Jag har för ett tag sedan givit upp att försöka sära på personen och diagnosen, sett till ett generellt perspektiv. Människan har sedan urminnes tider försökt att urskilja och separera olikheter och likheter ifrån varandra, ner till minsta gemensamma nämnare.

Det är väl lite så det har blivit för bokstavs diagnoserna, efter att man har satt ett vuxet ansikte på dem nu under 2000talet.

Den genetiska komponent som jag kan urskilja hos en stor del för bokstavs diagnostiserade, handlar om inlärning och koncentration främst.

För en omgivning som har helt andra förutsättningar för hur man upplever rumtiden och sin omgivning, så blir det svårt att relatera och förstå någonting abstrakt som man aldrig kan uppleva.

Människan kan ju föreställa sig ens orm's "termal vision", men endå inte förstå helt hur det känns att se sin omgivning genom en orm's infraröda perspektiv. Eller hur en hund upplever sin "luktande" omgivning. Vi saknar deras neurologiska funktion, och hur deras sinnen uppfattar sin omgivning. Man kan ju gissa sig till, men bara så pass långt som fantasien tar en, och då är det bara spekulationer.

När jag började att försöka få ihop vad och vem det är som är Adhd'ig för 1.5 år sedan, så hade jag en begränsad kunskap om hur människan fungerar som organism, och våra basala funktioner, samt variationer.

Kanske jag skulle ha börjat i en annan ände, och letat efter så många olikheter som möjligt, istället för likheter som jag tidigare har gjort.

De få gemensamma nämnare som delas gemensamt verkar vara att vi är människor, vi har en psykiatri diagnos som fungerar som ett paraply begrepp för hela vår organism och hur vi fungerar i vardagen.

Den genetiska och neurologiska funktion som alla personer jag har haft möjlighet att fråga, samt som viss forskning har uppmärksammats är att...

När människor föds, så är våran neurologiska grund funktion förutbestämd av vårat DNA. En viss typ av människor använder sig av ett annat sätt att lära sig saker, att fokusera på etc. Istället som majoritetens sätt att lära in nya uppgifter på, där de använder de Audiotiva-Visuella områderna i hjärnan. 

Jag kan ju bara svara för min egen del när jag säger att jag själv verkar, baserat på hur jag fungerar i allt. Använda mig av Visuell-Kinesthetic learning vilket påverkar hela min person i hur jag beter mig, lär mig, koncentrerar mig, reagerar generellt och uppfattar min omgivning på det sätt jag gör.

Adhd diagnosens ursprung har ju fokuserat på skol, inlärnings miljö och social funktion i gruppsammanhang. Aktivitets grad, ouppmärksamhet och impulsivitet. Eller rättare sagt ofunktion i detta.

Om neuropsykiatri hade gått ut med dagens vetenskapliga upptäckter, och sagt kort o koncist på ett rak sätt förklara att: Vissa människor fungerar neurologiskt annorlunda, vilket resulterar i att dom lär sig på ett annorlunda sätt, än de sätt som man idag lär ut på i skolor runt om i väst världen.

Så kanske det skulle bli lättare att uppnå samma/bättre studie resultat om dessa miljöer vart anpassade till individens behov, och inte till kollektivets behov.

Jag vet att missbruk, kriminalitet och översexualitet som ofta nämn i samma mening som adhd diagnosen. Inte har något att göra egentligen att göra med just denna adhd diagnos. 

Missbruk beror på, som mycket annat både ens genetiska arv, och ens psykosociala uppväxt miljö, ens sociala situation, samt individens egna val i en nice destruktiv coctail. Desamma gäller kriminalitet. Samma undersökning tog även upp vasopressin och oxytocin som är 2 hormoner som är väldigt viktiga för våran sexuella reproduktion.

De här 3 destruktiva beteenden kan ju motverkas, även om det är svårt att bryta missbruk av olika former. När man inte har omnämnt Adhd, så anses det främst vara närmast till hands att förklara dessa med en genetisk och social disposition som orsak, precis som man även har gjort i uppsala undersökningen. Det här är ju en egen faktor som inte har något att göra med en Adhd diagnos, som blir lättare att ta tag i för individens del. Om det inte bakas in i en felaktig orsak.

Organisation och "att ha det stökigt" är relativt till vad som anses som social norm för dagen. För några hundra år sedan så öppnade man fönsterna och kastade ut sopor på gatan. Att det är lite striktare värderingar idag, för vad städat anses vara, är det ju inget snack om. Om nu personer med en adhd diagnos är sluskar som lever i en egen soptipp, så beror det ju inte på diagnosen. Utan pga att värderingarna skiljer sig, samt att personen är en slusk som inte prioriterar städning som en viktig sak för egen del.

Att man är en dålig person, eller dålig förälder beror ju på många saker. Tack vare att jag har den bakgrund jag har, så drabbas jag periodvis av stress/panik ångest, vilket resulterar i att jag kanske inte klarar av att vara den förälder eller person jag skulle vilja vara. Det här har ju sin egen orsak, och inte pga att jag har en adhd diagnos. Men detta är ju relativt till vad andra tycker om dig själv.

För egen del, det som har fastnat i minnet, som en gemensam nämnare i Ptsd diagnosen, är att man alltid befarar att det värsta ska hända, man är negativt inställd till nya saker och överaskningar eftersom man inte vill få den normala "stress reaktion" som man får inför det okända. Det här beror ju inte på Adhd, utan helt andra faktorer som grundar sig i en generell otryghets stämning, och stress.

Att människor med diagnoser eller typiskt diagnos beteende verkar dras tillvarandra, lär ju bero på helt andra orsaker, som t.ex sexuellt urval som omnämn i modern evolutions teori. Inte för att vi försöker gadda ihop ett gäng med dåliga egenskaper, utan pga helt andra faktorer. Som t.ex hur vi fungerar neurologiskt annorlunda. Enkelt förklarat; Lejon gillar lejon. Tigrar gillar Tigrar även om man kan cross reproduce ett lejon med en tiger. Chansen för reproduktiv avkomma ökar ju närmare man är evolutionsmässigt.

Det är nästan lika lätt att se skillnad mellan oss, som mellan olika katt underarter. Jag brukar fråga; Gillar du raka linjer, ställa saker på rad, gäms med andra linjer, ser du mönster i sådant andra inte gör osv.... Det här beror på hur man fungerar neurologiskt och hur man uppfattar "rumtiden" då.

Var alla dessa olikheter vi har gentemot alla dom andra, kan man ju klura på vart dessa kommer ifrån, men närmast är ju att titta på sina föräldrar. Samt sig själv, pga att man under hela sitt liv vidare utvecklar dom egenskaper man besitter mer el mindre.

Om man har rätt orsak till rätt problem, så ökar ju chanserna att man kan lösa problemen, eller åtminstone förstå dem, samt sina egna subjektiva begränsningar.

För alla dom personer som i vuxen ålder, som får en adhd diagnos, så bör man ju bakgrunds kolla hur deras bakgrund såg ut. Idag så har man solid forskning som säger att personer från en otrygg uppväxt miljö (vilket slag det nu är kvittar), så resulterar det i att man regerar starkare (inte annorlunda) på icke kropps egna kemiska substanser som t.ex Alkohol, Droger, Mediciner som Anti dep, optiater, centralstimulanter, nerv mediciner etc. Risken för ett missbruk, eller ofrivilligt beroende är överhängande. Det här beror inte på Adhd diagnosen, utan pga andra faktorer. Endå säger man att risken för missbruk minskar med deras amfetamin?! Det här kvittar ju, för det är ju sluterligen individens val som avgör, även om det valet baseras på bristfällig information pga okunskap.

Bara för att man får en adhd diagnos på pappret så försvinner ju inte ens neurologiska utveckling som startade från dag ett, och som har påverkats negativt av en destruktiv miljö. Det här vill ingen höra talas om, men man gör sig själv en otjänst som inte tänker till själv, och tar reda på hur det ligger till.

För egen del så är det ca 1 månad sedan som jag slutade med Lyrika och citadon, jag tar hellre att jag har ont eftersom det inte gör det fysiologiskt bättre för mig. Det är 9 dagar sedan jag drack alkohol, och körde kola (på min födelsedag, vilket är ett lika bra svepskäl som allt annat). 

Skulle jag ha cash, hotell servis med dricka och kokain/amfetamin så är risken att jag skulle nog supa och knarka ihjäl mig väldigt fort idag tror jag. Det här missbruks suget som jag har, och kommer till stor del av välbefinnande (att jag slipper normal kropps egen ångest), dämpas av statliga kemiska preparat. Men någonstans så blir allt ett missbruk, även om jag har hållit mig inom angivna ramar (recept mängd).

Jag tror det är ca 14 år sedan som jag inte drack, pundade el käkade mediciner, vilket är ett tag sedan, och det påverkar ju en självklart idag. Med vissa saker (som att gå utan för dörren lol), så är jag tillbaka på samma plats som för 7 år sedan, även om jag har mer erfarenhet, och ställer mindre krav på mig själv.

Missbruk anses ju vara ett mönster som man inte själv kan bryta, vilket jag har gjort, så man får väl klassa det för missbruk light eller någonting.

Mitt största missbruk, är att slippa ångest på allehanda sätt. Det var skälet till att jag sökte mig till sjukvården i första hand. Det som triggar min ptsd ångest och stress är andra människor, och enda medicinen är att undvika alla människor. Någonstans så känns det kluvet att behöva vara en missbrukare för att stävja denna olust och ångest inför att umgås med andra människor, som inte beror på att jag inte tycker om andra, utan pga en stress faktor som man inte kan göra något åt, mer än att självläka till den grad det går, och sen bara leva med det.

Alla människor fungerar väl så att man vill undvika ångest känslor, även om det som triggar ångest varierar i olika grader. För egen del så är jag inte fredad någonstans idags läget. Men när verktygen för att slippa ångest, övergår till att bli ett bränsle för ens ångest, så har det ju gått överstyr.

Linjen mellan beroende och missbruk är ju hårfin, där vi är beroende av energi i olika former, mineraler, vitaminer, vätska och andra byggnads material för våra celler, tillsammans med syre. Alla levande organismer är beroende av en massa saker, där man prioriterar lite annorlunda på det individuella planet.

Den sociala funktionen som tas upp i Adhd diagnosen, stryrs ju inte av en diagnos. Utan av helt andra faktorer. Hur du fungerar socialt beror på ditt genetiska arv, där du betingas av ditt DNA till att utrycka känslor med ditt ansikte, och förstå andras ansikts utryck. Ens icke verbala kropps språk betingas av ens sociala näromgivning, där kulturella influenser betyder mycket. Samt så kokas det ihop i din person i sin helhet. Paul Ekman forskning om emotionellt språk och icke verbalt språk och stress forskning som påverkar detta negativ ger en ganska klar bild av detta, om man är intresserad att leta efter en annan orsak än en akronym betäckning.

Den politiska bilden om att Adhd är ett neuropsykiatriskt funktions hinder, som beror på en "genetisk åkomma" som dom kallar det för. Den baseras ju på dumheter och okunskap som tillåts fortgående.

När man särar allt som har hamnat i diagnosen, så blir ju det inte mycket kvar i kärnan.

Impulsivitet, Hyperaktivitet, Inattention så kan man ju förklara det som en subjektiv uppfattning av individer som fungerar annorlunda än oss, och inte prioriterar samma saker, där deras värderingar skiljer sig från våra. Lika svårt som det är att förklara vad normalt är, så är det lika svårt att förklara vad som är onormalt för oss, till dem andra då.

Kvar blir vårat sätt att fungera neurologiskt: Jag använder områden i hjärnan i annan utsträckning än vad du kanske gör. Detta är den enda fysiologiska gemensamma nämnare mellan mig och många andra med diagnos, hur vi lär oss nya saker, och uppfattar våran omvärld.

Läs mig...

Hur jag fungerar som person, är otroligt mycket mer komplext än en liten akronym diagnos, och denna utveckling startade för ca 2 miljoner år sedan hos mina förfäder... Det finns ingen möjlighet att summera ner till 5 A4 sidor i DSM med text skriven av några psykiatriker. Det är synd att folk förringar sig själva, och förklarar hela sin existens med 4 bokstäver. Hur och vad det är som gör att du fungerar som du gör, går inte ens att summera på 5000 sidor....

Vore det inte mer ärligt emot sig själv, och ange rätt orsak till rätt problem?