I maj så träffade jag 2 personer på Lernia. Ena var personalansvars chef, och andre personen var ena läraren jag skulle ha under hösten. Det var inget märkvärdigare än att man får veta vilka böcker jag skulle ha, samt om jag behövda papper för CSN etc. Jag sa att ekonomi är löst iom att jag har heltids sjukersättning. Jag anser undermedvetet att det är artigt att förklara vissa saker. Som t.ex om jag uppger att jag har ersättning, så leder det till en frågande respons, även om den är outtalad.

Så jag sa att jag har sjukersättning pga att jag har sökt för Ptsd, men fått Adhd, även om jag nu idag ifrågasätter Adhd starkt, och ska byta diagnos nästa år. Vanligvis så svarar jag med att byta samtals ämne, elelr ställa en fråga själv, om någon undrar om min försörjnings status, beroende på vem som frågar. Men kan det gagna mig positivt, vilket det borde göra i en skolmiljö, så brukar jag förklara hur det ligger till.

Detta ledde senare till att läraren "anonymt" påstod att jag störde genom att prata för mycket, vilket är en kollektiv bild av hur en Adhd person beter sig på. Problemet då, att det endast var han som upplevde det, samt att jag har ju inte Adhd då. Så jag kan omöjligt prata överdrivt som ett resultat av en diagnos symtom lol. Att han nu känner sig hotad av mig, samt är en fördomsfull föreställning om hur personer med Adhd fungerar socialt, resulterade i hans påstående som är/var helt ogrundat. Personer man ogillar, vill man ju gärna att dom ska vara stumma, eller bara försvinna oftast.

Myndighets represenanter ska ju inte använda ens nuvarande situation emot än, utan blir ju juridiskt bundna till att bemöta vissa behov beroende på vilket diagnos bakgrund man har.  Att nu folk inte är allt det dom borde vara iom sin yrkes titel är ju inte konstigare att folk är bara folk då.

Micro-expressions anses vara universiellt. Orsak till känslorna bakom dem varierar från person till person. Det är lätt att se om en person är glad, arg, lessen, överaskad, rädd osv, men det är ju svårt att veta den direkta orsaken. 

Redan innan man har sagt hej, så har 2 individer utbytt en massa information. Hur mycket information man tar till sig av denna visuella information beror på talang, intuition och neurologisk funktion, samt hur ens inre tolkningsmall för andra människors känslomässiga reaktioner.

När en person bemöter mig med rädsla-förakt, så vet jag att det blir problem av en viss art då framåt undermedvetet. Sen beroende på vad det är för person, och i vilken utsträckning denne är professionell som influerar det långsiktiga samspelet. En lärare är ju tänkt att kunna vara relativt neutral i sin kontakt med alla möjliga människor, oavsett vad dom tycker om andra. Men det här är ju mest en önskefantasi.

Sociala möten i städer. För att det ska fungera för alla, så använder sig alla av något inom sociologi som kallas för Social ouppmärksamhet. När du passerar andra på gatan som är okända, så tittar du på dem i 1 sekund, eller inte alls. För att inte inkräkta på deras integritet osv. Här är det väldigt litet emotionellt samspel, så personerna utbyter så lite information, som är möjligt. 

Sen har du möten med myndighets personer, aktoritets personer, samt folk som du umgås på en vardags basis. Det är i dessa möten som är mer intressanta, där det sker en massa informations utbyte.

Varför vissa män blir rädda för mig, beror ju inte på att dom ser mig som ett fysiskt hot. Det är mer att dom är hotade av min personlighet, närvaro där dom ser/ tolkar vissa saker hos mig, baserat på sin egen erfarenhet. Jag förkalrar det simpelt med att dom ser att jag inte delar samma värdegrund som dem, samt reagerar offensivt emot visst själviskt beteende som jag sätter stop för på ett el annat sätt.

Just den här snubben anser sig att ha rätt att utsätta kvinnor för hot, mobbing, ofredande, förolämpningar, tvång. Kvinnor är hundar som ska vara glada om dom får äran att vara hora/hembiträde till han, som ska lyda alla hans nycker då. Han vet i bakhuvudet att detta är ett olagligt beteende, och med en person som mig, så är det säkert att han får konsekvenser av sitt beteende, men någonstans så har dom svårt att lägga band på sig, så att det leder oundvikligt till problem för dem.

Föraktet beror på att dom anser sig stå över mig, när det gäller rätt att bete sig på ett visst sätt emot andra, att dom är mer kunniga och erfarna, att dom har aktoretet över mig etc. 

Jag har svårt att undertrycka automatiska emotionella reaktioner om vad jag tycker om dem, vilket dom säkerligen snappar upp, även om dom inte kan sätta fingret på vad det är som får dom att reagera som dom gör emot mig.

Det är synd att folk inte är mer medvetna om att; Känslor som glädje, sorg, förvåning, rädsla, ilska och avsmak/förakt lyser igenom automatiskt i ansiktet i form av micro-expressions, utan att man medvetet grimaserar. Andra kortvariga känslo utbrott som tillgivenhet och lust syns också lika väl, om man vet vad man ska titta efter. Alla använder universala muskel responser i ansiktet på samma sätt, och dom är genetiskt medfödda att fungera på ett visst sätt.

Problemen uppstår när man reagerar likadant på samma känsla, men av olika orsak, vilket leder till missförstånd. Samt att man inte är medveten om att vad det är som gör att man antager saker om andras känslor inför en själv.

Det är ingen som säger att: Jag är säker på att Kalle gillar mig, pga dom positiva micro expressions emot mig (ögonbryn, ögon, näsa och mun) som grundar sig i en positiv undermedveten emotionell respons på just mig. Istället så förklaras det med "Det är en känsla jag har" osv.

Med lite mer medvetenhet så skulle folk kunna försäkra sig om vad andra tycker om dig. Vad din partner tycker om dig etc. Ledande frågor som -Vad tycker dom om att jag dricker bira på fre-lördag med Åke o Arne? Vad tycker du om min klädsel. Vad tycker du om min musiksmak osv osv osv. Man behöver inte lyssna på det verbala svaret, för det säger betydligt mindre än vad dom "Instans emotional responses" som man visar i ansiktet. Ofta när känslor blandas in, så är det en emotional bias, att inte vilja vara för uppriktig  pga att man inte vill såra dom man tycker om.

Att abc diagnostiserade litar mera på sin intuition och tyst kommunikation. Som egentligen inte är konstigare än ett visuellt informations utbyte. Forskningsresultat har visat på att det är en större majoritet inom abc gruppen som använder dom Visospatiala områderna i hjärnan för samma uppgifter som majoritet, som använder sig av de Audiospatiala områderna i hjärnan.

Visuospatiala områden används. Visuell och Kinethetic inlärning används. Bild/foto/praktiskt minne används i större utsträckning. Många abc personer anser att verbal kommunikation bara är svammel som man inte kan lita på, vilket jag tenderar att hålla med om, även om det inte finns några belägg för det då lol. Men känslomässigt så är det visuella signal/tolknings systemet svårare att påverka. Så det är mer sannolikt att denna imformation stämmer med sanning.

Om någon tittar på dig med ilska eller förakt, samtidigt som dom säger att dom älskar dig. Det här betvivlar dom flesta ju. Man litar instinktivt mer på visuella emotionella signaler än verbala om dessa inte överens stämmer, även om man har svårt att definera vad det är man litar mer på då.

Om någon som säger att dom älskar dig, och tittar på dig med lust respektive tillgivenhet. Så blir det en postiv totalbild, även om det är osäkert om det beror på att dom gillar dig som person, eller gillar dig som ett sexobjekt. Man ser ju oftast skillnaden, även om man inte är medveten om den. 

Många har nån form av svaghet eller fel i sin egen tolkningsmall. Vissa har svårt att skilja på förvåning och rädsla. Eller andra liknande känslor, vilket gör dom osäkra i vissa situationer. Jag har problem med att skilja tillgivenhet och lust pga min bakgrund. Jag jobbar på detta då, som man kan göra med alla emotionella visuella uttryck.

Att jag tvivlar och är osäker undermedvetet på min egen förmåga att skilja på tillgivenhet o lust, gör att jag är reserverad ofta. Det som är förädiskt, är att lust styrs av basala funktioner som ens sexual drift. Man kan tycka en person är fysiskt attraktiv, även om man föraktar personer pga deras personlighet, vilket gör det kluvet.

För att få en korrekt personlig tolkningsmall, så gälelr det ju att man är helt övertygad om att den visuella informationen stämmer överens med den emotionella känslan. Om någon känner sig arg, ser arg ut, och förstör det som denne är arg på, som t.ex en telefon som slutar att fungera lol. Så är det ju ganska så bergsäkert att allt överensstämmer.

Att många som har liknande uppväxt där man inte fått en adekvat tolknings modell för tillgivenhets känsla, och hur det ser ut hos andra leder till en massa osäkerhet och tvivel. Sen spelar det ju ingen roll om ens partner både säger att dom giller en som person och visar det visuellt på korrekt sätt. Om man inte är förmögen att vara 100% säker på att den visuella emotionella informationen överens stämmer med den verbala, så uppstår ju tvivel.

Svartsjuka och osäkerhet debatteras en hel del. Men man pratar aldrig om orsaken till information i konflikt, och vad det beror på. Det här förklarar inte allt. Men det är en bra början. 

Vad det gäller dagens skola, så finns det ju mycket att önska om. Skulle man ett ämne med den totala kommunikationen, så skulle det garanterat hjälpa folk att förbättra sin visuella komunikations mallar. Som annars generellt förklaras som någon abstrakt o intuitiv kunskap.  Idag så är det en väldigt välgrundad vetenskap, efter omfattande studier sedan Darwins tid. Det känns lamt att man endast koncentrerar sig på verbal kommunikation, samt text kommunikation i skolan, och i Svenska ämne. 

Många ungar som får Asperger, så kan ju vissa ha problem med kommunikation pga helt andra skäl än de som anges. Att man saknar en tolkningsmall för all emotionell kommunikation. Om man inte förstår hur andra visar att dom är irriterade, upprörda, stötta, lessna, glada, intresserade etc, så är det ju svårt att ge korrekt respons på den här emotionella kommunikationen. Misstar man irritation för intresse, så ökar ju irritationen iom att den andre fortsätter att irritera och verkar vara likgiltig inför den andres känslor.

Kvinnor o män dividerar ju om att den andre inte för står den första ofta. Han förstår inte hur jag känner mig osv, Han tar mig inte på allvar när jag säger si o så. Han/hon litar inte på mig etc.

Pga att så få är medvetna om icke verbal kommunikation. Mer än lite ytligt, samt att det sällan tas upp i massmedia etc. Så uppfattas det som en pseudoflum vetenskap, som horoskåp osv.

När jag säger till folk att jag ser direkt på dem, och alla andra vad dom tycker om mig, och sin omgivning, samt hur dom mår, och vad som rör sig i tankarna för stunden. Så tror ju folk att jag inbilalr mig, och det är någon föreställning om magisk tankeläsning. IDag så är man ju så väl förtrogen med talets gåva, som skiljer oss från djuren, att man nästan hädar, när man säger och försöker förklara att vi kommuniserar väldigt mycket utan att säga ett enda ord.

Någonstans så inkräktar man på andras integritet. För man vill ju inte att andra ska veta att man tycker illa om dom etc, om man nu inte bestämmer sig själv att meddela detta verbalt till denne. Att jag "tar" denna information om individen, utan hans tillåtelse, stör ju dom flesta som jag träffat. Är det någon otillåten känsla som t.ex att man gillar sin bästa väns fru sexuellt el liknande. Så att man bli påkommen med något, som är socialt otillåtet, som denne gör allt för att dölja, leder till en skam reaktion, och irritation att jag har avslöjjat något om denne. Vi får ju lära oss att man ska lyssna på vad folk säger, att man inte ska snoka i andras privatliv etc. Alla har en massa hemligheter som dom inte vill avslöjja för andra. 

För mig som baserar min uppfattning om min omgivning på visuell komunikation, visuell perception så hamnar jag i en krepig situation, där folk tycker och upplever som att jag stjäl information som jag inte har rätt till. Men vad säga, omständigheter har format mig till den jag är idag. Jag har hela mitt liv försökt att hämma mitt sätt att ta in information om min omgivning. Det har ju inte lett till något bra för mig själv.

Att det nu är så att folk är så omedvetna om all information som dom läcker om sitt känsloliv och vad dom tycker om sin omgivning, är ju deras eget fel. För mig så kan dom lika gärna springa runt och skrika exakt vad dom tycker om hela sin omgivning, och om mig, hur dom mår mentalt och hur dom reagerar på allt omkring dem. Om dom nu vill dölja denna information, så är det väl bra att vara medveten om att mycket emotionell information läcker om dem, som vatten ur ett såll. Bara för att dom inte förstår detta, så betyder det ju inte att det är något overkligt då.

Det är lite lustigt hur ovetande folk gör sig medvetet, i ett försök att hålla en massa information om dem själva hemlig. Resultatet är ju det motsatta, där dom hämningslöst och omedvetet sprider en massa visuell information som är omöjlig att missa. Samt att människor lurar sig själva att folk gillar dem, även fast allt talar för motsatsen.

Det är ju så att självbedrägeri och lögner skulle få betydligt svårare att överleva i en miljö där all kommunikation tas på allvar. Säkert så skapar allt detta, en stor oro hos folk. För om det är nu väldigt svårt att dölja det man känner, samt att om man uppmuntrar folk till korrekt kommunikation. Ett par som lurar sig själva, att dom fortfarande påstår sig gilla varandra, men att det är relations problem, för massa praktiskta abstrakta skäl. Istället för att erkänna och uppmärksamma att dom känner bara förakt och ilska  emot varandra. Om detta är uppenbart och erkänt, så är det ju svårt att motivera att man ska vara i samma miljö tillsammans då.

Men whatever då..