Det här är ju något som har varit ett gissel hela mitt liv. Varför jag har en hel bunt av sk mindre bra egenskaper.

Jag läste Hendrik Ragnevi's blogg (som är en av få som jag fortfarande läser), lite om just sopor, och lite om ordning. Många Adhd diagnostiserade och psykiatri har en relativt klar orsak, till varför att man ibland/ofta är en slarv katastrof. 

För egen del, som har krävt att få en omskrivning i akronym o diagnos djungeln så kan jag inte längre säga att -Jag har Adhd. För nånstans så tycker jag att det inte stämmer som orsak, till att jag fungerar i mångt och mycket precis likadant som adhd diagnostiserade personer. Fast man nu idag inte kan påstå längre att jag lider av några Adhd konsekvenser. Jag säger inte nu att jag har rätt, och alla andra har fel. För det kan ju vara så att jag lärt mig att kompensera för denna olust att göra trista saker, när man istället kan sitta och filosofera, skriva el läsa som är betydligt roligare. Jag har ju blivit bättre på att gnälla på mig själv utan tvekan (om man bara visste hur det lät i mitt skitzo huvud ibland lol).

Men jag glömmer att ta ny tvätt tid hela tiden, även om jag säger åt mig att ta ny, 2 minuter innan jag går ut. När jag är nere i trapphuset vid utgången, så är det som bortblåst. Så om jag ska ta nu tvätt tid så måste det bli ett litet projekt, som jag motvilligt företar mig. Själva tvättandet är det inget större problem med, mer än att jag ibland skiter i att sätta på sista tvätten som man (borde tvätta, men inte behöver lol). Nödlösning har varit att tjyvlåna min X-Sambos tvätt tid, eller lillebrors tid haha. Så det är ju inget jag dör av.

De 2 veckorna i månaden som jag har Vincent så är det leksaker överallt, för han e ju likadan som mig. Men vi städar bort bilar o annat varje söndag, så att jag slipper det en vecka haha.

Sop-påsar är ju ett jäkla gissel, vilket det är upp o ner med, iom att jag glömmer att ta dom till sunkiga sopstationen 30 m från porten. Så vid vissa tillfällen så har det blivit 3-4 stk, men det finns grannar som e likadan som jag, så det skiter jag i lol. På sommaren får man ju sparka sig själv i baken så att man kastar dom hela tiden pga stink varning (jag hatar sop lukt  o andra knep lukter), men vintern e ju balkongen perfa att lagra för ett par-tre dagar.

Jag gillar att ha väldigt lite saker som ligger i perferin och skräpar ner o irriterar så det är sällan jag har saker överallt, som tidningshögar som min mammis o mitt X var experter på att odla, till prydliga 30-40 cm högar. Jag har ett skåp för just sådant junk. Jag tror jag fortfarande har kvar tidningar från 1sta veckan som jag flyttade in, och jag har ingen brådska att städa bort dem, tillsammans med alla kartonger.

Någe som jag är otroligt bra på att damma ner + tappa hår som en hund lol, och även om jag inte har tyger, tidningar etc som alstrar damm, eller särskilt mycket elektronik, mer än en dator, en liten tv + kaffebryggare, så blir det damm överallt på bara några få dagar.

Disk är något jag hatar, så den ny-uppfunna italienska bröd talriken skulle vara perfekt för mig hehe. Helst skulle jag diska 1 gång per 10'onde år eller så. Även om jag nu diskar relativt regelbundet. Jag sköljer av alles och ställer på hög i disk-ho. Det är bara jag o Vincent så det blir inte så mycket disk. Han gillar ju alla städ grejjer, så man är ju bättre på det när han är hemma hos mig. Disk-maskin är inget som jag vill ha dock pga el-kostnad, jag bygger hellre på hög istället, så länge det inte luktar konstigt då'ra (som verkar vara en grej för oss mer el mindre motvilligt diagnostiserade med allehanda akronymer + familje medlemmar).

Köksluckor o ytor har jag nojja på att torka av, även om jag har lärt mig att slarva med dem, efter att levt med en "gnällis" i 15 år, så att man skitit i att göra någe i protest. Dörrar o lådor stänger jag hela tiden som Vincent öppnar, pga att jag tycker det är stökigt.

Men alla grejjer ovanför hamnar ju sekundärt beroende på hur mycket man är inne i sitt. Förutom mina blommor som får precis perfa omhändertagande med hus o logi + musik i alla smaker som blommor gillar Dom växer så att det knakar m mig, säkert för att dom känner att jag gillar deras sällskap.

Detta att man går in i sitt, och är periodvis helt okontaktbar för omvärlden en liten stund, eller en längre stund beroende på vad man gör, är ju något som påstås vara orsakat av olika grader av Autism/Asperger. Jag har inte nämt detta speciellt för psykiatri, eller varit okontaktbar för psykiatri personal. Så det är ju inget som hamnat i några papper.

Men folk som känner mig vet att jag i samtal ibland bara försvinner bort i fantasien då. Samma sak är när jag håller på med det jag gillar, så blir jag helt avskärmad, och hör inte ens ljud omkring mig som är naturliga. Det är ju här som problemen med koncentration och fokus kommer in. I en skol-miljö där folk springer in o ut ur klassrummet, att det är spring utanför, att det är prat etc så skiftar koncentrationen till det nya. Än så länge har det inte varit något bekymmer, även om jag är relativt lätt distraherad. "Prov betyg" ligger på G++ till Vg atm, så det talar väl sitt eget språk då.

Men detta att man lever i sin egen inre värld, om man nu får vara ostörd ses ju som avvikande, men det är där som jag är mest högpresterande, så det är ju en väldigt positiv funktion för mig. Om jag får välja själv, så är det här "bubble läget" att föredra för egen del. Men det avbryts konstans av människor som rör sig runt en på ljud avstånd, pga att jag reagerar som jag gör, på aggresiva o offensiva röstnyanser, och på oroade och aggiterade röstnyanser. I ens synfält och "känslofält" (svårt å förklara, men dom flesta närvaro i samma rum, uppmärksammar man ju), så störs jag av olika uttryck av diverse känslor. Värst är när vissa får andra att må dåligt, vilket jag blir vansinnig på, efter att ha vuxit upp i den miljö jag har gjort. 

Tillsammans med plötsliga ljud, störande ljud, offensiva och jobbiga människor så störs jag konstant på allehanda sätt. Men jag tycker inte att man kan tvinga hela sin omgivning att fungera som man själv vill, så jag har lärt mig att ignorera det "mesta" av jobbiga saker för mig. Men vissa saker är helt omöjliga för mig att släppa, vilket kan förstöra en hel vecka om jag inte gör något åt det. Precis som dom med tvångs tics som måste stänga en dörr 3 gånger, eller något liknande.

Det är ytterst otroligt få människor som inte aggiterar o stressar mig på allehanda sätt. Och idag kan jag väl räkna dom på ena handen, utan tummen. Vilket är kidsen självklart + min lilla älskling. Men istället så oroar jag mig konstant för dom. För mig, att träffa någon förutom kidsen som verkligen inte stressar mig, är ett jäkla mirakel.

Om jag ser lite kritiskt på mig själv, så har jag hela repertuaren för alla akronym abc diagnoser, vilket gör att jag har ställt mig frågan -Hur illa det är med antingen mig, eller vuxna diagnos kriterier. Vad är det man diagnostiserar egentligen frågar jag för egen del, iom att det här hela kit'et är ju min släkts, familj och dom jag känner,  personlighets repertuar!? Dom flesta är ju inte ens påtänkta för en diagnos.

Vilket har fått mig att undra hur det ligger till med svårigheten att separera beteende som hör hemma i en diagnos, och ett naturligt och latent beteende?? Det är ju inte så att man bara kan peka och säga att där är ett ben, arm osv.

Teorin är ju faktiskt klockren, och det är mycket orättvisa påståenden emot DSM + andra diagnoser sätt. Det är kanske så att de som ska utföra praktiken + personer i fråga som har svårare att separera allt, samt detta att vissa amatörer, som kallar sig för journalister ska uttala sig i tid o otid. Men även duktiga journalister krånglar ju till det pga att dom också bara är människor.

Idag så är ju det skrivna journalist ordet sanning, även om det nu visar sig vara en total miss/osanning inom all massmedial bevakning. Inte pga att journalister inte får göra fel, men det att folk inte lyssnar på när en journalist säger lite senare: Att dom faktiskt hade fel i detta och gjorde ett misstag, precis som andra människor är felbara så är ju journalister det också. Det här, först till kvarn måste ju ge visa journalister ordentlig ångest, för om dom skriver fel, så sitter det, som en teologisk sanning i det kollektiva medvetandet, och sprids vidare.

Men som sagt, en liten osynlighets bubbla där man kan ta med dom man gillar, eller en devise som gör att man kan komma ur fas med rumtiden, så att man får vara själv skulle ju vara en helt otrolig uppfinning för mig.

Det kanske är dags för ett hus ute i skogen för mig. Jag känner att det positiva 1sta år, med den utveckling som varit för egen del, har stagnerat helt, och Ptsd panikstressen ligger på lur överallt. Om jag hade möjlighet imorgon så skulle jag flytta på en gång, men den möjligheten har jag inte alls tyvärr. För det handlar som vanligt om pengar. 

Antingen så är jag hur onormal som helst, eller så är det (som jag tror själv) så att jag är helt normal, men inte här då. Utan någon annastans.

En litet komiskt tillägg är att arkeologer och antropologer har funnit boplatser för HS Neanderthalis som ser ut som våra hem då lol. Det här var säkert en liten delfaktor som Leif med sin neandertals teori, att fråga sig själv vart våra gener kan ha uppkommit någonstans ifrån. Det kan ju faktiskt ha slunkit in lite stök-gener i våran DNA pol, som behållits pga att dessa samarbetar med andra egenskaper som är väldigt positiva för oss själva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Värsta rysaren... Men dom trivs väl... ???

  Man lär så länge man lever. Att totalt förstöra för sig själv, av det man struntar i, som socialt anseende för okända/?bekanta? riskerar ju att inte funka pga att *Dom funkar som dom gör. Spelar ingen roll vilken uppmärksamhet dom får. Nåja......

En med: http://www.decision-making-confidence.com/somatic-narcissist.html   En med: http://www.dualdiagnosis.org/generalized-anxiety-disorder/ + covert Narcissist ?tendencies?   En med: https://www.psychologytoday.com/blog/both-sides-the-couc...

Fått ihop allt i huvudet tror jag faktiskt. cPtsd relaterat och Crazy högen. Vilket gör att det inte känns så brottom. Sover ikapp som Fanken... Vilket känns som det behövs. Måste säga själv, att jag känt mig själv, lite extra *tokig* (not crazy)... ...