Med tanke på att jag tittat lite lite på genus debatten av en tillfällighet så har jag klurat lite över detta då. Det är ju en otrolig mängd faktorer som spelar in i hur man fungerar som människa emot sin omgivning, och vilka intressan man har m.m Sen på vilket sätt man tolkar, förstå och kategoriserar sin omgivning bygger ju på allt detta.

Många grabbisar känner sig illa tillmods med mig, vilket är ömsesidigt. Inte för att jag ogillar er pöjkar, utan det beror på andra grejjer. Jag har alltid trivts bäst med tjejisar då, vilket säkerligen till en viss del beror på min farsa. För mig så säger Amygdala till mig att stressa upp mig, och vara väldigt vaksam runt män, och i situationer som man ska umgås på traditionella mäns sätt. Så jag undviker det medvetet o omedvetet säkert.

Sen är jag himla köns neutral i hur jag tycker att man ska fungera som vuxen med många förväntningar. Jag tycker man inte är vuxen om man inte kan tvätta, laga mat, städa, ta hand om ungar o göra allehanda just "vuxen" sysslor. Jag tycker det är patetiskt om man inte klarar av det, oavsett om det är en man el kvinna. En genomgående trend i utkanterna av mina umgänges kretsar är att 20åriga tjejer är knappt kapabla att ta hand om sig själva?! Det här med *jämställdhet* slår ju över om tjejerna ska bli ?Mans-sluskar? som sitter i soffan med ketchup-stänk på tröjja och svälter ihjäl om man inte servar dem lol. Det finns såna tjejer också ska gudarna veta... 

Personligen skulle jag vilja sänka jämställdhets begreppet i öster-sjön, och införa ett Vuxenhets begrepp istället. Att man klarar av ett minimum av livs uppehållande uppgifter, samt att alla klarar av på motsvarande sätt ta hand om de små typernas behov dom har iom att dom kan faktiskt inte klara av vissa saker, när dom är upptagna med att lära sig annat, som att prata, gå, umgås etc på ett adekvat sätt. Naturen har ju en ordning för allt.

Men beroende på ens värdegrund man har, och latenta egenskaper som empati, sympati o intuition, ens nuvarande kunskap etc etc gör ju att man ser på sin omgivning på sitt sätt, med ett speciellt perspektiv som säkert är genomgående för just denne person.

En liten lustig sak, är att jag har fått känna mig som en isbjörn på Skansen, när andra facinerat tittar på en och undrar vad man är för en. Invandrar madamer med muslimsk bakgrund är vana att deras män är bäbisar som riskerar att svälta ihjäl och vara smutsiga om deras fru inte sköter markservisen. Det finns säkert en lika stor mängd *svenska* män som är likadana. Jag tror detta inte beror till störst del på genus förväntningar, utan att folk är LATA!! Om jag skulle kunna bo på hotell ibland, och lämna disk, tvätt o smutts på den plats jag står, och när jag går upp nästa morgon så är det borta, så skulle det vara himla skönt ju. Men det känns lite lustigt att folk tittar på en som en kuriositet lol. Kanske funderar dom på att kasta ut det gamla skrället som är en bäbis som krökar (fast muslimska män dricker ju inte, ooonej då lol, även om alkohol finns i magen på dom, så beror det på en olycka, som att dom snubblade o slog ut ett glas, och när dom sa AAAAJJ med öppen mun så skvälpte ölen ut i ansiktet på dem, och allt hamnade i magen på dom?? Sen är dom lika trogna som svenska män, jag looovar lol). Det är lite tragiskt att jättesöta tjejer är fast med män som dessa då, och faktiskt pga kulturella förväntningar så ska tjejerna låssas som att det inte är så, och bara finna sig i det. 

Det var någon som nämde att jag inte skulle blablabla, och föregå med gott exempel. Jotack, och det är här grabbarna börja trampa lite otåligt, när jag säger att dom sk vara vuxna, och inte förvänta sig att deras partner är en hotellstäderska/kock/tvätterska som bara ska köpa deras skit o vara glad. Dom fatar inte aaaaaalllsss vad hon gnäller om, när dom beter som "män?" och är ute o super o knullar runt o skiter i familj. Jag har kanske inte haft sån tur med manligt umgänge då...

Jag vet inte om det är så att jag är som jag är, pga delvis att jag blir galen om man plockar och flyttar runt mina grejjer, samt är fullt kapabel att uppehålla basala livs funktioner som att diska själv, som gör att jag helst gör det själv. 

Oavsett så gillar jag o känner mig mest avslappnad med flickor, sen är det ju kul med attraktionen av gillande som finns. Jag har jäkla svårt att umgås med tjejer som jag inte tycker är söta o kloka då, och då menar jag inte blondin-bella stuket, utan egen smak då lol, ni fatta. Men det här kött-stycks gloendet får man gärna skippa o tycker der är mest obehagligt. Subtilt gillande som man får av söta tjejer som "gillar en", utan för deen skull vilja slita kläderna av en, är trevligt. Jag är så jäkla reserverad o "pryd ibland" så att få av mig jackan i en bastu kan vara svårt haha. 

I en begynnande relation så går ju båda parter in med naiva förhoppningar som man gärna vill att dom skall infrias, vilket kan bytas ut med besvikelse då. Tjejerna är ju experter på att bli besvikna att männen inte är den här "mr romantic" haha, som dom föreställde sig att den luffare dom träffade var. Det är ju säkert så simpelt att ingen orkar att vara perfekt hela hela tiden.

Jag vill gärna sätta ribban vid katastrofal, och bli överaskad att det är bättre än katastrofalt. Låga förväntningar = Hög positiv överaskning. Sen är det ju bra att komma ihåg att den andre är också människa ;) 

När det gäller relationer så tycker jag det är synd att vi vuxna inte lär dom små (våra barn) att man ska ha gemensamma förväntningar för båda parter. Jag tycker det inte handlar om några kvinno vs mans sysslor som man ska förvänta sig att den andre ska prestera efter idag. Kvinnor har i grund samma förutsättning att vara ekonomisk oberoende, vilket det faktiskt handlar om. Men för att man inte ska knäcka av trötthet, så är det ju bra om båda gör lika mycket. Gillar man den andre, så vill man väl automatiskt ta hand om den andra?

Jag vet inte om det är de genetiska/fysiologiska skillnaderna mellan kön (kvinna=uthållig långsiktigt o man = starkare kortsiktigt), vilket vi inte kan göra något åt mer än att rätta oss efter som gör att: Om en kille servar en tjej, så blir inte hon i samma utsträckning van med servisen och slutar att göra saker, vs om en tjej servar en kille, så är det lätt att han slappar till o tittar på Tv, sitter vid data etc efter en vecka o väntar på middag lol. Det här har inte slagit fel alls av alla förhållanden som jag sett, med vänner (+ mig själv ibland) m.m Nånstans så vill man orka, och när man tillslut har ork, så har madam gjort allt, och skäller ut en för att man är slö... Mmmm jo, men om du hade lämnat det åt mig så... Tjejerna kanske ska tänka på att vi fungerar lite olika här då lol.

Men hur som helst. Om båda parter har förväntningar på sig att klara av vuxna livet med dess minimum livs-uppehållande funktioner som krävs för att inte ses som ett drägg. Samt att man klara ut individuellt hur man själv ska ha, utan samhälls förväntningar, så kanske lite fler förhållanden skulle fungera bättre.

Som jag sa idag, så kör jag både mamma/pappa rollen + vuxenrollen på den samtidigt. Det är ju ingen omöjlighet ju. Sen har jag jäkla svårt att hålla i sär kvinno o mans grejjer/intressen. Jag är otroligt "tjejig" m en massa saker, o klagar någon på det o påstår at jag är omanlig så sparkar jag in käften på dem, i riktig mans-stil! Men den här jäkla fjoll-stilen som vissa "metro-men" el vad fan det heter, som ska bryta konservativa uppfattningar, och springer runt i klänning m läppstift... Vad är det med er? Vissa grejjer är ju fysiologiskt anpassat bättre till antingen en tjej el grabbis då. Kan man inte lämna det vid de?

För min del. Så skulle jag önska att de flickor som jag gillar, skulle slippa en hel rad av förväntningar som dom har på sig, att dom ska vara duktiga flickor på si o så sätt. Och att man bara låter dem vara sig själva, så att dom inte går sönder i själ o huvud. Hela bunten av dem, kväcker under trycket på förväntningar o krav....

En trist trend är att dom orkar till ca 30 innan dom blir knäppa av allt. Vissa får utbrändhets diagnos, andra abc diagnos, några har mano-dep osv osv. Gemensamt är att dom inte orkar med alla krav som ställs på dem, samt att dom får någon diagnos... Så ska det ju fasiken inte vara ju?!

 

J

5 november 2009 23:20

När man talar till små barn så talar "man" olika. Pojkar ger man kommandon och med få ord tillrättavisa medans flickor förklarar man varför man inte får göra vissa ting på ett mer pedagogiskt sätt. En pojkes tröja är tuff mednas en flickas är söt. Allt handlar enligt min mening om miljö, hur vi uppfostrar våra barn...

http://vonapa.bloggagratis.se

 

Mikael

6 november 2009 00:32

Generellt så har du rätt, hur man undermedvetet särar på "kön" som vuxen, det är jättesvårt att inte bli påverkad av alla förväntningar som läggs på respektera individ ju.

För min del så har jag alltid förklarat saker o omvärld just ?pedagogiskt? för mina kids, och inte dragit någon skillnad mellan dotter o söner. Jag gillar otroligt mycket att förklara alla möjliga saker, och argumentera för o emot i evighet lol, vilket säkert gör sitt till.

Nånstans så måste man lära knotten att ta rätt beslut själv ju baserat efter en viss norm i grund. Jag brukar dra allmän-norm, min egen norm för rätt o fel.

Det här med "endast miljö inverkar" är behavoiurism kör från tidigt 1900tal, som jag inte köper (el någonsin gjort) o inte många andra längre. Det är bevisat utöver rimliga tvivel att; genetiskt arv o miljö (55/50%) spelar in till stor del, lika mycket. Vilket dom flesta i forskar värld är överens o enats om idag.

Jag fick ingen uppfostran, och hade bara dåliga förebilder, och har blivit totala motsatsen till min farsa som är ett svin emot alla. O är ganska så klok lol.

Ens värdegrund bygger på 50% arv som man sen vidareutvecklar till det bättre/sämre med hjälp av miljö (uppfostran, kunskaper, egna erfarenheter m.m)

En liten person som växer upp i den mest kärleksfulla och pedagosiska uppväxtmiljö, kan växa upp till en sociopat som är ett monster. (min farsa är ett bra exempel på det).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...