Det började väl lite smått när jag hängde med trenden att motivera sitt amfetamin missbruk i 29 års ålder. Var och varannan person jag träffade i dessa kretsar motiverade sitt eget missbruk med att "jag har säkert Adhd" och är hyperaktiv bla bla bla.

Dumt nog så hängde detta med i bakhuvudet när jag kontaktade husläkare i stockholm för allt trassel. Och nånstans så nämde jag Adhd?? vid något tillfälle, som hamnade i journaler som flyttades över till Katrineholm 1 år senare, när jag flyttade hit. 

Jag klippte mitt missbruk innan jag flyttade, och fick inte kontakt med psykiatri förräns efter 9 månader. Vid det tillfället och framåt så förklarade jag att jag ansåg mig vara ett brottsoffer, med ptsd. Vilket var helt lönlöst...

Den psykolog jag gick hos, bestämde sig för att det var enkelt att säga Adhd, för att det rullade skönt över tungan på henne el någe lol. Efter +2år och ett otal lustiga 3 veckors läkarintyg där det stod vadsom helst. En dåre som kallades för överläkare insuinerade på skitsofreni, och hur han listade ut det vet jag inte, för han satt med ryggen vänd emot mig, och pratade in i datorskärmen (hans mamma hade missat att lära han sociala egenskaper lol). Asocial, depremerad, ångest, bipolär etc... Är det jag har fått höra.

1 AT läkare under 5 år, kopplade vad det handlade om, och sjukskrev mig för stress orsakad av yttre faktorer, i 3-4 veckor.

Tack vare att man totalt ignorerade min historia och uppväxt. Så pga att mina exekutiva funktioner var nedsatta pga stress, där minne, inlärning etc är inkluderat. Hyperaktivitet m.m, pga stress. Så Ace'ade jag ASRS testet med "Mycket ofta" på allt typ. På Wais III testet så gjorde jag alla rätt också, där IQ låg över medel. Fast kortidsminnes aka performanstestet, där man ska komma ihåg en serie siffror el bokstäver, och upprepa dem. Nu i efterhand så hajajr jag att det är fel utformat, och det är testet det är fel på och inte mitt minne.

Psykologen delgav siffror och bokstäver i följd verbalt, som jag skulle upprepa verbalt. Jo tjenare o grattis att det inte gick som det skulle. Iefterhand när jag gjort samma test med visuell info, så ligger mitt korttidsminne bra över snittet.

Ett standardiserat allmänpsykiatriskt test på ca 500 idiot frågor som inte säger ett jota, som gör att man klassas som en hypokondriker och hysterisk.

Tillsammans med en massa vilja att den enda diagnos som finns, är Adhd. Resulterade i att det ställdes en Adhd diagnos på mig, till slut år 2006.

Vid det läget så var min FD sambo på smällen m junior, och vårat förhållande o liv i utförsbacke.

Efter diagnos och medicinering med Concerta så vart det succesivt värre och värre, med kulmen i vår separation och min flytt 2008 i april. Efter det så har jag för första gången haft chansen att isolera mig på riktigt, och återhämta mig mentalt.

Jag har inte haft den blekaste om vad Adhd diagnosen verkligen är, eller Ptsd diagnosen för den delen, eller hur stress och trauma påverkar en långsiktigt. Det är efter 2008 som jag har haft tid att verkligen lärt mig om alles. Det gör självklart att jag fattar att folk inte har tid el motivation att lära sig själv. Totalt så är det över 10.000 artiklar om Adhd, vilka är mer el mindre vetenskapliga beroende på vem som gjort dem.

Tillfärlligheter med en massa annat dumt, ledde till min Adhd diagnos. Hur man än lägger upp det, så svarade jag exakt rätt på allt, för att få Adhd. Är man lite rationell o logisk, så är det kanske inte så svårt att lista ut att dessa symtom, deffinetivt enbart unika för Adhd diagnosen. Det är ju därför bra om man har riktiga patologiska erkända metoder för att utesluta en massa orsaker, vilket jag inte såg röken av då. Gör man absolut inga neurologiska el endokrinologiska tester, så har man inte en aning om vad symtomen orsakas av, hur mycket tester som man ska kryssa i, man utsätter folk för. 

Det mest tragiska av det sista årtiondet, är ju att dom flesta tror att dessa symtom endast uppstår av Adhd, med en hel del läkare inkluderade. Ser man det så, så har dom ju gjort exakt allt som krävs av dom, och jag har rätt diagnos...

Det här är väl lite av skälet till att jag skriver en massa om all denna gojja. Nånstans så är det väl bra med en motvikt, även om inte många vill höra talas om det jag skriver om.

Imorgon så har jag fått ett läkarbesök utan att ens bett om det. Inte pga att jag mår dåligt etc. Utan för att sjukvården måste uppvisa någon administrativ och byråkratiskt orsak till att dom skriver ut piller till mig.

Idag med en Ptsd diagnos. Så är det ju vettigt att psykiatrin egentligen borde skriva ut dom piller jag käkar. Lyrica emot kroniska somatiska och psykosomatiska besvär pga Ptsd. Samt Citadon emot dom kroniska somatiska problem jag har. Samt Beta blockerare emot takykardi pga stress aka Ptsd.

Psykiatrikern som skrev ut ptsd diagnos åt mig, och tog över efter förre Adhd läkaren. Kunde inte låta bli att skriva adhd i ett litet hörn. Nånstans så undrar jag vilken kunskap hon nu har om ptsd, och hur det påverkar organismen.

Under alla år, så har jag tappat respekten för deras lokala kunskap här i Katrineholm. Vilket kanske är orättvist, men dom har hittills inte använt sig av den kunskap dom borde lära sig i skolan och med yrkeserfarenhet.

För min del att gå till en hus läkare, som är AT läkare är mest slöseri med pengar, pga att han inte kan göra ett jota, även om han nu skulle vara fantastisk. Relativt nya läkare, är oftast bäst när det gäller kreativa lösning, och initiativ att försöka hjälpa. Sen så är dom mest "up to date" med vetenskap.

Problemet är att jag har gått en gång för mycket till stafett läkare, så jag orkar inte ens att besvära mig längre. 

Förra året så hade jag tänkt att mellan januari - juni, lösa min biokemiska röra i kroppen. Vid det läget så hade jag itne tillräckligt med kunskap, utan var precis i begynnande stadie att verkligen fördjupa mig. Idag så har jag väl lite bredare kunskap om hur kroppen fungerar som den gör, när man är jag.

Tidigare med Adhd diagnosen, så har jag inte begärt några åtgärder el förväntat mig att det ska leda till sjukvård. Jag har hajjat att dom åtgärderna inte skulle ha någon större positiv inverkan på mig, eftersom jag hela tiden ansett att jag har ptsd i grund.

Idag med Ptsd diagnosen, så även om läkaren som ställde den inte förstår helheten, så kvittar det ju. Det ger mig medicinsk rätt att remiteras åt rätt håll.

Hittills så har man kunnat säga att allt är toppen, även om mina prover har sagt något annat. Men så länge man inte har en korrekt adekvat diagnos som visar helheten. Så händer ingenting.

Det som aldrig har tagits upp, är att jag är ett brottoffer, och inte en psyk patient. Det här gör att jag har svårt att köpa adhd diagnos, och deras inställning emot mina problem.

Jag kommer aldrig att få juridisk upprättelse eller ekonomisk kompensation. Det är lätt att skriva i massmedia om alla dom lata sjukskrivna personerna.

För min del. Mitt straff för att jag föddes av dom föräldrar jag gjorde. Är att jag är dömd att leva i ekonomisk och social missär, där jag är intvingad i en ekonomisk beroendeställning. Min farsa och andra ansvariga är helt ansvarsbefriade, och lever ett gott liv idag helt utan konsekvenser för deras handlingar.

Hade jag haft pengar så skulle jag seriöst överväga att ordna lite rättvisa på egen hand. Och tagit reda på dom inblandades adresser, samt sätta dom i en beroende ställning själva. Hugga av fötter och händer skulle sätta dom i motsvarande situation. Men det här är självklart bara känslomässig frustruation som är skäl till dom ideérna. Jag kan inte ens slå ihjäl en blommfluga idag.

Förutom mitt livslånga straff, att vara tvingad in i min levndssituation. Så är resultatet av våld och hat, att brottsoffret får en välutvecklad empati, sympati, intuition och altruism. Nånstans så skulle jag må otroligt mycket bättre om jag var utan dom, och var lika onskefull som vissa andra. Jag kan inte låta bli att sympatisera och förstå vad det är som har lett fram till min farsas beteende. Vilket rent praktiskt inte förtjänar någon förståelse. Nu är det inte så att jag har någon sjuklig empati för dessa dårar, utan skulle jag hitta min farsa blödande på gatan, så skulle jag spotta på han, och gå vidare utan några moraliska kval.

För lokal psykiatrins blunder med mig. Att dom gör ett brottsoffer till medbrottsling, genom att säga att jag har Adhd, som leder till att man fungerar och mår som jag. Känns som ett övergrepp också.

I Sverige, så pratar man ju om att man ska bli strängare emot brott. Men om jag ser till min situation, så är man strängare än någonsin emot brottsoffer.

Hur som helst, så har jag en massa fakta idag på hur det ligger till med allt, även om det ännu inte är satt i sammanhang.

Det som driver mig, är att rätt ska vara rätt. Ilska emot likgiltighet och förakt emot okunskap är ett bra bränsle som driver en långt. Och det har jag mycket av, även om jag saktar ner emellanåt.

Jag vet inte om det krävs polis rapporter och en jurist för att man inte ska mista att jag är något annat än ett brottsoffer. Det inkluderas inte tydligen i lokala sjukvården.

Tyvärr så har jag inte ekonomiska resurser att lösa detta i rätt ände. Med en civilprocess emot dom ansvariga. Parallellt med sjukvård emot dom konsekvenser detta har haft för mig. 

Jag vet inte om en Ptsd diagnos räcker för att få ett juridiskt ombud, men det är väl värt att kolla upp också.

I Sverige så rubriseras 30 års upprepat våld, hot, mordhot, terror och dråpförsök  emot kvinnor och barn. Som ringa misshandel som snabbt presskiberas. Hade jag slagit ihjäl farsan i självförsvar, så hade jag säkert blivit inlåst resten av mitt liv. Det svenska rätts systemet känns väldigt tryggt måste jag säga.... Samtidigt som man får höra att man har Adhd, och inte är ett brottsoffer....

För alla andra brottsoffer med post trauma stress, som får Adhd diagnos istället, kan jag bara uppgivet sympatisera med...