Det är konstaterat att män och kvinnor ljuger lika mycket. Självbedrägeri lär ju vara lika utbrett mellan kön. När man träffar någon person som man gillar, så överdriver man ju gärna dom bra egenskaper, samt lägger till lite bra egenskaper som personer kanske inte har, samt bortser från de dåliga egenskaperna.

Alla män är ju väl förtrogna med kvinnors missnöjje med dem, som resulterar i helt planlöst gnäll om städning, tvätt osv. Frågan är ju ofta varför dom gör som dom gör.

Dom anklagar en för att ha dolt brister, som blivit outhärliga brister ibland vid ett senare tillfälle, samt så blir man beskylld för att ha missledigt den andre, när känslor går upp och ner.

Grabbar är ju lika dåliga på detta, och gnäller aka protesterar i socialt accepterad social manifest. Man super med polarna, och gnäller om sin gnällspik hemma lol.

För andra så är jag mest av en besvikelse lol. Speciellt tjejer. Dom vill så gärna att jag ska vara fantastisk på alla sätt. Men jag är nöjd om jag är ok på ett par få saker, och jag försöker att hålla kraven på mig själv på mänsklig o realistisk nivå.

Men whatever.

Det är ju mer rättvist emot andra att erkänna att man lurar sig själv om dem. Istället för att påstå att det är deras fel, att dom inte lever upp till subjektiva önskeföreställningar om hur den andre är. Min personliga bias om andra, baseras på mig själv. Att man är väldigt emotionellt självständig, samt icke självdestruktiv emotionellt. Det stora problemet är att resultatet hos hela min vänskaps krets och familj är att det blir så att dom utsätter sig för onödigt eget lidande, för att dom är godtrogna i sitt självbedrägeri. Dom hoppas för mycket på att andra inte ska utnyttja deras svagheter, och blottar sig för rent illvilliga personer som gör dem lessna, sårade och upprörda vilket gör mig förbannad på den som skadar dem, och besviken på dem själva som utsätter sig för möjligheten att bli utnyttjad. 

Rent praktiskt så är dom säkerligen betydligt bättre som människor än mig. Om någon försöker trampa på mig, så kontrar jag med att stampa den till underjorden, så att dom slutar på mars efter en färd genom hela jordens innandömme. Rent moraliskt sett så har jag inga problem att behandla elaka och illvilliga personer värre än sämst.

I en idealisk värld, så borde inte deras svagheer utnyttjas. Men det är ju önsketänkande väl.

Skillnaden mellan mig och dem känns väldigt dum. Dom är naiva och lär sig aldrig sin läxa, när det gäller människor som är elaka emot dem, gång efter gång så utsätter dom sig för männisor som skadar dem. Jag är naiv i min bedömning om deras självbevarelsedrift, och tro om att dom ska lära sig att inte låta sig utnyttjas emotionellt av sin omgivning. Jag vill gärna lura mig själv att dom ska undvika relationer och människor som skadar dem, och att jag har hela tiden en förhoppning att jag kan påverka deras val i detta. Men i slutendan så hamnar dom tillsammans i relationer med människor som skadar dom emotionellt, fysiskt och ekonomiskt.  

Indirekt så blir jag en av de som ställer till det också. Pga att jag blir så förbannad och reagerar minst sagt starkt emot dem som behandlar dom som skit. Jag tar ett ställningstagande emot deras partners som behandlar dom som skit, så att det omöjliggör umge mellan mig om dem själva. 2 av min lillebrors förhållanden har varit med elaka svin som behandlar han som skit på alla sätt, vilket har lett till att jag inte umgåtts med han under 13 år av 17 år. Min bästa polares sambo snackar jag knappt med idag, och bad hon dra åt helvete och sa inte ett ord till henne på 1 år el så. 

Jag hade sparsam kontakt med morsan mellan 16års-28års ålder pga att hon levde med min farsa.

Hela mitt umgänge är ett offer för sitt självbedrägeri om andra, men egentligen så är väl vi alla det.

Jag utsätter mig för självbedrägeri, precis som alla andra, och tillskriver andra människor som jag tycker om, vissa egenskaper och beteenden som dom kanske  inte besitter. Det här kan jag inte lasta dem för, även om jag som människa felar och laschar ut emot deras avsaknad av det jag söker, vid vissa sämre tillfällen.

Nu är jag ställd inför en ny relation, en ny människa som jag gillar, som jag har lurat mig själv, att vara mera lik mig, och mindre lik alla jag känner. Jag har ingen aning om hur jag ska hantera det, mer än att jag hanterar det för tillfället dåligt. Det här självbedrägeriet är gemensamt åt båda håll, där hon kanske inte velat förstå mina problem med stress, och se mina dåliga egenskaper, samt försköna mina positiva egenskaper.

Det blir ju konfliktfullt. Jag ser så söt, oskyldig, skötsam ut, är trevlig, snäll och relativt ansvarsfull tillsammans med en bred kunskap om mycket. Att jag är en luffare utan tillgångar, och yrkes karriärs ambitioner, eller några materiellla el sociala ambitioner, är ju svårt att svälja för dom flesta. Jag verkar ju vara så skötsam.....

Mina ambitioner stannar vid att umgås med familj, barn och ett par vänner, läsning om allt möjligt, och data zappande. Bira drickande några gånger i månaden. Samt undvikande av stress i alla former. Jag är ju nöjd om jag kan gå utan för dörren i 20 minuter utan ett helt tvångsmässigt kontrollbeteende för att "counteract suprises".

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...