade att hela tiden bli tillsagd att köra på dom billigaste diagnoser och vårdformer. Som är anti dep piller m tillhörande diagnoser, och uppåt-tjack med tillhörande diagnoser. Det är väl så att dom mest engagerade o bästa läkare, blir snabbast utbrända o uppgivna i vårat skit system till sjukvård. Där politiker fastställer vad som gäller. Huvudfokus är att skydda "pengarna", och inte bry sig om individen. 

Jag fick namnet på hennes chef, som svarar under snikiga kommunpolitiker. Ifall att jag är tvungen att tvinga till mig rätt sjukvård med hjälp av en förvaltnings jurist.

Detta att jag vet vad som felas, och vilken sjukvård jag borde ha, men inte får, gör och resulterar bara i att man känner sig som en gnällig hypokondrisk idiot. Det är ju helt sanslöst att man måste tjata till sig sjukvård, som en jobbig unge som vill ha godis som han inte har tillåtelse till....