Ibland så blir jag lite förvånad. Jag fick svar väldigt snabbt från socialstyrelsen, med lite fina siffror. Nu hade dom endast statistik om slutenvård. Men det är ju lite på vägen.

2006 så var det 348 personer intagna inom sluten psykiatri för F90.0, och 126 personer med F98.8 Ca 900 personer för hela F gruppen. Av totalt 886171 personer som har varit inlagda på primärvårds eller psykiatri sjukhus under 2006. Lätt att påstå, så är ju Abc gruppen när det åtminstone gäller Adhd väldigt under representerad i praktiken.

Ca 90% eller mer av dom personer som jag har pratat med, har varit sjukskriven i samband med Adhd diagnos från öppenpsykiatri. Av dom ca 450-550.000 sjukskrivna per år, så är det väl så att det praktiska antalet motsvarar realistiska nivåer. Jag har svårt att tro att det är mer än 75-100.000 personer.

Om jag får tag på statistik för sjukskrivningar, så borde man ju ha en ganska god bild av hur många vuxna det är åtminstone.

För ungarna så borde ju skolverket eller något liknande ha de rätta siffrorna.

Nånstans så försvinner ju den här stigmatiseringen i det överdrivna antal, när man börjar att rota i det rätta antal individer som faktiskt har en Adhd diagnos ställd av barn, ungdom och vuxen psykiatri.

För läkemedelsbolaget, så strävar dom att faktiskt hjälpa folk med sina mediciner, så rent humant sett så vill man på pappret nå ut till alla patienter. Om man bara ser till deras välvilja och önskan att hjälpa. Där målsättningen var att nå ut till 11.000 barn, så borde det rent teoretiskt inkludera större delen av faktiskt diagnostiserade barn? Det är ju annars väldigt konstigt om man endast försöker nå ut till en liten del av dom som har diagnos?

Liknelse: Hej vi har insulin, men det är bara 1 av 10 personer som får vårat finfina insulin...

Det är ju helt osannolikt, även om vårat sjukvårds och läkemedels system kanske inte är fullt så effektivt som man skulle kunna önska.

Jag skulle kunna med en vild gissning, tro att man räknade med ett visst bortfall, så att totalantalet var 15.000 diagnostiserade ungar 2001. 

Well well. Det här är ju inga siffror som massmedia är intresserade av, för med dessa siffror så säljer man ju inga lösnummer med.

Jag har försökt att hitta det här tidigare, men inte gjort det av något skäl. Nu snubblade jag över det, när jag inte ens letade efter det lol. 

ASRS v1.1

Jag vet inte om dom har tagit bort några frågor, för jag drar mig till minnes, den vetenskapliga frågan: Hur länge äter du middag, även om den nu var utformad på samma sätt. Händer det att du lämnar matbordet innan andra har ätit klart. Eller något liknande.

Det är ju sådana här test som tyvärr underminerar adhd diagnosen, anser jag personligen.

Fråga 3. Hur ofta har du problem att komma ihåg avtalade möten, t ex läkarbesök, eller åtaganden?

Aldrig, sällan, ibland, ofta, mycket ofta.

Skillnaden mellan sällan och ibland. Är skillnaden mellan Adhd eller inte, enligt dom jönsar som har tagit fram detta test.

Frågan är ju hur många gånger av 10 stycken, är sällan? 1 eller 2 gånger?

Och hur många gånger är Ibland. 3-4 stycken?

Mycket ofta måste ju betyda 9 av 10 gånger, för om det är 10 av 10, så är det ju alltid.

När det gäller självskattnings test, där man ska fokusera på sina svagheter, så vet man att man tenderar att överdriva sin egen uppskattning om en själv. Det samma gäller åt andra hållet, där man överdriver sina goda kvaliteter o egenskaper.

Rent vetenskapligt så är mammor värst på att överdriva, när det gäller att avgöra om deras lille typ är Abc aktig. Rent kliniskt sätt, så borde barnet, lärare, mamma och pappa, tillsammans med 2 oberoende psykiatriker genomföra samma test. För minsta möjliga feldifferans. Om så nu är fallet, vet jag inte.

För min del, så var det min egen uppskattning som gällde, och läkaren bockade för. För att det skulle bli rätt, så borde han ha räknat in min bias, och flyttat min bock åt vänster, till mer sällanhållet, men det tror jag knappast att han gjorde.

Vad det är nu som säger att dessa 18 frågor, där ibland, ofta och mycket ofta leder till Adhd, kan man ju undra. Men om man för ett ögonblick försöker att vara lite objektiv. Försök att sätta dig in i hur en skeptiker uppfattar detta.

Egentligen ska ju inte sådana här tester komma ut till allmänheten, eftersom det bara spär på den negativa bilden av abc diagnoser. Men är det så konstigt att folk reagerar på idiom-test som dessa?

Vad dessa frågor egentligen säger, är att du är stressad, och glömmer pga det, om man vill vrida lite på det nu. Det är ju lixom ingen omöjlighet att ens minne är påverkat av hormoner i kroppen som påverkar dom exekutiva funktionerna. Vilket nu skälet än är, så kan ju det mesta bero på en massa ihållande faktorer.

Det här testet är ju ett av flera stycken, och inte totalavgörande även om man svarar mycket ofta på allt.

Om man drar en snabb gämförelse mellan patient och brotts statistik. För att myndgheter ska veta hur läget ligger till rent ekonomiskt om inte annat, så krävs det exakta siffror, för t.ex olycksoffer som har varit involverade i en bilolycka.

Med det mesta så finns det väldigt exakta siffror med rapporterade fall, oavsett om det gäller, brott, olyckor, sjukdom, arbetslösa etc. För dessa siffror så finns det i sin tur sammanställnings myndigheter, så att dessa siffror hamnar där dom behövs. 

Socialstyrelsen är en sådan myndighet. Dessa siffror är ju endast anonyma antal som är inkluderade i t.ex ljung cancer gruppen. Så dom inkluderas ju inte av PUL (Personuppgiftlagen). Och ser jag till mig själv, så upplever jag det inte kränkande rent integritetsmässigt att jag ligger med i statistik som 1 pinne, där det är omöjligt att assocciera denna pinne med mig som individ.

Söker man efter patientstatistik för diagnosen 98.8 som är för Adhd, så kammar man helt noll. På socialstyrelsens sida, så finns det en massa statistik för patient kategorier, även om länkarna är mer el mindre dåliga.

Rent teoretiskt så borde alla sjukvårds inrättningar, privata som allmänna rapportera nyligen diagnostiserade, för varje diagnos. Vilket man självklart gör, för det blir väldigt ineffektivt om staten ska få göra en gissning till hur mycket pengar som man måste skjuta till sjukvården. Varje diagnos sett rent lokalt, måste man ju ha koll på, så att man har personal och resurser till dom, så att man inte står med skägget i brevlådan.

Patientstatistik mellan år 2000-2009 där diagnostiserade individer för 98.8 finns någonstans, i nått register. Inte så att man kan titta på varje individ, med journaler om man nu inte har tillåtelse som yrkes person. Men precis som all annan antals statistik för vad det än gäller. Så finns det ju en god bild om det exakta antalet vad det än gäller, med reservation för nyligen skedda ändringar.

Andra patientorganisationer, går ut med sitt exakta medlemsantal, tillsammans med alla som drabbas av deras diagnos årligen. Som hjärtsjukas förbund osv...

För NPF organisationer så går man ut med en uppskattning av patientantal baserat på en % abstrakt uppskattning, på ca 10% = 970.000 personer i Sverige. Attention har tydligen 10.000 medlemmar, vilket gör att rent praktiskt om man ska tro på %, så är medlemsantalet ca 1% av totala mängden patienter.

Jag som person, lider av ohälsosam nyfikenhet. Det kommer ju till en viss gräns, där folk inte vill veta, eller avslöjja sanningen. Men jag kan inte för något skäl, förstå varför det är så svårt att få veta antalet patienter med F98.8 diagnosen. 

Jag har mailat socialstyrelsen, för att stilla min egen nyfikenhet, och få ett antal indivder som stämmer med verkligheten. Eller en indikation på vart man kan hitta dessa reélla uppgifter.

Det handlar ju knappast om några konspirationer lol, utan snarare byråkratiskt slarv, sen säkert en rädsla att massmedia ska få vatten på sina kvarnar, när det gäller sensations journalistik som säger att vi har en Abc diagnos epidemi.

Men om antalet understiger, den % uppskattningen på 10%, så är det ju ingen epidemi.

Vart man startar neurologi forskning om trauma stress är i amygdala (emotionella center). Det är här denna lilla neuron finns, som jag kallar för Rambo neuronen, av det enkla skäl att den karaktären är mest assoccierad med ptsd aka soldatsjukan.

Rambo neuronen: Om du kliver in i en okänd miljö, och plötsligt hör ett nytt ljud som du inte kan avgöra om det är farligt el inte. Kroppen skyddar sig instinktivt automatiskt. En biokemisk neurologisk reaktion på vad dina sinnen registrerar, och inte kan avgöra är ett hot el inte.

Amygdala skickar ut en snabb neuron (nervcell) impuls, för att sätta ditt system i "Red alert", där det ger ett brett skydd. Kroppen förbereder för fysiskt ansträngning, utan att veta vad det är för något hot som kroppen reagerar på. Samtidigt så sänds en långsammare signal ut, för att bekräfta hotet. Långsamma analyserar hotet, och tar beslut om åtgärder emot hotet.

Rambo neuronen är måltavla för beting och irrationell påverkan. Om du ständigt påverkas för trauma, som du effektivast lär dig att lösa med t.ex Aggressivitet och att slå tillbaka. Så när Amygdala reagerar på något okänt, så kommer aggressionen automatiskt också, oavsett vilken överaskning det är, innan du hinner tänka. Det är detta som är så jobbigt med Ptsd, för att när betinget är paj, så är det svårt att vänja sig av med den här reflexen. Eller att du reagerar så irrationellt.

Lär man sig att som en liten typ på 20kg, att man inte kan påverka situationen på annat sätt än med passivitet (hypoaktivitet) och invänta det oundvikliga, så sitter det i hela livet. Det här överkompenserar man med missriktad aggressivitet (hyperaktivitet), och inåtvänd aggressivitet. Ny miljö, eller känd problematisk situation = Stress = Automatisk stress betingad reaktion.

Det är den här amygdala aktiviteten som behaviourism riktar sig emot. Den används endast inom militären idag där man lär soldaten att reagera reflekmässigt med våld emot hot. Det här fungerar på den mest inbitna pacifist.

Tack vare att man vet idag att en annan neuron är knuten till denna snabba impuls som gör att du kan avbryta din automatiska påbörjade reaktion, eller åtminstone förstå att den är idiotiskt överdriven, som i mitt fall. Så faller behaviourism. Man kan skada en människa med beting och skrämma den till en spontan automatisk reaktion på specifika händelser, men man kan inte påverka och tvinga den fria viljan, som kommer med den andra långsammare impulsen.

Jag reagerar automatisk emotionellt initialt på en massa saker som strider emot min egen värdegrund. Det är denna "impulsiva tanke", som går emot det jag tror på. Min farsa har med sitt valda beteende som influerade mig ofrivilligt, med sitt kvinnohat, ateism, förakt o fördomar emot det mesta skadat mig totalt. Vilket är och har varit i totalt motsats till mina egna grundvärderingar. Säger en person att han är troende, så resulterar det i en milisekunds "ånej", även om jag är troende själv. Den här paradoxen är väl det enskilda som jag mår sämst av, och skulle vilja flå gubben med en slö osthyvel långsamt för.

Det är väl denna impulsiva emotionella reaktion, som man menar att folk inte kan styra över. Men som för soldater, så även om synen av en fiende får avtryckar fingret att röra på sig. Så måste man aktivt välja att hålla i ett vapen, ladda det och osäkra det, vilket är en för komplicerar process för att kunna betinga. Vilket gäller det mesta av impulsivt beteende. Att t.ex göra av med för mycket pengar när man handlar, handlar inte om en impulsiv handling. Även om nu folk med Adhd diagnos påstår sig ha impulsiva handlingar dom inte kan styra över. Denna impuls varar några få milisekunder, och inte en hel shoppingtur. Vilket får mig att undra vad dom menar då. Inte ens sk impulsköp online, där man måste trycka i en massa kontokorts siffror m.m täcker denna impuls.

På sin höjd en emotionell snabb reaktion av förvåning, ilska, sorg, glädje, förakt etc som varar högst en sekund, och i vissa fall tar med sig en svordom, ett skratt osv. Ett beteende el handling som varar mer än en sekund är allt annat än impulsiv, hur mycket man än vill påstå detta. Sen är det ju inte sagt att man kan ha ett vårdslöst beteende av någon orsak, men det inkluderar ju övervägande och kommunikation som tar längre tid. Men folk vill inte höra talas om det.

Jag har alltid knorrat emot när man satt Adhd diagnos på mig, och inkluderar impulsivt beteende. Om man agerar efter den betingade emotionella respons o reflex från rambo neuronen så klassar psykiatri en för sociopat/psykopat beroende på hur våldsamma tendenser du har. 

Eftersom jag alltid kontrollerar motvillig emotionell respons, och överväger. Så ser jag mig som noll impulsiv. Att jag ör medvetet slarvig är en annan sak.

Kanske om folk vore mer insatta i hur våran beslutsprocess fungerade rent neurologiskt, så skulle dom vara mindre benägna att klassa sig själva som sociopater som inte har emotionell kontroll. Men whatever... Då måste man ju ta ansvar för alla idiotiska beslut man gör, och få ångest för det, så de går väl gämt ut.

Depression och ångest, åtminstone för mig, har tidigare kommit av att jag inte kan göra något aktivt åt reflex-reaktionen annat än att låta den gå över. En rad av mänskliga beteenden reagerar jag förbestämt automatisk på, oavsett vad hotet består i, och min möjlighet att neutralisera det. Min dörrklocka el telefon signal ger mig en hormonel kalldusch, även om jag sitter och väntar på att telefon ska ringa, och jag är väl medveten om att endast min hörsel kan skadas minimalt.

Det enda som har dämpat denna automatiska reaktion är Lyrika. Som du säger så blir man lite koko. Men det går bort efter ett par månader. Det är ju en tradeoff. Det jag märkte först med iom att det var sommar var med min geting fobi. Minst sagt så kan man påstå att jag överreagerar på en pytteliten flygande grej. Med samma gastkramande skräck som jag upplevde i 6 års ålder lol.

Varför jag gillar detta o snackar om denna lustiga neuron, är för att det summerar rent vetenskapligt det främsta fel som uppståt pga ett trauma, och ptsd diagnosen i sig. Det går med modern vetenskap att spåra en enskild "rambo neuron" och se ifall denna aktivitet är skadad. Det här kan man inte slingra sig ifrån inom psykiatri, och påstå att man ha DNA fel och Adhd.

Man vet exakt hur detta fungerar, och vad den exakta orsaken är. Jag har inte testat min skalle själv på detta sätt, men hormonella exakta störningar som följer efter som konsekvens av detta fel, tillsammans med en massa andra exakta kroppsfunktioner, som man i sin helhet vet beror på denna "glitch", har jag provsvar på. Det här kan ju primärvård m neurologi och endokrinologi bekräfta enskillt åt mig. Även om det är svårt att få dom att pröjsa kostnaden för detta pga snikighets politiker.

En fotnot: är att jag byggde vidare det här inlägget på ett epost svar till en person. 

Oavsett om man påstår sig vara objektiv, så är det när aen omöjlighet. Man kategoriserar omgivning baserat på en rad faktorer, som personlighet, erfarenheter och kunskap, vilket självklart påverkar ens objektivitet.

Givetvis så kan man vara mer el mindre, och skälet till att samarbeta fram en lösning med andra, är för att ämnes ska få olika perspektiv, för minsta möjliga partiska bedömning.

En sådan rudimental sak som en nysning. Kan bero på en uppsjö av orsaker, men symtomet är det samma.

Så är det ju också med symtomen som omdiskuteras i abc diagnoser, trauma stress, akut stress, diverse psykiatri diagnoser, diverse primärvårds diagnoser, olyckstrauma emot hjärna, och allt annat som man inte ens är medveten om. Tillsammans att det finns faktiskt (skit)ungar som bara är besvärliga för att dom gillar att jävlas, annars vore ju konstigt ju. Jag har själv varit barn, och medvetet stökat för att det är kul när man är liten.

Orsak, och mer än en gång så är det skador på olika områden, som resulterar i samma symtom.

Alla vet ju hur det går till när man ställer en diagnos rent teoretiskt. Man går igenom symtomart och historia, tillsammans med relevant livshistoria, och sen så tar man somatiska prover.

Om det är så uppenbart att det är en hjärtattack, så syns det ju, iom att man vet exakt förloppet, skadan det gör, och dom flesta orsaker till den, även om den orsaken är individuell för individen. Otur är ju en delvariabel, som man idag vet är gentetisk. Har du fallenhet (latent talang) att få hjärtattack, så är risken stor att det detta du får. Sen får patient medicin o vård, förebyggande vård för att det inte ska hända igen. Ungefärligen åtminstone, ni hajjar...

Normalt sett så leder sjukdom till ökad stress. Men det har ju inte tidigare sätts som själva somatiska orsaken till att kroppen reagerar med sjukdoms symtom.

Adhd diagnosen leder till stress pga frustruation över sin situation, och ens svårigheter med minne, koncentration etc. Precis som i somatiska diagnoser så menar man på att stress är en biverkning. Om det här stämmer, kan inte jag avgöra egentligen iom att jag är så emotionellt partisk emot denna diagnos, så att man inte enbart ska lyssna på vad jag tycker och tror.

Ptsd kan man inte förlita sig på wais III test, och andra test, utan främst så anses ett läkar-patient samtal vara avgörande för att få grepp om det. Där man analyserar stress markörer, som dålig sömn, humörväxlingar och symtom paketet. Samtidigt som man kan kolla blod, urin, saliv och cell prover för att se den biokemiska obalansen som är välkänd. Här säger man att psykiskt el fysiskt trauma, leder till först psykiska och fysiologiskt respons, som i sin tur leder till dom uppenbara psykosomatiska symtomen med Ptsd, här vet man att det även leder till somatiska symtom hos vissa efter ett tag. Krångligt? Förenklar man, så kan man påstå att man blir stressad av stressen.

Man kan vrida och vända det här till leda. Alla dessa symtom, som idag är synonym med adhd diagnosen, har jag periodvis uppvisat. Dom här symtomen som kan beror på vad som helst. Svårt att sitta still. Försök att göra det pissnödig. Okoncentration, rastlöshet, nedsatt inlärning, svårt att organisera, man är slarvig utan att göra det medvetet etc. Dom här symtomen går ju över, när man går på muggen.

Nu är det ju inte så att mina el andras symtom är orsak av att man är pissnödig. Men tack vare att dessa symtom är assoccierade med så mycket för allmänheten, så måste man försäkra andre att ens symtom beror på en specifik orsak.

Om jag beskriver mina symtom som jag har upplevt periodvis under mitt liv. Hyper vs hypo aktivitet med allt det innebär, koncentrations problem, inlärning och minnes problem, dålig emotionell impuls kontroll. Dom flesta säger Adhd, åtminstone i mina kretsar, även om en uppsjö av sjukdomar leder till stress, som i sin tur leder till just dessa symtom. Det är väldigt svårt att veta med säkerhet om symtomen leder till stress, eller om stress leder till symtom. Om man nu inte breddar undersökningen till mer utförliga tester.

Jag är benägen på att säga att dom flesta sjukdomar, trauman och förlust leder till stress hos individen, som i sin tur leder till dessa destinkta symtom. Men i dessa fall, så vet man exakt när dom har uppstått, och att dom är övergående, om man inte utvecklar Ptsd som 10-15% av personer som råkar ut för tråkigheter. Ca 1-2 % av befolkning i snitt.

Idag så har man mer el mindre bekänt att mina "adhd" symtom har berott på Ptsd. Vilket kommer att hjälpa mig framledes i primärvård, istället för att jag ska motarbetas och omyndigförklaras som en missbrukande hypokondriker. 

Humor your self, som i ett test ifall detta stämmer. Ring 100 olika läkare, uppge 100 olika sjukdomar aka orsaker, säg att du upplever Hyper vs hypo aktivitet med allt det innebär, koncentrations problem, inlärning och minnes problem, dålig emotionell impuls kontroll. Och se ifall du får till svar -Att det är vanligt i din utsatta situation.

Jag har hela tiden försökt att få igenom att en och samma läkare (som är ens lagstadgade rätt), ska ha hand om psykosomatiska och somatiska konsekvenser. Jag vill inte tjafsa med okunniga husläkare om min situation, och skälet till varför jag ska ha Citodon (opiater). Eftersom man har förvägrat mig en Ptsd diagnos, som förklarar mina somatiska problem med kroniska smärtor idag (som enskilt inte finns en orsak till ). Att jag nu har annat somatiskt som det finns andra orsaker till, hör ju inte hit. Som t.ex ett medfött ortopediskt fel, som är diagnostiserat av en chefs specialist i stockholm. Det behöver man inte bry sig om, eftersom psykiatrin har tidigare gjort ett skit fråge test som visade att jag var milt hysterisk och hypokondrisk enligt detta. Så helt plötsligt så har kan man inte tillämpa primär medicin på mig, för alla prover visar fel då. 

Idag så kan jag ta med en summering i 2kg bok form om Ptsd som säger klart och tydligt att somatiska celler, neuroner och central o perifera nervsystemet blir skadat, som leder till kronsiska smärtor, och säger man att jag fantiserar ihop och är hypokondrisk så kan jag örfila specifik doktor med en 2 kg bok så att han flyger i golvet, och samtidigt upplysa han om att det är dumt att provocera mig emotionellt pga att jag är betingad att reagera på ett förbestämt sätt, som jag inte undertrycker för idioter (som jag normalt alltid gör).

En sak som t.ex läkare vet, är att dom vet samma sak som jag. Att en massa orsaker leder till samma symtom.

Om man nu har en lärare, som har gått på NPF kurs, och får lära sig att dessa symtom enbart beror på Adhd. Där han inte fått en bred utbildning om hur olika sjukdoms orsaker leder till samma summa av symtom för betraktaren, där pissnödig är inkluderad. Är inte det här orättvist emot oss andra?

Jag vet inte om andra personers Adhd utredning är bredare än min, men. CT scan utesluter hjärntumör, thats it typ. Blodprovet kollar om man har struma (sköldkörtel), tillsammans med bakteriologiska el virulogiska orsaker till ens beteende, basik om du har en förklylning/influensa.

Formulär frågor tillsammans med IQ test, är bara för att fastställa om du verkligen har dessa symtom, rent klinsikt vetenskapligt. Det säger ingenting om orsaken. För patienten så är det läkarens aktoritet och pondus som avgör ifall du har tillräkligt av dessa breda symtom, som kan bero på 100 orsaker, är skäl för att ställa Adhd diagnos. 

Övertygade patienter citerar friskt forskning om Adhd, där man lägger ut bilder som ska befästa åsikten om att man har Adhd. Men du har ju inte gjort dessa tester. Bara för att du är trött, så behöver det ju inte betyda att du har diabetes eller sömnsjukan. Även om du hänvisar till en massa forskning till det ena eller andra.

En annan sak att inte glömma, är ju att dessa symtom är av personlighets karaktär också.

Det var detta som Eva Kärfve och gänget bråkade om i början av 2000talet, även om det kanske kom fram dumt. Egentligen så ifrågasätter man ju inte om dessa symtom existerar, utan rätten att påstå att dessa breda symtom som är knutna till så otroligt många orsaker. Hur kan det vara så att i dag, så har alla personer med dessa symtom, Adhd? Finns det ingen chans att deras individuella reaktion på deras orsak, är annan än Adhd?

När det gäller NPF. Om den akronymen hade stått för. Neuropsykiatri funktionshinder. Så att det indikerar på svårigheter och funktionshinders konsekvenser på en psykiatri diagnos, och inte pga ett erkänt neurologiskt mätbart fel (om så vore, så skulle varje NP undersökning inkludera detta abstrakta somatiska test). Så hade det ju varit samma sak, som att säga att PVF = PrimärVårds funktions hinder. Det är detta med ordlekar då. Psykiatrin själva kallar det rent kliniskt för ett psykiatriskt funktionshinder. Neurologi är inblandat i all forskning om psykiatri diagnoser eftersom man har förstått sambandet mellan synliga yttre vs inre symtom.

Men med Adhd och Npf idag, så indikerar dessa breda symtom, på en medfödd hjärnskada för alla som uppvisar denna grupp av symtom. Ett våldtäkts offer uppvisar dessa symtom, så man skulle om man är småsint påstå att inte bara det att hon är ett brotts offer, så har hon adhd, för att hon uppvisar en normal reaktion på sitt trauma.

För vuxna personer som har individuella erfarenheter av svårigheter, som leder till dessa symtom, utgår ju från sin egen erfarenhet och vad han vet är orsak till dessa symtom. Om han har erfarenheten att Cancer leder till Hyper vs hypo aktivitet med allt det innebär, koncentrations problem, inlärning och minnes problem, dålig emotionell impuls kontroll. Så är det väl lätt att tro att han faller tillbaka på det han känner till själv.

Tillsammans med att alla vuxna vet att barn är irrationella och medvetet gör sig Hyper vs hypo aktivitet med allt det innebär, har koncentrations problem, inlärning och minnes problem, dålig emotionell impuls kontroll. Vilket färgar ens objektiva syn ytterligare.

Jag vet för egen del att dessa Adhd symtom för mig beror på till stor del Ptsd, sen personlighet, och ren jävulskap från min sida ibland.

För alla NPF patienter som bestämt säger en sak om dessa breda symtom. Innan man citerar forskning om Adhd, och visar andra människors röntgenbilder etc som en försäkran att dessa symtom, uteslutande är orsak pga Adhd. Visa gärna dina provsvar på ditt eget dopaminerga system. Dina hormonprover på de mest essensiella hormoner och signalsubstanser, MRI röntgen, fMRI rönten på ditt arbetesminne, tillsammans med ditt eget individuella DNA test som försäkrar att du nu verkligen har dessa sk Adhd gener man spekulerar om. Samtidigt som man har gjort en bred somatisk undersökning som utesluter att andra sjukdoms orsaker. Mer än hjärntummör och ett fåtal immunologiska sjukdomar.

Det läkare vet, är att fel diagnos, leder till fel vård som kan accelerera och förvärra förloppet. Tack vare att man är så bergsäker om att dessa symtom enbart beror på ensast på Adhd här i sverige, även om DSM och APA är noga med att poängtera dom multipla orsaker som kan ligga till grund för dessa symtom.

Jag har ju gjort som alla andra många gånger, man är inne i sitt och lutar sig emot det man vet. Jag har en bias på att ge trauma som orsak till dessa symtom, för att det är det som jag känner till.

Jag har haft Attentionfolk och andra abc patienter som har varit minst sagt vansinniga på mig, där dom anklagar mig för att vara partisk och lura folk att tro att dessa symtom kan bero på något annat är Adhd. Hur partiska är inte dom nu?

Jag tror personligen nu att det inte är som massmedia framställer det, eller som andra patient organisationer. Att det är hundratusentals som har Adhd och dessa symtom. Det skulle inte förvåna mig om Adhd patient antalet ligger på ca 1-2%, som det gör för Ptsd. Att det är så att dom är duktiga på att väsnas, så att man tror att dom är fler än vad dom är.

Det skulle vara trevligt, med ett nyktert ställe, som erkänner att symtom summan i Adhd kan bero på en rad av olika sjukdoms orsaker. Att dessa symtom inte är ett 100% säkert alternativ som leder till att man måste ha Adhd. 

Som tur är att det är ju inte så att hela befolkningen är sjuka, och uppvisar dessa symtom. Men säkert så är det 25% som har råkat ut för sjukdom, trauma eller förlust. För mig så, när jag ser till dessa överambitiösa Adhd doktorer, som tror att den enda sjukdoms diagnos som finns är just Adhd. Så undrar jag om han/hon är lika mycket människa som oss andra, och gör som vi. Man baserar och kategoriserar omvärlden baserat på sina erfarenheter, personlighet och kunskap man besitter. En psykiatriker är en person med läkar grund (som en mindre bred husläkarutbildning), med psykologi utbildning. På samma sätt, som en kirurg inte kan ställa en ortoped diagnos lika exakt som en ortoped specialist och vice versa. Specialister är erkänt mer benägna att falla tillbaks på det dom känner till, vilket gör att objektivitet sviktar.

Söker man på internet om t.ex koncentrations svårigheter eller hyperaktivitet. Så får man 1000tals hit's, och det mesta är om Adhd. Vilket för mig är konstigt, för ur mitt perspektiv så beror det på Ptsd.

Innan man hittar fram till yrkes databaser som inkluderar alla orsaker, så måste man harva igenom sig en hel del, som inte är relevant för en själv på vägen. Har man inte en bred biologisk kunskaps bas, så är det ju lätt att tro, att dessa symtom enbart beror på Adhd.

Jag undrar för min egen del. Om det hade funnits tid för att reparera nervskador i det perifera nervsystemet som leder till motoriska problem för mig. Om jag hade fått rätt diagnos för 20 år sedan. Då hette det att jag var en omöjlig strul-unge. För några år sedan så var det Adhd, och idag så Ptsd. Många orsaker till mina symtom på vägen då, men vem ska man tro på.

Jag litar på min egen kropp, var sista 11 års somatiska provsvar på allehanda hormoner m.m säger Ptsd. Hur det nu gå ihop med Adhd kan man undra sig.

En sak jag har råkat ut för själv, som många andra i ett förhållande. Är att man inte motsvarar förväntningarna som den andre har på en.

I 30 års ålder så fick jag ur att min partner var stort besviken på mig, för att jag inte motsvarade hennes förväntningar, och på hur hon kände att vårt liv egentligen borde vara. Hus, bil, jobb osv osv.

Idag så är det ju uppenbart att hur mycket jag än skulle ha försökt att uppnå hennes sociala förväntningar på hur vuxna par ska leva, och hur deras prestationer skall se ut. Så skulle jag aldrig klarat av det, av trista skäl.

Jag och mina bröder, tillsammans med polare är hopplösa luffare, utan ambitioner att vi kommer att uppnå en hög materiell status. Vi nöjjer oss med tak över huvudet, en dator och en bira ibland.

Självklart så försöker våra respektive att försöka att motivera oss att öka våra ambitioner och perstationer på varierande sätt. Med tjat och gnat, ilska och bråk, otrohet och/el sexvägran, lägger upp fällor för oss att falla i, som t.ex du får inte dricka samtidigt som i nästa mening, här är en kasse öl. När vi super och knarkar el är otrogna själv, där man skiter i allt, så bemöts vi med förståelse och mamma omhändertagande, för att man uppfyller de förväntningar om att man är en katastrof några år in i förhållandet. När vi sköter oss och försöker att ge det vi anser själva och har som krav på oss själva. Att man ska ta hand om den man älskar efter bästa förmåga. Så verkar man tro att det är läge för att hacka och tjata mer på oss, för att vi ska "hajja till själv, vad ni vill med oss".

Killarna är korkade och tror att ni ville ha en relation med oss, pga att vi är/var den person som ni träffade och gillade. Att det räcker..

Tjejjerna är korkade och tror att vi kan bli något vi inte är, med hjälp genom tjat och gnat m.m

Min insikt av att självbedrägeri är människans starkaste drift, har fått mig att delvis förstå hur det går som det gör med relationer.

När en kvinna el man träffar en person dom gillar. Så är man bara benägen att se dom bra egenskaperna hos individen, och låssas att dom dåliga egenskaperna inte finns. När dessa smyger sig fram och blir så uppenbara efter att man  har känt varandra ett tag, så förebrår man inte sig själv att man har haft fel pga själbedrägeri, utan det är givetvis den andre som har lurat en.

Jag gör nu förtiden att jag är väldigt påstridig med att förklara hur jag fungerar, med betoning på mina dåliga sidor och tillkortakommanden. Att det inte går att förändra mig till något annat än det jag är, och ska man umgås med mig, så får man avgöra själv, om mina positiva sidor överväger dom lika påtagliga dåliga sidor.

Med mig, så kan man glömma det traditionella o stereotypa svensonlivet, med hus, bil, båt, yrkesarbete, hund o katt m.m Det är kört. Hur mycket man än önskar att jag skulle vara mycket bättre än den jag är, så är det inte möjligt att det händer oavsett mängd tjat o gnat osv.

Jag har märkt att dom personliga önskemålen inte alltid motsvarar dom socialt förväntade. Man är orolig för om andra ska tycka att man är misslyckad, bara för att man nöjjer sig med ens personliga önskemål, man ska hela tiden sträva efter mer. Men om man nu är nöjd själv, även om det nu inte inkluderar vad traditionell lycka inkluderar. Hur bemöter man detta.

Om man träffar nya människor, så frågar dom vad man gör. Vilket är mer exakt "hur välbetalt och fint arbete har du". Är du singel vilket lika gärna kan vara -Är du en loser som ingen gillar? Självklart så upplever var o en samma fråga olika baserat på vilka undermedvetna förväntningar man själv har, när det gälller vad deras åsikt om lycka är. 

Se: http://duktighet.se/

Dom flesta vill ha en godtagbar social status, respekt och acceptans från sin omgivning.

Sett ur mitt perspektiv, så ställer många kvinnor orimliga krav på sig själva och andra. Vilket säkert är lika sant för män.

Många bygger bilden av sig själv, baserat på sin egen uppfattning, och andras uppfattning.

Män är duktiga på att lura sig själv, att just den här madamen är annorlunda alla andra. Hon kommer inte gnata och tjata, och låta sig påverkas av sociala förväntningar, som går ut över mig själv i slutendan. Även om det visar sig tidigt att hon fungerar precis som andra.

Det är synd att dom flesta inte ser och accepterar den andre på det sätt den egentligen fungerar på. Kvinnor är gnällspikar, och män är slashasar lol. Vem som drabbas värst kan man ju dividera, men totalt sett så drabbas ju alla.

Relations forskningsresultat visar (till motsats av det som påstås), ju mindre problem, desto bättre och stabilare är relationen. Det här konceptet att elände stärker banden är bara en skröna. Ekonomi ligger i topp för separation, vilket inkluderar dessa hus, bil etc förväntningar som finns. Desto lägre krav på en själv, tillsammans med yttre krav, desto bättre mår folk.

Nedsatt och varaktigt känns väldigt permanent när det står på ett läkar intyg som man stödjer själv både emotionellt och vetenskapligt.

Tidigare för förra stora läkarintyget, så hade jag ingen aning om vad Adhd egentligen var, mer än ens egna bristfälliga uppfattning. Många andra verkar ha läst på vad det menas att Adhd är innan man får det på intyg. För min del så var jag bizzy med missär och dåligmående, till stor del pga att jag kände att min nuvarande situation var i utförsbacke utan bromsar.

När backen tog slut i april 2008 så trodde jag att det skulle slutat med ett stort brak. Till min förvåning så mjuklandade jag i en snödriva, och typ klev in på afterskiin. 

Även om det nu tog mig en ca 6 veckor med konstans sömn på ett bräde. Vid det läget så hade jag haft Adhd diagnosen ca 1.5 år, och 1 år med Concerta bakom mig, som jag avslutade i samma veva. I juni så började jag gräva online efter information om Adhd, och på den vägen var det.

På det läkar intyget så stod det helt nedsatt och varaktigt också (för arbetsförmåga då), men det handlade om 2 år, samtidigt som att jag har aldrig riktigt accepterat denna diagnos som en förklaring för mina problem.

Jag har hela tiden varit medveten om akut stress, och kategoriserat mina problem med ptsd. Även om jag inte har varit fullt så insatt då, som jag är idag.

Ett läkarintyg som beskriver det som exakt gör att jag inte pallar med folk. Som inte säger att jag inte gillar dom, eller är asocial. Utan pga att av oflyt, så reagerar jag på andra med akut stress, som leder till somatiska o psykosomatiska reaktioner. Det tog 10 år för min hjärna att koppla klart allt på ett felaktigt sätt, och så här 27 år senare så är det fortfarande felkopplat. Lika lite som jag kan bestämma hur många slag mitt hjärta ska slå per minut. Lika liten kontroll öven mitt biokemiska system har jag tyvärr.

Forskare vet exakt vad som är fel, där man t.o.m kan spåra enskilda neuroner i hjärnan på mig, om man har pengarna då. Men ännu så vet ingen hur man stoppar dessa Rambo neuroner hos trauma patienter. Precis som annan neuro kommunikation, så har dessa Rambo neuroner en neuron följeslagare, som man kan kalla för den fria viljan (åtminstone kallar jag den för det). En långsammare och mer analytisk och klok neuron, i gämförelse till den panik slagna Rambo neuronen.

Det här att jag förstår den exakta mekanismen bakom akut stress, och kroniskt trauma stress. Förutsättningar man har, vid liknande fall som för mig. Så smyger det sig in att det är väldigt väldigt permanent. Det är osannolikt att jag kommer att uppleva hur det är att inte ha dessa Rambo neuroner som löper amok i mitt system.

Att man inte har kontroll över dom känslor man upplever. Betyder inte att man inte har kontroll över hur dessa yttrar sig för omgivningen. Som en storm, fast omvänd där stormens öga är helt kaotiskt, med ett lugn omkring. Ingen märker förutom du. Det krävs givetvis åratal av kontroll och emotionell diciplin, för att folk inte ska vara innerligt genuint livrädda för en. 

Efter separationen 2008 så har jag 2 veckor i månaden inte behövt att bry mig om den här emotionella stormen märks på utsidan också, pga att jag har kunnat vara själv. Fasaden som döljer detta kaos, kräver en otrolig mängd energi, som resulterar i enorm trötthet periodvis. Men någonstans så känns det som att det är värt att lägga den energi som krävs för att undertrycka det, för det här emotionella kaoset är inte jag, utan det är en produkt av yttre påverkan.

Det är få som är medvetna om att under detta lugn, så döljer sig känslor som skulle kunna förvandla en själv till Hulk som vill krossa allt omkring en. Idag så händer det inte längre självklart, som det gjorde mellan ca 10-23 års ålder.

Hur som helt så är insikten djupare om min framtida situation av att se det på ett papper. Forskare fortsätter kriget emot Rambo neuronerna, så det återstår ju att se hur utvecklingen framskrider.

Vid en viss gräns, så blir det förmycket variabler, för att det ska bli vettigt. Om man har en uppsjö av motstridiga påståenden. Hur ska man kunna avgöra vilket som är rätt?

Symtom är ju subjektiva och relativa beroende på vad man anser är normalt.

Hur som helst. Motstridiga påståenden.

Vissa säger att stavfel går hand i hand med Adhd. Men man lägger ingen vikt i läsarens prestationer.

Jag vill gärna hålla med dom engelska språk o lingvistikforskarna som säger att hjärnan kompenserar frö satv-fle så länge alla bokstäver, eller atminstone liknande bokstaver är med. Om din hjärna nu inte kan kompensera för dessa linvistiska fluktuationer så är det fel på din hjärna och inte min lol.

Jag har slutat att rättstava, för det känns inte lika viktigt med denna vetskap om hjärnan. Jag är tidseffektiv, så varför lägga ner tid som inte behövs? Om ni kan automatiskt rättstava när ni läser så. Att jag felstavar, beror på normala skrivfel, som inte är värre än någon annans.

När jag läser bloggar av adhd diagnostiserade så ser jag tendensen av att dom stavar väldigt bra, gramatik och hur man lägger upp texten är väldigt förvånadsvärt bra. Det är så att man kan undra om dom har en korrekturläsare i byrålådan. Men så är det ju inte. 

Erfarenhet ger färdighet. Ofta så ger dom sken av att inte besitta dessa egenskaper: Läs o skrivkunnighet och stavning, vilket för mig är förbryllande, för deras texter säger något helt annat. Humor yourself och kolla runt på bloggar.

Nu är det så att vissa inte vet vad stycken, punkt och komma är för något till en början. Men det beror inte på Adhd, utan oerfarenhet. Att folk inte kan komma på vad dom ska skriva om, beror nog mest sannolikt på att dom är ovilliga att bli utsatta för kritik. En helt naturlig egenskap för dom flesta. Osannolikt att det handlar om Adhd.

Många upplever att dom har svårt att koncentrera sig på långa texter. Men låt säga om det nu helt plötsligt är något som intresserar dem, så kan dom läsa ut böcker på flera hundra sidor. Att man inte orkar läsa det jag skriver, är helt förståligt, för jag orkar inte ens själv göra det ibland. Inte pga att jag har Adhd, utan pga att jag helt naturligt tappar intresset.

Det här att man inte kan behålla fokus. Titta på en film två gånger efter varandra. Det är helt naturligt att den känns mindre intressant efter 1 gång, överaskningmomentet är borta. Så här är det för alla, oavsett om det är en person med Adhd diagnos el inte.

Det här att man tappar koncentrationen pga att det är annat som händer runt en. När jag var liten, och gick på biblioteket med skola, så skulle alla vara tysta, och inte störa andras koncentration. Det här konceptet har ändrats till att du inte ska störa dig själv med andra koncentrations avbrytande beteende. Vilket är ett nytt och bra koncept i klasser med 30 elever, och en arbetstrött lärare som inte orkar att hålla ordning på elever. Nu är det inte sagt att alla lärare är så. Men med det nya konceptet så har man eliminerat risken för att man tappar koncentrationen pga att klassrummet är en cirkus, när det ska egentligen vara en anpassad koncetrations miljö.

Jag vet ju att mitt huvud kräver en biblioteks miljö, som det gör för många för att koncentrera sig, så jag anpassar uppgifter efter rätt miljö, och gör inte ens ett försök att lära mig saker i en stimmig miljö. Vem sitter i en pub miljö kl 24 på en fredag kväll och försöker plugga? Men tydligen så har man symtom om man inte kan det...

Lärare vill inte ha förälderroll. Vilket dom undviker om dom inte behöver restriktera någons beteende. Om alla barn kan stöka på vilket sätt dom vill, som i min dotters klass, som var rena zoo't. Så slipper man ju det bekymret som lärare. Det är lättare att säga att det är fel på min dotter...

Sista minuten resor är ju en impulsiv vanlig aktivitet för normativa människor. Impuls köp och sysslor är ju en del av våran kultur, med kortvariga nöjjen. Folk belånar sig, för att vara socialt accepterade, och slarvar med ekonomi. Personer med Adhd, gör inte som alla andra, utan gör vi samma sak, så är det ett symtom.

Har man läst sociologi, så har man kommit i kontakt med social ouppmärksamhet, som gör att vårat samhälle går runt. Att man inte säger hej till alla man passerar på gata etc. Är man vuxen så är regler för social interaktion betydligt mer restriktiv, man ska inte lägga sig i osv. Om man är socialt öppen i ett samhälle som inte premierar det, och man hälsar på okända, och börjar prata med okända, så är man antingen en Sociologi forskare, galen eller har Adhd, jag tar ju hellre Adhd, för det känns mindre deffinetivt o laddat än galen. Jag gör självklart mina egna sociologiska små experiment, men jag har ingen doctorand i sociologi så ag kan inte skylla på det heller. 

Talarteknik är ett okänt begrepp i sverige. All vikt o ansvar ligger hos lyssnaren. En NT person som pratar, kan inte göra fel.

En paradoxal sak med Paul Ekmans forskning, som säger att ögonkontakt initierad av talaren (om det nu handlar om 2 personer) kan vara en indikation till invit för synpunkter, det kan vara också så att talaren letar efter en icke verbal indikation emot hur lyssnaren reagerar emotionellt på hans ord. Det här är ju en avvägning. Han har också märkt att vissa understryker ord med att t.ex höjja på ögonbryn, som kan misstas som en invit också för att bli avbruten. 

Lätt att säga, så är vissa personer emotionellt mer instabila nör det gäller att bli avbrutna av diverse orsak. Tillsammans med att man är en dåligt talare som hela tiden skickar inviter till avbrott (även om det nu itne existerar i Sverige så klart). Så för en lyssnare som t.ex jag är direkt i sitt tillmötesgående och tar dessa inviter för just vad dom är, osäkra inviter där man vill ha en emotionell respons av mig på hans ord, som man istället får i ord tillbaks. Pga att jag har lärt mig att dölja mina känslor väldigt effektivt i ansikte av självbevarelsebdrift pga min uppväxt. Idag så kör jag med ingen emotionell respons och pinsam tystnat medvetet, i protest på den kritik jag har fått utstå orättvist enligt mig.

Det här med pinsam tystnad verkar vara dom verbala's värsta mardröm. Som radiopratare t.ex Jag är mera åt bild-hållet i kommunikation. Jag vet att även om du och jag befinner oss i en pinsam tystnad situation, som kommunicerar du icke verbalt med mig. Ditt emotionella obehag inför denna situation syns klart och tydligt för mig, vilket är all kommunikation jag är i behov av. Jag ger hellre en annan person en kram, istället för att med ord säga att jag gillar dom. Vilket är onaturligt i vårat samhälle. Väldigt autistiskt om jag får säga själv, men det är så jag fungerar. Det här har mina stackars kompisar problem med av och till lol. Det är inte så att jag klänger på folk hur som helst, utan det handlar om förväntade situationer där jag skulle kunna verbalt säga t.ex -Fan vad jag gillar dig som vän, och istället så får du en kram.Det här känns mer genuint för mig, iom att jag är van att dom flesta spenderar vaken tid med att undanhålla vad dom tycker om andra. Hur många gånger har inte folk sagt till sin partner att dom älskar dem när det inte stämmer.. Eller sagt till din kompis att du inte vart besviken på han, fast det inte stämmer..

Det här med städning och organisering. Ser man till vilka ungar det än är. Så oavsett skäl, så är många stökiga med sina grejjer. MEn stökigt är ju också relativt. Om strukturen inte är något just du är van med, så betyder det ju inte ena systemet felar. Just nu, istället för att organisera alla mina damm-råttor i en dammsugar påse, så har jag spontan organiserat dom i hela min lägenhet, där elektomagnetismen får sköta grov jobbet. Jag hjälpte till lite genom att sparka in en i ett hörn ett par timmar sen. Även om jag nu idag inte har en uppenbar geometrisk struktur på alla mina ägodelar så vet jag vart dom är. Den marginella skillnad på mitt system är att jag prioriterar min tid annorlunda. Även om det nu inte är så att jag bor i ett soprum, som vissa luffare vill påstå beror på Adhd diagnosen. Vilket jag styrker med påståendet som många andra gör, Adhd är jag, och jag är Adhd lol.

Korttids minne vs långtids minne. Om du frågar vad jag hade för kläder på mig förra veckan, så svarar jag mina. Om du frågar vad jag åt, så säger jag min mat. Mer exakt än så blir det inte. Frågar du om t.ex naturvetenskap, så kan jag recitera ämen ur det periodiska systemet och hur fussionsprocesser fungerar och skapar tyngre ämnen, än ner till mänskliga kroppen. Det skulle ta månader av oavbrutet pratande, om saker jag tar direkt ifrån mitt minne. Så det här med glömska är ju relativt då.

Frågar du Kalle vad han gjorde i torsdags kväll så säger han öööh, åt middag o kollade på TV. Frågar du han på fredagkvällen så känner han behov av att beskriva varje minut under kvällen, för att försäkra sig att han inte drack för mycket och hade blackout. Att man normalt sätt har blackout när det gäller dötid under veckan hör inte hit. Som en lustig liten mellanstickare att fundera över.

Pga att så många har sin egen uppfattnng och version av vad Adhd. som baserar sig på dem själva, så blir det väldigt svårt att få grepp om vad som är vad.

På trauma situationer som triggar en akut stress reaktion hos mig, så reagerar jag med hypoaktivitet. Jag blir tillbakadragen och extra reserverar, isolerar mig etc. Andra reagerar omvänt med aggressivitet (hyperaktivitet). Vilket jag gör ibland, men inte så ofta. 

Ofta så leder detta till nevositet, rastlöshet och en känsla av att vilja röra sig bort ifrån någonting. Inte pga Adhd.

Detta att röra på sig rent allmänt. Ju mer koncentrerad och fokuserad o inne i mitt, som jag är. Desto mer mobil och rörlig blir jag. Vilket är paradoxalt från det man får lära sig. För att koncentrera sig så måste man vara still. Vilket är en uppfattning som inte stämmer med mig, och som är helt fullt naturlig och frisk egenskap sett ur mitt perspektiv. Nånstans så måste ju dom neurologiska och biologiska skillnaderna yttra sig ju. För att jag ska passa in i en annan miljö, så måste jag hela tiden tänka på att undertrycka hela mitt latenta och naturliga beteende, vilket gör sitt till att man blir trött.

Sett socialt så är mitt nyktra beteende mest kompartibelt med fredags fest beteende där man står upp, rör på sig, och umgås med fler än en person, och kanske inte fäster så stor vikt i vad som sägs, utan istället är det själva sällskapsformen som är vitsen. 

Men som sagt, livet är inte en fest hela tiden, utan normalt sett är att man sitter still, undertrycker sitt latenta beteende, och nappar inte på alla samtals avbrytande fiskekrokar som talare kastar ut hela tiden som ett lockbete att vara onormal.