Vid en viss gräns, så blir det förmycket variabler, för att det ska bli vettigt. Om man har en uppsjö av motstridiga påståenden. Hur ska man kunna avgöra vilket som är rätt?

Symtom är ju subjektiva och relativa beroende på vad man anser är normalt.

Hur som helst. Motstridiga påståenden.

Vissa säger att stavfel går hand i hand med Adhd. Men man lägger ingen vikt i läsarens prestationer.

Jag vill gärna hålla med dom engelska språk o lingvistikforskarna som säger att hjärnan kompenserar frö satv-fle så länge alla bokstäver, eller atminstone liknande bokstaver är med. Om din hjärna nu inte kan kompensera för dessa linvistiska fluktuationer så är det fel på din hjärna och inte min lol.

Jag har slutat att rättstava, för det känns inte lika viktigt med denna vetskap om hjärnan. Jag är tidseffektiv, så varför lägga ner tid som inte behövs? Om ni kan automatiskt rättstava när ni läser så. Att jag felstavar, beror på normala skrivfel, som inte är värre än någon annans.

När jag läser bloggar av adhd diagnostiserade så ser jag tendensen av att dom stavar väldigt bra, gramatik och hur man lägger upp texten är väldigt förvånadsvärt bra. Det är så att man kan undra om dom har en korrekturläsare i byrålådan. Men så är det ju inte. 

Erfarenhet ger färdighet. Ofta så ger dom sken av att inte besitta dessa egenskaper: Läs o skrivkunnighet och stavning, vilket för mig är förbryllande, för deras texter säger något helt annat. Humor yourself och kolla runt på bloggar.

Nu är det så att vissa inte vet vad stycken, punkt och komma är för något till en början. Men det beror inte på Adhd, utan oerfarenhet. Att folk inte kan komma på vad dom ska skriva om, beror nog mest sannolikt på att dom är ovilliga att bli utsatta för kritik. En helt naturlig egenskap för dom flesta. Osannolikt att det handlar om Adhd.

Många upplever att dom har svårt att koncentrera sig på långa texter. Men låt säga om det nu helt plötsligt är något som intresserar dem, så kan dom läsa ut böcker på flera hundra sidor. Att man inte orkar läsa det jag skriver, är helt förståligt, för jag orkar inte ens själv göra det ibland. Inte pga att jag har Adhd, utan pga att jag helt naturligt tappar intresset.

Det här att man inte kan behålla fokus. Titta på en film två gånger efter varandra. Det är helt naturligt att den känns mindre intressant efter 1 gång, överaskningmomentet är borta. Så här är det för alla, oavsett om det är en person med Adhd diagnos el inte.

Det här att man tappar koncentrationen pga att det är annat som händer runt en. När jag var liten, och gick på biblioteket med skola, så skulle alla vara tysta, och inte störa andras koncentration. Det här konceptet har ändrats till att du inte ska störa dig själv med andra koncentrations avbrytande beteende. Vilket är ett nytt och bra koncept i klasser med 30 elever, och en arbetstrött lärare som inte orkar att hålla ordning på elever. Nu är det inte sagt att alla lärare är så. Men med det nya konceptet så har man eliminerat risken för att man tappar koncentrationen pga att klassrummet är en cirkus, när det ska egentligen vara en anpassad koncetrations miljö.

Jag vet ju att mitt huvud kräver en biblioteks miljö, som det gör för många för att koncentrera sig, så jag anpassar uppgifter efter rätt miljö, och gör inte ens ett försök att lära mig saker i en stimmig miljö. Vem sitter i en pub miljö kl 24 på en fredag kväll och försöker plugga? Men tydligen så har man symtom om man inte kan det...

Lärare vill inte ha förälderroll. Vilket dom undviker om dom inte behöver restriktera någons beteende. Om alla barn kan stöka på vilket sätt dom vill, som i min dotters klass, som var rena zoo't. Så slipper man ju det bekymret som lärare. Det är lättare att säga att det är fel på min dotter...

Sista minuten resor är ju en impulsiv vanlig aktivitet för normativa människor. Impuls köp och sysslor är ju en del av våran kultur, med kortvariga nöjjen. Folk belånar sig, för att vara socialt accepterade, och slarvar med ekonomi. Personer med Adhd, gör inte som alla andra, utan gör vi samma sak, så är det ett symtom.

Har man läst sociologi, så har man kommit i kontakt med social ouppmärksamhet, som gör att vårat samhälle går runt. Att man inte säger hej till alla man passerar på gata etc. Är man vuxen så är regler för social interaktion betydligt mer restriktiv, man ska inte lägga sig i osv. Om man är socialt öppen i ett samhälle som inte premierar det, och man hälsar på okända, och börjar prata med okända, så är man antingen en Sociologi forskare, galen eller har Adhd, jag tar ju hellre Adhd, för det känns mindre deffinetivt o laddat än galen. Jag gör självklart mina egna sociologiska små experiment, men jag har ingen doctorand i sociologi så ag kan inte skylla på det heller. 

Talarteknik är ett okänt begrepp i sverige. All vikt o ansvar ligger hos lyssnaren. En NT person som pratar, kan inte göra fel.

En paradoxal sak med Paul Ekmans forskning, som säger att ögonkontakt initierad av talaren (om det nu handlar om 2 personer) kan vara en indikation till invit för synpunkter, det kan vara också så att talaren letar efter en icke verbal indikation emot hur lyssnaren reagerar emotionellt på hans ord. Det här är ju en avvägning. Han har också märkt att vissa understryker ord med att t.ex höjja på ögonbryn, som kan misstas som en invit också för att bli avbruten. 

Lätt att säga, så är vissa personer emotionellt mer instabila nör det gäller att bli avbrutna av diverse orsak. Tillsammans med att man är en dåligt talare som hela tiden skickar inviter till avbrott (även om det nu itne existerar i Sverige så klart). Så för en lyssnare som t.ex jag är direkt i sitt tillmötesgående och tar dessa inviter för just vad dom är, osäkra inviter där man vill ha en emotionell respons av mig på hans ord, som man istället får i ord tillbaks. Pga att jag har lärt mig att dölja mina känslor väldigt effektivt i ansikte av självbevarelsebdrift pga min uppväxt. Idag så kör jag med ingen emotionell respons och pinsam tystnat medvetet, i protest på den kritik jag har fått utstå orättvist enligt mig.

Det här med pinsam tystnad verkar vara dom verbala's värsta mardröm. Som radiopratare t.ex Jag är mera åt bild-hållet i kommunikation. Jag vet att även om du och jag befinner oss i en pinsam tystnad situation, som kommunicerar du icke verbalt med mig. Ditt emotionella obehag inför denna situation syns klart och tydligt för mig, vilket är all kommunikation jag är i behov av. Jag ger hellre en annan person en kram, istället för att med ord säga att jag gillar dom. Vilket är onaturligt i vårat samhälle. Väldigt autistiskt om jag får säga själv, men det är så jag fungerar. Det här har mina stackars kompisar problem med av och till lol. Det är inte så att jag klänger på folk hur som helst, utan det handlar om förväntade situationer där jag skulle kunna verbalt säga t.ex -Fan vad jag gillar dig som vän, och istället så får du en kram.Det här känns mer genuint för mig, iom att jag är van att dom flesta spenderar vaken tid med att undanhålla vad dom tycker om andra. Hur många gånger har inte folk sagt till sin partner att dom älskar dem när det inte stämmer.. Eller sagt till din kompis att du inte vart besviken på han, fast det inte stämmer..

Det här med städning och organisering. Ser man till vilka ungar det än är. Så oavsett skäl, så är många stökiga med sina grejjer. MEn stökigt är ju också relativt. Om strukturen inte är något just du är van med, så betyder det ju inte ena systemet felar. Just nu, istället för att organisera alla mina damm-råttor i en dammsugar påse, så har jag spontan organiserat dom i hela min lägenhet, där elektomagnetismen får sköta grov jobbet. Jag hjälpte till lite genom att sparka in en i ett hörn ett par timmar sen. Även om jag nu idag inte har en uppenbar geometrisk struktur på alla mina ägodelar så vet jag vart dom är. Den marginella skillnad på mitt system är att jag prioriterar min tid annorlunda. Även om det nu inte är så att jag bor i ett soprum, som vissa luffare vill påstå beror på Adhd diagnosen. Vilket jag styrker med påståendet som många andra gör, Adhd är jag, och jag är Adhd lol.

Korttids minne vs långtids minne. Om du frågar vad jag hade för kläder på mig förra veckan, så svarar jag mina. Om du frågar vad jag åt, så säger jag min mat. Mer exakt än så blir det inte. Frågar du om t.ex naturvetenskap, så kan jag recitera ämen ur det periodiska systemet och hur fussionsprocesser fungerar och skapar tyngre ämnen, än ner till mänskliga kroppen. Det skulle ta månader av oavbrutet pratande, om saker jag tar direkt ifrån mitt minne. Så det här med glömska är ju relativt då.

Frågar du Kalle vad han gjorde i torsdags kväll så säger han öööh, åt middag o kollade på TV. Frågar du han på fredagkvällen så känner han behov av att beskriva varje minut under kvällen, för att försäkra sig att han inte drack för mycket och hade blackout. Att man normalt sätt har blackout när det gäller dötid under veckan hör inte hit. Som en lustig liten mellanstickare att fundera över.

Pga att så många har sin egen uppfattnng och version av vad Adhd. som baserar sig på dem själva, så blir det väldigt svårt att få grepp om vad som är vad.

På trauma situationer som triggar en akut stress reaktion hos mig, så reagerar jag med hypoaktivitet. Jag blir tillbakadragen och extra reserverar, isolerar mig etc. Andra reagerar omvänt med aggressivitet (hyperaktivitet). Vilket jag gör ibland, men inte så ofta. 

Ofta så leder detta till nevositet, rastlöshet och en känsla av att vilja röra sig bort ifrån någonting. Inte pga Adhd.

Detta att röra på sig rent allmänt. Ju mer koncentrerad och fokuserad o inne i mitt, som jag är. Desto mer mobil och rörlig blir jag. Vilket är paradoxalt från det man får lära sig. För att koncentrera sig så måste man vara still. Vilket är en uppfattning som inte stämmer med mig, och som är helt fullt naturlig och frisk egenskap sett ur mitt perspektiv. Nånstans så måste ju dom neurologiska och biologiska skillnaderna yttra sig ju. För att jag ska passa in i en annan miljö, så måste jag hela tiden tänka på att undertrycka hela mitt latenta och naturliga beteende, vilket gör sitt till att man blir trött.

Sett socialt så är mitt nyktra beteende mest kompartibelt med fredags fest beteende där man står upp, rör på sig, och umgås med fler än en person, och kanske inte fäster så stor vikt i vad som sägs, utan istället är det själva sällskapsformen som är vitsen. 

Men som sagt, livet är inte en fest hela tiden, utan normalt sett är att man sitter still, undertrycker sitt latenta beteende, och nappar inte på alla samtals avbrytande fiskekrokar som talare kastar ut hela tiden som ett lockbete att vara onormal.

Om man bara spekulerar lite i att det överdrivna antalet avvikande personer beror på något man inte förstår.

I Sverige så genetiskt sätt:

Tysk invandrare: ca 50% (senaste siffran var från rasbiologiska institutet 1920 på 45%).

Anglofranker: 20-25%

Samisk urbefolkning: 1-5%?

Moderna Invandrare från +1950: ca 20% om man räknar in Finländare.

Med dom här relativa siffrorna så kan man ju spekulera fram en massa lustiga hypoteser. Hur nu dessa siffror stämmer eller inte vet jag inte, mer än att det är en uppskattning.

Vad som har satt grillor i mitt huvud är att. Man berättar aldrig det exakta antal som verkligen har nån form av abc diagon, el om det nu bara har undgått mig, men whatever.

Tillsammans med att man är luddig i den genetiska familjära risk komponenten som inkluderar väldigt exakta specifika naturliga och normala mutationer. För det är inte så att forskning har letat efter en gen som har blivit sjuk.

DRD4 (seven repeat) är till exempel så vanlig i Sydamerika, så att denna allel finns hos 80% av befolkningen. Den är ju betydligt ovanligare om man inkluderar in hela jordens befolkning och inte bryr sig om vart den finns, eller kommer ifrån.

Det är ju som sagt inte något molekylärt fel som man letar efter. Utan friska gener som hittas i vissa folkslag. Så har blivit måltavla. Jag kan ha missförstått det, men det är så det verkar.

Om det är så att vad man menar är; att dessa genetiska allelerna har större benägenhet att spontanmutera, så är det väl en sak. Men om det så att dom spontanmuterar, så är det omöjligt att förutsäga att en felaktig spontanmutation upprepas gång efter gång, som leder till att man blir neurologiskt defekt på det specifika sätt dom påstår. Dom här mutationerna är fullt normala, vilket gör att det känns konstigt när man som politiker dömmer ut dessa gener som en genetisk åkomma.

Om man skulle försöka smyga in det i cancer klassen, så vore väl det något. Men det gör man inte och kan inte heller.

Det här har väckt konspirations teoretikern i mig.

Sociologer kategoriserar olika samhällsformer. Psykologer kategoriserar olika personlighetsformer, biologer kategoriserar olika artformer. Dom här 3 tillsammans blir ju ett kraftfullt verktyg.

Där man kan kategorisera in en personlighet i en samhälls typ, för en underart till huvudarten.

Personlighet = Lejon.  

Habitat = Afrika savannen.

Art = Lejon katt av huvudarten Panter katt.

Är det så man gör fortfarande med oss?

För abc debatten så. Det diskuterar om det faktum att vi hopas i familjegrupper. Har en Adhd, så har säkert många det i samma familj, el åtminstone tendenser. Vilket faktiskt stämmer i praktiken om man ser det på ett simpelt sätt.

Man dividerar från forskar nivå ner till lekman om ifall det är ett Nomad ursprung som gör att vi inte klarar av att leva i ett civiliserat samhälle. Vilket får mig att bli grinig varje gång jag tänker på det. Här kan inte jag vara objektiv överhuvudtaget, utan "dra åt helvete" är det som dyker upp i mitt huvud. Det är inte det att man tar upp det, utan på sättet man gör det på.

För wannabe personer som anser det vara ballt och exotiskt, men som inte delar mitt ursprung. Det känns otroligt störande och förnedrande mest att assocciera min släkt, med en psykiatri diagnos. Det enda objektiva som kommer in i mitt huvud är att jag skulle vilja sparka in käften på dig. Vårat arv är inte något abstrakt och förlegat som var aktuellt för 100.000 år sedan. Och bara för att vi inte springer ute i skogen med en pilbåge och leker duktig bergs indian, så betyder det inte att man är en genetisk åkomma, eller som Tarsan och inte förmögen att leva i städer. 

Låt säga att forskare av oro för att bli kallade för rasbiologer och socialdarwinister. Glömmer bort att säga att dom genetiska alleler, aminosyror och enzymer assoccierade med Adhd. Egentligen är naturliga för nomad befolkning och oss som härstammar från dem. Även om man nu inte säger det rakt ut. Men med tanke på att man pekar på exakta alleler, nomad gruppen och vårat naturliga latenta beteende.

Men baserat på det förmodade antal av abc diagnostiserade på ca 100.000, som tillsammans med deras familjer blir till ca 500.000-1.000.000 el så. I Sverige så är det inte många som vet sitt ursprung, mer än att man är av svensk nationalitet.

Det man glömmer är att en nationalitet är något nyligen konstruerat, något subjektivt och temporärt. Om en svensk får norsk nationalitet imorgon, samtidigt som han säger upp sitt medborgarskap i sverige. Så rent tekniskt så är han norsk helt plötsligt. 

I sverige så kategoriserar man andra väldigt selektivt baserat på olika faktorer.

En judisk person kategoriseras efter hans tro, inte efter nationalitet el etnicitet. Även om etnicitet och tro är sammanknuten för judiska personer.

En muslim klumpas ihop till ett och samma begrepp, baserat på tro. Man bryr sig inte om att det finns olika inriktningar i Islam, samtidigt som vissa är krista osv.

Det finns ju även asiatiska islamister. Men dom är inte muslimer, utan en asiat. Asiater för den delen kategoriseras in efter utseende och geografisk plats. Vilket är sant för Afrikaner också.

En svenks person kategoriseras av hans nationella tillhörighet. Det är ju sällan man pratar om etniciteter och genetisk grupp tillhörighet. Nämner man det, så börjar folk gasta rasist.

Men om det nu är så att jag vill identifiera mig själv, med min etniska tillhörighet, och inte den nationella tillhörigheten, som så många andra har rätten till. Varför krångla med mig?

Min svenska nationalitet för mig, står för omänskliga övergrepp som jag lär ha svårt att förlåta iom att svenska myndigheter fortsätter att hålla samma linje som man har gjort emot oss dom sista 500åren. Det handlar ju inte om några individer i sig. Jag tycker det är tragiskt att det inte är som i t.ex föreställningen jag har om Usa. Har man medborgarskap så är man en amerikan med allt det innebär, oavsett tro, etnisk bakgrund, utseende och social status.

Ibland känns det så bizzart att man endast kan vara svensk om man är blond o blåögd med rätt ariska gener, samtidigt som man står o hailar.

Men tjenare, jag har inget av det där. Jag är en mörk/grå hårig, grönögd o vilse inhemsk bergsindian o celt. Med alla egenskaper och beteenden som följer med detta gen paket.

När man använder selektiv biologisk forskning. Som säger att man automatiskt har en genetisk åkomma om man har psykiatri diagnosen Adhd (som jag inte verkar bli av med). Varför inte bara spotta mig och min familj i ansiktet?

Jag är lite petig med vad man säger el insuinerar om min barn, familj, släkt o etniska tillhörighet. Om nu personer i andra genotyp grupper vill sacka ner på sig själva, varsågoda, men dra inte in mig i det.

Men men. Jag skulle vilja veta det bakomliggande behovet av att klassa vissa naturliga och friska genetiska mutationer som sjuka?

Tidigare så har genetiska mutationer som ger mörk hy, klassats som genetisk underlägset.

Hur relevant det här egentligen är, har jag svårt att vara objektiv i. Pga att jag har blivit misstänksam av dom erfarenheter jag har. Tidigare historia säger att svenska och västerländska biologer o psykologer är snabba att dömma ut andra grupper som mindre värda, avvikande och defekta.

Men vad är det som säger att ditt DNA är normativt. Och mitt är en genetisk åkomma?

Vad än den biologiska bakomliggande faktorn till att människor fungerar olika. Så behöver det inte betyda att en grupp av gener är friska, och den andre är sjuk. 

Om man helt struntar i dagens NPF uppfattning. Och ser till T.Ljungbergs variant.

Den traditionella sårbarhets varienten. Om den genetiska komponenten är att vissa genotyper har större benägenhet att reagera med vissa naturliga mänskliga symtom och beteenden som en reaktion emot yttre påverkan på organismen.

Vad den säger om min genotyp, är att vi risker till större grad att utveckla typiska adhd symtom, får att vi har otur rätt o slätt. Vi har ju en massa andra förmånliga egenskaper som uppväger dom negativa.

Precis som med att vissa riskerar att utveckla cancer, autoimmuna sjukdomar etc till större del. Det sackar ju inte ner på dem, utan bara klargör oflytet att man har ökad risk för dessa problem, beroende på levnadssätt. Det är ju orättvist men ingens faktiska fel. Med tanke på dagens samhälls konsumtion så är ju inte deras grupp heller anpassad för våran kost och tillvaro med stress. Vissa får cancer, andra diabetes, hjärt o kärlsjukdomar osv.

Modern patologi forskning om stress indikerar på att man riskerar att drabbas av en rad avföljdsjukdomar baserat på det man är mest mottaglig för, om man utsätts för stress och trauma.

Vissa svenska läkare har varit så vågade att dom har sagt: Trauma = Ptsd = Adhd symtom förra året. Vilket i sig är ett visst erkännande.

Att vi blir hispiga och fungerar som vi gör pga jobbig tillvaro, borde väl inte straffas mer än dom grupper som drabbas på andra sätt. Borde man inte straffa hjärtsjuka, cancersjuka och diabetessjuka på samma sätt, och hänga ut deras etniska grupp som tenderar att ha den ekonomiska olägenheten att kosta sjukvård en massa pengar pga deras genetiska sårbarhet för dessa sjukdomar?

Problemet är att som det verkar vara. Så drabbas min grupps barn, med symtom som påverkar effektiviteten i svensk skola. Så att statistik sjunker, samtidigt som man inte kan göra sig av med dessa statistik sänkande barn. Så är det ju inte för hjärtsjuka. Ofta så märks dessa symtom ekonomiskt i högre ålder.

Det känns småaktigt och orättvist... I min familj o släkt grupp så om vi nu inte dör av cancer, så lever vi till 80-90år, även om vi röker, super och knarkar. Borde inte det samla poäng?  Vi är väldigt fysiskt toleranta och sega, inför fysisk stress på organismen i form av just fysiskt belastning. Väldigt envisa. Så om du ber oss att såga ner en skog med en smörkniv så kan man nog ge sig på att vi försöker, utan att ge upp i första taget.

För alla nya patienter så är mitt tips till dem. Att kolla hur ens släkt ser ut, och vart ifrån ni kommer. Tillsammans som man läser brett om stress o trauma forskning. Det är slående vad många av Adhd symtomen som hittas i paralell trauma forskning. Så pass att det är svårt att avgöra vilket orsak det är till dom enskilda symtomen eftersom det finns fler än en orsak till dem. 

Det kan finnas en orsak till att psykiatri överkompenserar och säger att allt beror på biologiska orsaker. Man har mer o mer dom sista åren vänt traditionell psykologi och psykoanalys ryggen. Det kan ju finnas risk i att man tar i lite för mycket åt andra hållet också.

Tar man genetik och andra sjukdomar o symtom så inkluderas inte några extra egenskaper som ligger till grund för risken. Som t.ex etnisk nomad ursprung, eller utåtaggerande och utforskande beteende som kan ha varit bra att ha för 100.000 år sedan. Det här lilla tillägget får åtminstone mig att ifrågasätta om dom säger allt. 

Skillnanden mellan ICD-10 och DSM-IV är att man inte är lika ivrig att överdriva patient antalet i ICD.

Idag så med post kom nya läkar utlåtandet.

Från 2010-01-05 så har jag Ptsd F43.1 som primär diagnos. Även om det nu endast är en siffer betäckning för Adhd (F98.8) ligger o skräpar i perferien så får jag väl vara nöjd.

För mig, vad Adhd diagnos gör. Är att den legitimerar mitt eget amfetamin missbruk. Även om jag nu inte använder amfetamin, ens i sk självmedicinerings syfte. Idag så är jag för oroad över dom fysiologiska konsekvenser som amfetamin har på min kropp, där risken för hjärtinfarkt ökar markant, och tar bort udden av lusten till stor del.

Oavsett vad folk anser el tycker, så för mig så. Det som är jobbigt är att Adhd diagnos för mig, legitimerar mitt fd missbruk på ett liknande sätt: Att du säger till en alkoholist att det är ok att han dricker, det är medicin, och han behöver inte oroa sig för några konsekvenser.

När jag ser 98.8 så går tanken och upplägget igenom huvudet att man har utrymme för att få nice dextro amfetamin på högkostnads kort. Vilket är helt bizzart egentligen. Men det är vad psykiatrin gör med sin diagnos kod och medicinering.

Är inte det gämförbart med att ställa spritflaskor på bordet under ett AA möte? Det är inte sprit, utan pga att du har alkoholism så är det medicin.

Självklart så är det inte så här för alla. Men för mig så är det så...

Jag har inte mycket till övers för alla dessa självdiagnostiserande människor som själv medicinerar sig. Så det är ju en stor egen personlig emotionell vinst i att få det officiellt befäst att jag inte snackar skit och hittar på, när jag säger att jag har Ptsd.

Vad än nu det här NPF gänget som ogillar mig starkt för mina åsikter om Adhd. Där mer än en har protesterat över att det är möjligt att jag har en abc diagnos. Tydligen så, dom yrkespersoner vars åsikt verkligen räknas, anser att jag hör hemma i abc gänget.

Hela jag är en posterboy för Adhd lol. Oavsett om jag el dom nu inte delar denna åsikt spelar ju ingen roll. Bara för att man inte känner sig cancer aktig, så betyder det inte att det är fel när läkaren säger att du har det.

Så länge jag har den här del-diagnosen som en liten diagnos etikett på mig själv. Så kommer jag fortsätta att lägga fram min åsikt. Enda fram tills att man enigt håller med T.Ljungbergs och andra läkare som säger samma sak, eller tills man avskriver Adhd officiellt på mig.

För alla er som försöker tjata till er en diagnos... Jag har gjort allt i min makt för att slippa den här diagnosen. Endå så vägrar man att ta bort den på mig. Det måste ju svida mellan skinkorna på er lol... Jag har mer än en gång läst. Jag känner så igen mig i adhd symtomen bla bla bla, och jag har försökt med flera läkare att få den här diagnosen. Vad är det för fel på er?

Vill ni att det ska vara fel på er? Det här att man själv diagnostiserar er, och springer runt och framställer er på ett sätt som inte har att göra något med diagnosen rent praktiskt. Sabbar ju för oss andra.

Ett stort skäl till att jag inte vill ha Adhd diagnosen beror på alla som har en fantasi föreställning om den. Använder den för egna syften osv... Dra åt helvete....

Den här Adhd patienten. Är inte hyperaktiv, impulsiv och har ingen uppmärksamhets störning värd namnet. Jag avbryter inte folk, hoppar inte in i samtal o lekar eller är socialt oadekvat. Jag glömmer inte möten eller annat (ofta så skiter jag i dom medvetet, glömmer jag så är det i normal utsträckning), jag slarvar inte med städning eller tider, jag självmedicinerar inte mer än någon annan normal. Jag har inget problem med att organisera det jag vill. Jag låter inte bli mentala ansträngande uppgifter, om man nu inte klassar det jag företager mig i som simpelt, men det är väl subjektivt då. Jag tappar inte bort saker, utan håller reda på dem, tydligen i större utsträckning än andra. Det sista året så har jag läst tusentals sidor med text material, där mycket fastnar väldigt fort utan mycket möda. När folk klagar på min positiva utåt sociala personlighet, så demonstativt så håller jag käften under längre tidsperioder, till folk frågar vad det nu är för fel (det passar lixom aldrig på vilket sätt man medvetet väljer att vara på).   

Många NPF patienter och allmänheten har ju sin speciella uppfattning om Adhd, och alla dess sk begränsningar. Min åsikt är att era begränsningar beror på något helt annat än en psykiatri diagnos.

Men whatever..

Någonstans så kan man inte smita ifrån det faktum att den personliga bild som jag levererar om Adhd, är väldigt relevant. Inte för att jag säger det. Utan för det enkla skälet att yrkespersonal har uppmärksammat detta faktum för mig. Komiskt nog så är denna krångliga och motvilliga patient tydligen inte omyndigförklarad som så många andra är, där psykiatri skiter fullständigt i patienternas egna personliga uppfattning om Adhd med rätta. Vad ska jag tro om att, sk experter säger att mycket att det jag säger, har en stor relevans och sannings grund?

Det här är ju samma expertis som NPF patienter har lutat sig emot, när dom påstår att jag bara snackar skit. Vinst för mig? Jag är inte mer än människa, så jag kan ju inte annat än erkänna att det ger en viss känsla av tillfreds ställelse av att medvetet jävlas och gnida in faktumet att dom inte blir av med mig.

Jag har utrymme att dra slutsatsen att Adhd diagnosen innehåller mer orsak än dom traditionella "symtomen". Även om man nu int elängre besitter dessa symtom, som baserat på mig och emperisk erfarenhet baserat på mig inte är kroniska. Så finns det mer, av det som man inte tar upp officiellt på kliniskt nivå, när det gäller denna oönskade diagnos.  

När jag säger att det inte finns något som heter NPF på klinisk nivå. Så har jag samma tyngd som alla andra patienter. Psykiatri vet att det inte finns, men slarvar med utrycket, för att göra det smidigt i vissa sammanhang.

Hur det här utvecklas för mig framledes återstår ju att se. Jag lär osannolikt bli en av alla utförsäkrade. Sjukvården verkar idag anse att jag har blivit milt sagt överdoserad av elände, så att jag strejkar på det sätt som trauma patienter gör oftast. Att det är permanent utan hopp om förändring. 

Ibland så är det en liten besvikelse att man inte blir kritiserad i sitt tänkande. Nu menar jag inte på så sätt att det slår över i ett tjafs som det har gjort mer än en gång oavsett vad det har gällt. Men whatever..

Det är ju bra att påminna sig själv att man är insnöad och begränsad i sin egen problemlösning, fungeringar och tänkande. Så jag får gnälla lite på mig själv.

Jag har frågat en person som är FP politiker, om dom när-exakta siffrorna för patient antal av Adhd. Dessa ska ju finnas, och även om de är ett par år gamla så går det ju att räkna ut dagen relativt exakta antal baserat på det.

Dom siffror alla går på är 3-7%, men med den summan så säger det bara vilket förmodat antal det borde vara enligt psykiatri. Vissa har ju pratat om löjliga siffror på 25%. 

Vilket just gör det. Det förlöjligar allt. Oavsett vad man anser om mig, och hur mycket jag än klankar och klagar. Så respekterar jag forskare och grunden inom psykologi, sociologi och biologi. Att yrkes arbetare utnyttjar denna forskning medvetet el omedvetet för att profilera sig säger ju ingenting om forskningen i sig.

Tack vare vissa individers handlingar, som Gillberg och hans polare, tillsammans med Kärfves sociologer. Så har man format en debatt om för och emot. Man pratar om % och amfetamin.

Men låt säga att det endast är 100.000 (1%) Adhd patienter. Där endast en liten del på ca 25% av dessa 1% som är 25.000 nyttjar Concerta/Ritalin. Det här är realistiska siffror för mig, men jag vet inte om dom nu stämmer. Om dessa siffror bekräftades med korrekta siffror. Där det är sannolikt att det kan vara upp till 250.000 Adhd patienter.

Låt säga att en stor del av dessa 1-2.5% av människor, om dom fick välja själva, byta till en diagnos mer korrekt dem. Alla verkar överdriva, så det är ju kanske inte så klokt att lyssna på några % som säger att det är 50% fel diagnostiseringar. Det är ju relativt till patientens upplevelse också. Men om en del försvinner på Trauma diagnos istället, så minskar ju antalen ytterligare.

En stor del av debatt handlar ju om att Adhd inte finns. Vilket jag anser bara är en tro baserad på att man inte vet vad denna akronym står för.

Om man skulle säga att den är dumt och bakvänt utformad, så är det väl mer korrekt. Men hur man än har för egen åsikt, så försvinner inte faktumet att man kategoriserar en viss grupp av symtom i en låda, som benäms som Adhd.

Om man ska påstå att man inte kan kalla en symtom grupp för Adhd diagnos. Så får vi ju revidera vår uppfattning om de flesta namn på saker och ting. Vi kallar ett träd, för just ett träd iom att det är enklare att ha ett namn som summerar det.

Men för att gå tillbaka till siffror istället för %. Förra året så gick mer än en rektor ut med att dom inte har råd att ge extra pengar till alla abc ungar. Som är 10% av 1.600.000 barn mellan 0-16 år. 100.000 barn i skolålder.

Men om det skulle komma ut siffror på att det endast är ca 10.000 barn av 1 miljon barn, som har sådana svåra "Adhd" symtom. Nog måste man kunna skramla fram perngar till dom? Men % så skapas en skräck bubbla där man bara vet att det är ett abstrakt stort antal som vi omöjligt kan ha råd med.

Enkel liknelse: Om 100 barn knackar på ditt hem, och säger att dom inte har någonstans att ta vägen. Så förstår vem som helst att du nekar dom hjälp pga att du saknar resurser. Men om det är 1 barn som är vilse och behöver hjälp? Smäller du igen dörren för han så har ingen förståelse för dina handlingar!

2001 så var målsättningen att läkemedelsbolagen skulle medicinera ca 11.000 barn tror jag. Mer än så relativt få är det intevad det handlar om.

Jag upplever det i massmedia och med alla jag pratar med, så tror man att det är en epidemi med hundratusentals barn som ska ha diagnoser och mediciner. Men det handlar ju om endast en väldigt liten del i praktiken.

Om det nu kommer fram svart på vitt. Att det endast är en liten liten del av alla ungar, som vi faktiskt skulle ha råd att flytta skattepengar till, i ett humant och demokratiskt samhälle som vi påstår att vi bor i.

Ett vanligt påstående för att vi inte kan hjälpa invandrare och invandrarbarn är för att dom är "ooooh dom är så många". Dom tar över allt bla bla bla. Hur ska vi ha råd med våra egna!....

Statistik för invandring är väldigt exakt. 2005 så släppte man in det oroväckande antalet på ca 3-4000 individer. Oj vad himla många, när man ser det så, eller.... Den här enorma flyktingvågen ligger på futtiga ca 10.000 indivder i snitt el mindre per år. 

Att våra myndigheter är lika snikiga emot våra egna barn är ju ingen nyhet. Man "Dazzle" allmänheten med skrämmande siffror med det mesta. Så att folk tror att dom ska få leva i missär om vi lägger ett par ören extra på ungar som behöver dem. 

I Sverige så lever 400.000 barn i oroliga miljöer (missbruksmiljöer etc), som inte är av perfekt norm. Tydligen så lever 1.000.000 under den uppsatta standard och ekonomiska norm i Sverige. Jag vet inte vad den normen ligger på då. Men jag vet att fattigdom för många i Sverige, och t.ex Indien är en diffinitionsfråga.

Nu tror inte jag att alla dessa barn lever i samma förhållanden som jag växte upp i, utan det är snarare ovanligare än vanligare. Låt säga att det är 25.000 barn av dessa som skulle behöva aktivt stöd i form av nytt boende och mycket annat, för att börja fungera igen. Att man inte har råd att göra något åt 400.000 barn när vi befinner oss i en lågkonjuktur är ju förklarligt. Men ett betydligt mindre antal på ca 25.000 Är det så att det är omöjligt för 8.000.000 individer att hjälpa ett fåtal?

Det är synd att alla som är insnöade i sitt, skall överdriva vikten av sin roll, tillsammans med att man överdriver problemen till opropotionella nivåer, som handikappar systemet effektivt.

Om det blir stopp i ett handfat, så är det bara att stänga av vattenkranen. Men om alla ledningar spricker så är det ju bara att tack för sig och gå ut. Det är väl lite så idag med ungar och abc diagnoser. Folk tror att det är så omfattande att det bara är att ge upp.

Myndigheter är hjälpsamma och låter oss tro att det är 10% av befolkninger, som är 1 miljon människor, som är abc diagnos aktiga. Men man är noga med att inte avslöjja det exakta antalet som faktiskt är diagnostiserade av psykiatri.

Det här wannabe gänget som vill ha en NPF diagnos, men som inte lyckas. Gör det ju inte bättre. Dom spär ju på detta.

Hur ska vi ställa oss till att om det totala antal diagnostiserade med diverse abc diagnoser som Adhd, Add, Asperger, Autism, Tourettes m.m ligger på 2-5% av totalbefolkningen, där både barn och vuxna är inkluderade. För maxtotalt 500.000 människor så borde man kunna hitta en produktiv lösning. Speciellt när dom svåraste fallen säkert ligger på max 50.000 personer.

Det är ju ett betydande mindre antal än massmediala sensations påståenden att 2.500.000 personer av 10.000.000 är trasiga och måste medicineras o kasseras.

Vad har vi för ursäkt för att inte hjälpa en liten grupp, som lätt borde kunna hjälpas?