Håller på att läsa en av Paul Ekmans böcker "Unmasking the face". Där han tar upp hur känslor speglas i ansiktet, muskulatur sammandragningar etc (hela kit'et). Han börjar med att ta upp det lilla man vet vetenskapligt om hur man läser och hur man tolkar andras känslomässiga reaktioner. Ett skäl som han anser är ett lika bra skäl som andra, att läsa om detta, är att man ska lära sig vilka tolkning fel man har mellan olika liknande känslor. Vanligvis så är det så att man kör på, utan att veta vilka fel man har med sig, i sin inlärda tolknings mall från barndom.

För min del, så vet jag redan vilka fel jag gör i vitala tolkningar av andra människors känslor emot mig. Och varför jag kanske misstolkar dessa. Jag har tur att ha fotografiskt/visuellt minne, så jag sparar långa sekvenser av samtal i minnet, där jag kan spela upp dom utan ljud interferance. Ofta så är det starkare kännslomässiga samtal, som fastnar då, på detta sätt.

Tolknings problemet är väl av relativ känslig art då. Jag har jäkla svårt att se skillnad mellan genuin tillgivenhet/gillande o enbart fysiskt attraktion hos vuxna kvinnor lol. Säkerligen för att jag inte såg mycket av tillgivenhets känslor hos andra emot mig, under hela min uppväxt, vilket isäg är väl deprimerande, men det är inget som jag reflekterar el lider direkt av idag. Jag har fått tillbaka i vuxen ålder, så det är inget som upprör mig någe.

Hur dessa känslor speglas i ansikts muskulatur är väl snarlika, åtminstone i mina ögon idag, även om jag vet att jag har fel någonstans...

När det gäller mig själv, så kan jag säga att när man fungerar på ett felaktigt sätt, så fungerar man som mig generellt, i vissa fall. Det är väldigt svårt att skilja på normal, och trasig funktion, bara baserat på mig.

Som tur så har jag en norm i barnen idag, tillsammans med min etniska grupp tillhörighet, samt mänskligheten i sig.

Jag vet att en viss form av problem i samhället, beror på min medfödda helt normala neurologiska funktion. Samt att samhälle inte är anpassat till mig, utan jag måste anpassa mig till något onaturligt för mig. Detta gäller mina barn, och en relativ stor del av befolkningen (+20%) också.

Det finns en massa fin pedagogik och neurologi forskning om detta. Men det vill man ogärna ta till sig i Sverige. Är man annorlunda, så ska det klassas som onormalt och nedkämpas på alla sätt möjligt av myndigheter.

För att förenkla för sig själv, så grupperar man olika indelningar homogent, även om det finns variationer inom den homogena gruppen. Men nånstans för att det ska bli förståligt så måste man vara lite generös i sin beskrivning, och säga att det är samma-lika fasten det är en sanning med modefikation.

Jag vet inte hur många i min släkt som fungerar neurologiskt nästan likadant som mig. Jag vet inte om det är så att dom flesta fungerar som jag inom min genotyp-grupp (etniska grupp). Sen vet jag inte hur utblandad min släkt är, och vilka folkgrupper som är inkluderade i vårat DNA mer än Samiskt o Finsk-Ugriskt.

Egentligen så är ju alla männiksor samma-lika och kommer från samma lilla plats på planeten från start. Om dessa variationer uppstod för över 75.000 år sedan, så finns dessa neurologiska variationer i hela mänskligheten. Pga en stor miljö katastrof, så härstammar dagens mänsklighet på +6 miljarder, från ca 1000-2000 individer i öst Afrika. 

Beror dessa neurologiska skillnader och variationer som ett led av evolutions och klimat anpassning, så är de väl lättare att definera som grupperingar beroende på genetiskt o etnologisk bakgrund aka etnicitet.

Men whatever...

Även om jag har fått en massa svar för min egen del, så finns det en massa otillfreds ställande frågor kvar då.

Just när det gäller sjukskrivning/ersättning så har jag hela tiden vetat om att jag inte är korkad, psykiskt sjuk aka galen. Adhd diagnosen ställs av psykiatri, som leder till att man i praktiken är en psyk-patient. Vilket jag hela tiden haft svårt att förlika mig med. Inte pga att jag inte tycker at diagnosen hör hemma där, utan för att jag vet att det inte stämmer på mig.

Jag har inga depressioner, ångest attacker, mano-depressioner eller andra psykotiska problem.

Till psykiatri o läkare så har jag sagt att mina problem är ekonomiska främst. Idag så blir jag fysiskt sjuk av människors yttre påverkan av mig, vilket leder till begränsad försörjning.

Skulle jag ha 25 mille på kontot, så skulle dom inte höra av mig någonsin mer. Jag vet mina begränsningar idag, samt möjligheter.

Egentligen så oavsett vilka pengar jag än har, så reagerar jag med akut stress så tar livet av mig långsamt, pga reaktioner biokemiskt som uppstår i kontakt med de flesta människor. Allergi emot människor. Sen spelar det ju ingen roll hur mycket jag gillar andra. Som en jordnöts allergiker, som kan älska jordnötter, men blir sjuk av dom. Det ger en inga möjligheter, samt en massa besvikelse mest.

Hela min omgivning är belamrad med en massa lustiga och smarriga jordnötter. Som jag inte kan äta. Hade jag haft ekonomiskt möjlighet, så hade jag kunnat kontrollera min näromgivning på så sätt, att jag inte skulle befinna mig i en jordnöts påse lol. Flytta till glesbyggd..

Det som gör mig låg, är att mitt största intresse o passion, är andra människor, mänskliga relationer och hur vi fungerar, sociologi,  biologi, psykologi m.m Att man har förstört alla fysiska möjligheter att för mig persue detta intresse påverkar en självklart negativt. Det krävs en viss energi att inte vända detta emot jordnöts populationen och anklaga dem för att jag inte kan äta upp dom lol, och att vara mänsklig och skjuta över felet till dem, vilekt i sig är orättvist.

En liten grupp individer har ett stort ansvar för hur jag fungerar, och det är väl där skulden borde hamna.

Vissa jordnötter klarar jag av, så det är väl dem jag ska umgås med då...

Jag har kallat mig själv, och bröder o vänner för luffare åtminstone de senaste 10 åren. Jag personlige tycker att under mitt liv, så missbrukas termen, och det dras synonymer med loosers. Jag, mina bröder o vänner är definitivt inte loosers eller quiters som ger upp, då hade vi varit döda för länge sedan.

Alla är vi drivna och envisa inför det som intresserar oss. Tillsammans med att man inte äger någonting värt att nämna, man prioriterar vännskap, lugn och ro. Samt att på vågen genom livet så använder man alla former av relationer som godståg, som tar en igenom livet. Vissa tåg, kanske man inte borde ha hoppat på. Men ofta i begynnelsen så vill man gärna tro att relationen har de  bästa förutsättningar. 

Fortskaffnings medlen är kanske inte det traditionella tåget då. Men mycket annat stämmer in. En känsla av rotlöshet utan några matieriella tillgångar. Ofta så ryker alla överflödiga summor pengar i sociala sammanhang, eller på strunt grejjer.

De 10-20% av kvinnor som gillar mig el dom, reagerar negativt emot mig ofta efter en liten stund eftersom dom märker att jag sätter gränsen vid en distansierat avstånd till den andre emotionellt. Även om jag ser att dom tycker att jag är ett nice ligg. Vet dom själva att dom är attraktiva och märker att jag tycker det, så förvirrar de dem, och det blir lite frustruation, irritation och nervositet kanske.

Tack vare min egen bakgrund, som resulterar nästan uteslutande för alla, till att man är reserverad och misstänksam emotionellt. Har lett till att jag tackar nej till dom flesta former av relation, mycket pga också att det leder till stress pga subjektiva förväntningar på mig.

Att jag är glad, trevlig, social under rätt förutsättningar, generös, hjälpsam och all annan gojja som resulterar i en själv. Förskönas och fokus hamnar på det, av folk som gillar mig. Det är ju inget negativt i sig men. Ingen orkar att vara perfekt hela tiden.

Luffar biten, samt mina sämre egenskaper, samt att jag går sönder av akut stress. Jag gillar och trivs väldgt bra med mig själv, har inga krav på att jag måste prestera efter någon social värdegrund som säger att lycka är karriär, pengar, bilar o hus osv. Det är inge fel i det, men inget för lille mig.

Varje relation som jag har hamnat i, leder till en föreställning där mina prositiva egenskaper överdrivs, och att man chockas när det är uppenbart att jag bara är luffare, med helt andra ambitioner än dom föreställde sig från start. Jag separerade med mamman till mina kids pga detta skäl, 2 gånger. Det gick inte ihop för henne, där hennes föreställning om hur jag borde vara, stämde kanske inte överens med verkligenheten, tillsammans med att jag är en katastrof ibland som alla andra är.

Det sista året, så har jag fått modifiera min relativt dålig luffar bild om mig själv, bestämt mig att lita mer på andra, och låta folk skylla sig själv, om dom nu inte lyssnar på mig, när jag säger att. Jo, jag är trevlig, snäll, glad etc, men jag är en luffare på samma gång.

Jag har inte lust att leva helt solo resten av livet, men jag har ingen lust att få en massa subjektiva och partiska föreställningar om att jag är någon prins, så att man lämnar varandra besvikna att man inte kunde leva upp till förväntningarna efter 15 år. Det är lixom misstag som man gör i 20 års ålder.

Jag vill inte göra andra besvikna, men det kanske är så att det ligger hos den andre egentligen. Ofta så sägs det att det är standard att kvinnor inte är nöjda med sina partnerval, och försöker ändra dom genom gnäll, som dom tror ska förbättra en. Det här fungerar ju aldrig, mer än att skulden hamnar hos den som inte har felat. Om nu folk blir besvikna för att dom ställer upp fantasi förväntningar som man inte klarar av att motsvara. Så ligger väl ansvaret till deras besvikelse hos dem själva?

När jag tidigare gick till sjukvård så har jag fått höra det mesta av flummiga diagnoser. I huvudsak så har det mesta varit av psykologiskt ursprung, där man på ett subjektivt sätt påverkas av små tomtar?? Som gör en konstig??

Men det är kanske lite mer fysiskt konkret än något horoskåp liknande flumm.Jag försökter förklara hur kronisk stress inverkar på mitt system och leder till trista följder, till läkare, familj o vänner.

En väldigt konkret sak är att: Psykiska stressorer => ACTH hormon frigörs => Kortisol frigörs => Detta leder till efter långvarig exponering av kortisol, att Androgener, hormoner i allmänhet och signal substanser påverkas. Tillsammans med en rad av andra trista fysiologiska följder.

I huvudsak så påverkas Testoteron, som är en androgen. Denne påverkar Transkription, Genuttryck (funktion) och Proteinsyntes. Tack vare fel i hormonbalans så påverkas man på molekylnivå i cellen. Det är detta som är en stor del av de genetiska fel som uppstår. Det är väl större sannolikhet att det blir fel, när mRNA kopierar DNA, samt när mRNA och tRNA skapas. Än att det är fel på DNA't i grund. 

Psykiatri har aldrig gjort några tester, blodprov etc, som lätt ser detta. Ifall man är påverkad fysiskt på molekyl nivå av t.ex stress. Jag har på eget initiativ tidigare, vid flera tillfällen begärt en massa tester inom primär o specialist vård vilket visar ett väldigt exakt mönster.

Dom flesta reagerar biokemiskt väldigt liknande exakt på en basal nivå. Så det är ju relativt lätt att föstå vad som påverkar en, samtidigt som man beskriver en viss form av bakgrund, samt nämner stress.

Istället för att ha en subjektiv bedömning av symtom som graderas mellan 1-4 på ett partiskt sätt. Så talar idag bevis o fakta sitt eget språk. Vilket känns betydligt mer betryggande, än två personers infall.

Pga stress, så reagerar jag biologiskt på ett väldigt synligt och enkelt sätt att se. Långsiktiga och kortsiktiga effekter är mätbara. Dessa påverkar vissa biologiska kropps funktioner på ett väldigt uppenbart sätt, som också är mätbart. Det påverkar inte min personlighet. Det påverkar mig akut neurologiskt vid stress, samt gör att jag fungerar relativt normalt utan stress. Långvarigt lugn och ro, resulterar i att mina värden återvänder till ganska så normala värden, även om dom som är påverkade ligger i tak el botten för vad som är hälsosamt.

Min F-kasse madam fick veta hur en neuropsykiatrisk undersökning genomfördes. För mig så tog dom typ förkylnings blodprov som kollar det simplaste som infektions värde och 3 andra standard grejjer, som jag inte ens minns vad det var. Sen är det IQ test och uppförande test. Dessa är självtest, där individen får lämna sin egen uppskattning om sin person, och sina problem. När det gäller vetenskap och tester som dessa så vet man att bias (felaktig uppfattning om sig själv). Man överdriver och underdriver sina styrkor vs svagheter gärna. Så sociala tester speciellt där man ska ange sin uppfattning om en själv, eller t.ex om sina barn, har stor en stor felmarginal. Risken att man överdriver problem, till att bli större än vad andra upplever är stor.

Min undersökning genomgick utan kontakt med familj eller vänner, så min adhd diagnos ställdes, baserat på min egen dåvarande uppfattning om mig själv, samt 2 personer som totalt hade träffat mig ca +-15timmar.

Det man gör är att göra en CT scan-bild, som idag anses vara väldigt bristfällig rent vetenskapligt. Forskare föredrar fMRI röntgen eftersom den är flera gånger mer precis.

Hela diagnosen byggde medicinskt på en CT bild, som sa att det inte är något fel på mig, samt ett blodprov som sa att det inte är något fel på mig. SAmt min egen självuppfattning, och flummiga tester. Hade jag varit nöjd, så hade allt varit frid och fröjd. Även om det inte påverkad min situation positivt överhuvudtaget. 

Parallellt under åren, så har jag haft fysiska problem som jag har haft kontakt med primär vård för. Dessa tester har gett en ganska så klar helhets bild av min egna uppfattning för flera år sedan. Jag frågade hus läkare om allt kan ha ett samband, mellan provsvar, fysiska (somatiska) problem, samt psykosomatiska problem. Men det visste man inte. Dom tittade på var och ett av provsvar, och även om provsvar på vissa hormoner etc låg utanför skala helt åt helvete, så var det inget jag skulle oroa mig för då....

I våras så fick en specialist endokrinolog spatt, och smälde en av husläkarna på fingrarna o remiterade mig vidare till hjärtspecialist som han tyckte var mest akut. Men detta har runnit ut i sanden pga stafett läkares ovilja att remitera en och ge en kostsam sjukvård.

Men hursomhelst då. Jag frågade om dom har en egen läkare på f-kassa vilket de hade. Sen så skickar jag med eget material i ansökan. Även om nu min nya läkare är helt ok, så har vi träffats i 70 minuter, och det journal material hon har tillgång till, är subjektivt flumm, svar på tester som i det utförande dom genomfördes inte håller vetenskapligt.

Personligen så vill jag inte att ha och göra med lokal psykiatri el sjukvård eftersom dom inte är förmögna att se en uppenbar helhet, även om man kör ner den i halsen på dom, vilket jag har börjat med i år.

F-kasse regler är ju lite hårdare, vilket egentligen inte skulle vara ett problem, om läkare som ställer diagnos, och ska ge material till f-kassa, är grundlig. Men ett läkarintyg brukar vara en akronym, samt 3-15 meningar. Ju mindre man ser helheten av konsekvenser, problem etc, desto lättare är det ju att säga att det är säkert inge problem på individnivå, det är klart han inte ska ha sjukskrivning...

Det är ju lite svårare med obestridliga fakta och bevis som talar sitt eget språk, oavsett vad el vilken läkare det är som säger si o så. Men shit vilken tid det har tagit, för att ha egen möjlighet att smälla sjukvård på fingrarna själv då... 

Här på bloggplatsen så har dom toppenfunktioner som sprider ens inlägg i diverse sökmotorer som t.ex goog.... och andra sökmotorer. Någonstans så hajjar jag att vissa uppfattar mina inlägg annorlunda än vad jag har tänkt, samt att man själv inte tänker på hur det kan uppfattas av andra.

Dom har en annan nice funktion, där man ser från vilka sökmotorer som man får träffar ifrån, och vad dom har sökt på, vilket leder till att man hittar intressanta sidor om liknande som man skriver själv om.

Det blir lite jobbigt när man halkar in på abc diagnoser, även om det inte faktiskt berör mig idag.

Idag så har jag lyckats att få gehör för min uppfattning om omfattning och orsak till mina problem. Det är ca 3 månader innan den nya diagnosen "trauma stress" (ptsd) byter ut den gamla Adhd diagnosen. För att kunna argmentera omkull psykiatri så har jag varit tvungen att skaffa mig väldans mycket "onödig" kunskap om diverse somatiska primär vårds diagnoser, samt psykosomatiska psykiatri diagnoser. 

Idag så vet jag exakt vilka fysikaliska bevis man ska leta efter i min kropp. Idag så har den anatomiska och biokemiska vetenskapen hunnit i kapp hypoteserna, och alla kemiska föreningarna i kroppen är mätbara. Signalsubstanser, hormoner, proteiner, aminosyror, DNA och byggnads material kan preciseras ganska så exakt.

För exaktare svar, desto obehagligare är provtagningar, som ryggmärgsprover av spinalvätskor, och hjärnstams prover etc, tillsammans med blodprover osv. Väldigt exakta neuro imaging fMRI röntgen, kan ge en svar på exakt hur man fungerar biologiskt, och reagerar på det sätt man gör. Samt spåra konsekvenser av t.ex för höga stress hormon värden (kortisol), och brister av andra ämnen som resultat av detta.

En trauma diagnos, kan backas upp av väldigt exakta värden på alla ämnen i kroppen, samt så kan man mäta kända cellförändringar som beror på ett biokemiskt kaos som leder till följdsjukdomar, som hjärt o kärlproblem m.m

Jag sa till läkaren att det är ju så att endast invandrare från krigsområden som får Ptsd diagnos i Sverige, vilket hon höll med om helt.

Det här betyder ju inte att det inte finns några trauma offer. Utan bara att man vägrar att ställa den diagnosen.

För mig idag så är det ju svårt att säga om jag överhuvudtaget borde ha haft Adhd diagnos. Egentligen inte pga att jag inte fick några synliga och uppenbara problem förräns jag var i 10års ålder.

Dom genetiska fel som uppstår, uppstår vid celldelning, där mitos processen där DNA kopieras blir påverkad av biokemiskt kaos. Så i min ålder så är det svårt att hitta orginal DNA beroende på vart man letar. Tar man DNA prov på hjärt muskulatur el hjärnceller så ska det ju finna opåverkat DNA.

Vanligtvis så tar man ju cellprov i mun, där cellerna byts ut frekvent och snabbt. Jag har ingen aning om differansen mellan ens DNA från nyfödd, tills 37 års ålder där jag är helt pajjad lol. Jag vet itne ens om forskning är medveten exakt hur detta fungerar iom att endast ett ytterst fåtal har kartlaggt hela sitt gen'om.

Likheten mellan en trauma patient, och en Adhd patient rent fysiologiskt och neurologiskt är ju väldigt slående då. Enda som man utan tester kan skilja dessa 2 ifrån, är orsaks bakgrund.

Adhd patienten har ett funktionshinder säger man.

Trauma patienten har kroniskt höga stress värden, samt drabbas av akuta stress episoder pga vissa triggande orsaker i tillvaron.

När man ställde diagnos på mig, så bortsåg man från denna skillnad.

Vad man anser för sig själv, som passande akronym måste väl vara lite upp till var och en eftersom man känner sin egen bakgrund bäst, eller åtminstone borde. 

Oavsett diagnos, så är den praktiska sjukvårds medicinska skillnaden mellan diagnoserna väldigt liten. Det finns massa fin trauma forskning i Sverige, men ingen sjukvård värd att nämna.

Vissa reagerar positivt på anti-dep piller. Andra som jag reagerar positivt på anti-epileptika medicin som t.ex Lyrika. Det visste jag redan förra året, utan att hajja varför jag reagerade positivt på Lyrika, samt att det finns en massa bred och fin forskning som backar upp detta.

Oavsett så har jag medicin semester av alla slag, idag fram till nästa år om jag inte hanterar den akuta stressen självmant på en sjyst nivå.. Helst så undviker jag alla former av piller nu.

Jag vet inte om mitt liv hade varit annorlunda eller lättare idag, om jag hade hamnat rätt i diagnos träsket från start.

Det känns jäkla skönt att lägga abc diagnoser bakom mig, men samtidigt så ligger ju dom och skräpar i bakhuvudet och det dyker upp i text här t.ex Men det är ju trevligt att få på papper att man inte ska skriva ut amfetamin åt mig, även om jag reagerar likadant som alla andra på det. Vilken slutsats man drar av detta, får ju vara upp till var o en.

Det gamla ordspråket: För varje svar, så uppstår en massa nya frågor. Det leder ju till att det kanske är svårt att få ett tillfredsställande svar om vissa saker. Så i vissa fall så får man nöjja sig med det nuvarnade svar man har då.

Jag har haft på känn att det är så att inom den abc patient grupp som jag har haft samtal och kontakt med tidigare (ca 75 personer eller något sådant). Så är man höger orienterad i hjärnan. Höger sida anses ju höra till kreativitet, fantasi, nyfikenhet och hela det emotionella spektrat.

Pga att vi använder dom visuospatiala områderna i betydligt större utsträckning, samt minnet med bild och rörelse, så verkar kommunikationen mellan vänster och höger hjärnhalva sämre, så att det är effektivare att stänga av öronen aka verbala områderna i hjärnan. Men det är väl en sanning med modefikation.

Jag önskar att det vore lätt att säga att man fungerade exakt si och så pga dessa orsaker. Men det är ju ett hopplöst individuellt samspel mellan ens genetiska arv, och den individuella miljö man växer upp i, och befinner sig senare i.

Tydligen så för vissa personvålds trauma patienter. Vänster hjärnhalva hämmas i sin utveckling, samt kommunikationen mellan höger och vänster. Sedan så påverkas hypokampus och amygdala tillsammans med en massa andra områden i viss variation beroende på en massa variabler. Vi är ju alla människor, så mänskliga hjärnan kan ju bara utvecklas inom en viss begränsad variation. Så det är ju inte omöjligt att precisera dessa variationer mer exakt. Men för individen så spelar ju endast just dennes variation in. 

2 tillsynes liknande individer med likadant arv och miljö bakgrund. Vissa får låga halter av MAO-A som leder till en begränsad empati, sympati, samt ett aggressivt o offensivt beteende. Motsatsen, höga halter ger det motsatta. Personvåld och bio-kemiska trauma stress reaktioner (kortisol m.m) är den gemensamma utlösande faktorn som man vet om idag, men det finns säkert flera okända faktorer.

För min egen del så försöker jag separera allt ner till egenskapsnivå, för att sära på naturlig funktion, och trasig funktion.

Svaret är väl kanske att jag aldrig kommer att kunna reda ut allt. Men jag använder alla mina funderingar som en återhämtnings process. Man har upptäckt att motsatsen till det som stressar en, fungerar som en motvikt emot stresssen. En sak som helt klart stressar mig, och gör mig frustrerad är min egen okunskap.

Jag hoppas ingen drar några slutsatser baserat på det jag skriver iom att det stämmer ju endast överens med min egen situation, och familj. Självklart så finns det gemensamma nämnare, men thats it.

Hur man fungerar neurologiskt, i centrala nervsystemet (sympatiska o parasympatiska), perifera nersystemet, limbiska systemet, lymfatiska o endokrinologiska systemet. Tillsammans med hur man reagerar och fungerar rent fysiologiskt och hur ens organ och tillväxt reagerar. Allt detta beror på 30.000 gener, som kan kombineras i 7 miljarder variationer hos individen, tillsammans med alla befintliga mutationer som man är medveten om. Och ens miljö arv, där var och en upplever det individuellt utifrån en massa faktorer.

Att psykiatrin säger att diagnostisering är väldigt heterogen stämmer ju baserat på detta. Men en väldigt homogen variabel är ju att vi är alla en organism som kallas för människa, som rättar oss efter de naturlagar vi måste hålla oss inom, när det gäller total produkten, hur våra egenskaper och personligheter ser ut.

Någonstans så känns det väldigt bakvänt. Jag anser att individerna är väldigt homogena i sin respons och funktion, som kan delas in i ett fåtal grupper, men orsaksbakgrunden är universalt heterogen, med miljarder olika orsaker, som man aldrig kan ringa in med dagens statistiska och emperiska modell man använder.

Rutinerade forskare, är medvetna om att emperi har sina begränsningar, men på samma gång så är det den bästa möjlighet att förstå som vi har idag. Emperi är väl mer en indikation på en generaliserande sanning, som inte stämmer för någon. 

Det är synd att det inte finns pengar och vilja att erkänna detta. Det är helt omöjligt att bedriva socio-biologisk beteendevetenskap och påstå att ett par gener ger upphov till den och den egenskapen el beteende. Det är utformning och samband mellan alla miljarder variabler som resulterar i ens totala situation. Allt annat är bara arrogant att påstå anser jag.

Jag håller på att fila på mina kunskaper om inlärnings-sätt och stress i allmänhet. För mig som blir otroligt stress aggiterad av mänskligt sorl (bakgrundspratande), samt plötsliga och höga ljud, eller okända nya ljud. Så kompenserar jag detta med att ha tillräckligt relativ hör musik av känt slag, för att blockera ut vardags oläten som folk som pratar utanför, bilar och annat larm.

När jag börjar att skriva el läsa etc, så avskärmar jag hela omvärldens ljud omkring mig, och denna koncentration bryts direkt vid plötsliga stressorer i form av ljud som instinktivt undermedvetet klassas som potenciell fara. För mig idag så är det ytterst få miljöer som fungerar som adekvata inlärnings miljöer. Helst av allt så vill jag vara helt ensam, med låst ytterdörr. Så att jag inte riskerar en överaskning i form av en galning som vill mörda mig lol.

Det här påverkar ju utlärning också oerhört. Om jag ska förklara något som jag är kunnig om, så blir jag stressad av lyssnaren omedvetet och medvetet beroende på intresse, kroppsspråk etc.

Att man avbryter andra anses vara en Adhd egenskap, av NPF klubben. Detta ger man en orsaksgrund att man är ohyfsad eller hjärnskadad.

Logopedi, Lingvistik, Fonotik och forskning om talperception anger en dubbel förklaring. Jag vet att man är 2 styck i ett samtal, och båda är inblandade oavsett vem som vid tillfället talar. Många har problem med att ha ett kontinuerligt talflöde som passar lyssnaren så att han inte misstar sig att talaren har pratat klart. Micro-avbrott och uppehåll mellan ord kan misstas som att man är färdig med det man skulle säga, eller ses som en invit till en synpunkt på det som är sagt. Idag så kompenserar jag detta mestadels emot alla genom "pinsam tystnad" lol. För audiotiva personer så är ju tystnad ett obehag lol. Sen så klipper jag direkt det jag pratar om, om jag ser att intresset saknas, ...med pinsam tystnad...

Att aggera i ett socialt samspel är en konstform, som många inte tar på allvar, eller bara förutsätter att man ska fungera exakt som de audiotiva el audiotiva/visuella kombinationer av personligheter.

Dunn & Dunn modell för inlärningsstilar

Inlärningsstilar, enligt Kenneth och Rita Dunn, handlar om vilka faktorer som är viktiga när en individ processar, absorberar och bearbetar nytt och svårt akademiskt material. Deras 30-åriga forskning pekar på att det finns 21 olika faktorer (som de själva benämner element) vilka har objektiv mätbar betydelse för inlärningen. Dessa faktorer är indelade i fem olika områden eller stimuli; miljö, känslor, sociala faktorer, fysiska faktorer och psykiska faktorer vilka, i varierad grad, inverkar på en individs inlärning och uppdelas på följande sätt.

omgivande miljö - ljud, ljus, temperatur och möbler/design
egna känslor - motivation, uthållighet, ansvar (anpassning/icke anpassning) behov av inre eller ytter struktur

sociala faktorer - ensam, i par, i små grupper eller i team, med en ledare/auktoritet, eller variation (olika grupperingar).

fysiologiska faktorer - perceptuell styrka, biorytm (tid), behov av intag, rörelsebehov

psykologiskt processande - analytisk/ holistisk, vänster eller höger hemisfär, impulsiv/reflekterande

Sedan slutet av 1960-talet har grundforskning bedrivits och till dags dato finns mer än 800 vetenskapliga, akademiska undersökningar samt ca 150 avhandlingar om inlärningsstilar efter den modell som bygger på paret Dunns forskning. Forskning bedrivs vid 211 universitet/högskolor i ett tiotal länder, t ex Nya Zeeland, Filippinerna, Malaysia och USA.
Inlärningsstilar används i alla slags utbildningar; allt ifrån mindre barn (förskola) till vuxenutbildningar och högskoleutbildningar. Centrum för forskningen finns vid St John´s University i New York, där inlärningsstilar studerats ur många olika perspektiv; familjers stildrag, manligt och kvinnligt, olika kulturer, konfliktlösning, instruktioner för olika idrotter, metodutveckling, lärares undervisningsstil, handledning och samtal mm.

Forskningen kring denna pedagogiska modell har tilldelats 23 nationella/internationella pris för akademisk pedagogisk forskning. Rita Dunn fick kvalitetsutmärkelsen "Educator of the year 1990". För övrigt har denna professor handlett över 100 doktorander! Ett rekord i sig!

Källa: http://www.larstilscenter.se/artiklar_inlarstilar.htm och http://www.larstilscenter.se/artiklar.htm

För oss som inte passar in i den kollektiva svenska audiotiva versionen av "pedagogisk utlärning/inlärning" så blir man klassad som dum, korkad eller abc-diagnos'ig.

Hur vedertagen denna forskning nu är vetenskapligt är väl upp för diskution. Men att det finns vettig substans i det är ju utan tvivel för mig.

Paralellt med stress forskning om vad den säger om den neurologiska åverkan på inviden i olika slag, så känns den väldigt lik Adhd forskning. Enda huvudsakliga skillnaden mellan PTSD och ADHD verkar vara att trauma stress skador anses vara beroende på medfödd stress motståndskraft, och att dessa neurologiska förändringar anses vara postnatala. Neurologiska prenatala Adhd genetiska skador. 

Att man idag i Sverige i massmedia och andra forum tar till en halv variant av Ptsd orsaks bakgrund till ens neurologiska skillnader, samt anger Adhd som primärdiagnos, samtidigt som man säger att utgången var oundviklig oavsett uppväxtmiljö, även om det kanske på sin höjd säkert har påskyndat förloppet.

Det känns väldigt okonsekvent då. Men det är ju kostnads effektivt om man inte behöver förändra skolsystemet, sociala myndigheter, och psykiatri utbildningar, samt att man tar bort föräldrar och hemmiljö som triggande faktorer.

Detta ger ju möjlighet till att kunna bilda NPF klubbar o organisationer för en massa människor som kanske skulle gagnas bättre av konkret och konsekvent hjälp. Samt en massa arbetstillfällen där outbildade abc patienter kan lära ut om sin individuella abc situation för sig och sina barn?? Jag är lite skeptisk emot att en mamma håller låda om sina problem, och hur denna vetskap om dennes situation ska kunna påverka inlärnings situation, hemmiljö situation m.m Om dom inte ens är medvetna om att hela mänskligheten är indelad i olika typer av inlärning, och man tar för givet att Audiotiv inlärning är den rätta, friska, och neurotypiska (NT)... När man ifrågasätter dessa personer, så är det min erfarenhet att dom blir oerhört aggiterade och offensiva. Det är ju klart att jag har helt fel, och ni har 100% rätt i allt.

Att det nu har blivit diagnos mässigt på det vis som det har blivit för min del, känns inte så främmande och oförstående så här i efterhand. 

Tack vare min genotyp aka genetiska släkt typ av DNA så fungerar jag annorlunda normalt neurologiskt med minne och inlärning än 70-80% av befolkningen.

Foto/bild minne och rörelse minne, där andra använder verbalt minne i huvudsaklig vardag. För att jag ska minnas vart allt finns som måste jag skapa ett rörelseminne som t.ex "hänger upp nycklar på denna plats" etc. För att jag ska lära min genom inläsning, så måste jag visualisera mig junket, och gärna skriva/rita upp om möjligt. Att bara läsa rakt upp'o'ner är helt kört för mig.

Neurologiskt så använder jag det visuospatiala områderna i hjärnan vid inlärning och koncentration. En kombination av Visuell och Kinethetic inlärning.

Tillsammans med genetisk och kulturell betingning av de sociala funktioner och  reaktioner. En översocial och öppen personlighet pga gen-arv. Nedärvda och psykosocialt betingade sociala värderingar.

Samt trauma relaterad stress som har påverkat mig neurologiskt och endokrinologiskt (fysiologiskt), där amygdala och hippocampus är negativt påverkat, samt neurologisk åverkan pga stress och uppväxt i missbrukar miljö. Detta leder till sömnproblem, ämnesomsättnings störning, aktivitets störning m.m

Pga naturlig neurologisk funktion där jag primärt använder ett annorlunda sätt att använda hjärnan, så gillar jag struktur, raka linjer och logik. Städning känns lägre prioriterat även om jag vill ha skräpet på rad lol.

Lite annorlundare motorisk reflex funktion. Samt ett väldigt symbolisk kommunikation där man pratar mycket med händer och gester som leder till att man slår omkull saker omkring en lol.

Och sist men inte minst, ett sabbat anknytningsmönster, som jag sista par åren har börjat att kunna reda ut.

Latent empati, och förmåga att läsa icke verbalt språk, tillsammans med en massa social intuition. Samt att jag tränade mina egenskaper i en hotfull miljö.

Om man fick bara godkänt i alla ämnen som läkare/psykiatriker, samt utformningen på utbildningen. Tillsammans med total okunskap om stress forskning och hur man påverkas fysiologiskt, inom vård jag träffat på hittills, så är det inte så långdraget att det vart en abc diagnos. Får man en abc diagnos, så kan läkaren ge en vård (i form av lite piller), och gå hem och känna att han har gjort ett bra jobb typ.

Större kunskap inom sjukvård om effekter och konsekvenser fysiologiskt och mentalt av stress, samt hur normala neurologiska variationer finns helt naturligt i befolkningen, kanske skulle påverka diagnostisering ganska så omfattande.

Idag så har man omfattande kunskap om hur man förändras neurologiskt av trauma och otrygg miljö. Man vet att det finns fyra inlärnings typer. Man vet att 1 person av 8000 påverkas negativt av genetiska förändringar innan födsel. Och resten av oss påverkas efter födsel. Hur man får ut 4-7% av 0.125promille är väl inte konstigt, om man vill att det ska vara så att folk blir genetiskt missbildade innan födsel, så att man inte behöver skylla på någon individ. 

Läkaren slipper att riskera att bli brutalmisshandlad av en rabiat missbrukare. Patienter behöver inte ta tag i sina problem, utan bara dölja de värsta symtomen, och glömma.... Kanske så beror det på att när problemen har uppstått, så är det för sent att göra något. Enda som fungerar är vila, lugn och ro. Så i slutendan så blir väl resultatet likadant. 

Om man nu inte är krånglig, ifrågasättande och inte nöjd med en vit lögn, som jag....