Det som kommer närmast till att vara en orginell och vettig orsaksförklaring till Adhd diagnosens symtom släpptes det forskning om förra året.

Åldersrelaterad neurologisk utveckling.

Jag hittade länken på denna sida.

It would be interesting to see if there was much of a difference in reaction times had the "stop" signal been a visual instead of auditory cue instead, and whether the correlation between temporal lobe size and reaction times would still exist in either the ADHD or non-ADHD cases.

Det här att vissa bearbetar visuell information snabbare, än audiotiv information har man varit medveten om ett par år.

Visuospatial o Adhd.

Det är ju inte osannolikt att vissa kan ha hämmad neurologisk utveckling och tillväxt, som leder till nedsatt funktion i de audiospatiala områderna.

Men det finns ju skäl att tro att det är lika naturligt för vissa av oss (pekar på mig själv), precis på samma sätt som att verbal-audiospatial utveckling är normal för andra.

I vissa länder så är det ju förbjudet att vara vänsterhänt, och anses som sjukt. Att man bestämmer sig att vi visuospatiala personer är sjuka, är väl inte så konstigt heller, eller någon sensation, med tanke på hur man generaliserar allt som är annorlunda och klassar det som defekter, om man inte förstår det, eller fungerar så själv.

Forskning om det här är ju lite kluven för mig. Det är ju bra att det uppmärksammans, men känns orättvist att man tar för givet att personer med snabb verbal respons, är normala, och dom men snabb visuell respons är onormala. Så pass att man inte ens testar den visuospatiala responstiden. Min vilda gissning är att jag bearbetar synintryck betydligt snabbare än det verbal/audiospatiala gänget. 

Jag förnekar inte att det finns dom som ligger oturligt nog efter i sin neurologiska utveckling. Men om man totalt bortser ifrån den grupp som normalt sätt fungerar visuellt, och inte sätter en norm för normalt tid för bearbetning av visuell information, efter min grupp. 

Objektivt sett vetenskapligt så ska båda gruppers tidsrespons inkluderas, där man drar ett gemensamt snitt. Att olika personer är bra på olika saker, är ju ingen nyhet.

I sociala sammanhang där man kommunicerar så förlitar jag mig mest på visuella synintryck, och kompleterar det med att analysera tonläge på röst. Vilket gör att jag är väldans hajj på att veta hur du reagerar emotionellt på andra och den sociala situation du befinner dig i. Den här subtila icke verbala kommunikationen som är lika uppenbar för mig, som om att du skulle skrika "F-You!" i en megafon, missas av dom flesta. Men jag klassar inte min omgivning för utvecklingstörd eller funktionshindrad. Jag vet inte om jag borde börja med det? Men det känns mest korkat att utgå enbart ifrån hur jag fungerar biologiskt och döma hela min omgivning som avvikande och defekt om dom nu inte fungerar på samma sätt dom jag själv.

Dom ska ändra Adhd diagnosen om 1-2 år, och det är mycket tack vare vad man upptäkt om audiotiv vs visuell perception, och hur vi fungerar olika i detta. Hur den nya redigeringen kommer att vara utformad har jag ingen aning om. Mer än att det ska vara mindre fokus på dom generella symtomen, och mer på dom neurologiska orsakerna till skillnader om jag minns rätt.

Här är det lite om praktiska skillnader.

1 år och 10 månader senare efter att jag fått möjlighet att fördjupa mig i kunskap om min egen situation.

Dom långsiktiga problemen är mildare idag. Där Kortisol förgiftning har knullat mitt endokrina system i över 30 år, som lett till somatiska följdsjukdomar. Androgena brister, försämrat immunförsvar, överaktiv ämnesomsättning, takykardi, kroniska smärtor, RLS o nervsystems skador, försämrad perception, sämre minne och kordinationsförmåga.

Dom rent somatiska orsakerna är ihållande, om än inte kroniska kanske. Hjärtat kompenserar jag med Beta blockerare. Dom kroniska smärtorna, med andra piller. Hjärtat ger en lite dödsångest ibland, och i går kväll så fick jag ett infall innan jag somnade att jag inte skulle vakna upp den här morgonen.

Kortisol, Adrenalin, Noradrenalin och andra stresshormoner o signalsubstanser har stabiliserats på hög nivå strax under maxnivå. Men dom år som skalats av mitt livs-spann lär jag knappast få tillbaka. Men det är ju inget man tänker på. Att gå runt och tänka att man kommer att dö inom 10-25år är ju så abstrakt att det inte ger mycket till emotionell respons. Man kan bli överkörd vilken dag som helst, med det kan man ju inte gå runt och klura på.

Det som jag har mått sämst av, utan att kanske varit medveten om tidigare, är minnes problemen. Tack vare att jag har en miljö idag där jag kan vila från den akuta stressen, och den kroniska stressen. Resulterar i att mitt minne fungerar utmärkt idag. Jag fuskar dock med att säga att "jag glömde" ibland eller jag bara var slarvig, när akut stress (panik ångest) har stoppat mig att göra vissa saker. Att man är glömsk och slarvig accepterar folk eftersom dom kan relatera till, vilket ger dom möjlighet att sympatisera med en. Men att jag reagerar emotionellt på yttre psykiska stressorer, vilket resulterar i att amygdala reagerar och startar en serie av biokemiska reaktioner i min kropp som leder till att mina motoriska funktioner låter bli att utföra en viss uppgift. Som att under en lägre tid, tvinga sig att, till att börja med att snygga til sig o klä på sig ytterkläder, öppna dörren och prominera dit man ska, och delta i social interaktion och samtal etc.

Folk tar för givet att det bara är att ta sig i kragen och utföra dessa motoriska rörelser, lika lätt som det är att andas. Det man inte inser att skadeskydds reflexer är mer komplexa än att man drar undan handen från en varm platta. För mer komplicerade hot emot organismen så har evolutionen ordnat en biokemisk process som fungerar automatiskt under längre tids perspektiv. Det absolut mest effektiva, om man har tur att befinna sig i en säker miljö är "Hypoaktivitet". Det endokrina systemet är ju kanske inte anpassat så vettigt idag, och är ju inte ett medvetet system som förstår att om man inte betalar hyran så blir man vräkt. Det vet bara att inaktivitet försäkrar att man inte utsätter sig för med stressorer som långsiktigt skadar en och till sist dödar en.

Som tur är, så har amygdala en failsafe, som är en mindre emotionell neuron kommunikation, som är mer analytisk och logisk också. Vilket man enkelt kan kalla för den fria viljan. Alla som har gjort whatever emot sin egna första instinktiva emotionella respons. Som att t.ex gå och kasta soporna i sopstationen 100m från ens bostad i -20c vilket inte kanske är så kul på något sätt, men sanitärt vettigt. Har genomgått denna biokemiska och neurologiska process.

Alla har ju ett fungerande stress-panik ångest system. Vissa av oss har ett undermedvetande som är generaliserande cyniskt och tror att en massa enkla uppgifter ska leda till ett öde värre än döden. Den instinktiva emotionella tanke som nästan föredrar att dö, emot att gå att tjacka ett paket mjölk är ju svårt att få grepp om. Uppgifter som är basala och de mest enkla, är svåra att förstå att, för vissa så upplever vi dessa som fruktansvärd o mardrömslik tortyr.

Psykologi och Kbt i all ära. Men om man inte kan övertyga individen att det är mindre farligt än lättare obehag, så spelar det ju ingen roll vad som sägs. Är man felbetingad att reagera instinktiv på molekylär nivå, så är det oerhört svårt att "Tänka" sig till en positiv automatiskt reaktion i det autonoma nervsystemet. Självklart så kan man med erfarenhet lära ens undermedvetna att det inte är något att oroa sig för. Men det går aldrig att skaffa sig erfarenhet för hur man reagerar emotionellt på okända faktorer i nya situationer som man hela tiden utsätts för. Tidsmässigt så är det ju i mitt fall, inte möjligt att ge mitt undermedvetna den erfarenhet om min näromgivning på ca 33.000 individer. Det håller ju bara för ett fåtal personer. Det hade ju varit enklare om min omgivning hade varit klonade insekter som fungerar på ett och samma förutbestämda sätt i alla möjliga situationer.

Enda sättet är att kringå exponering.

Även om dom somatiska konsekvenserna är dom som praktiskt är mest negativa. Så är de dom psykosomatiska konsekvenserna dom som är mest jobbiga. Tillsammans med de "om" som spökar självklart. Jag undrar hur mitt liv hade sett ut idag, om man i tidig ålder hade satt en Ptsd diagnos, och förklarar exakt hur man fungerar och vad man har att förvänta sig. Hade jag fått ptsd diagnos redan första året tillsammans med adekvat information, så hade jag sluppigt en massa trist jag inte velat vara med om de sista åren. Kanske det hade lett till större förståelse hos andra, även om jag är tveksam till det.

Vissa personer under som sista 24månaderna, har haft åsikter om vad jag har skrivit, där vissa menar på att jag har helt fel i det mesta jag säger, och bara snackar skit. Man är ett troll som sprider felaktig information. Det jag har varit mest förbannad på, är den ensidiga version som många sprider om de psykosomatiska och neurologiska symtomen av Ptsd. Där man inte erkänner att det finns något som heter "trauma diagnos", där symtomen är närapå identiska med dom som listas i Adhd diagnosen.

NPF gänget generaliserar och skiter i att det finns ett antal diagnoser med olika orsaker, men med samma synliga symtom. Hypo/Hyperaktivitet, Inlärningsproblem, Koncentration, minnes och perceptionella problem = Adhd för det gänget. Det finns inga mellanvägar, och allt är Adhd.

När man poängterar att deras diagnos symtom inte är unika överhuvudtaget, så tas detta som ett scientolog påhopp eller bara ren smädelse.

Det som väl är mest tragiskt är att dom tror att man till 100% kan avgöra om en person har Adhd diagnos orsak till sina symtom, gen om att man svarar "rätt" på ASRS och Wais III tester.

När det kommer till min sk neuropsykiatriska undersökning som är standardiserad för hela landet. Så fick jag MVG på allt. Mitt problem var att man bortsåg ifrån faktumet att man inte brydde sig om att jag inte uppvisade några symtom innan 10års ålder. Samtidigt som man sket i att göra en endokrinologisk undersökning på mig.

Det har jag gjort på egen hand, och jag har provsvar från de sista 11åren som klart och tydligt visar att jag har en biokemisk påvekan pga trauma. Det här är lika uppenbart som att solen lyser när man tittar in i den.

Läkare borde ha vid första tillfälle, efter att man upptäckt att jag har fel på androgener, immunförsvar, ämnesomsättning etc, remiterat mig till endokrinolog, för komplett provtagning, och utrett orsak baserat på detta. Kortisol hämmande, betablockerare, androgen tillskott, lugnande, anti-epileptika och painkillers borde ha varit rätt åtgärder.

Men tack vare att mina psykosomatiska symtom även är inkluderade i Adhd symtom gruppen, så vart det anti-dep piller och concerta. Mina somatiska symtom klassades av fler än en läkare, som hypokondri som inte var något att ens kommentera...

Vad orsaken till Adhd är, har jag inte en aning om.

-Det jag vet är att om det är psykosociala trauma relaterade orsaker, så är det Ptsd. Inte Adhd.

-Har man höga halter av Kadmium och Bly i kroppen som ger dessa psykosomatiska symtom, så är det tungmetall förgiftning. Inte Adhd.

-Har man höga halter av giftiga kemiska föreningar som ger dessa psykosomatiska symtom, så är det Kemikalieförgiftning. Inte Adhd.

-Har man androgena brist sjukdomar som ger dessa psykosomatiska symtom, så är det androgen bristsjukdom. Inte Adhd.

-Har man genetiska sjukdomar (autoimmuna) som ger dessa psykosomatiska symtom, så har dom namn för det också. Inte Adhd.

Den här listan är ju realtivt lång, men jag har inte orkat att leta upp allt. Jag vet vad jag har, och vet vad man skulle behöva göra för mig.

Det jag vet, är att om man tar alla orsaker, och sätter dom emot respektiva korrekt diagnos, så blir det inte så mycket kvar av orsaker. Men bara för att jag ännu inte har en aning om skälen till Adhd, så betyder det ju inte att 0.5% har Adhd diagnos, eller att Adhd diagnosen existerar.

Jag vet att det i viss utsträkning är så som Eva Kärfve beskrev. Att lärare får lära sig att "upptäcka" dessa symtom, och genom dessa så ska man misstänka Adhd. Nu tror jag inte att det är i någon större utsträckning. Men jag vet att lärare är inte läkare. Dom har inte den kunskapsbas, så att dom kan skilja ut de olika orsakerna i samma symtom, om dom beror på genetiska sjukdomar, androgena bristsjukdomar, psykosociala trauman eller adhd etc. Dom får inte lära sig om de andra sjukdomarna, som för en lekman verkar vara en och samma sak.

Det har ju varit populärt att hacka på Adhd diagnosen, där man påstår att den är skit, och det är bara ansvars smitande för föräldrar som är dåliga skithögar. Problemet är ju att när vi pratar om föräldrar som är katastrofer som leder till att junior uppvisar dessa symtom, så har vi bytt diagnos era jälva träskallar. Helt plötsligt så har vi börjat att prata om trauma diagnoser, som uteslutande orsakas av t.ex barnmisshandel. Vilket det finns en diagnos för också. Men hur ska ni kunna avgöra att det inte är så att junior faktiskt har Adhd, och inte Ptsd? Eller Cushings el Addissons sjukdom?

Massmedia bättrar ju på förvirrig med sin okunskap. Sist jag kollade så är inte läkarutbildning inkluderad i journalist utbildningen.

Att svenska forskningsundersökningar med t.ex Gillberg, där man bara fastställer symtomen, och tar för givet att dom beror på Adhd, gör det ju nu inte bättre. Vad det säger om hans biologiska expertis, får man ju avgöra själv.

För alla som söker kunskap om orsaken till sina problem, kan jag bara tipsa om att gå till en endokronolog och psykiatri, för att få en fullständig diagnos. Fråga inte folk på bloggar och NPF ställen. Sist jag kollade så var dom patienter, och inte läkare. Att göra ett frågetest för att se om du har dessa symtom, säger bara att du har dessa symtom. Absolut inget om vilket diagnos du kan tänkas ha. För det så behövs moderna medicinska fysiologiska tester för att till att börja med att utesluta vad du inte har.

Alla ni med bloggar och forum, med symtomen listade, och test och uppfattning som ni själva har. När ni är hjälpsamma och "diagnostiserar" dom, där man påstår att -Jovisst, du har säkert adhd osv. Ni kan utsätta personer för direkt livsfara eftersom vissa av dessa sjukdomar leder till döden om dom är obehandlade. Bara för att du el dina unge har Adhd diagnos, så betyder det inte att du äger på att ställa diagnos, och hjälpa till. Sen spelar det ingen roll om man har läst igenom 140 år av psykologiskt material.

Tack vare massmedia och andra, så är det ju mer exotiskt att få en Adhd diagnos, än en t.ex androgen bristsjukdoms diagnos. Gör man bara psykologi test delen så får ju alla Adhd diagnos, av dom personer med dessa symtom.

Nu är ju faktiskt inte sjukvården så klantig, även om man vill få dom till det. Det låter att psykiatrin och samhälle börjar bli bättre på att upptäcka dessa symtom för vad dom är osv. Jotack, dom är redan ganska bra på det oftast. Och resultatet är en annan diagnos än Adhd, fast man har MVG på Adhd testen.....

En annan trist sak med diagnosen, är att personer som jag, som latent och naturligt har en annan typ av genotyp, där man använder de visuospatiala områderna istället för dom verbalspatiala. Använder annan inlärningsteknik, där skolan är helt oblivious om all annan form av inlärning än den som är erkänd idag som normativ och NT normal. Använder man sig av Visuell-Kinesthetic inlärning, så har man inte mycket att hämta i svensk skolmiljö. Då heter det också att man har Adhd, och inte att läraren och skolan är skitdålig.

En evolutionsbiologisk process som har utvecklat en annolunda väg att nyttja hjärnan är inte en "genetisk defekt". Sist jag kollade, så var det "hets emot folkgrupp" att påstå att en annan naturlig funktion, som inte passar in i normen är defekt. För mig så känns det som ett jäkla rasist påhopp. Era fina NT gener är missbildade ur mitt perspektiv lika mycket som mina är... Att hålla på att spekulera om den genetiska defekten med Adhd, beror på att man har ett genetisk nomad släkt arv, har FN och EU lagar emot. Det är inte uppskattat ett jävla skit överhuvudtaget att påstå att min folkgrupp är någon genetisk avvikelse din förbannade nazist... Frågan är ju vem det är som är defekt, med eran IQ norm på 100 o eran verbalspatiala rumtids perception?...