2008 började väldigt upp o ner, men slutade väldigt bra. 2009 började väldigt bra, men har slutat minst sagt upp o ner. Det är kanske att ta i och säga att det har varit ett skitår. Det vart inte i närheten all av som jag trodde att det skulle passera. Det är ju inte bara dåligt, utan det är väl ganska så välfördelat med både bra och dåligt som det ska.

Det är ju helt klart bra med variation, så jag hoppas att jag kan få till ett preliminär upplägg, som är annorlunda på ett positivt sätt.

Jag hoppas att jag har lärt mig att vara mer realistisk med mindre bias-påverkan i min egen själv uppfattning och förhoppning av förmåga i allt vad det kan vara.

För egen del så är skrivande som resulterar i min gojja, baserat på en abstrakt filosofisk fundering, och egen slutsats/förståelse som grundar sig i befintlig vetenskap. Mitt eget flumm som blandas med mer fakta förankrad gojja, resulterar ju i ingenting för vissa, och i funderingar och emotionell respons hos andra.

Det enda som jag för egen del, sista tiden, nära på 2 sista åren. Det jag har velat att åstakomma med mina egna funderingar och kunskaps sökande om min egen situation, är en viss förståelse och möjlighet att förklara min situation för mig själv o familj plus vänner. Eftersom vi alla människor är felbara så är det givet att det blir en massa fel på vägen. För en sanning för en individ och hans situation, behöver ju inte överens stämma med en annan individs sanning.

Personer som arbetar inom psykiatri som jag träffat på sistone med vuxna och barn, har under året sagt själva, när jag har nämt att jag har en Adhd diagnos, att jag som person definitivt inte överens stämmer med deras bild av sina patienter. Det här beror ju på att dessa har svårare symtombild, av samma-lika symtom kanske...

Jag har ju tidigare felat och tagit för givet att dom flesta fungerar som mig i det mesta, om dom nu har en abc diagnos. Det här är ju en viss sanning, som stämmer för vissa, men inte andra.

2008 så hade jag en egen websida, och en annan blogg, samt betydligt mindre kunskaper om diagnoser i allmänhet. Jag påbörjade den här lilla resan med att beskriva hur jag fungerar som person, fungerande egenskaper tillsammans med icke fungerande egenskaper. Under de sista 2 år, så har jag haft kontakt med mellan 50-75 personer (tappat räkning nu lol), som kände igen sig i allt, vilket styrkte min illusion först om att man fungerar si o så, som vuxen med Adhd.

Det här stämmer ju säkert i viss utsträckning. Problemet idag är bara...

Jag fungerar fortfarande likadant i mycket idag, som jag gjorde för ca 15-20 månader sedan. Även om jag har tonat ner besvärliga grejjer som att; man pratar on 5 grejjer samtidigt och hoppar emellan dom, att man avbryter andra, etc. Minnet är betydligt bättre pga mer lugn och ro, samt att jag inte fäster vikt längre vid struntsaker som man glömmer pga att hjärnan fungerar på ett visst sätt. Vetskapen om att ingen är perfekt och normal, tar bort mycket av känslan att man inte duger som norm lol.

Men whatever. Om några veckor så får jag papper på att psykiatri har haft fel i sin bedömning om mig, vilket jag har kämpat ganska så hårt för. Att jag tidigare inte argumenterat emot dem, har berott på flera orsaker. Men det lämnar vissa frågor hos mig som är svåra att svara.

Alla dessa människor som har känt igen sig i hela min situation, har haft liknande bakgrund, samt problem, egenskaper och personligheter som jag, tillsammans med Adhd diagnos.

Om man drar en dryg förenkling som svar på detta. Så kan man ju bara häva ur sig att dom har fel diagnos också. Men sanningen är kanske närmare att...

Människor är väldigt lika varandra i grund o botten. Människor som gillar andra människor tenderar att överdriva likheter, och reducera skillnader undermedvetet. Sedan så har likheterna mellan oss berott på en helt annan faktor än en Adhd diagnos. Som samma ursprung med vissa, samma social grupp, liknande erfarenheter osv

Jag gör det enkelt för min egen del, och har bestämt mig för att dra slutsatsen om min egna fel-diagnostisering att: Det beror på att jag fungerar medfött annorlunda neurologiskt med inlärning, minne och koncentration.Där jag använder det visuospatiala områderna i hjärnan istället för audiospatiala områden. Min inlärning är visuellt o kinethetic baserad. Till skillnad emot audiotiv el audiotiv-visuell inlärning som större delen av befolkning använder sig av. Det har i viss pedagogisk forskning uppmärksammats om, att personer med kinethetic inlärning misstas för att ha Adhd (ca 5% av diagnostiserade misstänkts att alternativt ha fått fel diagnos baserat på dessa forskar upptäckter). Är man inte kunnig i studie/skolmiljö pedagogik och vilka normala variationer som finns, så är det väl lätt att dra slutsatser baserat på den kunskap man har tillgång till, som neuropsykiatrikers. Som baserar sina slutsatser på en biologisk sjukdoms syn på alla fel o olikheter man kan tänkas ha.

Tillsammans med att lekmans uppfattning om Adhd, som överensstämmer med forsknings resultat från trauma forskning. Väldigt snurrigt lol.

En stor del av befolkningen drabbas av olika former av trauma, många reagerar med akut stress som går över inom en kortare tid, men en liten del utvecklar ett kroniskt stress tillstånd, beroende på arten av trauma, och mängen problematiska upplevelser man råkar ut för. Det ligger på ca 10% som utvecklar kronisk trauma stress eller något sådant. Vilket kanske begränsar antalet till 2-5% av befolkning. Säkert så är antalet inte mer än 1-200.000 personer i Sverige totalt, och det är en ännu mindre mängd som söker sig till sjukvården pga det. Många hamnar i sjukvård senare pga somatiska problem som hjärtproblem etc...

Personer som söker sig till sjukvård, har det ju jobbigt, pga en massa skäl. Så att folk reagerar som många andra med akut stress är ju ingen mysterium el mirakel. Det skulle ju förklara mycket av det liknande symtomen i diverse diagnoser som man har svårt att sätta in i endast en diagnos.

Alla är överens om att man behöver bredare informering av/om diagnoser. Men när det är en hjälpsam massmedia som gärna vill sprida en bild som säljer tidning om allt, så är det väl svårt att hålla isär allt. Massmedia har ju försökt att göra NPF till en levnads-image. Rent konkret så är inte Adhd något neuropsykiatriskt funktionshinder, utan endast ett funktions hinder, som uppstår i vissa specifika inlärnings miljöer enligt DSM då, som ett resultat på att man saknar förmåga att motsvara på ställda förväntningar i denna miljö.

Funktions hinder är väldigt stigmatiserat, åtminstone för mig. I Nacka miljö utanför Stockholm under min uppväxt, så hade alla stora fördomar om alla olikheter, vare sig det än gällde.

Men att man inom massmedia försöker göra ett paraply begrepp (NPF) till någon variant av rebel image känns bizart för mig iallafall. För att konceptet ska sälja, så måste man ju lägga till en massa catchiga klicheér och dumheter. Att man är konstnärlig etc tillsammans med en massa saker om man har Adhd. Det finns inget i diagnosbeskrivningen av Adhd om det. Det finns alla möjliga föreställningar om att har man Adhd så är man si eller så. Men för att få ut en hel personlighet av en begränsad psykiatri diagnos kräver ju att man är väldigt generös med föreställda "extra symtom".

I allmänhetens ögon så är DAMP inte en svensk variant av ICD o DSM utåtaggerande, inlärnings och koncentrations diagnos. Lekmans bilden av att hur man är när man dampig, så är man..... (fyll i själva...)

DAMP har ju nästan helt saknat vetenskaplig helhets grund, så den har förpassats till psykiatri diagnos soptippen.

Från att ha varit väldigt anti emot sjukvård o psykiatri tidigare, så har jag successivt fått större förståelse varför det blir fel, och varför psykiatriker o personal är som de är, och hur de utför sina arbeten. För mig så verkar det så att man försöker utanför psykiatri att göra Adhd begreppet till något det inte är, lika stort och generellt som tillexempel; Människa, som inkluderar väldigt mycket och en total bild av oss alla. 

Många Abc patienter har problem med sin självbild sägs det. Men jag tror inte det hjälper att försöka skapa en subjektiv image om hela deras person, byggd på en liten diagnos som påverkar en i viss miljö, och vissa situationer, och främst egentligen under barndomen. Resultatet blir ju att man missar helt andra problem, om man antager att allt beror på Adhd osv. Även fastän vetenskap och fakta talar om en annan bild.

Sociala problem kan likväl bero på att man har problem med anknytnings mönster, eller konkreta fysiska hinder.

Att man inte lärt sig att tolka andra människors icke verbala språk, tillsammans med känslo uttryck i ansikte. Det här kan bero på en rad av olika sociala faktorer. Ens föräldrar och familj har varit väldigt reserverade och återhållsamma känslomässigt, vilket resulterar i att man får lite praktiskt inlärning att tolka detta i tidig ålder, så att man halkar efter.

Att man vuxit upp i liknande miljö som mig, där negativa emotionella känslor har haft företräde, och positiva reaktioner har varit begränsade.

Asperger t.ex påstås ju delvis vara medfött empati och tolknings fel, men min situation kan ju simulera detta i sociala sammanhang förvissa (även om det nu inte är så för mig). Istället så övertolkar jag allt och reagerar starkt inför de flesta reaktionerna. Jag har ingen aning om direkt vad som stämmer el inte, så dra inga växlar om Asperger o min bristfälliga kunskap om den diagnosen. 

Missbruk som ofta assoccieras med Adhd. Om man tittar istället på det man vet rent vetenskapligt så. Växer man upp i missbruks-miljö, så riskeras man att påverkas negativt, och riskera ökad chans att utveckla ett eget missbruk. Att alkohol el droger, påverkar köns cells delning, så att man är skadad redan från start, eller att miljön förstör och förändrar en på molekylar funktions nivå. Så att ens neurologiska utveckling påverkas och resulterar i en större benägenhet för att få starkare reaktion i dopaminerga systemet på kemiska substanser. Ju positivare upplevelse av alkohol/droger gör ju att vem som helst dricker/pundar mera, en väldans enkel ekvation ju. Det är ju mer sannolikt att man hamnar i missbruk pga sin sociala bakrund och arv, än att det beror på en adhd diagnos. Även om de nu går hand i hand.

Även om nu forskning har visat att det är störst benägenhet att Adhd uppstår inom vissa sociala grupper, så behöver det nu inte betyda att det är avgörande orsak. Mer sannolikt är att det beror på omständigheter.

Ingen utbildning, om det nu beror på inlärnings problem av varierande orsak, resulterar ju i att man hamnar i botten på socialgrupp 3. Låg utbildning leder ofta till sämre socialt säkerhetsnät, flera barn etc...

Ens personliga situation beror på omfattande olika omständigheter, och inte enbart på Adhd, eller en annan enskild orsak. Även om Adhd kan vara ett skäl till att man inte tar sig ur sin sociala missär, så är det överdrivet att säga att ens sociala situation enbart beror på Adhd.

Som sagt, så ska ju Adhd diagnosen reformeras 2012 senast tror jag, som den har gjort de senaste åren sedan den myntades. Adhd har väl 20 år på nacken eller så, även om man påstår att den har 200 år historia (1798). Även om det nu är så att ett samlat symtom tillstånd säkert har funnits de sista 2000åren för vissa. 

Om man skulle belägga massmedia med munkavel, och endast låta en bred tvärvetenskaplig kunnig läkar/forskar grupp, stå för all information. Så kanske det skulle bli lättare för oss som åker på diverse diagnoser, att sära på begreppen, och inte blanda allt i en salig soppa som man inte förstår själv.

Men som sagt, mycket handlar ju om pengar och image idag, och det är detta som prioriteras. Så det är väl osannolikt att det bli ändring innan ett generations byte har skett, som med det mesta inom forskning och kollektiv uppfattning. 

Nästa år ska jag fokusera lite mera själv på annat än; läsning om abc diagnoser hehe. Förhoppningsvis så blir det naturligt att hjärnan spekulerar mindre om detta, efter ett diagnosbyte.

Mera spekulationer om populationsgenetik, neurologi, sociologi o etnologi, kan förklara vissa gemensamma neurologiska nämnare i min släkt. Det skulle vara kul att ta del, el medverka i ett icke svenskt, sociologiskt forskning om icke verbal kommunikation, värdegrund och kultur m.m, inom samisk o finsk-ugriskt befolkning, mellan de olika släkt varianterna. Det som finns idag för utomstående, är reliker från rasbiologisk forskning. Det känns lite mer konstruktivt, tillsammans med Paul Ekmans emotionella språk forskning.