Ny kunskap, ideér och händelser gör att man tänker i nya banor, och resulterar i kanske ny förståelse för en själv.

På tvångstanke fronten för min del så. Periodvis så blir det värre med att jag inte kan låta bli och ha tankar som poppar upp i huvudet att ungar och familj ska råka ut för olyckor.

Speciellt junior oroar jag mig mest för. Att han ska klättra upp på stolar o råka öppna fönster och ramla ut ur fönster, över balkongräcken. Springa ut i gatan och bli överkörd etc.

Skulle nåt hända kidsen, och speciellt lillen för att han e så liten, så skulle jag gå under. Jag har ingen aning om hur jag skulle hantera det emotionellt.

Tillsammans med att mitt huvud får för sig, och maler hur jag ska ta mig ur omöjliga och potensiellt våldsamma situation. Som t.ex att man sitter fast i en bil men lillen i +50c på sommaren utan vatten, med en galen hund som vill äta upp en, som Steven King skrev om i Cujo.

Dessa tankar har mer el mindre vandrat igenom huvudet sen i tidig ålder.

Mer än en gång så har det gjort en sömnlös, att man maler skräcksenarios i timmar, innan man slocknar av utmattning.

I torsdags kväll så var det dags igen. Efter 3-4 timmar så slog det mig, att det kan ju vara på detta sätt som min hjärna försöker lösa dilemmat som den genomgick under min uppväxt.

En kommentar av hur man förklarar ett barns situation i en missbrukar miljö som leder till Ptsd. "Skräck utan utväg" är det mest beskrivande kommentar jag har läst. Nånstans att man är "helt utan options", förutom en obehaglig lösning att bara ge upp, är ju svårt för ens medvetna att bearbeta.

Nånstans så kanske det inte är så konstigt att min hjärna kör abstrakta hemska senarios utan lösning. När jag utsätts för akut stress. Det är vid tillfällen som t.ex att F-kassan el sjukvård ställer till det. Skulle man avsluta min ersättning, så sitter jag helt plötsligt i en sådan situation, som man omöjligt har något val i.

Det är väl kanske inte så konstigt att jag blir agro idag, i sådana här situationer.

Frågan är hur man ska ställa sig till sjukvårdens klantighet, som orsakar mer lidande än den gör nytta, av slarv o okunnighet. Hur man ser juridiskt på att sjukvården orsakar ytterligare trauma, när den ska göra det motsatta.

Ofta så är det ju så att dom klampar runt som en elefant i ett glashus, utan att vara medvetna om konsekvenserna av sitt beteende och "hjälp"...