Någonstans så har aldrig feminism som den framställs i debatten i Sverige fått mig att engagera mig politiskt ideologiskt för en "ny-ordning" där man vill ha det på ett annat sätt. Dom flesta tjejer som jag har frågat, svarar ju att dom vill ha det på sitt sätt, även om dom inte vill bli behandlade som skit, och ha samma rättigheter som män, just när det gäller rätts-säkerhet och anstälnings skydd.

Från att jag var en liten typ för 25-30 år sedan, som inte fattade mycket, så har ju debatt och intresse för feminism förändrats, och idag så är det inte många som har tid att engagera sig mycket. Jag har fått se den absolut värsta behandling av min stackars mamma, vilket har fått mig att försöka orka att hänga med i debatten, men dom sista 15 åren har ju varit ganska okonstruktiva, men en hel del bittra kvinnor som satt tonen i massmedia.

Sista Eu valet så fick ju FI strax under 4% vilket säkert speglar intresset ganska bra, även om det är en omfattande större del av befolkningen som visar intresse och emotionellt engagemang i hur jäkla illa och orättvist ni tjejisar blir behandlade. Men det är väl kanske inte riktigt så att dom flesta vill ha ett makt skifte, där kvinnor blir herre på täppan, och får behandla män som skit i +12.000 år. Utan dom flesta jag snackat med är liberala i frågan, och vill ha lika => lika för båda kön, och skippa hela feminism debatten.

Varför feminism inte kanske har gjort så stora land vinningar kan man ju undra då? En bra historisk fundering finns under, av en gammal lärare/filosof som nu har dött tror jag (inte säker).

Kanske så behöver man ta sig en rejäl funderare på hur man ska ta tag i allt trassel för våra tjejisar, så att man kommer fram till konstruktiva lösningar som majoriteten av flickorna är intresserade av. Sen sparkar alla idioter i baken på något sätt så att dom börjar att använda skallen, eller erbjuda en piano-tråds behandling runt halsen för hela det gänget.

Jag är himla duktig på att slarva bort länkar, och det blir ju smidigare att ha alles man vill ha, på ett ställe också, varav jag tog copy-paste på hans artikel.

"Feminismen är reaktionär"

Den relation som utvecklades mellan kvinnorna och männen var en försörjningsrelation bestämd av kvinnornas omyndighet. Den innebar att kvinnorna inte fick delta i produktion och försvar utan var hänvisade till männens hjälp. Kvinnorna löste dilemmat genom att fostra männen till sina producenter och försvarare.

av: Armas Lappalainen

Enligt feminismen är den patriarkala ordningen en mansmaktsordning i vilken kvinnorna är systematiskt underordnade männen och den är en världsordning som är tämligen likartad i alla länder. Att Afghanistan är en mansmaktsordning förnekas av ingen men det kvinnoförtryck som finns i västvärlden skiljer sig inte i princip. I Sverige hade männen rätt att aga hustru fram till 1866 och rätt att våldta hustru fram till 1969 och än idag har männen högre lön för samma arbete och högre representation i stat och näringsliv och vid universitet och kvinnor är utsatta för trakasserier, misshandel, våldtäkter, dråp och mord. Varje år dödas 17 kvinnor av sina partners. Med sådana fakta för ögonen är det svårt att se att inte också Sverige skall definieras som en kvinnoförtryckande stat -- låt vara att förtrycket är mildare än i talibanernas Afghanistan där kvinnorna kastas ut ur arbetslivet. Så resonerar Gudrun Schyman och hennes feministiska systrar och bröder.

Den feministiska historiefilosofin uppstod i konkurrens med liberal och socialistisk på 1800-talet men genombrottet kom först i Vietnamkrigets epok på 1960-talet och i dagens postmoderna värld har den sedan tre decennier hegemonisk ställning i t ex den svenska offentligheten. Inte så att alla skulle vara troende feminister, tvärtom är den ifrågasatt av många och folkets majoritet finner den dubiös därför att den kallar männen manschauvinistiska svin och tillskriver dem kollektiv skuld och vill att de skall göra bot och bättring i mansjourer. Men det finns ingen alternativ teori som ger en bättre förklaring till kvinnornas underordning under männen -- som ju är ett faktum som inte kan trollas bort -- och därför får feminismen genomslag för sin tolkningsmodell och har en betydande maktställning.

Den presenterade texten har en helt annan definition av patriarkal ordning och erbjuder en alternativ tolkning till det som feministerna kallar kvinnornas systematiska underordning.

Den patriarkaliska ordningen är en statsorganisering som i embryonal form utvecklades redan i jaktstadiet 400 000 f Kr -- jägarna hade primitiva vapen och den låga teknologiska nivån måste kompenseras genom organisering av jaktlag. Men den fullt utvecklade militärstaten uppstod först 9000 f Kr bland boskapsskötande stammar i det ökenbälte som sträcker sig från Nordafrika till Centralasien och omfattar Sahara, Arabien och Gobiöknen i Mongoliet. Nomadstammarna förde sin boskap från betesmark till betesmark och hamnade i konflikter om beten och dessa avgjordes genom krig därför att de som nomader inte hade några länder med gränser och inga möjligheter till gränsreglering -- jämför bofasta åkerbrukare som kan lösa konflikter med gränsreglering och som därför ursprungligen är fredliga.

De eviga stamkrigen drev fram en utveckling mot ständigt stigande militärpotential och den maximala slagkraften fick man med en stat som koncentrerade all makt i sina händer med feodal statsegendomsordning. I denna tillhörde egendomen -- arbetskraft och boskap -- staten och folket hade egendom endast som lån (feud) som staten kunde dra in varför de utvecklades som undersåtar som måste lyda staten. Följaktligen kunde statsorganisatörerna identifiera folket som sina barn och sig själva som deras fäder (patriark, patricier, pater, papa, påve = fader) och med den absoluta makten i sina händer kunde de organisera samhället som en militärhierarki där alla samhällsskikt hade olika funktioner att fylla i statens tjänst.

Kvinnornas statstjänst var den viktigaste och bestod i uppfostran av männen till soldater som lyder order. Därför odlade staten en särskild kvinnlig statstrohet genom deras trolovning med stammens patriark. De måste lova att vara honom trogna fram till sitt äktenskap och det var han som under bröllopsnatten kontrollerade att de hållit sitt löfte. Han hade jus primae noctis, rätten till första natten med bruden, och otrogna kvinnor sågs som häxor och avrättades som onda och galna. (Vid övergången till nationsordning blev antalet kvinnor för stort för herren och kontrollen överfördes till den äkta mannen och det är i denna form kvinnans statstrohet historiskt utvecklats. I Sverige hade mannen fram till 1919 rätt att skilja sig inom ett halvår om kvinnan inte var ren jungfru vid äktenskapets ingående.)

Trolovningen med herren fick kvinnorna att älska staten av hela sitt hjärta och hela sin själ och av all sin kraft som det heter i Gamla testamentet (5 Mos 6:4). Men deras kärlek till männen var förvandlad till en livshotande omöjlighet och de tvingades undertrycka den och det skedde genom odling av en jungfrudomskultur i vilken allt som hade med kärlekslivet och barnets tillkomst att göra var tabuiserat och traumatiserat och omgivet av renhetsriter och som talade om männen som lågtstående brottslingar som försökte förföra kvinnorna (de har bara en sak i huvudet, de tänker bara på en sak, det vet man väl vad de tänker på). Enligt Gamla testamentet är kvinnan oren vid menstruation i sju dagar och både mannen och kvinnan måste rena sig efter samlag, under havandeskapet är kvinnan utestängd från kyrkogemenskapen och efter förlossningen måste hon rena sig genom offer.

Den relation som utvecklades mellan kvinnorna och männen var en försörjningsrelation bestämd av kvinnornas omyndighet som innebar att de inte fick delta i produktion och försvar. De var hänvisade till männens hjälp och eftersom de var anförtrodda barnuppfostran löste de dilemmat genom att fostra dem till sina producenter och försvarare. De förvandlade dem till sina tjänare som glatt och villigt betjänade dem med försörjning i äktenskap och som soldater i krigen och härigenom fick staten de tjänare med vilka den kunde utveckla effektivt kommando i armén. Gamla testamentet framhåller att mannen är förbannad och utdriven ur paradiset för att bruka jorden i sitt anletes svett. "Och Herren Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden... Och han drev ut mannen..." (1 Mos 3:23) Kvinnan däremot är inte förbannad och hon drivs inte ut ur paradiset.

Simone de Beauvoir uppmärksammar att döttrarna får sitta i mammas knä medan sönerna inte får göra det och hävdar att döttrarna härigenom bli bortklemade medan sönerna blir självständiga. Men förklaringen till könens olika uppfostran är en helt annan. Döttrarna tillhör den kast vars statstjänst består i att fostra männen till soldater och genom att erkänna dem ger mödrarna dem den förnäma drottningidentitet med vilken de uppfostrar männen. Det germanska ordet frowa, Frau, fru betyder "härskarinna" och i Gamla testamentet heter Abrahams hustru Sarai men får namnet Sara som betyder "furstinna". Vid bröllopsceremonin har kvinnan än idag krona och vit slöja uppburen av tärnor och vid hälsning tar kvinnorna inte av sig hatten och de behöver inte heller göra det inomhus, inte ens i kyrkan. Att kvinnorna har härskarinne-ställning i förhållande till männen framgår också av att de har rätt att örfila upp dem utan att de har rätt att värja sig.

Sönerna däremot tillhör den tjänarkast som har att betjäna kvinnorna och som därför har en tjänaridentitet och det är denna mödrarna ger sina söner. Att få sitta i mammas knä är en markering av erkännande och eftersom sönerna aldrig kommer därhän att de får detta erkännande hamnar de i skuld och förlorar tilltron till sig själva och deras eget jag går under och de får i stället den tjänaridentitet med vilken de inlemmas som redskap i staten. Och att männen är tjänare i förhållande till kvinnorna framgår av att de öppnar deras dörrar och bär deras väskor och uppvaktar med blommor och presenter och faller på knä och lovar tro och kärlek. Dvs de uppträder just så som tjänare brukar uppträda och det är inte för inte Strindberg i Fröken Julie har mannen som betjänt och kvinnan som aristokrat.

Den behandling den patriarkaliska ordningens mödrar utsätter sönerna för är, kan man säga, inte kärleksgudinnans utan jungfrugudinnans. Sönerna blir inte bekräftade utan är föremål för ett avståndstagande och en utstötning ur familjen som härdar dem och utvecklar dem som hårda och stoiska och likgiltiga soldater som är okänsliga för smärta och umbäranden och lyder order oavsett vad de innebär. De jungfruliga mödrarnas bild av männen som lågtstående brottslingar fungerar som en självuppfyllande profetia så att den producerar just den mansdjävul som de tror att mannen är.

Aristokratins statstjänst bestod i utveckling av effektivt kommando i armén och därför var klassen förbjuden att arbeta med produktion, materien ansågs ond och oren och aristokratin skulle gå klädd i fina kläder och fick inte smutsa sina händer. Produktionsförbudet innebar att aristokratin inte hade någon egen försörjning och den löste dilemmat (jämför kvinnorna) genom att fostra de livegna till sina lydiga slavar som var villiga att arbeta och försörja den. Slavarna togs i krigen och ansågs tillhöra en lägre ras och eftersom de arbetade med materien som var ond och oren kallades de smutsig pöbel.

Med denna klasskillnad skapade aristokratin respekt för sig som härskarklass och genom att dagligen kommendera de livegna till arbete utvecklades den som en officersklass som var van att kommendera och kunde organisera styrkor. De livegna som dagligen tjänade sina herrar uppfattade dem som gudomliga och tilltalade dem hans nåd och hennes nåd och uppvaktade dem med gåvor och hyllningar. Sig själva uppfattade de som blott tjänare och de tjänade sina herrar villigt och glatt.

När man frågade preussiska kungar varför de hade livegenskap -- som upprätthölls ännu på 1800-talet -- löd svaret att den gav staten officerare som kunde ge order.

Den patriarkaliska kulturen är alltså en aristokratisk militärkultur som ursprungligen kommer från det ökenbälte som sträcker sig utefter norra vändkretsen och omfattar Sahara, Arabien och Centralasiens väldiga öken- och stäppområden och anledningen till att den gått in i världsexpansion och utvecklats som världsdominerande kultur är att den varit hotad av den kultur som uppstått i det vattenbälte som omfattar Europa, Egypten, Mesopotamien, Indien och Kina. I detta har billiga sjötransporter tillåtit utveckling av en högproduktiv handelskultur där makten ligger i medborgarnas händer och om ökenaristokratierna tillåtit handelskulturen att expandera -- vilket den har en inre benägenhet att göra -- skulle de ha drabbats av upplösning genom revolutioner bland de livegna. Därför har de tvingats gå in i världsexpansion för att slå ut handelskulturens världsordning och ersätta den med aristokratins feodala och de senaste sju tusen åren uppvisar sex militära världsexpansioner, tre framgångsrika och tre misslyckade, och handelskulturens världsordning har gått under i två omgångar.

Den första handelskulturella världsordningen som gick under var det Gamla Europa mellan 6500-4400 f Kr som arkeologerna sedan 1960-talet grävt fram i Rumänien, Jugoslavien, Bulgarien, Grekland, Turkiet och södra Ryssland. Den vilade på en internationell handels-revolution kring Svarta havet och var en högtstående fredlig kultur som sopades bort av den första ariska folkvandringen mellan 4400-2800 f Kr. Också flodkulturerna Egypten, Mesopotamien, Indien och Kina uppvisar en försvunnen kultur från perioden låt vara att den inte var lika högtstående som den europeiska handelsrevolutionens.

Antiken mellan 3000 f Kr -- 200 e Kr var den första renässanskulturen som pånyttfödde Gamla Europa och världen var i tre tusen år på väg att förvandlas till en handelskulturell världsordning med hög produktivitet. Ökenaristokratiernas lågproduktiva militärstater var åter hotade av revolution bland de livegna och den andra ariska folkvandringen från 2000 f Kr lyckades efter två tusen år av krig fälla antiken genom de israeliska, persiska och romerska aristokratiernas världsexpansioner. Israels och Persiens blev avvisade, den förra av babylonierna och den senare av grekerna, men de romerska legionerna sopade bort alla handelsstater och den internationella handelsrevolution som utvecklats i Medelhavet gick under. Greklands fall 167 f Kr och Karthagos 146 f Kr var de avgörande händelserna som fick den tre tusen år gamla antiken att falla. Europa gick in i den ekonomiska stagnation som aristokratin behövde för att kunna utveckla sitt världsherravälde under medeltiden.

Den tredje framgångsrika världsexpansionen var den germanska mellan 200-600 som fällde det romerska kejsardömet och hjälpte den katolska munkstaten till makten och under medeltiden var världen på väg att förvandlas till en feodal munkstatsordning. Antikens dyrkan av kärleksgudinnan i form av Isis, Inanna, Astarte och Afrodite övergavs och ersattes med dyrkan av jungfru Maria med den obefläckade avlelsen och påvedömet med sin stränga jungfrudomsordning var höjdpunkten i den aristokratiska patriarkaliska militärstatens utveckling.

Men efter den mörka medeltiden har det gått utför för aristokratin och nedgången började med den fjärde militära världsexpansionen som Djingis Khans mongolaristokrati på 1200-talet utvecklade. Även denna var framgångsrik från början och la under sig Kina, Indien, Ryssland och Mellersta östern och om mongolerna accepterat påvedömets erbjudande om allians skulle de antagligen ha besegrat den arabiska handelskulturen som sedan 600-talet spritt sig i Medelhavsområdet. Nu lyckades araberna avvisa både korstågen och mongolarméerna och sedan dess befinner sig Europa och världen i en renässansutveckling som pånyttföder antiken. Högmedeltiden och den italienska renässansen var de första renässanskulturerna som hade antikens pånyttfödelse på programmet och inom konsten kan de med lätthet mäta sig med den utveckling som kommit under nya tiden.

Under nya tiden har kampen mot den spanska och tyska aristokratins militära världsexpansioner utvecklats av två handelskulturer, den nordeuropeiska och den nordamerikanska, och dessa har kompletterat varandra. Den nordeuropeiska har utvecklats som den renässanskultur som pånyttföder antiken och medan den nordamerikanska haft rollen som pånyttfödelsens militära garant.

Den nordeuropeiska renässanskulturen har delat Europa i en protestantisk merkantil del i norr och en katolsk feodal på kontinenten. Norra Europa har haft tillgång till billiga sjötransporter i Nordsjön och utvecklat handelsrevolution med medborgarordning medan kontinenten haft endast häst och vagn att tillgå varför handeln varit svag och den aristokratiska militärstaten överlevt ända in på 1900-talet. När norra Europa gått in i sin medborgarrevolution har den kontinentala aristokratin svarat med en patriarkalisk reaktion som sprängt och avlett medborgarrevolutionen med häxjakt.

I den merkantila epoken på 15- och 1600-talen gick norra Europas prostestanter in i den medborgarrevolution som samlade adel, präster, borgare och bönder under den gode kungens ledning och avvecklade den feodala statsegendomen och ersatte den med privategendom och självägande bönder och godsägare. Revolutionen spred sig också till kontinenten -- Spanien fick en köpmannarevolt 1520 och Tyskland en bonderevolution mellan 1525-36 -- och de kontinentala aristokratierna svarade med en patriarkalisk reaktion som sprängde och avledde medborgarrevolutionen med en häxjakt på kvinnor. Munkarna intalade folket att orsaken till alla missförhållanden låg hos kvinnorna varför de ägnade sig åt att förfölja kvinnor i stället för att tillsammans med kvinnorna gå in i den merkantila revolutionen och störta påvedömet. Häxjakten som krävde 100 000 offer vid 50 000 rättegångar -- de flesta bålen brann i de tyska småfurstendömena mellan 1560-90 -- förvandlade folket till politiska idioter som var lätta att mobilisera i motreformationens arméer. (De spanska jesuiterna drev inte häxjakt mot kvinnor utan sprängde och avledde medborgarrevolutionen i stället med förföljelse av morer och sefardiska judar.)

I den liberala epoken på 18- och 1900-talen gick de nordeuropeiska länderna in i den socialliberala revolutionen som samlade arbetare och industri i en medborgarallians och denna vände sig mot den patriarkala kulturen. Slaveriet i alla dess former avskaffades, lagstiftningen fördes över till folket med den allmänna rösträtten och en kvinnoemancipation upphävde den patriarkaliska ordningens sista institution: jungfrudomsordningen. Kvinnorna fick samma medborgerliga rättigheter som männen och efter första världskriget gick världen in i en liberal världsrevolution som ville införa handelskulturens fredsordning. Wilson proklamerade imperialismens avveckling och organiserade Nationernas förbund som instrument för fredsordningen. Tyskland fick Weimarrepublik och de flesta kontinentala länder antog liberala författningar och England och de skandinaviska länderna fick sina första socialliberala regeringar. Det glada 20-talet var en kvinnorevolution som upphävde jungfrudomsordningen och kvinnorna manifesterade uttåget ur den genom att kasta sina korsetter, kapa sina kjolar, shingla håret och införa ett nytt kvinnomode. Hollywood gestaltade den nya kvinnan med stjärnor som Greta Garbo, Marlene Dietrich och Ingrid Bergman och den svarta jazzen var renässansens dionysiska musik och Chaplin och bröderna Marx folkfestens komiker.

Precis som den merkantila revolutionen på 1500-talet spred sig den liberala världsrevolutionen till kontinenten och kontinentens patriarkaliska krafter vände sig mot den i en ny patriarkalisk reaktion under nazistisk och fascistisk ledning. Modernismens kulturrevolution bekämpades som "entartete Kunst" och det glada 20-talet med Kirche, Küche, Kinderpolitiken som innebar återgång till den patriarkaliska jungfrudomsordningen. Den liberala världsrevolutionen sprängdes och avleddes med antisemitismen som intalade tyskarna att orsaken till alla missförhållanden låg hos judarna varför de ägnade sig åt att förfölja judarna -- i stället för att gå samman med judarna i den liberala revolutionen och krossa den patriarkaliska ordningen. Judeförföljelsen var den liberala epokens motsvarighet till häxjakten på 15- och 1600-talen och folket var åter förvandlat till politiska idioter som var lätta att mobilisera i den nazistiska militära världsexpansionens arméer.

Den nordamerikanska handelskulturen däremot har inte utvecklats som en renässanskultur utan som en militärkultur och det hänger samman med att den uppstått i en kolonial erövring av landet från indianerna som pågått i 300 år och lett till utrotning av en ursprungsbefolkning på 2 miljoner -- indianerna är än idag den mest förföljda etniska gruppen, utsatta för dubbelt så mycket våld som de svarta. Den militära erövring som nybyggarna utvecklat har inte varit gynnsam för utveckling av civil medborgarordning utan kriget har krävt en patriarkalisk ordning som koncentrerat makt i sina händer och det har skett med hjälp av slavekonomi. Svarta slavar har importerats från Afrika och folket har varit sprängt i en motsättning mellan fria och slavar så att de inte kunnat utveckla medborgarmakt på samma sätt som européerna.

Inför inbördeskriget 1861 hade Sydstaterna 4 miljoner slavar i en befolkning på 8 miljoner.

När slaveriet 1965 avskaffades gick landet in i en liberal revolution som var på väg att ena svarta och vita med Reconstructionprogrammet som stöddes även av dåtidens republikaner. Men demokraterna slog ner den och införde segregationslagstiftning och med denna har den liberala revolutionen varit sprängd och avledd mellan 1877-1964. De vita har övertygats om att orsaken till alla missförhållanden har legat hos de svarta och mellan 1890-1950 har 5000 svarta blivit lynchade. Sommaren 1919 uppstod regelrätta gatustrider i Chicago där 230 svarta och 130 vita stupade. När fackföreningsledare i början på 1900-talet ville organisera även svarta motsatte sig de vita arbetarna. Vita har organiserat sig i Ku Klux Klan -- år 1926 hade organisationen 5 miljoner medlemmar -- och svarta i Black Muslims. Högsta domstolen har inte avskaffat segregationslagstiftningen trots att den stridit mot konstitutionen.

Folket har varit politiskt sprängt så att de aldrig kommit in i den liberala revolution som Europa utvecklat. De har ingen egen representation i kongressen och folklig organisering är inte erkänd utan ses som "unamerican activities" och "communism". Endast industrikapitalet är organiserat och representeras av demokrater och republikaner och man måste ha 300 miljoner i kampanjmedel för att komma in i representanthuset och 1000 för att komma in i senaten. Dessutom är kongressen ingen suverän lagstiftare utan har Högsta domstolen över sig vars nio oavsättbara domare har rätt att upphäva dess beslut. I Europa är det folket som är den suveräne lagstiftaren, i USA är det en statlig myndighet.

USA är alltså inte en renässanskultur utan en patriarkalisk militärstat som följer 1600-talsfilosofen Hobbes agenda och när Robert Kagan i Power and Paradise säger att européerna har all anledning att känna tacksamhet häröver har han paradoxalt nog rätt. Den renässans som den nordeuropeiska handelskulturen med den franska upplysningen från 1700-talet utvecklat har nämligen försvagat de nordeuropeiska staterna militärt så att de inte klarat sig mot den tyska aristokratins militära världsexpansion under 18- och 1900-talen. I det första världskriget var England och Frankrike på väg att förlora när USA våren 1917 ingrep och vände utvecklingen och i det andra kapitulerade Frankrike efter två veckor. Den europeiska renässansen skulle ha fallit utan hjälpen från USA. Den amerikanska militarismen har fungerat som den europeiska renässansen förlossare.

Men efter andra världskriget är läget ett helt annat. Den tyska aristokratins världsexpansion med det tredje riket som målsättning var den sista och när den föll gick utvecklingen in i den liberala världsrevolutionen som utvecklar världen som en handelskulturell ordning och pånyttföder antiken. Tyskland, Österrike, Italien och Japan gick över till liberal ordning, Europa började organiseras som gemensam marknad, den femhundra år gamla kolonialismen avvecklades och världen utvecklades som fredsordning med FN som fredsinstrument. Den amerikanska militärstaten hade inte längre någon funktion att fylla och saknade legitimitet och var hotad av den liberala världsrevolutionen och därför har den vänt sig mot den och sökt spränga och avleda den med två patriarkaliska reaktioner, det kalla kriget mellan 1945-53 och den postmoderna som världen sedan 1969 befinner sig.

Det kalla kriget mellan 1945-53 sprängde och avledde den liberala världsrevolutionen med tesen att Stalins militärdespoti var en ny världsexpansionistisk stat av samma slag som Nazityskland. Denna var inte riktig. Stalin hade inte någon atombomb och skar ner sin armé från 12 miljoner till 3 miljoner och den amerikanska militären förnekade också att Ryssland skulle ha varit ett hot och detsamma gjorde USA:s främste politiske expert, George Kennan, och likaså krigsminister Stimson och handelsminister Wallace som båda hoppade av Trumans regering.

Men Stalins militärdespoti var också hotad av den liberala världsrevolutionen och förde en aggressiv politik genom att införliva Östeuropa i det ryska väldet. Därför framstod USA:s kalla krig trovärdigt och Europa delades mellan Nato- och Warszawapakterna och isolerades från den koloniala frigörelsen i tredje världen. Den liberala världsrevolution som brutit ut med strejker över hela Europa -- Sverige hade metallstrejken våren 1945, Frankrike och Italien upplevde strejker och politisk oro och även USA hade 5 miljoner i strejk 1946 -- gick under och avleddes med förföljelse av kommunister i väst och liberaler i öst. Truman lät förhöra statstjänstemännen angående deras kommunistsympatier, en miljon fackföreningsmedlemmar uteslöts på grund av kommunistsympatier och lärare, författare och filmregissörer förföljdes på grund av kommunistsympatier. I Sverige utvecklade regeringen, näringslivet, LO och de borgerliga partierna hemlig registrering av kommunister på arbetsplatser.

Det kalla kriget mellan 1945-53 var alltså en framgångsrik patriarkalisk reaktion som lyckades undertrycka den liberala världsrevolution som var på väg efter segern över nazismen. Utvecklingen in i kapprustning och terrorbalans och en uppdelning av världen mellan de båda stormakterna där alla måste ta ställning på endera sidan -- annars blev man anklagad för att stå på motståndarsidan. USA hade militärallianser med 43 stater medan den ryska militärdespotin knöt till sig befrielserörelserna i tredje världen -- dock inte den maoistiska i Kina som ledde den kommunistiska bonderevolutionen i Sydostasien.

När maoisterna tog makten i Kina 1949 erkändes den kommunistiska regimen av England och de skandinaviska länderna och även Trumanadministrationen var inställd på erkännande men general MacArthur som ledde militären ville ha krig. Ryssland var enligt hans mening inte något hot och Atlantpakten skulle rivas och styrkorna föras över till Sydostasien och det kommande kriget mot Kina och i detta skulle atombomber användas. När republikanerna 1952 kom till makten realiserade de militärens dominoteori enligt vilken inget land i Asien fick falla. Det kalla kriget mot Ryssland avvecklades och ersattes med avspänning och samarbete mot den gemensamma fienden och Kina omringades diplomatiskt och militärt. 1960 bröts de diplomatiska förbindelserna mellan Ryssland och Kina och 1961 gick USA in med styrkor mot FNL-gerillan i Vietnam. När USA våren 1964 förlorat kriget i Vietnam gick de båda stormakterna över till sin folkmordsstrategi fastän inte med atombomber som MacArthur förordat. Vietnam, Laos och Kambodja utsattes i stället för det strategiska jetflygets bombmattor som krävde 5 miljoner offer samtidigt som den amerikanska statsledningen lät förstå att bombmattorna skulle börja rullas över Kinas 600 miljoner om de inte gav upp sitt motstånd. Ryssarna koncentrerade en miljon man i Sibirien för nålstingsoperationer och hotade med atombombning och inför folkmordshotet gav Kina upp och 1972 tog Mao emot Nixon och Kissinger som gäster. Vietnamkriget var alltså inte ett Vietnamkrig utan ett krig mot Kina och det var framgångsrikt. USA var ingen papperstiger.

Men Truman hade varnat republikanerna att de inte skulle få Europa med sig och hans farhågor besannades. Europa svarade på de båda stormakternas Kinakrig med en liberal världsrevolution mellan 1953-89 där både Västeuropa och Östeuropa lösgjorde sig från sina respektive militärallianser med de båda militärstaterna. De första explosionerna kom i det ryska imperiet genom revolterna i Östtyskland 1953 och Ungern 1956. Frankrike inledde sitt uppror mot USA med de Gaulles maktövertagande 1958 och den stora skrällen kom1963 då landet togs ut ur Nato. År 1964 erkände de Gaulle den maoistiska regimen -- mitt under de båda stormakternas förberedelser för bomboffensiven -- och 1966 avvecklades de amerikanska baserna i Frankrike. Frankrike fick en stark ställning i tredje världen och de Gaulle fick vietnameserna förtroende att hålla i fredsförhandlingarna.

Studentrevolten mellan 1965-68 var det stora europeiska antiimperialistiska upproret (studenterna var kommunister och trodde att revolutionen också var kommunistisk och skulle avskaffa kapitalismen) och den lösgjorde Västeuropa från alliansen med USA och ersatte den med en allians med tredje världen som var vänd mot de båda stormakterna. Studenterna hade på grund av sin kommunism ingen förmåga att realisera alliansbytet men socialdemokratin övergav sin tidigare antikommunistiska linje och kunde ta ledningen i den europeiska världsrevolutionen. År 1970 markerade Willy Brandt Västeuropas utträde ur det kalla kriget genom sin resa till Polen och julen 1972 jämförde Olof Palme USA:s folkmordsbombningar med nazismens illdåd. År 1973 organiserades Socialistinternationalen för ekonomiskt och diplomatiskt stöd till befrielserörelserna i tredje världen och mellan 1976-79 utvecklade Brandtkommissionen en marshallplan för tredje världens industrialisering, pengarna skulle fås genom nedmontering av de båda militärpakterna i Europa.

Med denna politik kunde Västeuropa inte längre uppfattas som ett militärt hot i Östeuropa varför Warszawapakten inte längre någon funktion att fylla och de östeuropeiska länderna kunde frigöra sig från alliansen med Ryssland. År 1980 gick 10 miljoner arbetare i Polen in i en liberal revolution som krävde fria fackföreningar. Den ryska militären vågade denna gång inte ingripa med sina tanks och den femhundra år gamla militärdespotin desintegrerade och avvecklades av Gorbatjov 1985. De östeuropeiska länderna lösgjorde sig från Ryssland 1989 och därmed var den sprängning av Europa som de båda stormakterna åstadkommit hävd och Europas båda halvor kunde enas i EU.

Med denna politik kunde Västeuropa inte längre uppfattas som ett militärt hot i Östeuropa varför Warszawapakten inte längre någon funktion att fylla och de östeuropeiska länderna kunde frigöra sig från alliansen med Ryssland. År 1980 gick 10 miljoner arbetare i Polen in i en liberal revolution som krävde fria fackföreningar. Den ryska militären vågade denna gång inte ingripa med sina tanks och den femhundra år gamla militärdespotin desintegrerade och avvecklades av Gorbatjov 1985. De östeuropeiska länderna lösgjorde sig från Ryssland 1989 och därmed var den sprängning av Europa som de båda stormakterna åstadkommit hävd och Europas båda halvor kunde enas i EU.

Den liberala världsrevolutionen mellan 1953-89 är den fjärde i Europas historia -- arvtagare till den merkantila, den parlamentariska och den liberala -- och på dess meritlista finner vi imperialismens avveckling, de fascistiska regimernas fall i Portugal, Spanien och Grekland mellan 1974-75, den femhundra år gamla ryska militärdespotins fall och Europas enande till en ny maktspelare i världspolitiken. Den katolske konservative generalen de Gaulle såg att en sådan omvälvning var på väg och talade om uppkomsten av ett välde som sträckte sig "från Atlanten till Ural". Också Per Ahlmark har observerat att perioden mellan 1965-89 uppvisar en total omvandling av världen men eftersom den inneburit ett fall för USA som ledande världsmakt talar han inte om revolution utan kontrarevolution. I Vänstern och tyranniet kallar han perioden "det galna kvartsseklet".

Men den amerikanska militärstaten har inte suttit med armarna i kors inför Europas uppstigande till världsmakt utan vänt sig mot rivalen med den nya postmoderna militärstatsreaktionen från 1969 som lett till kriget mot islam. Denna utlöstes av det liberala uppror som under 50- och 60-talen drabbade landet i form av ungdomens rock- and roll, den svarta kyrkans uppror i segregationslagstiftningen, de svartas ghettouppror i storstäder och studenternas Flower Power vid universiteten. Den sistnämnda var en arvtagare till det glada 20-talet och ville få amerikanerna att överge sin militärkultur och gå över till fredlig kultur varför Vietnamsoldaterna uppmanades att desertera under den egenartade parollen "Make love not war". Sommaren 1966 var en "summer of love" och år 1969 samlades en halv miljon människor i Woodstock under parollen "Peace, Love and Understanding" -- en parafras på den franska revolutionens frihet, jämlikhet och broderskap.

Den amerikanska militärstaten var skakad -- vilket märks av morden på president Kennedy, Malcolm X, Martin Luther King och Robert Kennedy -- och den var i behov av att kunna spränga och avleda det liberala renässansupproret och två rörelser framträdde som aspiranter. Black Power utvecklades av svarta studenter vid universiteten som hävdade att huvudmotsättningen i världen var rasmotsättningen mellan vita och färgade och att Vietnamkriget var ett framgångsrikt uppror från de färgades sida och att de svarta i USA måste vända sig mot de vita som kallades "white chauvinist pigs". De svarta hyllades under parollen "Black is beautiful" och djävulen var "den vite medelålders heterosexuelle mannen" och med denna häxlära förvandlades de svarta till politiska idioter som sprängde och avledde Flower Power. Den heta sommaren 1968 tände Black Power eld på svart slum under parollen "Burn, baby burn" och regeringen krossade extremistrevolten med tanks.

Woman Power som utvecklades av feminister vid universiteten var inspirerad av Black Power och intalade kvinnorna att orsaken till alla missförhållanden låg hos männen som sedan tidernas begynnelse med våld, våldtäkter och mord upprätthållit en fasansfull exploatering av kvinnorna. Männen kallades "male chauvinist pigs" och kvinnorna uppmanades att gå in i en "militant" kamp mot sina "fiender" och störta deras "mansmaktsordning" och rörelsen som spritt sig över hela världen har förvandlat stora mängder kvinnor till politiska idioter som sedan tre decennier bedriver häxjakt på män. Dessa utestängs från möten och organisationer och kvinnohus och man håller sommaruniversitet med endast kvinnliga deltagare och organiserar fredsrörelser med endast kvinnliga medlemmar och den forskning som i två tusen år bedrivits vid lärosäten världen över avfärdas som defekt därför att den utvecklats av män som odlat en "mansaspekt". Den skall ersättas av en kvinnoforskning som utvecklas av kvinnor och anlägger en "kvinnoaspekt" på världen.

Det är denna feministiska rörelse som är den nya postmoderna epokens mäktiga reaktionära kraft. Den utger sig för att företräda den kvinnoemancipation som liberalerna sedan 1700-talet utvecklat men i själva verket utgör den spjutspetsen i den patriarkaliska militärstatsreaktion som är vänd mot den liberala renässansen, den som vi kallar modernismen. Den spränger den liberala ordningen med sin häxjakt på män och under de tre senaste decennierna har häxprocesser förekommit i USA, England, Holland, Danmark, Norge och Sverige och Sveriges största häxprocess var den mot de båda läkarna där ett arton månader gammalt barn användes som kronvittne och som av 29 rättslärda identifierats som "en häxjakt". Lars Lindebergs redogörelse i Döden är en man borde få stenarna att gråta.

Det var feminismen som räddade den amerikanska militärstaten genom att spränga och avleda Flower Powerrenässansen. Universiteten i USA är liberalernas starkaste fäste och med Flower Power föll hela det liberala etablissemanget och Moral majorityrörelsen kom till makten och leder sedan 70-talet USA:s och därmed världens öden. Den organiseras av TV-pastorer och är en fundamentalistisk militärstatsrörelse som har liberalerna som huvudfienden och vill återupprätta den militärstat de engelska puritanerna införde i landet på 1600-talet. Kvinnorna skall åter vara rena jungfrur vid äktenskapets ingående och underordnade männen i äktenskapet och renässansförfattare som Shakespeare bränns på bål och rensas ur stads- och skolbibliotek. Rörelsen är USA:s motsvarighet till Kirche, Küche, Kinderpolitiken i Tyskland på 30-talet och en True Love Waitsrörelse har fått 2,3 miljoner ungdomar att skriva på löfte om avhållsamhet fram till äktenskapet. Politiken syftar till återställande av den statstrohet hos kvinnorna som är militärstatens fundament.

Det var Moral majority som med sina 90 miljoner anhängare 1981 förde Reagan till makten i en brakseger över liberalen Carter och eftersom Europa gått ut ur det kalla krigets militärallians med USA gick den nya militärstatsreaktionen in i ett försök att pånyttföda det kalla kriget. Ryssland var ett "ondskans imperium" och kärnvapenladdade robotar skulle placeras i Västtyskland och militären fick nya anslag och ryssarna hjälpte till genom att 1979 invadera Afganistan. Men Europa avvisade de båda stormakterna med eftertryck. År 1980 gick Västeuropa in i en fredsrevolution med miljoner anhängare och samma år gick 10 miljoner arbetare i Polen in i den revolution som gjorde slut på den femhundra år gamla ryska militärdespotin och ledde till det kalla krigets avveckling och Europas enande.

Efter det kalla krigets fall hade den amerikanska militärstaten inte någon legitimitet och om frånvaron av militär spänning bestått skulle landet ha gått in i en liberal omvälvning och därför kunde Huntington förutsäga att en konflikt skulle segla upp med den islamska världen. I Gulfkriget 1991 fick USA Europa med sig därför att Saddam Hussein dåraktigt bröt mot den liberala fredsordning som världen sedan 1945 bekänner sig till och söker upprätthålla med FN som fredsinstrument.

Men när USA och England utan orsak - Irak hade inte ens de massförstörelsevapen det påstods ha - gick in i invasionen 2003 fick de inte Europa med sig utan utlöste en djup ideologisk konflikt mellan Europa och USA. Frankrike, Tyskland och Ryssland fick FN att ta avstånd från invasionen som ett brott mot folkrätten och den nya militärstatsreaktionen kan ha lidit ett avgörande nederlag. Så länge kriget kan hållas i gång får militärstaten legitimitet men när den tvingas ta hem styrkorna och om den inte lyckas få igång ett nytt krig - ja, då kommer den att förlora sin legitimitet och en liberal revolution välla fram som en vårflod. Irakkriget gäller förvisso kontroll över oljetillgångar men det är mycket mer som står på spel, nämligen frågan om övergången till liberal ordning.

Denna är på intet sätt något nytt utan frågan har varit på tapeten sedan slavrevolutionen på 1860-talet. Den Reconstruction som utvecklades mellan 1865-77 var en första ansats som kuvades med segregationslagstiftning mellan 1877-1964. 1920- och 30-talen var en lysande folklig renässans med Hollywood och den svarta jazzen. Det första liberala utbrottet kom 1946 med 5 miljoner i strejk och 1950- och 60-talen såg ett regelrätt liberalt medborgaruppror med medborgarmarscher, ungdomsrevolt, ghettouppror och Flower Power vid universiteten. Den amerikanska militärkulturen har räddat den liberala världsordningen i två världskrig och står nu själv inför övergången till liberal ordning.

När den militanta feminismen hävdar att samhället historiskt utvecklats som en patriarkalisk ordning där kvinnorna varit systematiskt underordnade och exploaterade så har vi alltså att göra med en felaktig historieteori och felet ligger i definitionen av patriarkalisk ordning. Denna är inte en mansmaktsordning för exploatering av kvinnlig arbetskraft -- besynnerliga tanke -- utan en militärstatsordning som haft behov av effektivt kommando i armén. Därför har kvinnorna getts status som omyndiga jungfrur som inte haft egen försörjning så att de tvingats fostra männen till tjänare som försörjt dem i äktenskap och försvarat dem i krigen. Härigenom har militärstaten fått den lydnad och offervilja hos soldaterna med vilken den kunnat utveckla effektivt militärkommando.

Den ursprungliga aristokratiska militärstaten har sedan antiken bekämpats av en demokratisk medborgarordning som utvecklats med internationell handel och den har efter fem tusen år blivit besegrad i den liberala världsrevolution som Europa och USA under 17-, 18- och 1900-talen utvecklat. I denna har USA organiserats som en patriarkalisk militärstat och det är USA vi har att tacka för att aristokratin fallit och att världen sedan andra världskriget befinner sig i den liberala världsrevolutionen som utvecklar världen som en fredlig handelsordning.

Men i denna nya epok som är den europeiska liberala världsrevolutionens och som karaktäriseras av imperialismens avveckling och tredje världens frigörelse från en femhundraårig kolonialism har den amerikanska patriarkaliska militärkulturen inte längre någon funktion att fylla och den har gått in i en patriarkalisk militärstatsreaktion som är vänd mot den europeiska liberala revolutionen. I denna motsättning mellan Europa och USA företräder Europa fredsordningen med FN som fredsinstrument och utvecklar allians med tredje världen medan USA företräder den patriarkala militärstatsordningen och för krig i tredje världen och motarbetar FN.

Den militanta feminismen utger sig för att företräda den kvinnoemancipation som liberalerna sedan 1700-talet odlat men i själva verket är den oförenlig med liberal ideologi vilket Svante Nycander, Kay Glans, Bo Rothstein, Carl Bildt, Jan Guillou och andra skribenter observerat. Värre än så. Det är i första hand med den militanta feminismens häxjakt på män som den liberala världsrevolutionen sprängs och avleds. Den är vår tids motsvarighet till häxjakten på kvinnor på 15- och 1600-talen och judeförföljelsen på 1900-talet och det är den som sänkt modernismen och åstadkommit en övergång till den postmoderna epoken.

Folket har förstått att feminismen inte är en progressiv utan en reaktionär rörelse som står för "manshat" men vårt kära etablissemang har ännu inte förstått och de värsta missdådarna har vi i Aftonbladet och Expressen och bland vänsterpartister som Gudrun Schyman och socialdemokrater som Margareta Winberg. Alla de skribenter och politiker som varierat temat om "den vite västerländske medelålders heterosexuelle mannen" -- ett djävulsbegrepp skapat av den svarta extremiströrelsen Black Power -- har anledning att skämmas och göra bot och bättring och härvid tjänar PO Enqvist och Yrsa Stenius som förebilder -- efter läsning av Lars Lindebergs Döden är en man tog båda offentligt avstånd från sin delaktighet i den förföljelse av de båda läkarna som av 29 rättslärda identifierats som "en häxjakt".

Källa: Armas Lappalainen är kulturskribent samt lärare i historia och filosofi vid Folkuniversitetet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...