Låt säga att man hade fasta siffror att jobba med. Inte en abstrakt uppskattning. Isåfall kan inte t.ex Rektorer komma och säga att dom inte har råd med alla dessa abc ungar. Låt säga att nåstans så har man räknat ekonomiskt med att det är 10%, och sen i praktiken så är det bara 2.5% Var tar stålarna vägen för dom här 7.5%? Till rektorns semester, som hänt mer än en gång tydligen, som förra året, då en rektor åkte på semester för 50 lakan eller vad det var. Det är ju en studieplats för en av abc kidsen ju. Men det var ju viktigare att rektorn fick massage osv...

Om det nu inte är flera hundra tusen ungar, som behöver en egen handläggare som hjälper dom, som är lagstadgad rätt. Om det nu endast är 25.000 ungar, så blir det ju svårt att pladdra om att det är så många hundratusen ungar, så man kan omöjligt avvara pengar och resurser till alla. Om man bara har råd med låt säga, 100.000, så blir det ju orättvist emot dom andra 100.000 som inte får någe hjälp. Då är det ju lättare att skita i alla ju.

Nu med alla utförsäkringar som florerar. Om abc patientantalet faktiskt rent praktiskt är litet, så kan man ju inte säga att vi inte har råd...

Alla fattar ju att det måste finnas skattemedel till sjukvård och sjukskrivningar. Om folk nu tror att det är en stor epidemi med folk som får abc diagnoser till höger och vänster så att slut antalet hamnar på 2.5 miljoner personer. Så är det ju inte så svårt att tro, att man samlar sympati för att skita i att göra något för dessa individer. Om det är så vanligt att 10-25% fungerar så här, så känns det ju lurt att kalla det för onormalt.

Det är synd att man inte uppmärksammar vad som pågår istället. En viss del grupper och individer gagnas ekonomiskt och med andra motiv, att alla vi andra tror att var o annan person har abc diagnos, även om det inte är så. Det är snarare en epidemi med en massa lögner, än abc diagnoser.

2008 i Stockholms län, så hade Bup kontakt med 20.000 barn, vilket är ca 5% av totalantalet barn i S-län. I dessa 5% så inkluderas alla möjliga diagnoser, vilket är en ansenlig mängd. 

Med tanke på att diagnosen Adhd resulterar i varaktig kontakt med psykiatri ofta, för dom små, så lär ju en stor del av dom kids som är diagnostiserade vara inkluderade i dom 5% som har kontakt med Bup. Enligt bullshit fantasi statistik, så ska det ju vara upp till 7% av ungarna som har Adhd, men det är ju inte realistiskt att tro, när totala antalet patienter med alla diagnoser endast uppstiger till 5%. 

Hur liten del av dom 20.000 personer som var på Bup 2008, som fick Adhd diagnos kan man ju spekulera i. Jag har mailat dom och frågat om dom har lite siffror åt mig, så att man får en lite mer verklighets förankrad bild.

Varför forskare, läkare, myndighetspersonal, politiker etc nu går ut och säger att antalet bokstavs diagnostiserade förmodligen är 10% för kids, när det verkligen är så att totala antalet för alla diagnoser endast inkluderar 5% av ungarna kan man ju undra sig.

Självfallet så kan det ju vara så att 1% får abc diagnos per år, sedan så bryter man kontakten. Det skulle ju leda till att 10% av ungarna har fått abc diagnos sedan 2000, om nu alla fick diagnosen när dom var 6 år, och vart utbootade när dom fyllde 7 år, så att dom inte inkluderas i statistiken längre.

Men som sagt, det är ju mer troligt att det är återkommande patienter, och diagnostiseringen är betydligt lägre. Ser man till rapporter som säger att det tar flera år för att få diagnos, så tror jag knappast att systemet är effektiviserat på löpandeband principen, för att motsvara allas förväntningar på ett högt antal diagnostiserade.

Dom enda som gagnas av att det är ett överdrivet antal, är massmedia, och forskare som t.ex Gillberg som är beroende av forskar anslag. Om det nu skulle vara så att 1 miljon är i akut behov av abc sjukvård, så borde ju resultatet vara att man tillför en massa statliga anslag. För dagstidningar som lever på att hetsa upp känslor, som leder till lösnummer försäljning, så gagnar det ju dom om deras läsare har nått att reta upp sig på. Inget får ju det ekonomiska omdömmet att bli sämre, än ilska. Så att man slösar en 10kr på att bli förbannad av en skit artikel.

DN's mest lästa artikel lista, så hamnade en Adhd artikel på 28 plats.

Egentligen så handlar ju debatten rent konkret om dom som inte har diagnos, för dessa 4-7% som har påstådda Adhd symtom, så verkar ju bara en bråkdel ha diagnos. Men om dom nu inte har diagnos, varför ska man hetsa upp sig? Sen på vilket sätt gagnar det dom som åker på denna diagnos, som ska öka förståelse och tolerans. Om man påstår att var 10 person har den. Vilket i praktiken är en ren lögn, hur hjälper det folk att få större förståelse?

Ibland så blir jag lite förvånad. Jag fick svar väldigt snabbt från socialstyrelsen, med lite fina siffror. Nu hade dom endast statistik om slutenvård. Men det är ju lite på vägen.

2006 så var det 348 personer intagna inom sluten psykiatri för F90.0, och 126 personer med F98.8 Ca 900 personer för hela F gruppen. Av totalt 886171 personer som har varit inlagda på primärvårds eller psykiatri sjukhus under 2006. Lätt att påstå, så är ju Abc gruppen när det åtminstone gäller Adhd väldigt under representerad i praktiken.

Ca 90% eller mer av dom personer som jag har pratat med, har varit sjukskriven i samband med Adhd diagnos från öppenpsykiatri. Av dom ca 450-550.000 sjukskrivna per år, så är det väl så att det praktiska antalet motsvarar realistiska nivåer. Jag har svårt att tro att det är mer än 75-100.000 personer.

Om jag får tag på statistik för sjukskrivningar, så borde man ju ha en ganska god bild av hur många vuxna det är åtminstone.

För ungarna så borde ju skolverket eller något liknande ha de rätta siffrorna.

Nånstans så försvinner ju den här stigmatiseringen i det överdrivna antal, när man börjar att rota i det rätta antal individer som faktiskt har en Adhd diagnos ställd av barn, ungdom och vuxen psykiatri.

För läkemedelsbolaget, så strävar dom att faktiskt hjälpa folk med sina mediciner, så rent humant sett så vill man på pappret nå ut till alla patienter. Om man bara ser till deras välvilja och önskan att hjälpa. Där målsättningen var att nå ut till 11.000 barn, så borde det rent teoretiskt inkludera större delen av faktiskt diagnostiserade barn? Det är ju annars väldigt konstigt om man endast försöker nå ut till en liten del av dom som har diagnos?

Liknelse: Hej vi har insulin, men det är bara 1 av 10 personer som får vårat finfina insulin...

Det är ju helt osannolikt, även om vårat sjukvårds och läkemedels system kanske inte är fullt så effektivt som man skulle kunna önska.

Jag skulle kunna med en vild gissning, tro att man räknade med ett visst bortfall, så att totalantalet var 15.000 diagnostiserade ungar 2001. 

Well well. Det här är ju inga siffror som massmedia är intresserade av, för med dessa siffror så säljer man ju inga lösnummer med.