Om man bara spekulerar lite i att det överdrivna antalet avvikande personer beror på något man inte förstår.

I Sverige så genetiskt sätt:

Tysk invandrare: ca 50% (senaste siffran var från rasbiologiska institutet 1920 på 45%).

Anglofranker: 20-25%

Samisk urbefolkning: 1-5%?

Moderna Invandrare från +1950: ca 20% om man räknar in Finländare.

Med dom här relativa siffrorna så kan man ju spekulera fram en massa lustiga hypoteser. Hur nu dessa siffror stämmer eller inte vet jag inte, mer än att det är en uppskattning.

Vad som har satt grillor i mitt huvud är att. Man berättar aldrig det exakta antal som verkligen har nån form av abc diagon, el om det nu bara har undgått mig, men whatever.

Tillsammans med att man är luddig i den genetiska familjära risk komponenten som inkluderar väldigt exakta specifika naturliga och normala mutationer. För det är inte så att forskning har letat efter en gen som har blivit sjuk.

DRD4 (seven repeat) är till exempel så vanlig i Sydamerika, så att denna allel finns hos 80% av befolkningen. Den är ju betydligt ovanligare om man inkluderar in hela jordens befolkning och inte bryr sig om vart den finns, eller kommer ifrån.

Det är ju som sagt inte något molekylärt fel som man letar efter. Utan friska gener som hittas i vissa folkslag. Så har blivit måltavla. Jag kan ha missförstått det, men det är så det verkar.

Om det är så att vad man menar är; att dessa genetiska allelerna har större benägenhet att spontanmutera, så är det väl en sak. Men om det så att dom spontanmuterar, så är det omöjligt att förutsäga att en felaktig spontanmutation upprepas gång efter gång, som leder till att man blir neurologiskt defekt på det specifika sätt dom påstår. Dom här mutationerna är fullt normala, vilket gör att det känns konstigt när man som politiker dömmer ut dessa gener som en genetisk åkomma.

Om man skulle försöka smyga in det i cancer klassen, så vore väl det något. Men det gör man inte och kan inte heller.

Det här har väckt konspirations teoretikern i mig.

Sociologer kategoriserar olika samhällsformer. Psykologer kategoriserar olika personlighetsformer, biologer kategoriserar olika artformer. Dom här 3 tillsammans blir ju ett kraftfullt verktyg.

Där man kan kategorisera in en personlighet i en samhälls typ, för en underart till huvudarten.

Personlighet = Lejon.  

Habitat = Afrika savannen.

Art = Lejon katt av huvudarten Panter katt.

Är det så man gör fortfarande med oss?

För abc debatten så. Det diskuterar om det faktum att vi hopas i familjegrupper. Har en Adhd, så har säkert många det i samma familj, el åtminstone tendenser. Vilket faktiskt stämmer i praktiken om man ser det på ett simpelt sätt.

Man dividerar från forskar nivå ner till lekman om ifall det är ett Nomad ursprung som gör att vi inte klarar av att leva i ett civiliserat samhälle. Vilket får mig att bli grinig varje gång jag tänker på det. Här kan inte jag vara objektiv överhuvudtaget, utan "dra åt helvete" är det som dyker upp i mitt huvud. Det är inte det att man tar upp det, utan på sättet man gör det på.

För wannabe personer som anser det vara ballt och exotiskt, men som inte delar mitt ursprung. Det känns otroligt störande och förnedrande mest att assocciera min släkt, med en psykiatri diagnos. Det enda objektiva som kommer in i mitt huvud är att jag skulle vilja sparka in käften på dig. Vårat arv är inte något abstrakt och förlegat som var aktuellt för 100.000 år sedan. Och bara för att vi inte springer ute i skogen med en pilbåge och leker duktig bergs indian, så betyder det inte att man är en genetisk åkomma, eller som Tarsan och inte förmögen att leva i städer. 

Låt säga att forskare av oro för att bli kallade för rasbiologer och socialdarwinister. Glömmer bort att säga att dom genetiska alleler, aminosyror och enzymer assoccierade med Adhd. Egentligen är naturliga för nomad befolkning och oss som härstammar från dem. Även om man nu inte säger det rakt ut. Men med tanke på att man pekar på exakta alleler, nomad gruppen och vårat naturliga latenta beteende.

Men baserat på det förmodade antal av abc diagnostiserade på ca 100.000, som tillsammans med deras familjer blir till ca 500.000-1.000.000 el så. I Sverige så är det inte många som vet sitt ursprung, mer än att man är av svensk nationalitet.

Det man glömmer är att en nationalitet är något nyligen konstruerat, något subjektivt och temporärt. Om en svensk får norsk nationalitet imorgon, samtidigt som han säger upp sitt medborgarskap i sverige. Så rent tekniskt så är han norsk helt plötsligt. 

I sverige så kategoriserar man andra väldigt selektivt baserat på olika faktorer.

En judisk person kategoriseras efter hans tro, inte efter nationalitet el etnicitet. Även om etnicitet och tro är sammanknuten för judiska personer.

En muslim klumpas ihop till ett och samma begrepp, baserat på tro. Man bryr sig inte om att det finns olika inriktningar i Islam, samtidigt som vissa är krista osv.

Det finns ju även asiatiska islamister. Men dom är inte muslimer, utan en asiat. Asiater för den delen kategoriseras in efter utseende och geografisk plats. Vilket är sant för Afrikaner också.

En svenks person kategoriseras av hans nationella tillhörighet. Det är ju sällan man pratar om etniciteter och genetisk grupp tillhörighet. Nämner man det, så börjar folk gasta rasist.

Men om det nu är så att jag vill identifiera mig själv, med min etniska tillhörighet, och inte den nationella tillhörigheten, som så många andra har rätten till. Varför krångla med mig?

Min svenska nationalitet för mig, står för omänskliga övergrepp som jag lär ha svårt att förlåta iom att svenska myndigheter fortsätter att hålla samma linje som man har gjort emot oss dom sista 500åren. Det handlar ju inte om några individer i sig. Jag tycker det är tragiskt att det inte är som i t.ex föreställningen jag har om Usa. Har man medborgarskap så är man en amerikan med allt det innebär, oavsett tro, etnisk bakgrund, utseende och social status.

Ibland känns det så bizzart att man endast kan vara svensk om man är blond o blåögd med rätt ariska gener, samtidigt som man står o hailar.

Men tjenare, jag har inget av det där. Jag är en mörk/grå hårig, grönögd o vilse inhemsk bergsindian o celt. Med alla egenskaper och beteenden som följer med detta gen paket.

När man använder selektiv biologisk forskning. Som säger att man automatiskt har en genetisk åkomma om man har psykiatri diagnosen Adhd (som jag inte verkar bli av med). Varför inte bara spotta mig och min familj i ansiktet?

Jag är lite petig med vad man säger el insuinerar om min barn, familj, släkt o etniska tillhörighet. Om nu personer i andra genotyp grupper vill sacka ner på sig själva, varsågoda, men dra inte in mig i det.

Men men. Jag skulle vilja veta det bakomliggande behovet av att klassa vissa naturliga och friska genetiska mutationer som sjuka?

Tidigare så har genetiska mutationer som ger mörk hy, klassats som genetisk underlägset.

Hur relevant det här egentligen är, har jag svårt att vara objektiv i. Pga att jag har blivit misstänksam av dom erfarenheter jag har. Tidigare historia säger att svenska och västerländska biologer o psykologer är snabba att dömma ut andra grupper som mindre värda, avvikande och defekta.

Men vad är det som säger att ditt DNA är normativt. Och mitt är en genetisk åkomma?

Vad än den biologiska bakomliggande faktorn till att människor fungerar olika. Så behöver det inte betyda att en grupp av gener är friska, och den andre är sjuk. 

Om man helt struntar i dagens NPF uppfattning. Och ser till T.Ljungbergs variant.

Den traditionella sårbarhets varienten. Om den genetiska komponenten är att vissa genotyper har större benägenhet att reagera med vissa naturliga mänskliga symtom och beteenden som en reaktion emot yttre påverkan på organismen.

Vad den säger om min genotyp, är att vi risker till större grad att utveckla typiska adhd symtom, får att vi har otur rätt o slätt. Vi har ju en massa andra förmånliga egenskaper som uppväger dom negativa.

Precis som med att vissa riskerar att utveckla cancer, autoimmuna sjukdomar etc till större del. Det sackar ju inte ner på dem, utan bara klargör oflytet att man har ökad risk för dessa problem, beroende på levnadssätt. Det är ju orättvist men ingens faktiska fel. Med tanke på dagens samhälls konsumtion så är ju inte deras grupp heller anpassad för våran kost och tillvaro med stress. Vissa får cancer, andra diabetes, hjärt o kärlsjukdomar osv.

Modern patologi forskning om stress indikerar på att man riskerar att drabbas av en rad avföljdsjukdomar baserat på det man är mest mottaglig för, om man utsätts för stress och trauma.

Vissa svenska läkare har varit så vågade att dom har sagt: Trauma = Ptsd = Adhd symtom förra året. Vilket i sig är ett visst erkännande.

Att vi blir hispiga och fungerar som vi gör pga jobbig tillvaro, borde väl inte straffas mer än dom grupper som drabbas på andra sätt. Borde man inte straffa hjärtsjuka, cancersjuka och diabetessjuka på samma sätt, och hänga ut deras etniska grupp som tenderar att ha den ekonomiska olägenheten att kosta sjukvård en massa pengar pga deras genetiska sårbarhet för dessa sjukdomar?

Problemet är att som det verkar vara. Så drabbas min grupps barn, med symtom som påverkar effektiviteten i svensk skola. Så att statistik sjunker, samtidigt som man inte kan göra sig av med dessa statistik sänkande barn. Så är det ju inte för hjärtsjuka. Ofta så märks dessa symtom ekonomiskt i högre ålder.

Det känns småaktigt och orättvist... I min familj o släkt grupp så om vi nu inte dör av cancer, så lever vi till 80-90år, även om vi röker, super och knarkar. Borde inte det samla poäng?  Vi är väldigt fysiskt toleranta och sega, inför fysisk stress på organismen i form av just fysiskt belastning. Väldigt envisa. Så om du ber oss att såga ner en skog med en smörkniv så kan man nog ge sig på att vi försöker, utan att ge upp i första taget.

För alla nya patienter så är mitt tips till dem. Att kolla hur ens släkt ser ut, och vart ifrån ni kommer. Tillsammans som man läser brett om stress o trauma forskning. Det är slående vad många av Adhd symtomen som hittas i paralell trauma forskning. Så pass att det är svårt att avgöra vilket orsak det är till dom enskilda symtomen eftersom det finns fler än en orsak till dem. 

Det kan finnas en orsak till att psykiatri överkompenserar och säger att allt beror på biologiska orsaker. Man har mer o mer dom sista åren vänt traditionell psykologi och psykoanalys ryggen. Det kan ju finnas risk i att man tar i lite för mycket åt andra hållet också.

Tar man genetik och andra sjukdomar o symtom så inkluderas inte några extra egenskaper som ligger till grund för risken. Som t.ex etnisk nomad ursprung, eller utåtaggerande och utforskande beteende som kan ha varit bra att ha för 100.000 år sedan. Det här lilla tillägget får åtminstone mig att ifrågasätta om dom säger allt. 

Skillnanden mellan ICD-10 och DSM-IV är att man inte är lika ivrig att överdriva patient antalet i ICD.

Idag så med post kom nya läkar utlåtandet.

Från 2010-01-05 så har jag Ptsd F43.1 som primär diagnos. Även om det nu endast är en siffer betäckning för Adhd (F98.8) ligger o skräpar i perferien så får jag väl vara nöjd.

För mig, vad Adhd diagnos gör. Är att den legitimerar mitt eget amfetamin missbruk. Även om jag nu inte använder amfetamin, ens i sk självmedicinerings syfte. Idag så är jag för oroad över dom fysiologiska konsekvenser som amfetamin har på min kropp, där risken för hjärtinfarkt ökar markant, och tar bort udden av lusten till stor del.

Oavsett vad folk anser el tycker, så för mig så. Det som är jobbigt är att Adhd diagnos för mig, legitimerar mitt fd missbruk på ett liknande sätt: Att du säger till en alkoholist att det är ok att han dricker, det är medicin, och han behöver inte oroa sig för några konsekvenser.

När jag ser 98.8 så går tanken och upplägget igenom huvudet att man har utrymme för att få nice dextro amfetamin på högkostnads kort. Vilket är helt bizzart egentligen. Men det är vad psykiatrin gör med sin diagnos kod och medicinering.

Är inte det gämförbart med att ställa spritflaskor på bordet under ett AA möte? Det är inte sprit, utan pga att du har alkoholism så är det medicin.

Självklart så är det inte så här för alla. Men för mig så är det så...

Jag har inte mycket till övers för alla dessa självdiagnostiserande människor som själv medicinerar sig. Så det är ju en stor egen personlig emotionell vinst i att få det officiellt befäst att jag inte snackar skit och hittar på, när jag säger att jag har Ptsd.

Vad än nu det här NPF gänget som ogillar mig starkt för mina åsikter om Adhd. Där mer än en har protesterat över att det är möjligt att jag har en abc diagnos. Tydligen så, dom yrkespersoner vars åsikt verkligen räknas, anser att jag hör hemma i abc gänget.

Hela jag är en posterboy för Adhd lol. Oavsett om jag el dom nu inte delar denna åsikt spelar ju ingen roll. Bara för att man inte känner sig cancer aktig, så betyder det inte att det är fel när läkaren säger att du har det.

Så länge jag har den här del-diagnosen som en liten diagnos etikett på mig själv. Så kommer jag fortsätta att lägga fram min åsikt. Enda fram tills att man enigt håller med T.Ljungbergs och andra läkare som säger samma sak, eller tills man avskriver Adhd officiellt på mig.

För alla er som försöker tjata till er en diagnos... Jag har gjort allt i min makt för att slippa den här diagnosen. Endå så vägrar man att ta bort den på mig. Det måste ju svida mellan skinkorna på er lol... Jag har mer än en gång läst. Jag känner så igen mig i adhd symtomen bla bla bla, och jag har försökt med flera läkare att få den här diagnosen. Vad är det för fel på er?

Vill ni att det ska vara fel på er? Det här att man själv diagnostiserar er, och springer runt och framställer er på ett sätt som inte har att göra något med diagnosen rent praktiskt. Sabbar ju för oss andra.

Ett stort skäl till att jag inte vill ha Adhd diagnosen beror på alla som har en fantasi föreställning om den. Använder den för egna syften osv... Dra åt helvete....

Den här Adhd patienten. Är inte hyperaktiv, impulsiv och har ingen uppmärksamhets störning värd namnet. Jag avbryter inte folk, hoppar inte in i samtal o lekar eller är socialt oadekvat. Jag glömmer inte möten eller annat (ofta så skiter jag i dom medvetet, glömmer jag så är det i normal utsträckning), jag slarvar inte med städning eller tider, jag självmedicinerar inte mer än någon annan normal. Jag har inget problem med att organisera det jag vill. Jag låter inte bli mentala ansträngande uppgifter, om man nu inte klassar det jag företager mig i som simpelt, men det är väl subjektivt då. Jag tappar inte bort saker, utan håller reda på dem, tydligen i större utsträckning än andra. Det sista året så har jag läst tusentals sidor med text material, där mycket fastnar väldigt fort utan mycket möda. När folk klagar på min positiva utåt sociala personlighet, så demonstativt så håller jag käften under längre tidsperioder, till folk frågar vad det nu är för fel (det passar lixom aldrig på vilket sätt man medvetet väljer att vara på).   

Många NPF patienter och allmänheten har ju sin speciella uppfattning om Adhd, och alla dess sk begränsningar. Min åsikt är att era begränsningar beror på något helt annat än en psykiatri diagnos.

Men whatever..

Någonstans så kan man inte smita ifrån det faktum att den personliga bild som jag levererar om Adhd, är väldigt relevant. Inte för att jag säger det. Utan för det enkla skälet att yrkespersonal har uppmärksammat detta faktum för mig. Komiskt nog så är denna krångliga och motvilliga patient tydligen inte omyndigförklarad som så många andra är, där psykiatri skiter fullständigt i patienternas egna personliga uppfattning om Adhd med rätta. Vad ska jag tro om att, sk experter säger att mycket att det jag säger, har en stor relevans och sannings grund?

Det här är ju samma expertis som NPF patienter har lutat sig emot, när dom påstår att jag bara snackar skit. Vinst för mig? Jag är inte mer än människa, så jag kan ju inte annat än erkänna att det ger en viss känsla av tillfreds ställelse av att medvetet jävlas och gnida in faktumet att dom inte blir av med mig.

Jag har utrymme att dra slutsatsen att Adhd diagnosen innehåller mer orsak än dom traditionella "symtomen". Även om man nu int elängre besitter dessa symtom, som baserat på mig och emperisk erfarenhet baserat på mig inte är kroniska. Så finns det mer, av det som man inte tar upp officiellt på kliniskt nivå, när det gäller denna oönskade diagnos.  

När jag säger att det inte finns något som heter NPF på klinisk nivå. Så har jag samma tyngd som alla andra patienter. Psykiatri vet att det inte finns, men slarvar med utrycket, för att göra det smidigt i vissa sammanhang.

Hur det här utvecklas för mig framledes återstår ju att se. Jag lär osannolikt bli en av alla utförsäkrade. Sjukvården verkar idag anse att jag har blivit milt sagt överdoserad av elände, så att jag strejkar på det sätt som trauma patienter gör oftast. Att det är permanent utan hopp om förändring. 

Ibland så är det en liten besvikelse att man inte blir kritiserad i sitt tänkande. Nu menar jag inte på så sätt att det slår över i ett tjafs som det har gjort mer än en gång oavsett vad det har gällt. Men whatever..

Det är ju bra att påminna sig själv att man är insnöad och begränsad i sin egen problemlösning, fungeringar och tänkande. Så jag får gnälla lite på mig själv.

Jag har frågat en person som är FP politiker, om dom när-exakta siffrorna för patient antal av Adhd. Dessa ska ju finnas, och även om de är ett par år gamla så går det ju att räkna ut dagen relativt exakta antal baserat på det.

Dom siffror alla går på är 3-7%, men med den summan så säger det bara vilket förmodat antal det borde vara enligt psykiatri. Vissa har ju pratat om löjliga siffror på 25%. 

Vilket just gör det. Det förlöjligar allt. Oavsett vad man anser om mig, och hur mycket jag än klankar och klagar. Så respekterar jag forskare och grunden inom psykologi, sociologi och biologi. Att yrkes arbetare utnyttjar denna forskning medvetet el omedvetet för att profilera sig säger ju ingenting om forskningen i sig.

Tack vare vissa individers handlingar, som Gillberg och hans polare, tillsammans med Kärfves sociologer. Så har man format en debatt om för och emot. Man pratar om % och amfetamin.

Men låt säga att det endast är 100.000 (1%) Adhd patienter. Där endast en liten del på ca 25% av dessa 1% som är 25.000 nyttjar Concerta/Ritalin. Det här är realistiska siffror för mig, men jag vet inte om dom nu stämmer. Om dessa siffror bekräftades med korrekta siffror. Där det är sannolikt att det kan vara upp till 250.000 Adhd patienter.

Låt säga att en stor del av dessa 1-2.5% av människor, om dom fick välja själva, byta till en diagnos mer korrekt dem. Alla verkar överdriva, så det är ju kanske inte så klokt att lyssna på några % som säger att det är 50% fel diagnostiseringar. Det är ju relativt till patientens upplevelse också. Men om en del försvinner på Trauma diagnos istället, så minskar ju antalen ytterligare.

En stor del av debatt handlar ju om att Adhd inte finns. Vilket jag anser bara är en tro baserad på att man inte vet vad denna akronym står för.

Om man skulle säga att den är dumt och bakvänt utformad, så är det väl mer korrekt. Men hur man än har för egen åsikt, så försvinner inte faktumet att man kategoriserar en viss grupp av symtom i en låda, som benäms som Adhd.

Om man ska påstå att man inte kan kalla en symtom grupp för Adhd diagnos. Så får vi ju revidera vår uppfattning om de flesta namn på saker och ting. Vi kallar ett träd, för just ett träd iom att det är enklare att ha ett namn som summerar det.

Men för att gå tillbaka till siffror istället för %. Förra året så gick mer än en rektor ut med att dom inte har råd att ge extra pengar till alla abc ungar. Som är 10% av 1.600.000 barn mellan 0-16 år. 100.000 barn i skolålder.

Men om det skulle komma ut siffror på att det endast är ca 10.000 barn av 1 miljon barn, som har sådana svåra "Adhd" symtom. Nog måste man kunna skramla fram perngar till dom? Men % så skapas en skräck bubbla där man bara vet att det är ett abstrakt stort antal som vi omöjligt kan ha råd med.

Enkel liknelse: Om 100 barn knackar på ditt hem, och säger att dom inte har någonstans att ta vägen. Så förstår vem som helst att du nekar dom hjälp pga att du saknar resurser. Men om det är 1 barn som är vilse och behöver hjälp? Smäller du igen dörren för han så har ingen förståelse för dina handlingar!

2001 så var målsättningen att läkemedelsbolagen skulle medicinera ca 11.000 barn tror jag. Mer än så relativt få är det intevad det handlar om.

Jag upplever det i massmedia och med alla jag pratar med, så tror man att det är en epidemi med hundratusentals barn som ska ha diagnoser och mediciner. Men det handlar ju om endast en väldigt liten del i praktiken.

Om det nu kommer fram svart på vitt. Att det endast är en liten liten del av alla ungar, som vi faktiskt skulle ha råd att flytta skattepengar till, i ett humant och demokratiskt samhälle som vi påstår att vi bor i.

Ett vanligt påstående för att vi inte kan hjälpa invandrare och invandrarbarn är för att dom är "ooooh dom är så många". Dom tar över allt bla bla bla. Hur ska vi ha råd med våra egna!....

Statistik för invandring är väldigt exakt. 2005 så släppte man in det oroväckande antalet på ca 3-4000 individer. Oj vad himla många, när man ser det så, eller.... Den här enorma flyktingvågen ligger på futtiga ca 10.000 indivder i snitt el mindre per år. 

Att våra myndigheter är lika snikiga emot våra egna barn är ju ingen nyhet. Man "Dazzle" allmänheten med skrämmande siffror med det mesta. Så att folk tror att dom ska få leva i missär om vi lägger ett par ören extra på ungar som behöver dem. 

I Sverige så lever 400.000 barn i oroliga miljöer (missbruksmiljöer etc), som inte är av perfekt norm. Tydligen så lever 1.000.000 under den uppsatta standard och ekonomiska norm i Sverige. Jag vet inte vad den normen ligger på då. Men jag vet att fattigdom för många i Sverige, och t.ex Indien är en diffinitionsfråga.

Nu tror inte jag att alla dessa barn lever i samma förhållanden som jag växte upp i, utan det är snarare ovanligare än vanligare. Låt säga att det är 25.000 barn av dessa som skulle behöva aktivt stöd i form av nytt boende och mycket annat, för att börja fungera igen. Att man inte har råd att göra något åt 400.000 barn när vi befinner oss i en lågkonjuktur är ju förklarligt. Men ett betydligt mindre antal på ca 25.000 Är det så att det är omöjligt för 8.000.000 individer att hjälpa ett fåtal?

Det är synd att alla som är insnöade i sitt, skall överdriva vikten av sin roll, tillsammans med att man överdriver problemen till opropotionella nivåer, som handikappar systemet effektivt.

Om det blir stopp i ett handfat, så är det bara att stänga av vattenkranen. Men om alla ledningar spricker så är det ju bara att tack för sig och gå ut. Det är väl lite så idag med ungar och abc diagnoser. Folk tror att det är så omfattande att det bara är att ge upp.

Myndigheter är hjälpsamma och låter oss tro att det är 10% av befolkninger, som är 1 miljon människor, som är abc diagnos aktiga. Men man är noga med att inte avslöjja det exakta antalet som faktiskt är diagnostiserade av psykiatri.

Det här wannabe gänget som vill ha en NPF diagnos, men som inte lyckas. Gör det ju inte bättre. Dom spär ju på detta.

Hur ska vi ställa oss till att om det totala antal diagnostiserade med diverse abc diagnoser som Adhd, Add, Asperger, Autism, Tourettes m.m ligger på 2-5% av totalbefolkningen, där både barn och vuxna är inkluderade. För maxtotalt 500.000 människor så borde man kunna hitta en produktiv lösning. Speciellt när dom svåraste fallen säkert ligger på max 50.000 personer.

Det är ju ett betydande mindre antal än massmediala sensations påståenden att 2.500.000 personer av 10.000.000 är trasiga och måste medicineras o kasseras.

Vad har vi för ursäkt för att inte hjälpa en liten grupp, som lätt borde kunna hjälpas?

Dom sista åren när jag har läst mycket om psykiatri, diagnoser och behandlingar så har jag märkt en tendens att FN protesterar emot dom billiga alternativen som nyttjas till max i Sverige.

Uppdrag granskning hade 2 repotage om El-behandling i höstas på:

http://svtplay.se/v/1776561/uppdrag_granskning/del_13_av_16

http://svtplay.se/v/1787798/uppdrag_granskning/del_14_av_16

I del 1 (ca 47 minuten) så är en psykiatriker med (Håkan Odeberg), som påstår att han inte känner till något om bieffekter som leder till permanent minnesförlust. Under intervjun så är han mild sagt ansträng emotionellt.

Det är lätt att se att han försöker dölja sina känslor inför det faktum att grillas, med det mest banala sätt man kan, med ett påklistrat leende. Att han är fullt medveten om bieffekterna är ganska svårt att undgå, åtminstone för mig.

Att folk ljuger om det mesta är ju ingen nyhet, samtidigt som motagaren för lögnen samarbetar lika mycket med självbedrägeri om att lögnaren talar sanning så.

Att han står i försvarsposture, med händerna knutna, samtidigt som han fiblar med fingrarna, mellan han och UG reportern säger sitt.

Det mest genuina micro-expression, som man såg hos han under intervjun var sorg, vilket är en känsla helt "out of place" med tanke på hans roll. Vad den nu berodde på, kan man inte annat än spekulera i. Skammen som man ser hos han, beror ju antingen på att han skäms för att han måste stå till svars för sina medvetna fel, för något han inte trodde han skulle behöva ställas till svars för. Samtidigt som han vet själv att han lurar sig själv, om sitt oansvar, med det gamla hederliga självbedrägeriet, och är kluven om sin inblanding periodvis.

Vid ett par tillfällen så är han väldigt nära att försäga sig, och erkänna sin kunskap om biverkningarna. Tillsammans med hans sorg uttryck så verkar det mer troligt att han skäms över sina arbetsgivare som förvägrar han rätten att vara uppriktig. Samt att han är medveten om vilken skada det kan leda till för vissa.

Ofta, så även om uppdrag granskning granskar, och får fram kärnan i det man letar efter, så missar man alltid vikten av att dom inblandade intervjuv personerna är oärliga. Även när dom är påväg att vara uppriktiga, så misslyckas man att få dom att erkänna vad dom vet. Det verkar som dom medvete blir utmanövrerade av dålig journalistik, för att inte avslöjja för mycket. Det är ju så att, så länge det finns en ansvarig person, som säger att det inte har begåtts något fel, så spelar det ingen roll om det är uppenbart att han ljuger. Dessa genomskinliga ord av lögn, är allt som räcker för att man ska kunna återgå till sitt och låssas som allt är helt ok.

För husfridens skull, så vill inte folk veta något om vad som händer inom svensk psykiatri.

US psykiatri org APA som ansvarar för DSM, gick ut för åratal sedan om dom vetenskapligt bevisade bieffekterna. Endå så gör man som vanligt och låssas om som att dom inte finns i Sverige.

Kontentan av programet var att ur rättsäkerhets synpunkt; så borde patienten bli medveten om riskerna som finns med Ect. Svenska myndigheter är medvetna om dom, sjukvård och socialstyrelse är medvetna om dem. Det är ett internationellt känt faktum.

Varför är det så att psyk patienter ska skyddas ifrån sanningen i Sverige, till varje pris? Det är inte så att svenska psykiatriker inte känner till effekterna av behandlingar, utan bara det att dom låssas som det inte finns några som helst negativa biverkningar.

Även om det nu inte var så värst stor fokus på det, så är den förmodade orsaken till denna ökande behandlingsform, delvis ekonomiskt. Kommentaren "det är billigaste alternativet" hänger alltid med dessa behandlings former som påstås inte ha några som helst i biverkningsväg.

Om man nu litar blint på att psykiatri talar sanning, vilket många jag snackat med av NPF gänget gör. Om nu APA säger en sak om en bahandlingsform, och svenska staten en annan, som t.o.m får FN att reagera som vanligt.

Är det så långdraget att dom luras delvis med amfetamin behandling?

För min del, bara för sakens skull, så tycker jag att man har rätt att el-chockera sig bäst man vill, tillsammans med att tugga i sig kilovis med centralstimulerande om det nu behagar en.

Men anser inte folk, att man borde få veta all information, så att man kan göra ett vuxet avvägande på dessa behandlingsformer?

Självfallet så säger man inför massmedia att dessa behandlingsformer endast ska vara en sista utväg. Men det är ju en lögn. Dom här 2 behandlingsförmerna toppar ju listan tillsammans med antidep piller. Piller som man för den delen inte har någon aning om hur dom fungerar, mer är att vissa symtom försvinner, och att man gissar till en massa spekulationer om dess funktion.

Nu är det faktiskt inte så att amfetamin är långt så permanent som att få hela sitt liv utraderat. Men är det inte ens fulla demokratiska rätt att få veta alla parametrar som man bygger ett avgörande på?

Us forskare gick ju ut i vid ca samma tid om att det man påstår om Amfetamin som behandlingsform inte stämmer överens med tidigare påståenden. Det här har också försvunnit på vägen till Sverige. Det verkar som att våra myndigheter skyddar oss medborgare i mer än ett fall, emot för mycket information.

Idag så spelar denna dementi om Concerta/Ritalin inte någon roll, iom att det är ingen som tror på att samma forskare som tidigare sa att amfetamin var bra, har ändrat uppfattning på nytt forskningsmaterial. Den enda källa som jag känner till om denna dementi är Eva Kärfves bok tillsammans med en annan Us länk som jag har slarvat bort.

Jag tror att det räcker med en svensk myndighets person, som säger att jorden är platt, om det skulle gagna det kollektiva samvetet, och lätta det, så skulle alla ivrigt tro på det lika innerligt som troende tror på gud.

En liten komisk sak som är i samband med detta är att. Gamla missbrukare som i efterhand har fått en Adhd diagnos, är inte längre fd missbrukare. Utan det heter att man har själv-medicinerat sig, och ens missbruk är förbi förebrådelse. Att ha synpunkter om den fd missbrukarens tidigare missbruk är ett påhopp emot deras rätt som abc patient att stoppa i sig vad dom än nu vill. Vilket jag i sig håller med om.

Jag dömmer inga gamla amfetamin pundare, men däremot att man helt plötsligt har blivit för fin för vårat sällskap. Där man inte längre är en pundare som gillar uppåt. Utan man är sjuk, som man inte varit medveten om, och knarket har varit lika livsviktigt för dem som luft är för oss andra.

Det här att man har papper på att man är en legitim pundare, som får fulpund på högkostnads kort. Städar ju upp ens missbruk. Dom flesta som självmedicinerar utan diagnos, orkar ju inte att käka mer än samma concerta mängd folk får. Det sliter för mycket på kroppen, där man till sist bara lägger av för att man inte orkar med det fysiskt och mentalt.

Jag är ganska bestämd i att en gång tjack pundare, alltid en pundare, oavsett vad man kallar det nu idag.

Att patienter talar bra om amfetamin har jag full föståelse för. Man får verkligen ut mestadels en positiv effekt. Precis som med cigaretter så dödar det inte en på en gång. ÄVen om man blir permanent fuckad i huvudet, på sätt som alla pundare vet om, även om vi sällan snackar om det. Men alla vet vad jag snackar om...

El-chocker verkar ju endast vara bra för samhället. Om man nu utraderar alla minnen, så gör man sig ju av med individen. Är det inte humanare att bara avliva en då? Biomassan rör på sig, och ser till det yttre likadan ut, men minnen och personlighet är permanent skadad, så att den gamle individen är borta. Vad är vitsen?

Hur som helst så skulle det vara otroligt intressant med ett program med expertis personal som är kunniga i icke verbal kommunikation, som kan hantera dessa personer, och lirka ur sanningen ur dom. Det finns ju forskar expertis i Sverige som är lik Paul Ekman, så helt omöjligt vore det inte ju.

Jag skulle vilja se en debatt som inte har utrymme att fly till någon självförnekelse eller självbedrägeri. Men det är ju väldigt osvenskt? En svensk medborgare är inte reda att axla ansvaret som all information. Det ligger på myndigheters ansvar att bestämma vad som är bäst för oss dödliga?

FN har synpunkter på oerhört mycket vad det gäller inrikes angelägenheter när det gäller mänskliga rättigheter. Svenska myndigheter verka brista på alla plan, men det är ju inte så att vi riskerar en FN invasion. FN gör inget så länge populationen inte ber dom oftast. Så varför skulle dom inte ljuga, när dom vet att det är det som dom flesta vill höra.

En lögn som försäkrar att sverige är fantastiskt på alla sätt, och att vi inte har några bekymmer alls. Dom rykten som figurerar temporärt i massmedia och på annat håll, är inget annat än illvilliga lögner?

Som vanligt så dras jag till artiklar om abc diagnoser, som flugor dras till skit. DN har kompilerat en liten toplista över vilka artiklar som är mest lästa under 2009, där Adhd-gåtan hamnade på 28'e plats.

Som vanligt så blir jag påverkad både positivt och negativt av folks reaktioner, och förvånad över uppenbara saker.

En vanlig kommentar är att man citerar trauma forskning, som ett bevis på att Adhd finns på det sätt som påstås. http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?Progr...1&artikel=832965

Lars Orlands fru?! Sadie Orland avslutade 2009 denna forskning som man kan läsa här: http://www.hjarnfonden.se/t_article_view...7&menu_ref=press

I sin iver att Adhd ska vara på deras sätt, så drar dom vilka slutsatser dom vill, från allt möjligt.

Att psykiatri har diagnostiserat mig med Adhd, en diagnos som säger att det är fel på mitt DNA, som gör att jag är onormal. När orsak och konsekvens är något helt annat för mig, har varit som ett slag i ansiktet.

När patienter försöker försvara den selektiva bild av Adhd, genom att fel-citera forskare, och dra in annan forskning i sitt abc träsk, så stör det mig rent emotionellt ganska så mycket.

Kan det vara så att alla inte vill medverka i eran version. Att vissa inte vill bli ihopklumpade tillsammans med er. Ibland så undrar jag om denna lilla grupp vill att alla vålds-brotts offer ska bli inkluderade i eran lilla sfär, vare sig man vill eller inte?

Ibland så undrar jag om skillnanden emellan dom grupp-skillnader hos individer med Adhd diagnoser är: Att deras trauma beror på att, vissa har blivit så sneknullade och förnedrade av en stygg pedofil, att man har blivit sexuellt våltagen och förnedrad på annat sätt. Att man har varit utfryst och mobbad och förnedrad, där dessa grupper tragiskt nog har tagit på sig skulden för det dom ar blivit utsatta för. Att tack vare denna ovilja att konfrontera ens känslor inför detta, gör att man vägrar att lyssna på något annat, än att ens problem grundar sig i att man har gen fel.

Lika snabbt som dom är att förneka att dom har påverkats i vuxen ålder av trauma från barndomen. Där vissa säger att oavsett vilken barndom nu skulle ha haft, så hade det varit oundvikligt att resultatet hade blivit annorlunda. Så är dom lika snabba att citera just trauma forskning, där man läser det så som att det handlar om adhd forskning och inte trauma forskning. Sen spelar det ingen roll vad det står, för dom förstår det som att det handlar om biologiska adhd saker, även om det bara är dom som ser dessa.

Det jag kommer ihåg av avhandlingen som artikeln byggde på, så menar man på att det hade visat sig att dopamin var lägre än normalt. Den här artikeln är ju låst, om man inte betalar 900dollar, så det får ju dröjja tills dom släpper hela innan man kan dra en egen hypotes om den.

Men under det sista årtiondet så har det visas sig att det är ofta så att det endast är en liten del av deltagarna som visar sig ha dom korrekta felaktiga värderna, och sällan så upprepas resultatet. Samtidigt så forskar man inte på Adhd, utan den värsta form av utåtaggerande beteende, som i vissa fall inkluderas i antingen Adhd el ODD. Svensk massmedia tar det ofta som att det är forskning på människor som utan tvivel är väldigt representiva för alla som har diagnosen Adhd.

Den här undersökningen visade säkert att 25-50% av de 53 deltagarna hade värden under, men man fick inte några bakgrundfakta mer än att dom har Adhd, som då ska exakt förklara orsaken. Men om nu +25 personer av 53 inte hade några avvikelser. Hur är det med; Glaset är halvtomt vs halvfullt? Ansvariga forskaren drog inte samma slutsatser som DN journalisten gjorde. För den del, så skiter nog journalisten i personer med adhd el inte. Hon lyckades med sin målsättning att få folk att läsa hennes smörja ju.

Bilden av abc diagnoser är definitivt inte enhetlig på forskar nivå. Den är väldigt kluven i 2 stora läger. Men det är endast ena lägret som kommer till tals.

Läkare som påpekar vetenskaplga brister till npf läkare och myndigheter får sparken och smutskastas offentiligt, där dom anklagas ha samröre med scientologer (som för den delen är sponsrade av svenska myndigheters skattepengar, vilket borde oroa lite, men icke). Patienter som ifrågasätter diagnosen, smutskastas och anklagas av andra patienter för scientolog samröre. Det är ju ett väldigt effektivt avväpnande.

Politiker vill ju ta den billigaste lösningen. Npf organiserade patienter är ju väldigt tillmötesgående, och hjälper till att stoppa oppinion effektivt. Men när det kommer till dom själva, där dom vill ha hjälp till sina egna ungar, som blir problematiskt pga hela cirkusen.

Varför ska man slösa resurser på extra lärare, och miljö, när Adhd inte beror på miljö, eller lärare? Det är ju 100% biologiskt fel. Man blir så så frisk av amfetamin ju, vilket gör det klappat och klart.

Om ni nu är så så så övertygade om att amfetamin är så fantastiskt. Så borde ni ju inte begära att man ska få extra lärare till era barn. Äter dom amfetamin, så är allt frid o fröjd? Det behövs inga kostsamma extra resurser, eller hur var det med det?

Dom individer som hamnar som vanligt i klämm, som är barnen själva, får ju sällan komma till tals. Dom flesta som bara har ifrågasatt det lite, och som har ställt sig den frågan, vad säger barnen? Hittar inte många svar på det.

Jag undrar hur vanligt det är med mammor som focerar igenom en Adhd diagnos emot sitt barn vilja, för att denne ska få hjälp, den inte vill ha, och att den vuxne ska få Vård-bidrag som ligger mellan 2-8000 sek per månader, per barn med Adhd el abc diagnos. Jag läste ett hårresande inlägg av en mamma, där hon inte förstod själv hur jäkla dumt och obehagligt det lät. Där hon försökte just göra detta, dra barnet till psykiatrikern, för att få papper så att hon kunde få bidrag.

Om det nu är så att Adhd är till stor del triggad av psykiskt och fysiskt trauma, antingen i hem miljö, eller i skola (mobbing). Nånstans så brister ju den vuxna i sin förälderroll, som skadar barnet pga bristande omdömme på något sätt. Ska man få belöning iform av  ekonomisk ersättning då?

För mig så är det inte så konstigt att många är väldigt offensiva i sina protester. Om nu orsaken till Adhd är delvis 50% biologisk, och 50% miljö social. Så blir det svårt att smita ifrån sitt eget ansvar som förälder. Även om det inte behöver vara så att det är föräldern som ställer till problem. Ser man till hur många mobbade barn det finns, där föräldrar är ovetande om vad som händer pga tidbrist el whatever, eller oförmåga att hantera situationen rätt. För mig så känns det som att alla blir offer i denna situation.

Någonting som svensk skola inte vill ta del av, är att det finns mobbing i deras skolor. Dom har ju fantastiska handlingsplaner, där man 1 gång varje årskurs pladdrar sin fantastiska vuxna smörja om hur väl fungerande deras anti-mobbing är. Nått man inte vill veta om är att 1 av 3 svenska lärare mobbar barn. Ofta är skälet till mobbing att en individ inte tycker att den andre är på det sätt som ses som normalt. Det är i vissa fall dessa mobbande lärare, som ska vara källan till att avslöjja tecken för Adhd.

Lärares aktoritet i detta fall ifrågasätts ju sällan. Men hur vanligt är det att en lärare som inte tycker om en speciell unge, som går vidare till "rätt" instanser, för att bli av med den oönskade ungen? Till sjuksyster, vidare till psykiatri, där Läraren personliga åsikt om eleven väger tungt som fakta? När det gäller dessa diagnoser.

Det här kan ju vara det berömda obehöriga lärare, där vissa menar att det är en tillgång att inte ha utbildning. Vilket är paradoxalt, för om nu lärare inte behöver utbildning och betyg själva, vad är vitsen för oss andra att studera?

Ofta så har dom fått en snabbkurs i hur man ska upptäcka dessa adhd tecken. Men hur är det med en psykiatrisk utvärdering av dessa lekmans psykologer som är dagens experter i att upptäcka Adhd? Där man kontrollerar hur profesionella och opartiska dom är. Samt kollar först deras personliga åsikt om det sk adhd barnet.

Det är sällan som barn kommer till tals, där dom får dela med sig av sin egen personliga uppfattning. Skol och vuxenvärld framställs ju så så normativt perfekt där det varken är fel på lärare eller föräldrar.

Alla dom här positiva effekterna av att identifiera adhd problem, och namnge dom, verkar aldrig nå fram till barnen i fråga. Dom mår lika dåligt, och har samma problem som innan. Men dom vuxnas samvete och plånbok mår iallafall bra, och vi kan slå oss för bröstet och basunera ut om hur duktiga och humana vi är.

Sen när barnen blir vuxna själva, så är det lättast att glömma bort alla problem, och skylla dom kvarstående problemen, på den vuxna ursäkten. Det är ens DNA's fel...

Jag gillar platons ide att i textform illustrera för och mot argumentation inom sig själv. Hans dialog är ju ett vettigt försök att vara så objektiv och opartisk man kan.

Ett begrepp som skapar en konflikt inom mig, är folks subjektiva och personliga uppfattning om funktionshinder. Speciellt i psykiatri och pedagogiska sammanhang så kan funktionshinder betyda vad som helst.

För bara 25 år sedan så var ju funktionshinder, tillsammans med handikapp rutorna som finns att parkera på, ett stabilt begrepp.

Tidigare så har funktionshinder varit definitivt. ÄR man förlamad, så kan man inte gå, som det är tänkt att man ska kunna. Det är ju väldigt lätt att definiera ett mobilt rörelse funktions hinder.

Normalt så beror ju ett funktions hinder på en avsaknad av en biologisk funktion.Om man spekulerar i detta neuropsykiatriska funktionshinder. Man har fel på inlärning, vilket borde leda till att man inte är förmögen att lära sig de saker som detta sk NPF berör. Om man nu saknar inlärnings förmåga, så borde man ju ligga som ett kollie. Så är det ju inte, så då får man dra en genväg och säga att det är ett selektivt funktionshinder, som endast påverkar viss kunskap.

Rättare sagt så är det åtminstone vad jag tror om denna soppa. Mängden kunskap som man riktar sig emot. Det är inte så att man inte kan lära sig saker. Utan det är mängden som är fel. Man kan lära sig, men tydligen inte så mycket och snabbt.

Tidigare så har jag trott att de ivrigaste förespråkarna, ska veta i vilken situation man är NPF'ig, och i vilket utsträckning som man lär sig för lite, och hur man kan få fram att det är fel på individen och inte miljö eller lärare? Men oftas så får man inget svar, eller så blir man ilsket bemött, där dom gastar om annat. 

Låt säga att man ska lära sig något, och man är tvungen att lära sig detta av någon som inte talar samma verbala språk som en själv. Vilket resulterar i att man inte håller samma inlärnings hastighet som andra som talas samma sspråk som läraren. Är man neuropsykistriskt funktionshindrad då också?

Vanligtvis så är funktionshindrade personer väldigt medvetna om sina begränsningar. Men hur är det med er NPF? Har ni testat era begränsningar? Eller är det detta som är begränsningen, att man är begränsad i sin egen förståelse för sina begränsningar?

Jag fattar fortfarande inte vad det är i för situation och vad det är för uppgifter och prestationer man inte klarar av på ett adekvat sätt. Vad normen är för korrekt mängd av vad det nu är man inte klarar av?

Folk har trott att jag jävlas med dom, när jag frågar. Men det är genuin nyfikenhet som driver mig att fråga, både psykiatri och organiserade patienter.

Ser man till Attention, som har byggt hela sin organisation runt detta funktionshinder. Borde dom inte kunna förklara det på ett lättförståligt och exakt sätt? T.ex att enligt läroplan och nationella prov, så rent statistisk sätt så lär sig personer 50%? mindre än neurotypiska på samma tid? Eller någon sådan förklaring.

Men som sagt, om man delger en sådan förklaring, så stänger det dörrarna för att ge en individuellt selektiv förklaring i vad man menar med att man har NPF. Men samtidigt så verkar inte folk kunna förklara heller vad det är dom har problem med.

Oftast så är ju ett funktionshinder relativt till något, vilket möjliggör det att bestämma svenska ramar för vad detta NPF innefattar. Eftersom vi lever i svensk miljö, så borde det ju vara subjektivt efter svenska mått. Us skola, och svensk skola skiljer sig ju. Samma med vuxen samhället, även om rent praktiska saker är likadana, som städning, handling etc.

Men whatever.. Det skulle ju vara intressant om någon gjorde ett försök att förklara vad npf ska innefatta. Precis som andra funktionshinder är väldigt exakta i sin förklaring.

Den grupp som ska fastställa parametrarna av detta funktionshinder, som är neuropsykiatri, verkar vara dom som minst vet vad det är. Någonstans så känns det ju som en stor otjänst emot andra, iom att patienter blir ju hängande med sina frågor.

Har sett lite artiklar om läsning nu sista par dagarna. Det divideras om ifall folk läser mer el mindre nu.

Jag kommer ihåg datorer och windows 95 intåg, som skulle minska pappers konsumtion. Istället så vart det tydligen motsatt iom att det går snabbare att få fram formulär efter mallar i en printer, tillsammans med allt annat man kan printa ut, men..

Idag är det kanske så att tillgången till läsbar kunskap som man söker är betydligt lättare tillgänglig iom internet, som leder till att man läser mera. Det är ju ett större utbud av dom gamla insändarna i form av blogg inlägg, där folk delar med sig av sina funderingar, vilket har skapat en ny läsform. Detta protesterade ju journalister emot förra året. Där dom menade att vanligt folk inte har något intressant att erbjuda, samtidigt som dom hade mage att inkräkta på deras område.

Piratbay har ju blivit ett himla bra bibliotek för mig, där jag hittills lånat 800-900 böcker, av engelsk språkig literatur som jag föredrar, med astrofysik, biologi, genetik, filosofi m.m Som är svårt att få tag på annars, på ett litet lokal bibliotek. 

Läs statistiken missar ju hela denna marknad. Här handlar det ju inte om filer som man snor, utan det är ju forskar literatur som tillhör alla, och är nästan lika "gratis" som det är på bibliotek. Vanligvis så har dessa varit begränsade till forskar och universitets databaser, men iom internet så sprids ju det på ett annat sätt idag.

Min dotter läser böcker på datorn som jag, och det är säkerligen en stor del datoranvändare som gör det idag precis som vi.

Mitt skäl är att, jag gillar bokformat Pdf på dator, framför en pappers upplaga som väger 1 kg, som man spiller kaffe o annat i när man är så klumpig som jag, och folk i min familj är lol. 

Tanken på 80-90tal att lägga över literatur i datorform, var att säkerställa denna nerskrivna kunskap. Men paradoxalt nog, så har magnet hårddiskar en väldigt kort livslängd, på ca 20år, vilket har lett till en massa problem tidigare. Men, tack vare internet och databas nätverk, så ligger datan på flertal platser, samt flyttas runt innan den blir korrupt, vilket väl borde anses som bra. Det här filutbytet gör att ett bekymmer med data förlust försvinner el åtminstone dras ut på. Tills man har en permanent lösning. Hur man än ser på det etiskt så är det ett faktum att literatur och musik säkerställs pga filutbyten.

Det här är väldigt svårt att hålla reda på, för myndigheter, och det är väl detta som stör dem. Dom har väl svårt för politiker o myndigheter att undertrycka dessa panik känslor över att inte ha totaliär kontroll över sina medborgare, och varje minut av deras förehavanden i sverige. Som med så mycket, kan man inte styra, eller åtminstone veta vad folk längre gör till vardags, så blir det nervöst.

Under 1940talet så lovade allierade den judiska befolkningen att dom skulle få en judiskt stat, bara dom hjälpte till emot Tyska trupper. Som belöning, så skulle kolonialmakterna avsluta occupationen (Judeen, som har blivit till Israel) av deras hemland, och ansluta 1800års av folkmord och förföljelse.

1945 när kriget var slut, så fick dom "fuck you" som tack. Vilket ledde till grunden för modern terrorism startade med självmordbombning av judiska frihetskämpar. 1948 så gav dom brittiska trupperna upp, och flyttade hem.

Under min uppväxt så har jag fått lära mig att Tyskarna och Ryssarna var busarna. Och Västvärlden och Sverige var fantastiskt. Vilket det är i många fall.

Men det finns ju mycket att önska.

Massmedias prat och debatter om ett mångkulturellt samhälle låter ju fint. Förståelse och kunskap ska florera. Men tittar man rent praktiskt så visar det sig att förståelse för olikheter minskar tillsammans med att kunskap om mycket är väldigt selektiv.

Sverige demokrater och liknande politiska aktiva organisationer visar framfötterna mer och mer. Om man har läst historia så vet man ju att detta inte är första gången.

Jag personligen anser att national socialism och nazism inte är en politisk ideologi, utan mer en etnisk ideologi, precis på samma sätt som en religiös ideologi.

Ca 50% av svenska befolkningen är ju av tyskt ursprung, vilket svenska rasbiologer har konstaterat. Egentligen så betyder det mest att deras släkt kommer från tyskland och inte har involverat sig mycket med crossbreeding, precis som det är för andra etniska grupper.

Skillnaden mellan dom och min grupp är ju egentligen marginell, mer än att deras antal är högre, och har en majoritets rätt, som politiker använder som förevänding om att det politikerna o myndigheter säger, är det som ärsanning, och det jag och andra minoritetsgrupper o personer säger är dumheter och felaktigt.

Tidigare i historien så har mina släktingar haft mage att påstå att dom är jämnlikar till svenskarna. Svenska myndigheter m.m, har ju ansett att vi ska vara turist kuriositeter, som inte har rätt till egen mark, nation eller kunskap. Vi ska göra som vi blir tillsagda, och leka duktig indian, så att dom fin svenska personerna kan åka och titta på oss, som apor på skansen. 

I svensk massmedia, eller i svensk skola så får man inte höra talas om de övergrepp så pågått i hundratals år av svenska myndigheter. Vi är inte värda pappret, för att informera om detta.

Det verkar vara få svenskar som vill höra talas om att deras myndigheter har utsatt andra för extrema grymheter dom sista 500 åren.

För mig är det konstigt att förstå varför inte en stor del av 50% av medborgarna inte röstar in SD till majoritet i riksdag nu vid nästa val. Det är ju erat parti? som stödjer eran egna etniska grupps ideologi, dom säger att ni är speciellare än andra, vilket säkerligen alla tycker är trevligt att höra. Att få höra att man har mer rätt till ett bra liv än andra. Problemet är väl bara en petites, för med samma boplats arkeologi som är så kär dessa personer, så är ju den här platsen flera tusen år mera min, än tysk svenskarnas claim på den. Men jag är inte så småsint och påstår att man kan äga natur bara pga att ens farfars farfar x9000år bodde här.

Det här gänget har ju varit här en 10del av tiden som min släkt har varit här. Men det löser man ju med att påstå att man inte kan klassa mig och de mina annat än lägre stående som inte har några mänskliga anspråk.

Drömmen om en svensk totaliär polis stat ala Tomas Bodström, endast för renrasiga svenskar verkar ju ha florerat dom sista 200 åren hos vissa individer i denna etniska grupp i Sverige. Svenska kyrkan är ju national socialistiskt tysk (Anti semit Luther), kungen är ju tysk?! osv. Nånstans så undrar jag om det är så att den här herrefolks mentaliteten inte hängde med intakt hos invandrande tyskar till Sverige. Det kan ju t.o.m var så att tyskarna själva tröttnade på detta gäng, och avhyste dom?

Skälet till att mina släktingar inte har påbörjat en terror kampanj emot svenskar beror väl på våran egen etniska grund pch värdegrund som följer med, och hur vi är genetiskt programerade att rätta sig efter de förhållanden som är aktuella. Att leva tillsammans med olikheter, mer än att förstöra dessa, och försöka tvinga på andra vårat sätt att fungera som individer.

Jag som person är intresserad av historia och teologiskt historia. Men svenska kyrkan och myndigheter har gjort ett väldigt bra jobb i sitt försök att utrota min etniska grupps historia ur all dokumentation. Man har framställt oss på allehanda degenererande sätt man bara kunnat, och förvanskat historia efter eget huvud. Det som är kvar, är svårt att veta om det är genuin historia eller inte.

I sverige så är det lika förenat med skam, att ha samisk släkt, som det har varit i Us att ha indiansk el afrikansk släkt. Vilket min egen farsa inte kunde hantera, och han har försökt att lura sig själv att han är en av fin-arierna, tillsammans med hans älsta son. Dom 2 skäms så pass mycket över sin familj och släkt ursprung att dom försöker att dölja det faktum att dom är nordskandinaviska bergs indianer, till varje pris. Min farsa har tagit ut sitt självförakt som han har lärt sig av svenskarna, emot sin egen familj.

Problemet är bara att vårat ursprung är allt annat än fin svenskarna's. Keltiskt (nord gothiskt) o Samiskt/Finsk-Ugriskt är väldans svårt att smita ifrån, hur mycket man än försöker. Min äldsta bror styrs av samma gener som oss andra, och har träffat en finsk madam som han har skaffat kids med. Hur mycket han än försöker att förneka sig själv, så är hans barn och han själv samma "Indianer" som oss andra. Han hade ju kunnat välja att träffat en tjej som var just tysk fin arier, för att nöra ur ful-generna. Men han gjorde ju som alla oss andra och föll för ens genetiska programerade reproduktions drift.

Richard Dawkins förklarar ju i boken Den själviska genen, hur det fungerar. Din DNA typ strävar efter världsherravälde lol, på molekylär nivå. Genom att påverka vad vi gillar för partners. Det här att man helt naturligt attraheras mer av personer som delar ens köns genetiska arv, handlar ju om överlevnad.

Hur detta fungerar rent praktiskt är ju mer subtilt är helt synliga faktorer som vanligvis assoccieras med ens partnerval. Men kombinerar man genetisk kunskap med Paul Ekmans forskning, så blir det mer uppenbart hur man undermedvetet känner igen varandra.

Kollar jag på vilka partnerval som mina syskon och jag har gjort, så blir mönstret uppenbart.  

Antropologiskt så är världens samhällen indelade i 2 former. Fast boende, och rörligt boende. Majoriteten är fast boende, och härstammar från fast boende. Av det enkla skäl att fast tillgång till föda, resulterar i fler ungar.

Hela mitt liv så har jag litat på min egen intuition, vilket kanske är orsaken till att jag har haft det umgänge jag har haft säkerligen.

Ibland så undrar jag vad som egentligen krävs av en själv, för att känna att man tillhör den svenska nationaliteten. Folk utifrån har ju en steriotyp bild av hur svenskar är. Vilket man inte kan påstå att det är någon kategori som jag känner mig hemma i. Det här tysta accepterandet emot det som vi matas med, är inte riktigt min stil. Den här kollektiva bilden av hur man är som svensk person, för att passa in, är ju ett resultat av tidigare och nuvarande erfarenheter och värderingar.  

Jag kan inte påstå att mitt sätt är bättre på något sätt, annat än att de är annorlunda. Sen så tror jag inte det är något speciellt svenskt orginellt sätt som har format historien i denna region. Mer än gammalt hederligt mänskligt beteende.

Folk över hela planeten har kämpat för sitt sätt att leva och sin egen frihet i tusentals år. För min del så känns det som tåget har gått för personlig frihet baserad på mina egna ambitioner o önskan om hur tillvaron borde vara. Men kanske finns det tid för nästa generation?