Dom sista åren när jag har läst mycket om psykiatri, diagnoser och behandlingar så har jag märkt en tendens att FN protesterar emot dom billiga alternativen som nyttjas till max i Sverige.

Uppdrag granskning hade 2 repotage om El-behandling i höstas på:

http://svtplay.se/v/1776561/uppdrag_granskning/del_13_av_16

http://svtplay.se/v/1787798/uppdrag_granskning/del_14_av_16

I del 1 (ca 47 minuten) så är en psykiatriker med (Håkan Odeberg), som påstår att han inte känner till något om bieffekter som leder till permanent minnesförlust. Under intervjun så är han mild sagt ansträng emotionellt.

Det är lätt att se att han försöker dölja sina känslor inför det faktum att grillas, med det mest banala sätt man kan, med ett påklistrat leende. Att han är fullt medveten om bieffekterna är ganska svårt att undgå, åtminstone för mig.

Att folk ljuger om det mesta är ju ingen nyhet, samtidigt som motagaren för lögnen samarbetar lika mycket med självbedrägeri om att lögnaren talar sanning så.

Att han står i försvarsposture, med händerna knutna, samtidigt som han fiblar med fingrarna, mellan han och UG reportern säger sitt.

Det mest genuina micro-expression, som man såg hos han under intervjun var sorg, vilket är en känsla helt "out of place" med tanke på hans roll. Vad den nu berodde på, kan man inte annat än spekulera i. Skammen som man ser hos han, beror ju antingen på att han skäms för att han måste stå till svars för sina medvetna fel, för något han inte trodde han skulle behöva ställas till svars för. Samtidigt som han vet själv att han lurar sig själv, om sitt oansvar, med det gamla hederliga självbedrägeriet, och är kluven om sin inblanding periodvis.

Vid ett par tillfällen så är han väldigt nära att försäga sig, och erkänna sin kunskap om biverkningarna. Tillsammans med hans sorg uttryck så verkar det mer troligt att han skäms över sina arbetsgivare som förvägrar han rätten att vara uppriktig. Samt att han är medveten om vilken skada det kan leda till för vissa.

Ofta, så även om uppdrag granskning granskar, och får fram kärnan i det man letar efter, så missar man alltid vikten av att dom inblandade intervjuv personerna är oärliga. Även när dom är påväg att vara uppriktiga, så misslyckas man att få dom att erkänna vad dom vet. Det verkar som dom medvete blir utmanövrerade av dålig journalistik, för att inte avslöjja för mycket. Det är ju så att, så länge det finns en ansvarig person, som säger att det inte har begåtts något fel, så spelar det ingen roll om det är uppenbart att han ljuger. Dessa genomskinliga ord av lögn, är allt som räcker för att man ska kunna återgå till sitt och låssas som allt är helt ok.

För husfridens skull, så vill inte folk veta något om vad som händer inom svensk psykiatri.

US psykiatri org APA som ansvarar för DSM, gick ut för åratal sedan om dom vetenskapligt bevisade bieffekterna. Endå så gör man som vanligt och låssas om som att dom inte finns i Sverige.

Kontentan av programet var att ur rättsäkerhets synpunkt; så borde patienten bli medveten om riskerna som finns med Ect. Svenska myndigheter är medvetna om dom, sjukvård och socialstyrelse är medvetna om dem. Det är ett internationellt känt faktum.

Varför är det så att psyk patienter ska skyddas ifrån sanningen i Sverige, till varje pris? Det är inte så att svenska psykiatriker inte känner till effekterna av behandlingar, utan bara det att dom låssas som det inte finns några som helst negativa biverkningar.

Även om det nu inte var så värst stor fokus på det, så är den förmodade orsaken till denna ökande behandlingsform, delvis ekonomiskt. Kommentaren "det är billigaste alternativet" hänger alltid med dessa behandlings former som påstås inte ha några som helst i biverkningsväg.

Om man nu litar blint på att psykiatri talar sanning, vilket många jag snackat med av NPF gänget gör. Om nu APA säger en sak om en bahandlingsform, och svenska staten en annan, som t.o.m får FN att reagera som vanligt.

Är det så långdraget att dom luras delvis med amfetamin behandling?

För min del, bara för sakens skull, så tycker jag att man har rätt att el-chockera sig bäst man vill, tillsammans med att tugga i sig kilovis med centralstimulerande om det nu behagar en.

Men anser inte folk, att man borde få veta all information, så att man kan göra ett vuxet avvägande på dessa behandlingsformer?

Självfallet så säger man inför massmedia att dessa behandlingsformer endast ska vara en sista utväg. Men det är ju en lögn. Dom här 2 behandlingsförmerna toppar ju listan tillsammans med antidep piller. Piller som man för den delen inte har någon aning om hur dom fungerar, mer är att vissa symtom försvinner, och att man gissar till en massa spekulationer om dess funktion.

Nu är det faktiskt inte så att amfetamin är långt så permanent som att få hela sitt liv utraderat. Men är det inte ens fulla demokratiska rätt att få veta alla parametrar som man bygger ett avgörande på?

Us forskare gick ju ut i vid ca samma tid om att det man påstår om Amfetamin som behandlingsform inte stämmer överens med tidigare påståenden. Det här har också försvunnit på vägen till Sverige. Det verkar som att våra myndigheter skyddar oss medborgare i mer än ett fall, emot för mycket information.

Idag så spelar denna dementi om Concerta/Ritalin inte någon roll, iom att det är ingen som tror på att samma forskare som tidigare sa att amfetamin var bra, har ändrat uppfattning på nytt forskningsmaterial. Den enda källa som jag känner till om denna dementi är Eva Kärfves bok tillsammans med en annan Us länk som jag har slarvat bort.

Jag tror att det räcker med en svensk myndighets person, som säger att jorden är platt, om det skulle gagna det kollektiva samvetet, och lätta det, så skulle alla ivrigt tro på det lika innerligt som troende tror på gud.

En liten komisk sak som är i samband med detta är att. Gamla missbrukare som i efterhand har fått en Adhd diagnos, är inte längre fd missbrukare. Utan det heter att man har själv-medicinerat sig, och ens missbruk är förbi förebrådelse. Att ha synpunkter om den fd missbrukarens tidigare missbruk är ett påhopp emot deras rätt som abc patient att stoppa i sig vad dom än nu vill. Vilket jag i sig håller med om.

Jag dömmer inga gamla amfetamin pundare, men däremot att man helt plötsligt har blivit för fin för vårat sällskap. Där man inte längre är en pundare som gillar uppåt. Utan man är sjuk, som man inte varit medveten om, och knarket har varit lika livsviktigt för dem som luft är för oss andra.

Det här att man har papper på att man är en legitim pundare, som får fulpund på högkostnads kort. Städar ju upp ens missbruk. Dom flesta som självmedicinerar utan diagnos, orkar ju inte att käka mer än samma concerta mängd folk får. Det sliter för mycket på kroppen, där man till sist bara lägger av för att man inte orkar med det fysiskt och mentalt.

Jag är ganska bestämd i att en gång tjack pundare, alltid en pundare, oavsett vad man kallar det nu idag.

Att patienter talar bra om amfetamin har jag full föståelse för. Man får verkligen ut mestadels en positiv effekt. Precis som med cigaretter så dödar det inte en på en gång. ÄVen om man blir permanent fuckad i huvudet, på sätt som alla pundare vet om, även om vi sällan snackar om det. Men alla vet vad jag snackar om...

El-chocker verkar ju endast vara bra för samhället. Om man nu utraderar alla minnen, så gör man sig ju av med individen. Är det inte humanare att bara avliva en då? Biomassan rör på sig, och ser till det yttre likadan ut, men minnen och personlighet är permanent skadad, så att den gamle individen är borta. Vad är vitsen?

Hur som helst så skulle det vara otroligt intressant med ett program med expertis personal som är kunniga i icke verbal kommunikation, som kan hantera dessa personer, och lirka ur sanningen ur dom. Det finns ju forskar expertis i Sverige som är lik Paul Ekman, så helt omöjligt vore det inte ju.

Jag skulle vilja se en debatt som inte har utrymme att fly till någon självförnekelse eller självbedrägeri. Men det är ju väldigt osvenskt? En svensk medborgare är inte reda att axla ansvaret som all information. Det ligger på myndigheters ansvar att bestämma vad som är bäst för oss dödliga?

FN har synpunkter på oerhört mycket vad det gäller inrikes angelägenheter när det gäller mänskliga rättigheter. Svenska myndigheter verka brista på alla plan, men det är ju inte så att vi riskerar en FN invasion. FN gör inget så länge populationen inte ber dom oftast. Så varför skulle dom inte ljuga, när dom vet att det är det som dom flesta vill höra.

En lögn som försäkrar att sverige är fantastiskt på alla sätt, och att vi inte har några bekymmer alls. Dom rykten som figurerar temporärt i massmedia och på annat håll, är inget annat än illvilliga lögner?