Jag är inte mycket bättre än andra, och bara antager vissa saker utan att verkligen försäkra mig om att det stämmer, vissa gånger, men oftast till slut när jag har energi så försöker jag att ta reda på om det jag har antagit stämmer.

Den omfattande överdriften om amfetamin preparat, som speciellt scientologer skriker sig hesa om. Att man skriver ut amfetamin till höger och vänster. Detta skulle ju kunna stämma, men nu gör det ju inte det då.

Jag var inne på Socialstyrelsens sida för recept o läkemedels statistik och hittade en förvånadsvärd sak. Concerta, Ritalin o Strattera är i grupp N06 för Central stimulerande läkemedel. Där har man årstatistik för hur många patienter som får piller ur denna läkemedelsgrupp. Man kan inte titta på ett individuellt läkemedel. Men bara det att det ingår en hel del i denna grupp, om än istortsätt licens belagda amfetamin preparat. Men man ska tänka på att Strattera är itne det, utan ett tidigare anti-dep piller projekt, vilket sänker statistik ytterligare.

Dessa är ju som känt psykiatrin första val när det kommer till sjukvårds åtgärder emot t.ex Adhd. Jag tog med 2008 års piller knaprande, som landade på futtiga 10405 personer, där jag är inkluderad som en person själv. Jag slutade med Concerta i april 2008.

2008: 10405 personer

En viss del av dessa är ju återkommande personer som hamnar i statistiken, andra är personer som testar 2-3 olika preparat i denna grupp, så att dom dubbelräknades. Jag testade själv Strattera samma år, 2008 så jag blir ju dubbelräknad.

Dessa personer är både barn och vuxna. Så vitt jag vet så får alla ny diagnostiserade CS perparat, och alla med diagnos har antingen provat dom någon gång. Av det enkla skäl att det är vanlig praxis att skriva ut medicin för Adhd.

Hur många det är som är återkommande, samt som bara får Strattera är ju svårt att veta. Men bara av det faktum att det är så få gämför med andra preparat säger ju mycket.

Det är ju svårt att fuska med denna statisk, och varför skulle man egentligen. Varför nu FN anser att 10.000 recept per år, ur denna läkemedelsgrupp är förmycket kan man ju undra.

Vissa saker stämmer ju, som att den procentuella utvecklingen för CS preparat rent teoretisk verkar väldigt hög. För om man ökar med 1000 recept per år, dom sista 10 åren vilket det handlar om, så är det en väldigt hög procentuell utveckling. Men com'on... Strattera tar säkert av minst 2000 personer från dessa 10.000 Så om det nu är ca 8000 personer, där barn och vuxna är inkluderade. Så känns ju inte det särskilt överdrivet.

Det man har protesterat om, är ju just faktumet att det är så otroligt många som man så lättvindligt skriver ut till. Att det slarvas med regler, och som i mitt fall, när man skrev ut 3 månads konsumtion på ett bräde, utan att kolla om jag käkade upp det på en vecka eller inte. Sure att det finns brister. Men lite propotionelig borde man ju vara.

Barnen är ju det som är långsiktigt återkommande i störst grad. Men nu snackar vi om ett par tusen kids, och inte flera tio el hundra tusen som vissa knäppskallar vill påskina. Det är tragiskt att personer ska behöva äta mediciner eller droger för att överleva.

Att det nu inte stämmer att man skriver ut CS preparat i mängder, verkar ju inte massmedia eller andra vara intresserade av.

Att jag inte tycker att det finns tillräckligt med underlag för att skriva ut amfetamin till folk och säga att det är helt ofarligt hör ju inte hit. Nu är det ju inte i praktiken det mardröms senario som vissa vill få det till.

Kollar lite på f-kassans statistik sida för sjukersättning. 379.000 hade hel sjukersättning/aktivitetersättning 2008.

Kan inte påstå att det säger mycket, mer än att en heldel inte jobbar av något skäl.

Jag har mailat och frågat SKL om den statistik som dom har. Tanken är ju att dom ska ha koll på sjukskrivnings orsaker, men en får se vart det leder.

+3 sjukveckor ligger mellan 350-500.000 personer, vilket säkert motsvarar ett relativt gämt antal medium och långtids sjuka. Dessa säger kanske inte så mycket om F90 diagnoser eftersom det brukar ju i snitt ta flera år innan man bemödar sig att ställa diagnos för många. Utan tvivel så är det säkert lika många som väntar på att få en F90 diagnos, som det är patienter som redan har den.

Men här är det ju omöjligt att få fram något antal. Oftast så går det här gänget med ett läkar intyg för dep, ångest och oro, eller liknande utbrändhets diagnos. Det tog +4 år för egen del innan det stod adhd på mitt läkarintyg.

Totalt så ligger sjukskrivningar med eller utan läkarintyg, på ca 1.5 miljoner personer per år. Men dom flesta är ju bakterier, virus eller baksmälla.

Det sista som hemsöker mig om Adhd, är främst fel-differansen som uppmuntras av alla inblandade. Inte ens dom värsta motståndare till abc diagnoser och symtom kategoriseringar bryr sig om att det påstådda antal inte stämmer överens med verkligheten. 

Om man nu ifrågasätter hela diagnosen, forskning och sätten som diagnoser ställs, så borde det ju inkludera ett visst tvivel om att folk har dessa symtom till höger och vänster. Men den här överdrivna bilden av att folk får diagnos hur lätt som helst, på skeptiska grunder, ges ju en viss substans om det nu skulle vara så att antalet är överdrivet på ett opropotioneligt sätt. 

Det blir ju svårt för sociologer som t.ex Eva Kärfve och hennes kolleger att påpeka att allt är överdrivet, om man nu inte litar på, eller tar för givet att en del av vad deras motståndare säger stämmer. E.Kärvfe klagade ju på att man fifflade med statistik. Och poängterade till hennes förmån, att det var ett överdrivet antal som fick diagnoser. Men hon försäkrade sig aldrig om det faktiskt stämde, att folk nu vart diagnostiserade med abc diagnoser i den utsträckning som påståddes.

Motståndare samlar poäng genom att uppmärksamma det överdriva procentantal av befolkning som förmodas ha abc diagnos symtom, vare sig dom vet om det själva eller inte, inte kan vara sant. Men dom gör som förespråkarna, och ids inte att verkligen kontrollera om så är fallet. Det är väl inte så att man riktar in sig på patientgruppen, utan dom som har utformat och ställer diagnos. Men i slutendan så är det ju patienter med diagnos som ifrågasätts. Vilket känns oansvarligt för min del åtminstone.

Nånstans så känns det som att alla parter uppmuntrar den här bilden av att så många ska ha överdrivna symtom, som i andra sammanhang ses som normalt och temporärt. Nånstans så har det blivit galet, för att så många starka åsikter drar åt olika håll, där deras version ses som absolut.

Egentligen så är det ju bara tragiskt och deprimerande att en viss mängd personer, mår dåligt på det sätt dom nu gör, och uppvisar dom symtom dom gör. Sen kvittar det ju i hur man analyserar och kategoriserar orsak och verkan.

När diskutionen om orsaken är som den är, samt att man bestämmer sig för att det inte är någon påtaglig elelr förändrig orsak, så känns det som att man tar billigaste lösningen, samtidigt som man bara ger upp.

Jag undrar hur debatten skulle se ut, om man koncentrerade sig på de siffror man har att jobba med.

Vanligtvis inom patientgrupper för var och en av diagnoser som existerar, oavsett om det är primärvård eller psykiatri. Så är ju orsaken för individen ofta en enskilld triggande orsak. Men dom orsaken som kan leda till olika sjukdomar, varierar ju. Varför man nu försöker vända ut och in på sig själva, där man hittar den heliga gralen (en orsak), till abc diagnoser. När man inte försöker det för andra diagnoser, inom t.ex traditionell medicin. Om du får hjärtinfarkt, så kan det bero på en viss del orsaker, och bara för att det beror på en orsak för dig, så betyder det ju inte att det är likadant för andra. Även om det nu är så att sjukdoms förlopp, och konsekvenser är dom samma. 

När det gäller genetik och patologi, där man letar efter dom genetiska orsakerna, så handlar det oftast om en mottaglighet. Så letar man inte efter en konkret genetisk defekt som oavsett påverkan kommer att leda till denna sjukdom. Utan snarare en ökad risk.

När gammalt möter nytt, så blir det ju ofta konflikter, vilket väl är skälet till att det är en abc soppa till att börja med. Men nånstans för att inte förvärra det, så tycker jag att man borde gå ut med antal påverkade, och inte ett vilt spekulerat mörkertal.

Men som sagt. Det är ju inte lika exotiskt om abc diagnoser följer andra diagnoser när det gäller orsak och verkan, antal patienter etc. Att 0.5-1% har Abc diagnos, har ju inget större nyhetsvärde, och resulterar i att det är lika o-exotiskt som andra sjukdoms diagnoser...

Det som stör mig väldigt mycket, är att förebilder till mig, som var personer som har gjort otroligt mycket för andra. Påstås ha haft dessa sjukdomar, och det finns ett behov att psykiatri sämpla dem. Att folk försöker försköna sin egen situation, och framställa sig i bättre dager är ju inte ovanligt men. Tydligen, enligt en massa NPF patienter, så har varenda geni haft adhd, asperger och/eller autism. Beroende på vilket diagnos personer själv har givetvis, så har geni'er säkert den samma diagnos som dom själva. Det är väl en sak att försöka boosta sitt eget självförtroende, men att göra det på bekostna på andra, genom att påstå att dom har handikapp tycker jag är lite långsökt.

Om det här är ett behov av självförtroendeboost, att upptäcka sitt inre geni lol, elelr någon liknande självisk orsak, kan man ju undra. Men patientsituationer rent praktiskt blir ju inte bättre av att påstå att alla kända uppfinna och forskare var psykiskt sjuka.

Lilleman har lyckats att smitta ner mig med nån influensavariant så jag är inte riktigt fit for fight. När det gäller det mesta. Så det blir en rain-check med det mesta då'ra.

Det här är då inget inlägg om vilken åsikt man nu kan ha om vård bidraget, om det är rätt el fel att folk får det. För mig just nu, så är det ju ett bra ställe att räkna lite på.

Jag vet att föräldrar som har ett barn med en abc diagnos, har möjlighet att söka 1/4 vårdbidrag. Adhd, asperger, tourettes m.m anses vara en 25% nedsättning av f-kassa när det gäller utbetalning av just vårdbidraget. Källor om detta, kan man ju leta på mamma forum etc, om man nu orkar bemöda sig med det.

Dec 2008 så betalades det ut vårdbidrag. Ålder som listas, är plder för sökande förälder så klart. Varför det nu är fler mammor som söker det, kan man dividera i, men det skiter jag i.

Innan man ens kollar siffrorna, så ska man ju beakta att vårat samhälle är väldigt byråkratiserat/socialiserat med bidrag för det mesta. Vård bidrag fungerar som ett barnbidrag typ, som är riktat till föräldrar med kids som har funktionshinder etc.

Eftersom ungar måsta vara +7år rent teoretiskt för att t.ex få en adhd diagnos, så är det väl där man får börja räkna. Mellan 25-54år ålder på föräldrar vilket blir 13624. Jag har sett föräldrar som lyfter +50.000 netto i lön, som plockar ut ett vårdbidrag samtidigt. Så lätt att säga, så kvittar ju ens inkomst. Har man rätt till bidrag, så söker man det.

Det här är ju inget obligatoriskt bidrag, men med tanke på den ekonomiska situation många föräldrar med abc diagnostiserade barn. Så är det väl inte för överdrivet att tro att många som har fått diagnos på lillen, söker detta bidrag som dom är jurididkt berättigade till. Sen beror det ju lite på hur välinformerade folk blir om sina rättigheter, vilket kanske är si och så med.

Men sett statistiskt sätt, så är det inte färre än 13000 barn som har diagnoser som kan ge en 1/4 vårdbidrag. Hur många diagnoser det gäller vet jag inte, Men abc diagnoserna är ju inkluderade här. 1/4 vårdbidrag ligger på 2000 sek i månaden, så det är ju inte så att statsbudgeten går under.

Om man ska gissa sig till, helt vilt, så är Adhd en stor del av denna grupp då. Adhd/Add har ju en tendens att vara större gruppen. Men även om det nu är 10.000 som har F90 diagnos grupp, som får vårdbidrag pga detta. Så är hela 1/4 dels gruppen, långt ifrån 10% av ungarna.

Det är väl knappast så att föräldrar till abc kids, söker bidrags stadgad rätt i mindre utsträckning än andra föräldrar?

Om man som privatperson aka patient försöker att få tag på uppgifter, så beroende på välviljan hos den som mottager frågan, så är risken mer el mindrestor att man blir ignorerad av myndigheter som sitter med svaren. Det är väl lite det som är orsaken att till att det inte blir så mycket respons på vissa frågor. Jag har börjat med att glömma bort att ge skälet till varför jag ställer frågan, vilket verkar fungera hyffsat. Ofta så är det väl så att man frågar fel instans, och dom tycker man är en träskalle som inte vet det lol, men whatever. 

Som en reaktion på en grej här på bloggen, så poppade 1 kriterium upp i mitt huvud. Det går inte säga det på något bra sätt,

Självklart är det så att det alltid finns risk att det finns ett mörkertal. Men att påstå att det inte finns någon statistik över hur många det är med diagnos, är ju bara att göra lätt för sig själv.

Alla personer inom sveriges gränser som får en diagnos ställd av en läkare, hamnar i nån form av statistik.

Det må så vara att det är problematiskt att det är besvärligt att sammanställa all info. Men att det nu inte finns ett samlat register för alla med abc diagnoser, säger ju inte att det är omöjligt att skaffa fram dessa uppgifter.

Men det är ju varken någon patient, eller patient organisations uppgift att sammanställa statliga register ju.

Bara för att jag tycker en sak, så behöver det ju nu inte betyda att det gäller alla andra.

Jag är mycket för ärlighet, när det är möjligt, och inte skadar individer. Det är ju en egenskap som brukar tas upp bland abc patienter, att man är allt för uppriktig och rak.

Well well, det spelar ju ingen roll vad man säger och spekulerar om.

Om jag nu är lite arrogant, som tror att det är fler än jag, som verkligen är intresserade av dessa siffror, även om det inte visar hur stor mörkertal det är. Vet man inte ens antalet för dom som verkligen är diagnostiserade, så är det ju svårt att gissa sig till en vettig siffra.

Alla spekulationer om hur många det är hit o dit med, häller ju bara vatten på alla som är emot abc diagnoser, och patienter med abc diagnos.

Att säga att det nu skulle vara ca 5%, stämmer ju överens om man inkluderar allt som barnpsykiatri diagnostiserar. Men det är ju inte endast npf/abc diagnoser bara.

Efter flera år med problem i skola och med sociala, så vet jag att myndigheter är lagstadgat skyldiga att agera på nått sätt, vilket ofta leder till att BUP blir inkopplat. Dom flesta barn som har uttalade abc symtom, lär med största säkerhet finnas med i statistik.

Well som sagt. Det är ju normalt att uppvisa alla symtom ibland. Det är ju när det går över till ofta, som man får diagnos. När man spekulerar om % antal, så är det ju fritt fram att börja spekulera i skillnaden ibland och ofta också. Vilket många gör.

Låt säga att man hade fasta siffror att jobba med. Inte en abstrakt uppskattning. Isåfall kan inte t.ex Rektorer komma och säga att dom inte har råd med alla dessa abc ungar. Låt säga att nåstans så har man räknat ekonomiskt med att det är 10%, och sen i praktiken så är det bara 2.5% Var tar stålarna vägen för dom här 7.5%? Till rektorns semester, som hänt mer än en gång tydligen, som förra året, då en rektor åkte på semester för 50 lakan eller vad det var. Det är ju en studieplats för en av abc kidsen ju. Men det var ju viktigare att rektorn fick massage osv...

Om det nu inte är flera hundra tusen ungar, som behöver en egen handläggare som hjälper dom, som är lagstadgad rätt. Om det nu endast är 25.000 ungar, så blir det ju svårt att pladdra om att det är så många hundratusen ungar, så man kan omöjligt avvara pengar och resurser till alla. Om man bara har råd med låt säga, 100.000, så blir det ju orättvist emot dom andra 100.000 som inte får någe hjälp. Då är det ju lättare att skita i alla ju.

Nu med alla utförsäkringar som florerar. Om abc patientantalet faktiskt rent praktiskt är litet, så kan man ju inte säga att vi inte har råd...

Alla fattar ju att det måste finnas skattemedel till sjukvård och sjukskrivningar. Om folk nu tror att det är en stor epidemi med folk som får abc diagnoser till höger och vänster så att slut antalet hamnar på 2.5 miljoner personer. Så är det ju inte så svårt att tro, att man samlar sympati för att skita i att göra något för dessa individer. Om det är så vanligt att 10-25% fungerar så här, så känns det ju lurt att kalla det för onormalt.

Det är synd att man inte uppmärksammar vad som pågår istället. En viss del grupper och individer gagnas ekonomiskt och med andra motiv, att alla vi andra tror att var o annan person har abc diagnos, även om det inte är så. Det är snarare en epidemi med en massa lögner, än abc diagnoser.

2008 i Stockholms län, så hade Bup kontakt med 20.000 barn, vilket är ca 5% av totalantalet barn i S-län. I dessa 5% så inkluderas alla möjliga diagnoser, vilket är en ansenlig mängd. 

Med tanke på att diagnosen Adhd resulterar i varaktig kontakt med psykiatri ofta, för dom små, så lär ju en stor del av dom kids som är diagnostiserade vara inkluderade i dom 5% som har kontakt med Bup. Enligt bullshit fantasi statistik, så ska det ju vara upp till 7% av ungarna som har Adhd, men det är ju inte realistiskt att tro, när totala antalet patienter med alla diagnoser endast uppstiger till 5%. 

Hur liten del av dom 20.000 personer som var på Bup 2008, som fick Adhd diagnos kan man ju spekulera i. Jag har mailat dom och frågat om dom har lite siffror åt mig, så att man får en lite mer verklighets förankrad bild.

Varför forskare, läkare, myndighetspersonal, politiker etc nu går ut och säger att antalet bokstavs diagnostiserade förmodligen är 10% för kids, när det verkligen är så att totala antalet för alla diagnoser endast inkluderar 5% av ungarna kan man ju undra sig.

Självfallet så kan det ju vara så att 1% får abc diagnos per år, sedan så bryter man kontakten. Det skulle ju leda till att 10% av ungarna har fått abc diagnos sedan 2000, om nu alla fick diagnosen när dom var 6 år, och vart utbootade när dom fyllde 7 år, så att dom inte inkluderas i statistiken längre.

Men som sagt, det är ju mer troligt att det är återkommande patienter, och diagnostiseringen är betydligt lägre. Ser man till rapporter som säger att det tar flera år för att få diagnos, så tror jag knappast att systemet är effektiviserat på löpandeband principen, för att motsvara allas förväntningar på ett högt antal diagnostiserade.

Dom enda som gagnas av att det är ett överdrivet antal, är massmedia, och forskare som t.ex Gillberg som är beroende av forskar anslag. Om det nu skulle vara så att 1 miljon är i akut behov av abc sjukvård, så borde ju resultatet vara att man tillför en massa statliga anslag. För dagstidningar som lever på att hetsa upp känslor, som leder till lösnummer försäljning, så gagnar det ju dom om deras läsare har nått att reta upp sig på. Inget får ju det ekonomiska omdömmet att bli sämre, än ilska. Så att man slösar en 10kr på att bli förbannad av en skit artikel.

DN's mest lästa artikel lista, så hamnade en Adhd artikel på 28 plats.

Egentligen så handlar ju debatten rent konkret om dom som inte har diagnos, för dessa 4-7% som har påstådda Adhd symtom, så verkar ju bara en bråkdel ha diagnos. Men om dom nu inte har diagnos, varför ska man hetsa upp sig? Sen på vilket sätt gagnar det dom som åker på denna diagnos, som ska öka förståelse och tolerans. Om man påstår att var 10 person har den. Vilket i praktiken är en ren lögn, hur hjälper det folk att få större förståelse?