Direktlänk till inlägg 4 december 2009

Läkar diagnoser och uppfattningar.

Av Mikael - 4 december 2009 12:43

För min del, efter kontakt med sjukvård och psykiatri. Så känns det som, min egna emotionella upplevelse av kompetensen från läkare och psykologer kör på den diagnos som dom får serverad i knät av patienten vid första tillfälle i kontakten. För min del så låg en idé om Adhd med och skräpade i någon journal från stockholm, efter flytt till Katrineholm


I vuxna Amfetamin kretsar som jag har vistats i, så använder en hel del av missbrukare aka beroende personer sig av orsaken till att dom använder just amfetamin. Att man är dampig, hyperaktiv el adhd'ig. Som ett rättfärdigande inför en själv att man missbrukar denna kemikalie. Dom flesta har samma bakgrund, och levnads situation som jag har träffat.


När jag var inne på mitt sista år av mitt eget missbruk, så kontaktade jag sjukvården pga att min situation var ohållbar vid tillfället. Någonstans så fastnade en kommentar från mig i sjukvårds journaler. Att jag hade sagt lite frågande om det kan vara så att orsaken till mina problem med ångest, stress etc alternativt är Abc diagnosig (helt utan att förstå vad en bokstavs diagnos var vid det tillfället), istället så var det en allmän lekmans uppfattning om diagnosen, och bilden av krångliga och besvärliga personer som inte fungerar adekvat socialt med en viss mäng människor.


1.5 år senare flyttade jag till katrineholm, och kontaktade sjukvården här. Där jag under ett år pratade med en psykolog om min egen riktiga bakgrund, och hur jag emotionellt hade påverkats av detta. Jag hade vid det läget inga förhoppningar om att få någon hjälp, mycket beroende på att jag har fått klara mig helt själv i livet ända från väldigt liten ålder. Men ett år senare så konstaterade psykologen att det inte fanns någon mer mening att fortsätta dessa samtal, vilket jag höll med om.


Efter det så vart det stenålders tester som man använder för att ställa Adhd diagnos, och sluterligen så fick jag Adhd diagnosen och en kasse med amfetamin. Det här har inte hjälp någonting, och jag tog för givet först att Adhd betyder "precis som jag mår själv då, och det är allt dom har att erbjuda i diagnosväg".


Nu i efterhand så håller jag med om att jag hade en hel del av symtomen, i symtom diagnosen Adhd. Nu snart 2 år efter min separation så är jag lite mer påläst om allehanda diagnoser, och mycket forskning kring dem.


2 snarlika diagnoser, med liknande symtom bas, har en otrolig skillnad för individens bakgrund, och ska vara avgörande när man ställer dessa diagnoser.


Adhd så har individen problem innan 7 års ålder, och dom beror smidigt inte på den sociala uppväxt miljö.


Post trauma stress aka Ptsd är vuxen versionen som man ska få, om man inte har haft problem innan 7 års ålder, och senare har utvecklat den i en destruktiv, otrygg miljö som ställer till för en. Man blir kort och koncist traumatiserad som leder till stress, och vidare kronisk stress och panikångest som påverkar organismen väldigt negativt fysiologiskt och mentalt.


För 3 år sedan så hade jag inte en aning om vad Adhd är, eller Ptsd mer än den allmänna massmediala och kollektiva lekmans bild. Idag så är väl kunskapen lite större då om båda diagnoserna, samt kunskap om vilket hjälp som erbjuds för mig då.


I Sverige så diagnostiseras inte personer för Ptsd diagnos, eftersom det anses vara en soldat eller krigs miljö offer diagnos. Men det är inte bara krig som utsätter en för svåra och livshotande faror. För många så är ju hotet närmare än så, och ens förälder el föräldrar svarar för detta hot emot en, så att man reagerar precis likadant som krigs traumatiserade personer. 


Om det är så att just du. Har en stabil och trygg uppväxt, med föräldrar om näromgivning som har ett väl fungerande anknytnings mönster, och du har endå kognitiva problem, och neurologiska problem med de exekutiva funktioner, och har haft det sedan liten ålder. Så är det ju säkerligen så att diagnosen Adhd skulle kunna hjälpa just dig.


Kommer du däremot från en missbruks miljö där du har växt upp och blivit traumatiserad pga våld, hot och rädsla så är det mer sannolikt att Ptsd diagnosen har större chans att förklara vad det är som har resulterat i dig och din livs situation. 


Idag så kan jag förklara för en läkare (som egentligen borde kunna lägga ihop detta själv) hur långvarit trauma i barndom, resulterar i väldigt exakta fysiologiska, neurologiska och psykiska konsekvenser. Idag så vet jag att man begår tjänstefel om man inte lyssnar på patienten om dess bakgrund så att man räknar in alla variabler i diagnosen som skall ställas.


Jag vet att om man har Ptsd så finns det inga mediciner även om man frebrilt forskar på stress reaktioner från amygdala och i kroppen, och i teorin så vet man vad som är fel, men man kan inte bryta dessa kroppsegna överreaktioner med någon medicin idag ännu.


Den enda vård som finns är KBT och terapeft samtal, men det är lika effektivt som att man bara låter individen vara i lugn och ro. Egentligen så är det bara självläkehjälp som fungerar för trauma offer, även om man inte blir sämre av samtals terapi.


Men när det kommer till diagnos ställan för min egen del. Om jag inte kan sätta exakta sjukvårds termer på mina problem, förklara de fysiologiska och psykoklogiska konsekvenser som kommer från trauman, hänvisa till forskning och forskare som utan tvivel är erkända inom trauma forskning. Så åker jag på en Adhd diagnos eller liknande abc diagnos.


Om man är en trauma patient, och äter anti depressiva och central stimulerande mediciner så skadar man kroppen ytterligare pga att det fibblar med signal substanser och hormoner som inte räknas med för en Adhd person. Att ge mig amfetamin resulterar i ytterligare fysiologiska stress reaktioner, när mina värden redan är höga. 


Jag frågade läkaren i går vad dom har att erbjuda, vilket istort sätt endast är mediciner. Jag förklarade att jag idag omöjligt kan äta deras mediciner, om jag nu inte vill dö vid 45års ålder.


Att växa upp med skit föräldrar och i en missbruks miljö verkar antingen så skamligt, eller fullt normalt idag i sverige, så ens uppväxt räknas inte med som en faktor till ens dåligmående, stress och panik ångest. 


Om man gämför vuxna Adhd patienter med anknytnings forskning så har alla gemensamt att man har ett totalt fuckat anknytnings, trygghets, och relations mönster. Tar man bort Adhd från ekvationen, så har forskning visat att en vuxen person, med ett trasigt anknytnings mönster, för över samma trasiga anknytningsmönster på sina barn, även om livs situationen för närvarande är bra.


Jag tror att läkare, psykologer, psykiatriker är rädda för dessa föräldrar. Dom vågar inte säga till patienten, att dom gör sina barn till patienter om dom inte tar tag i detta. Istället så anger man en abstrakt orsak, som ännu inte har bevisats vetenskapligt. Att du har Adhd, och dina barn har abc diagnos pga att ni har genetisk otur. Det här ansvars befriar alla, och ställer ingen emot väggen. Alla glada och nöjda...


För mig som är ett trauma offer, även ett brotts offer som blivit utsatt för brott under större delen under hela min uppväxt. Att man skuldbelägger mitt DNA istället för gärningsmannen som i mitt fall är min farsa, är ju smidigt för samhället som inte behöver konfrontera en väldigt aggressiv och oberäknerlig individ som kan explodera närsom helst och skada dig fysiskt.


Pressar man in en traumatiserad person i ett hörn och provocerar denne tillräckligt så sker det en av två saker. Antingen så ger trauma personen upp, och i ett sista hopplöshet så passiviseras man och väntar på det oundvikliga (Inaktiv som uppmärksammas även som en del av Adhd diagnos). Eller så blir man defensivt aggressiv och får kortslutning och dödar personen med en hammare el liknande (överaktiv).


Dom här 2 typiska sista stress reaktionerna tar man udden av, med amfetamin. Vilket minskar risken för att personen dödar någon, eller bara lägger sig och väntar på döden. För mig så känns det vettigare att förebygga att det går så långt då. Men man verkar värna mer om den kollektiva säkerheten, och är ovilliga att utsätta sig själv för olust genom att man konfronterar gärningsmannen.


37 års trauma har förstört alla mina möjligheter att fungera i vårat samhälle. Jag anser att man borde ha stoppat min gärningsman för minst 35år sedan, samt gett mig adekvat kunskap om hur man fungerar som trauma patient.


Istället så har man ansvars befriat min gärningsman, och skuldbelagt mig, då jag tydligen valde själv som köns cell att börja existera i människo form.


Någonstans så börjar jag komma till min gräns för att stå ut med min reaktion emot stress i alla former, som vanligtvis passiviserar mig tillsammans men panikångest. Min stress reaktion är så fysiologiskt betingad, att den har blivit totalt kronisk och biologiserad. Bara för risken att det alternativt kan riskera att det finns en grund till att reagera med stress, så reagerar min kropp extremt stressat på allt, bara i förebyggande. Det räcker med en tanke bara för att systemet ska få spel.


Alla klarar ju av stress hormoner i mindre doser, där det sympatiska nervsystemet ställer om sig kortsiktigt. Men ju mer stress det blir, desto mindre klarar jag av att hantera situationer som stress kan vara positiv i. Vilket lämnar mig vid att totalt undvika allt som kan vara stressande. Tidigare så har jag dämpat stress reaktionen med piller, vilket får mig att hantera längre episoder utan att gå under på plats. Men gränsen för hur mycket piller som jag kan stoppa i mig, har passerats för länge sedan.


En hel del ska ju utförsäkras nästa år, där det är en bra del av abc diagnostiserade. Om det ligger något i det jag säger, och att större delen med abc diagnostiserade, egentligen borde klassas som trauma och brotts offer, som ska undvika stress i alla former. Så undrar jag hur det kommer att se ut nyåret 2011 när hela detta gäng, som tvingats in i syselsättning och/eller ovisshet där man måste ha kontakt med sociala etc. Undra hur många som kommer att göra ett magplask, och vilka som blir passiviserade eller aggressiva. Självmorden lär ju öka ibland dom som reagerar passivt på sin egen hopplöshet, och våldbrott isamband med alkohol och droger lär ju öka för dom som reagerar instinktivt aggressivt på stressen dom inte klarar av.


Men det här är väl summan som blir, när man inte ställer gärningsmännen emot vägger och ifrågasätter deras destruktiva beteende.


Nästa år får jag med stor sannolikhet fortsatt ersättning, livet ut, som ett (Ptsd) trauma offer istället som en utförsäkrad Adhd patient i ett ABF program för att dölja sjukskrivning på papperet. Nånstans så samhälls ekonomiskt när det gäller mig, så är konsekvenserna att gå mig till mötes och inte utsätta mig för mer stress, mindre än att ställa mig emot väggen och tvinga mig till desperat aggression.


Efter mer än 9år av sjukskrivning så verkar det som att jag får rätt liten akronym tagg som etikett. Om dom tar bort Adhd helt och hållet el inte, orkar jag inte riktigt bråka om just nu. Läkaren fattade igår att det borde vara Ptsd som primär diagnos, och vård därefter. Men det krävdes väldigt mycket kunskaps sökande för att få dom att fatta, där jag har nästan dagligen spenderat all ledig tid dom sista 21 månaderna läsande om abc diagnoser, stress och människan i allmänhet som en biologisk varelse. Egentligen så i ett idealt samhälle så borde läkare åtminstone för 4 år sedan förklarat allt detta för mig, och hänvisat till otroligt framskriden och konsekvent forskning om trauman och stress. Istället för att sätta Abc på mig, och stoppa i mig piller som inte påverkar min situation i längden positivt överhuvudtaget.


Instinktivt så räknar jag med att allt går åthelvete med detta, men på samma gång så vet jag att det är en trauma reaktion, och inte jag själv som tror det egentligen. Vet man att man är kortsluten neurologiskt av trauman, så kan man ju kringgå sina egna snekopplingar.


Men det känns helt vansinnigt att psyk sjukvården i vissa fall är så slarvig, kortsiktigt, och okunnig? Egentligen så är ju psykiatri otroligt kunnig i hur vi fungerar och reagerar på mycket. Det är synd att anställda inte tänker lite mer individuellt och självständigt med sunt förnuft, istället för att stoppa ner alla i abc mallar.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mikael - 14 december 2016 05:53

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

...

Av Mikael - 14 december 2016 05:39

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

Av Mikael - 14 december 2016 04:49

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Av Mikael - 13 december 2016 22:19

   

Av Mikael - 13 december 2016 13:00

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4 5 6
7 8 9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok

Besöksstatistik


Skapa flashcards