Det sista som hemsöker mig om Adhd, är främst fel-differansen som uppmuntras av alla inblandade. Inte ens dom värsta motståndare till abc diagnoser och symtom kategoriseringar bryr sig om att det påstådda antal inte stämmer överens med verkligheten. 

Om man nu ifrågasätter hela diagnosen, forskning och sätten som diagnoser ställs, så borde det ju inkludera ett visst tvivel om att folk har dessa symtom till höger och vänster. Men den här överdrivna bilden av att folk får diagnos hur lätt som helst, på skeptiska grunder, ges ju en viss substans om det nu skulle vara så att antalet är överdrivet på ett opropotioneligt sätt. 

Det blir ju svårt för sociologer som t.ex Eva Kärfve och hennes kolleger att påpeka att allt är överdrivet, om man nu inte litar på, eller tar för givet att en del av vad deras motståndare säger stämmer. E.Kärvfe klagade ju på att man fifflade med statistik. Och poängterade till hennes förmån, att det var ett överdrivet antal som fick diagnoser. Men hon försäkrade sig aldrig om det faktiskt stämde, att folk nu vart diagnostiserade med abc diagnoser i den utsträckning som påståddes.

Motståndare samlar poäng genom att uppmärksamma det överdriva procentantal av befolkning som förmodas ha abc diagnos symtom, vare sig dom vet om det själva eller inte, inte kan vara sant. Men dom gör som förespråkarna, och ids inte att verkligen kontrollera om så är fallet. Det är väl inte så att man riktar in sig på patientgruppen, utan dom som har utformat och ställer diagnos. Men i slutendan så är det ju patienter med diagnos som ifrågasätts. Vilket känns oansvarligt för min del åtminstone.

Nånstans så känns det som att alla parter uppmuntrar den här bilden av att så många ska ha överdrivna symtom, som i andra sammanhang ses som normalt och temporärt. Nånstans så har det blivit galet, för att så många starka åsikter drar åt olika håll, där deras version ses som absolut.

Egentligen så är det ju bara tragiskt och deprimerande att en viss mängd personer, mår dåligt på det sätt dom nu gör, och uppvisar dom symtom dom gör. Sen kvittar det ju i hur man analyserar och kategoriserar orsak och verkan.

När diskutionen om orsaken är som den är, samt att man bestämmer sig för att det inte är någon påtaglig elelr förändrig orsak, så känns det som att man tar billigaste lösningen, samtidigt som man bara ger upp.

Jag undrar hur debatten skulle se ut, om man koncentrerade sig på de siffror man har att jobba med.

Vanligtvis inom patientgrupper för var och en av diagnoser som existerar, oavsett om det är primärvård eller psykiatri. Så är ju orsaken för individen ofta en enskilld triggande orsak. Men dom orsaken som kan leda till olika sjukdomar, varierar ju. Varför man nu försöker vända ut och in på sig själva, där man hittar den heliga gralen (en orsak), till abc diagnoser. När man inte försöker det för andra diagnoser, inom t.ex traditionell medicin. Om du får hjärtinfarkt, så kan det bero på en viss del orsaker, och bara för att det beror på en orsak för dig, så betyder det ju inte att det är likadant för andra. Även om det nu är så att sjukdoms förlopp, och konsekvenser är dom samma. 

När det gäller genetik och patologi, där man letar efter dom genetiska orsakerna, så handlar det oftast om en mottaglighet. Så letar man inte efter en konkret genetisk defekt som oavsett påverkan kommer att leda till denna sjukdom. Utan snarare en ökad risk.

När gammalt möter nytt, så blir det ju ofta konflikter, vilket väl är skälet till att det är en abc soppa till att börja med. Men nånstans för att inte förvärra det, så tycker jag att man borde gå ut med antal påverkade, och inte ett vilt spekulerat mörkertal.

Men som sagt. Det är ju inte lika exotiskt om abc diagnoser följer andra diagnoser när det gäller orsak och verkan, antal patienter etc. Att 0.5-1% har Abc diagnos, har ju inget större nyhetsvärde, och resulterar i att det är lika o-exotiskt som andra sjukdoms diagnoser...

Det som stör mig väldigt mycket, är att förebilder till mig, som var personer som har gjort otroligt mycket för andra. Påstås ha haft dessa sjukdomar, och det finns ett behov att psykiatri sämpla dem. Att folk försöker försköna sin egen situation, och framställa sig i bättre dager är ju inte ovanligt men. Tydligen, enligt en massa NPF patienter, så har varenda geni haft adhd, asperger och/eller autism. Beroende på vilket diagnos personer själv har givetvis, så har geni'er säkert den samma diagnos som dom själva. Det är väl en sak att försöka boosta sitt eget självförtroende, men att göra det på bekostna på andra, genom att påstå att dom har handikapp tycker jag är lite långsökt.

Om det här är ett behov av självförtroendeboost, att upptäcka sitt inre geni lol, elelr någon liknande självisk orsak, kan man ju undra. Men patientsituationer rent praktiskt blir ju inte bättre av att påstå att alla kända uppfinna och forskare var psykiskt sjuka.